Jag är på ständig jakt efter knivar som både är traditionella och moderna i ett. Är knivarna dessutom franska blir mitt ha-begär outhärdligt. Därför blev jag väldigt glad när jag fick se att märket Actilam fanns hos knivshop.se.
Actilam är en ny stjärna på den franska kniv-himmeln. Märket uppkom 2013 när en känd tillverkare av skär-verktyg (till industri) slog sig ihop med en känd knivtillverkare och designade Actilams första modell (T3). Då Actilams knivar är moderna använder de sig av moderna material och metoder men de håller sig ändå fast vid traditioner. Deras flaggskepp (modellen T3) är smidd för att sedan få sin form via maskin. För att visa detta sparar de den smidda ytan på en del av knivbladet. Dessutom använder de sig av designer som för tankarna till traditionella knivmodeller.
S4:ans design är förhållandevis enkel men med moderna inslag och detaljer vilket gör att ögat stannar på kniven mer som ett intressant objekt än som ett verktyg. Kniven är ju ändå i första hand ett verktyg men i dessa eleganta knivars fall är den lika mycket en accessoar och ett portabelt litet konstverk.
Actilam S4
Ett blad som delar
Bladet har en traditionell form där spetsen går ihop i en traditionell droppoint och är av 14C28N. Det forsta man kanske lägger märket till är att istället för en traditionell nagelskåra i bladet har Actilam valt att öppningen sker med hjälp av ett urfräst hål. Detta hål påminner om formen av en traditionell nagelskåra och är på ungefär samma plats som den traditionella nagelskåran på bladet.
Jag vet inte riktigt om det är formen eller om det är bladet som ställer till det för mig. Jag har haft svårt att tycka om hur kniven presterar. Den är egentligen helt okej på att skära saker när man exempelvis använder den för att bearbeta mat. Den är även bra när man gör lättare vardagliga sysslor som att öppna brev och paket vilket oftast är allt man använder en fällkniv med traditionellt utseende till. Men på något sätt gör den det inte nog bra. Det är svårt att förklara vad felet är. Det mest konkreta är att den blir slö fort.
Stålet i bladet är som sagt 14C28N vilket är ett beprövat stål men just det blad jag testat blev slött väldigt fort. Det kan och är antagligen härdningen som är lite sämre. Kniven var när jag fick den väldigt slö, men efter någon minut på strigel var den väldigt vass. Dock efter att använt den i de dagliga bestyren ett tag återigen slö som en smörkniv. Detta är inget som kniven i sig antagligen ska beskyllas för men det blir ju ett minus för Actilam i mina ögon. Det kanske ändras när jag testar deras flaggskepp T3 i framtiden. Kniven har ändå skött sig bra när man gett den mindre ansträngande uppdrag som de i köket.
Ett av många tillfällen på strigeln
Det kan vara värt att nämna att ett vanligt användningsområde för de franska knivarna och även fällknivarna är som matknivar. Både för att förbereda maten men även när man äter den. Det är i sig inget unikt för de franska fällknivarna, att äta med sina vassa knivar gör nog ganska många. Men för detta ändamålet är faktiskt, trots den dåliga härdningen, min S4 väldigt trevlig. Den ligger väldigt bra i handen och skär med lätthet igenom kött, pizzor och bröd. Bladformen har dock en lite störande detalj när det kommer till det här ändamålet och det är hålet som fylls med smulor eller något från maten, men å andra sidan är hålet så stort så det inte på något sätt är ett problem att diska ur det.
Modern kniv med traditionell siluett
Den här kniven har som sagt ett modernt men samtidigt traditionellt utseende. Om man ser till hela knivens form som en siluett ser man tydliga referenser till de traditionella franska knivmönstren. Men när man ser till detaljer kommer det moderna och det nytänkande in i bilden. Först ser man trädetaljerna, gjorda i IPE träd eller brasilianskt valnötsträd. Dessa skalor är inte helt täckande utan ger endast en rundning av formen utan att täcka knivens skalor. Även detta anspelar på det traditionella knivmakeriet utan att dölja det moderna stålet.
En annan detalj som vittnar om det moderna är designen på pivot-skruven, alltså den skruv eller detalj som fäster själva bladet i knivhandtaget. Den har inte utseendet av de traditionella fällknivarnas nitade konstruktion eller de enklare (läs vanligare) skruvarna som pryder pivoten. Här är det istället två större konstruktioner som pryder knivens enda led.
Detaljerna i brasilianskt valnötsträd
Kniven har även ett lås vilket även det förflyttar den till de mer moderna knivarna. Låset fungerar som ett standard button-lock vilket innebär att låset regleras med en knapp. På Actilam S4 är den fjäder som får knappen att åka upp igen en del av skalan vilket även visas då låsets funktion inte täcks av trädetajlerna. Det är inte det säkraste låset men för knivens användningsområden är ett elegant lås bättre än det allra stabilaste. Låset blir även det en av detaljerna som sätter modern prägel på den traditionella siluetten.
Låsets konstruktion
Den sista och kanske viktigaste detaljen som får S4 att ta steget till det moderna hörnet är faktumet att den har ett pocket-clip, alltså en fickklämma. Detta är något man ser ofta på moderna knivar men nästan aldrig på knivar med traditionellt utseende. Här finns ett clip om än lite annorlunda från den vanliga konfigurationen.
