Knivrecension Kizer Intrepid Vanguard

Kizer är ett märke som troligen inte många utanför "knivkretsar" känner till, ännu får kanske tilläggas då de marknadsför sig framgångsrikt och växer därefter. Generalagent för dem i Sverige är Knivshop.se och det är därifrån den här kniven kommer.

Kizer tillhör de nya kinesiska drakarna och kan räknas till den första eller kanske andra vågen av knivtillverkare som slog igenom på den internationella scenen. Först kom märken som Reate och Carson Labs och sen minns jag de första trevande försöken från Kizer att etablera sig på framför allt amerikanska Bladeforums. Det gick väl sådär i början men man lärde sig snabbt. De har senare följts av strid ström av märken från det stora landet i öster.

Det är lätt att se släktskapet dem emellan om man jämför de två knivarna sida vid sida. Är det något Kizer har gjort sig kända för och som också är min tidigare erfarenhet så är det att knivarna genomgående håller mycket hög kvalité. Därför var jag ytterst nyfiken på om det skulle gälla även den här lägre prissatta "Vanguard-serien".

Det mest uppseendeväckande med den här kniven är det tämligen väl tilltagna bladet. Längden kryper över decimetern och godstjockleken ligger på fyra millimeter och bredden är hela trettiofyra millimeter.

Den ursprungliga Intrepid är försedd med blad i S35VN. Stålet på den här "budgetserien" är utmärkta VG10. Ett välkänt japanskt allroundstål som ursprungligen togs fram för bruk i bland annat trädgårdsredskap och så småningom hittade in i köket. Det är känt för egenskaper som att det är rosttrögt, håller skärpan tämligen väl och är hyfsat lättslipat. För att vara rostfritt skall väl tilläggas. Det går naturligtvis inte jämföras med ett mjukt kolstål därvidlag.

Bladet har en något avvikande profil då det är försett med en mycket hög skålslipning som är tämligen flat mot eggen till. Det ger ett tunt blad trots det tilltagna godset över nacken och kniven skär därför utmärkt. Profilen påminner mig om min Ka-Bar Phatbob som har en liknande geometri.

Utseendemässigt har Kizer lyckats väl. Bladet är försett med en jämn tämligen polerad satinyta som dock anges som tumlad/"stonewashed" på flertalet sidor inklusive Kizers egen hemsida. Det gäller i alla fall INTE mitt exemplar som kan utläsas av bilderna. En annan riktigt snygg detalj är den lilla och smakfulla logotypen och den återhållsamma texten på bladet. Jag avskyr "anslagstavlor". Här återfinns förutom loggan, modellnummer och ståltyp i mikroskopisk text. Ray Laconics namn hittas på bladryggen. Bra jobbat Kizer!

Det återstår att se hur väl Kizer lyckats med att förvalta stålets inneboende egenskaper. Såvitt jag vet är Vanguardserien deras första försök med VG10 och jag är nyfiken på bland annat skärpevaraktighet hos den här kniven.

Ramen är gjord av ett väl tilltaget två millimeter grovt stål vilket gör den stadig samtidigt som den markant bidrar till knivens totalvikt trots att den är urborrad.

Först kan sägas att kniven i allmänhet känns mycket bra i handen och en av de främsta anledningarna till det är ett korrekt format urtag/"groove" för pekfingret. En av mina käpphästar är att de skall utformas så att de inte "tvingar" handen bakåt på handtaget* utan låta användaren själv bestämma fattning. Det brukar vara det negativa resultatet om formen sveper för mycket bakåt. Här är det distinkt och korrekt utformat och det märks att herr Laconico vet vad han sysslar med.

En nackdel är emellertid att handtaget för mig känns en smula fyrkantigt trots att kanterna förstås är fasade och såväl G10-sidorna som ram är korrekt slipade. Särskilt tydligt blir det om kniven greppas hårt eller om man arbetar en längre stund med den.

Storlek och form på flippern är väl valda då bladet kan aktiveras både med tryck och en svepande rörelse bakåt. Vid slutet av rörelsen väntar heller inga missprydande räfflor/"jimpings" eller andra påfund som äter upp huden på fingret när det landar. Återigen ett exempel på arbetad och väl genomtänkt formgivning.