Pivoten och fickklämman
Hur den ligger i fickan
Detta pocket-clip, fickklämma, sitter på knivens rygg och är integrerad i backspacern. gör att kniven sitter väldigt väl i fickan. Kniven är inte väldigt hög i sin profil och detta gör att kniven nästan försvinner i fickan. Dessutom är clipet ganska litet vilket gör att knivens profil är väldigt diskret. Det gör sig även bra tillsammans med pennorna i skjort- eller kavajfickan.
Kniven smälter in bland pennorna i kavajfickan
Något måste jag säga om förpackningen kniven kommer i. De flesta knivar jag äger har kommit i kartonger eller i bästa fall i en liten kartonage-låda med urfräst profil för kniven. Den här kniven kommer i en i min mening elegant liten metall-låda. Lådan är i och för sig inte något märkvärdigt och även den har en urfräst profil för kniven. Den är i sig inget intressant men än ett avbrott från det vanliga och det är på ett sätt sammanfattningen för hela kniven.
Kniven i den stilrena lådan
Slutliga ord
Man kan säga att jag verkligen vill älska Actilams S4 men det är svårt. Jag tycker verkligen om att titta på kniven, och om den endast skulle vara i ett skåp eller man endast skulle ha den till väldigt lätta sysslor skulle den vara underbar och en verkligen stilig accessoar. Jag vill dock kunna använda mina knivar som verktyg i första hand och det exemplaret jag fick hade lite att ta igen på den punkten.
Kniven är vacker och sitter bra i handen. Bladet är av en form som passar de flesta sysslor och fickklämman får kniven att bli ett modernt konstverk som sitter underbart i vilken ficka som helst. Men en kniv är i mina ögon först och främst ett verktyg och även om det är ett avbrott från vardagen så är en kniv utan blad rätt pointless.
Ni kan köpa kniven i fråga här och på knivshop finns även resten av Actilams sortiment med flertalet versioner av både S4 och T3 hittas här.
När det kommer till eleganta knivar vänder jag oftast blicken mot Europa. Och trots att jag premierar franska fällknivar så innebär inte det på något sätt att jag bara håller mig till knivar från det landet. Jag tycker tvärtom att det mest är roligt att se vilka knivkulturer och intressanta designer som de andra europeiska länderna producerar. Det finns då ett land som i min mening rivaliserar med Frankrike när det kommer till knivmakare med elegans, nyskapande och framför allt vackra knivar. Det landet är Italien.
När man blickar ner över kontinenten tycks det finnas en trend när det kommer till knivmakare att dra sig till en viss ort. I Frankrike är orten Thiers. I Tyskland är det Solingen. I Sverige kanske det är Mora eller Eskilstuna. Och i Italien är den orten Maniago. Där finns det ett stort antal knivtillverkare som tillverkar allt från traditionella knivar i smedjor med nästan antika anor till supermoderna knivar i de allra modernaste verkstäderna. Och det är en av dessa supermoderna verkstäder som huserar Tecnocut vilket är företaget som tillverkar knivmärket Viper.
Viper har tillverkat knivar sedan 1987 och de har hela tiden strävat efter att kombinera moderna tekniker och traditionellt hantverk. Detta syns i mina ögon mest i deras Gentleman & Collezione repertoar där deras mest eleganta och traditionella knivar finns. Där finns knivar som använder sig av både moderna material och tillverkningssätt men med väldigt traditionella former. Där finns även moderna knivar med moderna former men som på något sätt anspelar på traditionella mönster och linjer.
En kniv som mer tillhör den sistnämnda kategorin är Viper Dan 2. Dan är en akronym och står för “Daily Assorted Needs” och är designad av Tommaso Rumici med en knivs dagliga användande i åtanke. Svaret blev då en elegant fällkniv i moderna tåliga material med en egen variant av slipjoint låsning vilket gör att den inte skrämmer någon och är laglig att bära i de allra flesta europeiska länder.
Viper Dan 2
Action stopper system
Först vill jag prata om Vipers egna variant av slipjoint-låset. Slipjoint är namnet på en traditionell mekanisk lösning på problemet att en fällkniv lätt kan öppna sig i fickan eller kollapsa när man håller i den. Slipjoint fungerar med att det går en stålbit längst med handtaget i fällkniven som agerar som en fjäder. Denna fjäder sätter spänning på bladet vilket gör det trögt att öppna och stänga kniven. Många traditionella knivar har även en fasad och jämn pivot (alltså den delen av bladet där navet går igenom) vilket gör att det även finns en tröghet när bladet är i 90 grader. Ett så kallat halfstop.
Hur en traditionell slipjoint fungerar
Action stopper fungerar däremot genom att det finns två platta fjädrar inkorporerade i knivens skalor (alltså sidorna av handtaget) med en varsin liten boll i. Denna boll går då i en fräst skåra i bladet där den går fritt förutom i vissa lägen där det är urfräst lite extra; vilket håller kvar bladet i det läget. Det finns tre lägen där dessa kulor ger en tröghet. Det är öppet, stängt och 90 grader (ett så kallat halfstop). Detta gör att knivens rygg är öppen. Detta gör kniven lite lättare och det gör den även lättare att rengöra från damm och ludd. Dessutom ger det en kniv som känns lite mer unik än andra slipjoint knivar då de som sagt är slutna i ryggen.
Här kan man se den inkorporerade fjädern samt knivens öppna design
Bladet
Viper tillverkar två sorters Dan knivar. De har siffran 1 och 2 efter sig. Detta innebär endast skillnader i bladformen då 1 betyder att bladet har en drop point form som på ett sätt för tankarna till en bowie-knivs utseende. Om det istället står 2 innebär det att bladet har en en wharncliffe form med ett subtilt uppåt-svep längst ut på spetsen. De båda bladen har även en bakre del som är till för att kunna öppna kniven med en hand och som även fungerar lite som en extra låsning av bladet eftersom den vid utfällt läge hamnar i handtaget. Vilket leder till att man även håller i den delen när man greppar kniven. Bladet har en matt sammets finish och har en flat yta som smalnar av mot eggen. Bladet är 3 mm tjockt vid ryggen och gjort av det svenska stålet Böhler N690co härdat till 57/59 HCR vilket innebär att det är ett rostfritt stål med bra skärpa och tålighet men som ändå är lätt att slipa upp till en fin och vass egg.
Bladets form
Handtaget
Viper gör Dan knivarna med ett antal olika handtagsmaterial. Den jag har haft är den med burgundy canvas micarta vilket är en fin färg och gör att kniven skiljer sig något från de flesta andra moderna knivar som oftast går i en mer grå-svart färgskala. Handtaget är även väldigt ergonomiskt utformat med rundade hörn vilket gör att det sitter väldigt väl i handen utan att på något sätt skava. Dock tror jag inte det skulle passa att ihärdigt använda flera timmar i sträck då clipet kan skava lite lätt. Men å andra sidan är kniven inte designad för att användas till tunga jobb i flera timmar.
Viper Dans öppna konstruktion
Canvas micarta är kanske inte det hållbaraste av material. Men när det kommer till Viper Dan 2 behövs det inte heller, då det är en kniv som ämnar sig för lättare arbeten som att bearbeta mat och snacks i vardagen, öppna paket eller kanske skära av en irriterande tråd som lossnat från tröjan. Det är inte en kniv som man bör utföra de lite grövre arbetena med, trots att den förmodligen skulle klara även de med goda resultat för att inte vara en låsbar kniv. Kniven leder handen till lite mjukare rörelser, speciellt när man håller tummen på den jimping som finns på bakre delen av bladet som inkorporerar sig i handtaget.
De båda skalorna sitter ihop med tre vanliga torx skruv samt en lite större pivotskruv som även den är en torx. Detta gör att man utan större problem kan plocka isär kniven för bättre rengöring eller för att se hur det tidigare nämna Action stopper systemet fungerar.
Detaljerna som gör det
Dessutom finns det en mängd smakrika detaljer i handtaget som tillför en estetisk aspekt på det hela. En detalj som jag själv uppskattar mycket är den milt blånade spacer som sitter mellan skalorna i knivens bakersta del. En onödig detalj kan tyckas, men den detaljer säger så mycket om kniven. Spacern är rundad och sticker upp ur handtaget precis så mycket att man kan känna det vilket ger en intressant kontrast mellan titanets lite kalla släta yta och micartans lite strävare textur. Ett tecken på att inte bara designern utan även tillverkningen är genomtänkt med ett skarpt öga för detaljer.
Den elegant rundade backspacern och clipet
Ännu en modern detalj är att kniven har ett pocketclip och ett hål för fångstlina. Dessa detaljer är även de lösta på ett smart sätt. Pocketclipet är ett så kallat deep carry clip vilket innebär att det är konstruerat för att kniven ska rida djupt i fickan vilket Viper fått till genom att montera det i baksidan av den tidigare nämnda spacern. Detta gör att kniven åker ner lite mer i fickan utan att clipet ska behöva vara så snirkligt. Dessutom gör det det hela väldigt enkelt att byta sida på clipet då man helt enkelt byter sida på det. Dock blir man tvungen att bära kniven med spetsen uppåt då clipet bara kan sitta i de hålen som finns på baksidan. I clipet finns även ett hål som linjerar sig med det hål som går rakt igenom skalorna. Det är för att man ska kunna sätta i en fångstlina eller för att ytterligare pynta kniven. Hålet är så stort att det skulle kunna gå igenom 550 paracord men enligt min erfarenhet är det både snyggare och mycket enklare att låta bli. Främst då hålet är lite väl snävt vilket leder till att det är väldigt pilligt att få igenom 550 paracord men även för att kniven är i sig själv vacker och användningsområdena för den är inte sådana att en fånglina krävs. Dessutom om man drar fångstlinan genom både hålen i micartan och genom clipet ser det i mina ögon lite fel ut. Det material linan ska igenom blir på något sätt för tjock.