Här märks det att Intrepid är storebror till Gemini med betoning på stor. Det här är inte knivens starkaste sida. Den väger in på modiga hundrafyrtiosex gram och mäter nästan tolv centimeter hopfälld vilket känns i fickan särskilt med den kantiga formen.

G10 av det här lite grövre slaget sliter en del på byxtyg. Den är inte lika aggressiv som på knivar från Cold Steel eller Ontario men är relativt sträv. Men materialet i kombination med det urstarka clipet kräver sin tribut.

Som vanligt utmanades kniven under "smekmånaden" med diverse material av olika slag som papper, papp, kartong, plast av olika dimensioner, förpackningar, tape, rep, tyg, trä - torrt och färskt och så vidare.

Eftersom jag inte är jägare eller fiskare så får knivar jag testar istället agera köksredskap ett tag. Även knivar som inte är specialiserade för ändamålet får bekänna färg eftersom det är mycket avslöjande hur ett blad tacklar enkla uppgifter som att skära kött, rotsaker och frukt som äpplen.

Vid kökshandräckningen konstaterades att Intrepid som väntat är mycket bra för att hantera kött. Ett skålslipat blad med inte alltför mycket stål bakom eggen bidrar till det. Kniven gled genom högreven som var första testobjekt utan problem. Även uppgifter som att putsa senor och hinnor klaras med bravur. Lång bra buk med god rundning är här helt rätt. Senare under den här perioden har kniven fått stifta bekantskap med ett par kycklingar och karré med ben bland annat.

Något oväntat fungerade kniven även hyfsat till rotsaker. Morot, palsternacka och lök skars med schvung. Visst, ett litet motstånd i morötterna. De brukar obarmhärtigt avslöja tjocka blad och dåliga geometrier. Lök hanterades klart över förväntan.

Jag gillar produkter som inte går vilse i mellanmjölkens land. Det är lättare att vara recensent då! Kizers Intrepid går att säga saker om. Det är en kniv som bjuder på både ris och ros där det sammantagna intrycket är att det är en mycket gedigen kniv.

Något av intrycken bottnar förstås i att det inte är en "Bladesmith"-kniv vilket konkret innebär några eftergifter för att hålla ned priset. Material och konstruktion är enklare med stål/G10 istället för titan, kullager i stål istället för keramik och ett mindre avancerat stål i bladet. Sen vill jag lämna öppet för diskussion om just materialen ens kan ses som nedgradering då de är mycket väl valda och placerar kniven i ett annat fack än sin dyrare släkting. Det blir en annan typ av kniv. Mer brukskniv och mindre fickjuvel helt enkelt. Sen gör det lägre priset att det diffusa begreppet "prisvärdhet" är synnerligen aktuellt i det här fallet.

Sen känns Ingrepid Vanguard trots allt något mindre arbetad överlag. Det är främst avsaknad av avfasning på låsarmen och de aningen blockiga G10-sidorna jag tänker på. Även detaljer på clipet kunde förbättrats. Jag gillar inte hur spetsarna på Kizers clip i allmänhet pekat utåt. De får gärna vinklas lite mer inåt i framtiden. Som det är nu trycker de mot handflatan och sen riskerar de att fastna i kläder, skrapa upp möbler och bilar med mera. Det gäller dock fler knivar än den här.

Med det sagt skall det sägas att det här genomgående är en mycket välbyggd kniv. Stabil, utan glipor mellan materialen, inget glapp eller spel i bladet och mycket bra centrering. Den ger ett allmänt robust intryck.

Intrepid Vanguard är nämligen en riktigt bra allroundfällkniv. Det är främst tre saker som talar för den här kniven.

Till vem riktar sig då den här kniven? Vilka skall köpa den och vilka skall titta på en annan modell? Den som söker en liten smidig fickkniv att brukas även publikt eller på kontoret kanske skall fundera en gång till. Till det tycker jag den är för stor även om det förstås går. Det är något jag prövat själv under ett tag nu med viss framgång! Då får jag föreslå att man köper sig en Gemini istället samt kompletterar med en Intrepid för alla andra stunder.