Till sist
Viper Dan 2 har länge varit en av mina favorit knivar då den är elegant i sina enkla former med snillrika detaljer. Den väger dessutom inte mycket vilket har gjort att den många gånger följt med i fickan utan att man ens tänkt på det vilket för mig är en stor fördel. Kniven är inte heller en sådan som ger en taktisk look. Utan den lyckas vara modern utan att på något sätt vara läskig. Den känns som en gentlemans naturliga accessoar och jag tror inte någon skulle bli förvånad om en sådan kniv fanns i någons kavajficka.
Jag rekommenderar verkligen den här kniven och den finns att köpa hos knivshop.se i alla varianter. Just den varianten som syns på bilderna finner ni här och fler välproducerade knivar från Viper hittar ni här. Passa på att lägga händerna på den kanske perfekta edc-kniven.
Ibland händer det konstiga och rent utsagt absurda saker i livet. Man kanske har haft den bästa julveckan på väldigt väldigt länge som avslutas men en kraftig förkylning vilket gör att man får stanna hemma ensam över nyåret. Men kanske är man ändå glad och nöjd med tillvaron när man ser att den hemsida och blogg man ofta besöker är på jakt efter nya skribenter. Då kanske man utan några förväntningar skriver en liten text där man presenterar sig själv. Och vips! Kanske man ska vara den där nya skribenten som skriver för bloggen Vasst. Kanske blir man ännu gladare och framförallt tacksam för den chansen.
Vem är då jag som är den här “Ny skribent – nygamla knivar” skribenten hos Vasst?
Mitt namn är Emil Funcke och jag som så många andra samlar på knivar. Det är inget konstigt i det när man skriver för en blogg vid namn Vasst, men mitt samlande är lite nischat. Visserligen gillar jag och har en viss fascination för alla knivar men mitt fokus på samlandet är på regionala franska och neo-klassiska knivar. Vad dessa två begrepp innebär kommer jag verkligen bena ut i senare inlägg men en kort historia kan vara på sin plats.
Den franska knivkulturen är i min mening lite speciell. Det är så att i princip varenda liten by och region i Frankrike har ett eget knivmönster. En egen sorts kniv. Dessa knivar kommer från en ganska gammal tradition och har därför ganska traditionella drag.
De är oftast slipjoint knivar, vilket innebär att de inte går att låsa utan det är en fjäder längst med knivens rygg som gör att kniven inte fäller ihop sig för minsta lilla och även inte öppnas för lätt. De är oftast gjorda av traditionella material såsom skalor gjorda av oliv-träd eller horn och knivstålet är det lite enklare 12C27 från Sandvik. Det kanske mest kända exemplet på en sådan här fransk by-kniv är Laguiolekniven (även den kommer få en mer utvecklad historia i senare inlägg).
Laguiole av Au Sabots
Neo-klassiska knivar är den term jag valt att använda om knivar som kanske har ett traditionellt utseende (såsom Laguiole) men är gjord i moderna material och kanske med ett toppmodernt superstål. Eller så är det bara en modern kniv men med traditionella drag. Ett bra exempel på en kniv som är båda dessa är Why so serious?av Roland Lannier vilket i mångt och mycket är en modern kniv med linerlock, modernt stål och härdningsmetod, nyskapande micarta gjort av en kilt. Men kniven ger ändå ett traditionellt skimmer ifrån sig. Den här kniven är en jag kan prata om i timmar. Det är även något jag planerar att göra i framtiden om någon orkar lyssna (läsa).
Why so serious? av Roland Lannier
Jag som person kommer från de Wermländska skogarna men är för närvarande bosatt i Landskrona och jobbar som gymnasielärare. Utöver knivsamlandet så lägger jag ner stor tid och intresse i scoutrörelsen där jag bland annat är ledare för ett antal ungdomar.
Mitt knivsamlande började egentligen med scouterna. Jag var en ny ledare och kände att jag behövde en “vuxenkniv” en ny lite större kniv att använda (det blev en mora2000). Men den här nya kniven räckte inte riktigt till utan jag såg snabbt en ny kniv som även den väckte mitt intresse och på den vägen gick det. Jag fick efter en stund min första fällkniv i julklapp (det var en Gerber av något slag).
Efter att ha upptäckt hur ofta jag faktiskt använde min fällkniv i vardagen kände jag ett behov att ha en kniv som gick lättare att öppna och stänga och i sökandet efter den drog det verkligen igång.
Från en fällkniv och kanske fem fastbladare hade jag snabbt 15, 20 och till slut 30 knivar. Efter det började mitt samlande nischa sig sakta men säkert till det samlande det är idag. Jag har fortfarande en del moderna knivar i min rotation som är enkla att öppna med en hand och som låser sig på ett tillförlitligt sätt. Men de är ett fåtal och majoriteten är eleganta traditionella och osmidiga knivar men med det, i min mening, lilla extra. En sorts historisk patina som gör kniven ännu stiligare än vad den redan är.
Nu blir det intressant igen. Ibland riskerar vissa ord att överanvändas. Men det är ändå det som ligger närmast till hands även den här gången. För den här kniven har ett eget uttryck. Sen om man uppskattar den estetiken är förstås en smakfråga och därmed upp till var och en. Men jag skall försöka delge er min syn på den här skapelsen.
ZKC A01. en design från Stedemon
Kniven har fått namnet eller snarare produktionsnumret A01 och namnet är ZKC. För att förvilla lite är det ett varumärke som sorterar under Stedemon som på samma vis som till exempel Böker gör knivar under tre olika varumärken. Men till skillnad från Böker som har distinkta prisskillnader mellan sina olika varianter så är den här lösningen mest förbryllande. Stedemon är modermärket och något enklare knivar släpptes under systermärket Maxace. Så långt var allt väl till man mixade prislägena med ett par modeller för att förvilla. Detsamma gäller ZKC – Zon Knife Company, “Stedemon design”. De första jag såg tillhörde toppskiktet vad gäller såväl pris som material men igår såg jag deras absolut mest budgetorienterade kniv under det namnet.
ZKC A01 är så mycket “High Tech” det blir i knivars värld. Alla moderna material och flera tekniker är samlade i samma fickkniv. Här finns titan och kolfiber, keramik och toppstål. Jag skrev tidigare om den här kniven att “rymdskeppet har landat”, det gäller än.
Blad
Det första som slår betraktaren är att ZKC den här gången bjuder på en tämligen ovanlig bladform. Kniven ser ut som en huggtand i handen. Ett svag uppåtpekande tendens ger en “trailing point”. Det känns lite befriande mitt bland alla droppoints på marknaden även om det generellt är den bladform jag föredrar. De enda knivarna som brukar dyka upp med den här bladtypen är annars varianter på persiska eller orientaliska blad.*
Sen kan det funderas något över måtten och proportionerna och jag återkommer till det i min sammanfattning. Bladet mäter nämligen bara strax över sex centimeter på längden men är hela tre och en halv millimeter över nacken. Intressant att notera är att bladet tack vare sin form har en egg som mäter nästan sju centimeter. Den är således längre än bladet eftersom hela eggen utgör en svepande buk från häl till spets. Spetsen är för övrigt jäkligt bra.
Kniven bjuder på en svag “trailing point”, uppåtpekande spets för ovanlighets skull
För att göra bladet mer intressant rent visuellt har en falskegg lagts till och det kännetecknas för övrigt av att man fällt in plattor av kolfiber på båda sidor. Bladet är komplett sterilt sånär som på en mikroskopisk text på sidan av flippern som upplyser om bladstål. I det här fallet råkar det vara S35VN vilket vid det här laget knappt behöver någon närmare presentation. Det är ett av amerikanska Crucibles finare knivstål och är numera stapelvara bland finare produktionsknivar och särskilt då de med ursprung i Kina. De importerar stål för att tillfredsställa marknadens påstådda efterfrågan på superstål.
Finishen på bladet är en tilltalande satin med tämligen hög glans utan att vara polerad, något jag uppskattar då jag tycker att det blir lite för mycket tumlade blad ibland och omväxling förnöjer.
Stålet, CPM S35VN, har försetts med en blank satinfinish och en mycket väl utförd egg
A01 har försetts med en flatslipning som är tämligen hög, runt tre fjärdedelar av bladets höjd. Originaleggen är synnerligen väl utförd, jämn, centrerad och mycket vass. Kniven rakar hår med lätthet utan åtgärder från min sida. När den skall slipas om har den vad som ser ut som ett fungerande “sharpening choil”som gör att man kommer åt med diverse slipsystem ända in till eggens början. Som vanligt hade jag velat ha den lite tunnare bakom eggen. Det är ett stående önskemål från min sida som riktar sig mot nästan alla tillverkare.
Så långt kommer jag inte den här gången då även det här är en “returkniv” som jag inte ämnar slita det minsta på.
Annars hade jag gärna satt bladet i diverse olika material inte minst trä. Nyfikenheten på om flatslipningen räcker för att ta hand om det tämligen tjocka godset är nämligen stor. Likt många andra moderna fällknivar är den här något överdimensionerad populärt kallad “overbuilt”. Det brukar vanligen vara en ursäkt för att fläska på med allt vad man har i grova proportioner på såväl handtag som blad. Resultatet brukar bli blandat men oftast innebär det mindre kniv och mer ficksmycke. Men den här lilla kniven utstrålar rätt mycket styrka.
Handtag
Det moderna kantiga uttrycket går igen i handtaget. Utseendet är konsekvent och det finns en genomgående tanke bakom linjerna. Så långt är allt väl. Kniven är byggd enligt principen två grova stycken titan hopskruvade i det här fallet med tre fästpunkter i form av en pivotskruv och två skruvar utöver det. De i sin tur är fästa i en liten backspacer som även utgör fånglinehålet. I övrigt är kniven öppen i ryggen. Stoppinnen är dold inuti ramen och därmed inte synlig.
Det lite kantiga formspråket går igen i handtaget även om det är mer komfortabelt än det ser ut
Kniven är mycket diskret märkt och först vid närmare besiktning hittar man en Stedemonlogga, deras å-liknande S med beteckningen A01 under i liten font. Annars återfinns hela namnet på clipet men ingen annanstans.
Pivotskruvens huvud är rejält överdimensionerat och utgör ett dekorativt element. Tacknämligt har det ett alldeles standardiserat torxhuvud i mitten vilket gör det lätt att demontera kniven. Eller snarare misstänker jag att så är fallet. På grund av formatet på den här recensionen har jag inte skruvat isär den. Annars brukar jag göra det med knivar för att få ett intryck av byggkvalité och eventuella finesser. Inget avslöjar fällknivar som det som inte syns. Det gäller särskilt för “finknivar”.
Rammaterialet är inte ovanligt, det är titan. Men här kraftigt anodiserat till mörkblått med lätt anslag av lila. Utmärkande för kniven är de fält av kolfiber som lagts in på båda sidor av handtaget, tre på var sida. Jag vill inte säga skollor för de är inte heltäckande utan infällda i titanet. Det gäller även låssidan där till och med låsarmen fått ett matchande utseende även den.
Kolfibern är högkvalitativ och helt utan bubblor eller blåsor, välpolerad och med riktig lyster. Snygg men en aning glatt att hålla i.
Kniven har många detaljer att studera. Däribland den delvis öppna ryggen samt backspacern med sitt fånglinehål, fästet till clipet och den utmärkta kvalitén på kolfiberinläggen
Handtaget är annars tämligen okej på ett lite fyrkantigt vis. Alla grepp fungerar även om det är knappt om plats vid vanligt fyrafingers hammargrepp. Jag skulle väl gissa på att mina händer är normalstora om något sådant finns. Det märks att kniven är tänkt att främst hållas i “sabre grip” det vill säga med tummen på ovansidan av bladet. I den fattningen fungerar kniven riktigt bra och känns stabil. Det höga och grova handtaget fyller handen väl och på de ledderna känns kniven större än vad den är. Sen går det inte att komma ifrån det som utseendet antyder – det är lite kantigt.
Att det finns ett clip känns men inte på något påträngande vis. Det är inte helt anonymt i handen men orsakar heller inte tryckpunkter. Något jag normalt inte är förtjust i är handtag som det här som smalnar av bakåt. Särskilt inte om de är en smula glatta. Det gäller även den här kniven i vissa grepp, ni vet “hal tvålsyndromet”. När jag inledningsvis granskade kniven var jag rädd att det utstickande fånglinehålet och basen på clipet skulle orsaka obehag men de orsakar inga problem.
Öppning och lås
Kniven är som så ofta nuförtiden en flipper och bladet löper lätt på kullager. Här har man varit återhållsam med flipperns storlek vilket jag verkligen uppskattar. Hävstången räcker som det är. För ökad friktion har den fått lite tigerstrimmor i form av “jimpings”.
Sen bjuder A01 på en liten knorr. Den stora frågan är om den är gjord medvetet eller är ett resultat av dålig balans mellan keramiska lager, flipperns storlek och placering samt motståndet från låsarmen.
Den går nämligen även att öppna den som en tumöppnad kniv om man så vill. Något som inte är vanligt bland flipperknivar annars. Det finns både för och nackdelar med det. Genom att inte “förladda” eller spänna fingret när flippern används eller genom att inte dra kvickt nog bakåt så fälls bladet inte ut hela vägen. Rörelsen kan sedan fortsättas stilla och lugnt genom att tummen placeras på kolfiberplattorna i bladet.
Själva flippern fungerar väl och är föredömligt liten, Hastigheten däremot är inte den mest exceptionella men det bjuder på alternativ öppningsmetod
De keramiska kullagren gör sedan att bladet mjukt och stilla glider ut och faller på plats med ett distinkt klick. Om det är en medveten funktion eller ett resultat av för klen “detent” vet jag som sagt inte.
Nackdelen är nämligen att det blir svårare att flipperöppna kniven med säkerhet. Det vill säga man måste bestämma sig och antingen spänna fingret vid “push button”-rörelse eller dra fingret snabbt bakåt vid “light switch”-rörelse. Görs inte det riskerar man att missa öppningsrörelsen och stå där med ett delvis utfällt blad. Det innebär också att den som söker en kniv med hög lekfaktor på öppningen bör tänka sig för.
Om man väl bestämt sig är kniven däremot lättöppnad och relativt kvick. Funktionen beskriven ovan gör dock att det inte är den snabbaste kniven på marknaden att öppna. Å andra sidan bjuder den heller inte på ett ömmande pekfinger om rörelsen upprepas vilket många knivar med hårt motstånd i låsarm och “detent” gör.
Ett väl utfört ramlås med såväl stålskodd låsarm och ö versträckningsskydd
Ramlåset på ZKC A01 fungerar alldeles utmärkt. Den har fått de tillägg som ofta behövs för att komplettera konstruktionen, översträckningsskydd och en förstärkning av stål. Att släppa låset kräver liksom öppningen en viss beslutsamhet. Inte för att motståndet är stort för det är det inte utan för att handtaget av utseendeskäl inte har någon fördjupning för att underlätta åtkomst av låsarmen. En svag fasning är allt. På den finns heller inga räfflor för att öka fästet.
Men kniven är så väl avvägd att jag inte direkt saknar det även om det gott kunde fått vara något lättare att böka in tummen i ramen. Som det är nu går det bra om man träffar i rätt vinkel och motståndet är så litet att funktionen är god. Men är man kall om fingrarna och lite fumlig är det inte lika smidigt. Ibland verkar det som om alla knivar är designade i varma klimat utan nederbörd.
Att bära
I fickan är den som de flesta knivar med de här måtten. Det vill säga knubbig. Kniven har en tjocklek på 13,5 mm över ryggen vilket är tämligen grovt för en liten fickkniv och det skulpterade clipet ökar på det måttet ytterligare. Därför är man medveten om att den bärs. Men vad som är otympligt och inte i knivväg är en ren smaksak och för stor tycker jag inte att den är även om det finns bättre.
På det positiva kontot hamnar övriga mått och själva formen på kniven vilken gör att den lätt glider på plats och väl där inte utgör något hinder för en hand på jakt efter husnyckeln. Själva formen gör den spolformad och de glatta kolfibersidorna bjuder inte på motstånd.
Clipet sällar sig till skaran frästa titanclip som faktiskt fungerar
Clipet på den här kniven är ett litet kapitel för sig. Det tillhör nämligen kategorin fungerande skulpterade clip. Den skaran börjar för all del växa men historiskt har de varit notoriskt usla och är i många fall fortfarande sämre än vanliga fjäderclip. Men på en viss typ av knivar förväntas en viss typ av clip. Ofta är den detaljen knutet till pris. Här fungerar det eftersom titanet har gjorts så tunt att det faktiskt fjädrar. Det ger spänst nog att passera över en byxkant och hålla kniven på plats. Utseendet passar kniven med sin vinkel och blästrade finish. Texten på utsidan kunde jag väl varit utan.
Utöver att vara arbetat och ha ett matchande utseende känns det inte för mycket i handen när kniven greppas vilket är tacknämligt. Sammantaget ett riktigt bra clip.
Sammanfattningsvis
Det här är en synnerligen intressant kniv. Så uttrycket jag mig om det förra recensionsobjektet Spyderco Nirvana också. I det här fallet är det andra faktorer som delar mig en smula men känslan är ändå snarlik. Det finns helt enkelt olika perspektiv att iaktta den här kniven ur.
Det som splittrar mig är två saker. Den ena är rent subjektiv då jag inte till fullo uppskattar utseendet. Den andra är att ZKC A01 är en relativt bra kniv som vill lite för mycket. Det är som man matat in alla nu moderna och populära fällknivsdetaljer i en dator och via en algoritm fått fram en modell. Intrycket förstärks av att den inte har ett namn utan en beteckning. Kniven består av titan, keramik och kolfiber, har ett fint stål samt ett intressant blad med infällda detaljer som löper på lager, ett ramlås med stålförstärkning och översträckningsskydd, dekorativ pivotskruv, backspacern är i titan och clipet likaså, det är även skulpterat. Alla rutor är helt enkelt ikryssade.
Förutom att alla rutor är ikryssade vad gäller material kommer kniven i påkostad förpackning
Men det är verkligen inget fel med kniven! Tvärtom är det som jag ser det en bra kniv på många parametrar. Den tilltalar bara inte mig personligen. Den är riktigt välbyggd och matchar de flesta kvalitetsknivar i serieproduktion som Spydercos Taichungknivar, Reate, Rike med flera. Materialen är genomgående både väl valda och av hög klass. Finishen märks exempelvis på hur väl de i bladet infällda kolfiberdetaljerna är gjorda och på hur clipet är format. Även normala “besiktningsområden” som hur kniven låser och släpper, hur väl bladet är centrerat och hur ytfinish och slipning på bladet är gjort får toppbetyg. Det finns inget negativt att invända där. Hur väl kniven flippar kan diskuteras men har man bestämt sig kan den vara kvick och den har finessen med alternativ öppning så inget egentligt negativt där heller.
En kniv med ett distinkt utseende, inte för alla kanske men den är värd sin publik
Skall ZKC A01 klassificeras vill jag nog egentligen bunta ihop den med knivar i klassen “Little Big Knives” men jag valde att låta bli eftersom den är i största laget. Den är snarare av kategorin knubbisar eller mittemellan stor och liten om det är viktigt. Funktionsmässigt är den inte alls dum. Den känns inte för mycket i fickan och väl i hand går det att jobba med den om man känner för det. Inget supergrepp visserligen så den som söker en fiskekniv får välja alternativ partner. Men med sin kraftiga buk och distinkta spets är det ett tämligen rejält blad. Faktiskt skulle jag kunna tänka mig att ge mig på trä med den. Även om slipningen inte är densamma ligger inte måtten allt för långt bort från flera klassiska skandinaviska knivar.
Den som köper den här kniven gör det troligtvis för att vederbörande gillar “overbuilt”-utseende och vill ha en välbyggd och originell kniv i klassen att komplettera samlingen med. På köpet får man en synnerligen välbyggd kniv med extra allt.
Så gillar du utseendet, köp den!
Specifikation:
Längd utfälld: 165 mm (6.5″)
Längd hopfälld: 101,6 mm (4″)
Vikt: 116 g
Bladlängd: 63,5 mm (2,5″)
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: CPM S35VN
Handtag: TC4 titan med infällda kolfiberpartier
Lås: ramlås med översträckningskydd och stålförstärkning
Den senaste månaden har mina fickor haft oavbrutet besök av två knivar som blivit riktiga favoriter redan från första kontakt. 0450 och 0900 är båda från Zero Tolerance och är riktigt fina flippers. Handtag i titan, framelock, S35VN stål, kullager, steel insert med overtravel stop samt att de är tillverkade av Zero Tolerance talar för att det är riktigt fina pjäser men det är något extra speciellt med de här som är svårt att sätta fingret på eller förklara. Det är något man känner när man tar dem i sin hand. Jag har haft mycket svårt att lägga dem ifrån mig ända sedan jag köpte dem.
0900 är designad av Les George och är en kort och stabbig kniv. Den ligger riktigt fint i handen och är nog den snabbaste flippern utan assistans jag har hanterat. När jag först flippade den var jag helt säker på att den var assisterad. Den sparkar verkligen som en häst och ljudet när den gör det är riktigt förtrollande. För en ingående överblick av denna kniv kolla in Jimmys video. 0900 recension av Jimmy Knife and Life
Eller om ni vill köpa den så hittar ni den här: Zero Tolerance 0900 på knivshop.se
0450 är designad av Dmitry Sinkevich och bygger på hans hyllade 0454. Den är en mindre och smidigare version av 0452 vilken har låssida i titan och displaysida i kolfiber. Även om jag är mycket förtjust i 0452 så är den lite väl mycket att ha i fickan. 0450 passar det ändamålet betydligt bättre. Den är liten och smidig och väger endast 82 gram, vilket är riktigt bra för en kniv som är nästan 19 cm lång. De röd-anodiserade aluminium distanserna är riktigt läckra och ger kniven lite extra liv. Nedan hittar ni en länk till den i shopen. Zero Tolerance 0450 på knivshop.se
Här är en bild som visar designen på Kizer Vanguard Perock av Mikkel Willumsen. Den kommer enligt Mikkel bli färdig i januari. Senare kommer en exklusivare Bladesmith version också.
Kizer Vanguard Perock
Bilden är publicerad med tillstånd av Mikkel Willumsen.
Jag vet inte hur det är med er men för mig är Daniel Koster helt okänd. Jag snubblade över en av hans custom knivar när jag slösurfade lite framför TVn ikväll. Hans Bushcraft Folder ser riktigt robust och klassisk ut men ändå modern. Daniel skriver att han ska ha designat kniven med jakt i åtanke så kanske passar den er jägare?
Han beskriver kniven som en framelock kniv med skalor i G10 eller micarta som döljer pivotskruven för ett renare utseende. Huruvida det är praktiskt eller inte låter jag var och en bedöma. I min mening försvårar det justering av pivotskruven. Det borde i och för sig inte vara ett stort problem då kniven inte är tänkt eller byggd att öppnas snabbt som till exempel en flipperkniv.
Bushcraft Foldern har liners i titan och knivstålet är 3V. Kniven saknar clip och har ett tjockt handtag för att passa så bra i handen som möjligt under längre perioder.
Priset börjar på 395$ och med olika alternativ är det inte svårt att närma sig 550$ strecket. David tar emot ordrar på 20 stycken i taget för att effektivisera tillverkningen så mycket som möjligt. Just nu är listan full men man kan förboka en plats så när en ny lista finns kommer de första 20 som svarar på hans mail att få en plats.
Följ länken nedan för att läsa mer på Daniel Kosters hemsida.
Jag vet inte hur det är med er men för mig är Daniel Koster helt okänd. Jag snubblade över en av hans custom knivar när jag slösurfade lite framför TVn ikväll. Hans Bushcraft Folder ser riktigt robust och klassisk ut men ändå modern. Daniel skriver att han ska ha designat kniven med jakt i åtanke så kanske passar den er jägare?
Han beskriver kniven som en framelock kniv med skalor i G10 eller micarta som döljer pivotskruven för ett renare utseende. Huruvida det är praktiskt eller inte låter jag var och en bedöma. I min mening försvårar det justering av pivotskruven. Det borde i och för sig inte vara ett stort problem då kniven inte är tänkt eller byggd att öppnas snabbt som till exempel en flipperkniv.
Bushcraft Foldern har liners i titan och knivstålet är 3V. Kniven saknar clip och har ett tjockt handtag för att passa så bra i handen som möjligt under längre perioder.
Priset börjar på 395$ och med olika alternativ är det inte svårt att närma sig 550$ strecket. David tar emot ordrar på 20 stycken i taget för att effektivisera tillverkningen så mycket som möjligt. Just nu är listan full men man kan förboka en plats så när en ny lista finns kommer de första 20 som svarar på hans mail att få en plats.
Följ länken nedan för att läsa mer på Daniel Kosters hemsida.
Jag satt och surfade lite på min fikarast och hittade den här skapelsen. En lite rolig och annorlunda sak. Den påstås vara från 1920-talet och tillverkad av Wadsworth Solingen. Den ska vara knappt 5 cm lång. Ja inte är det någon bushcraft kniv men lite kuriosa är ju alltid skoj. Har ni hittat några roliga objekt på era fikaraster? Kommentera gärna.
Kanske har ni hört talas om Custom Knife Factory (CKF)? En liten skara ryska knivdesigners som säljer sina konstverk till knivar via fromrussiawithknives.com. Alexey Konygin (Decepticion, Decepticon 2), Evgeny Muan (Morff) och Anton Malyshev (Sukhoi, Gratch) heter de tre knivskaparna. De tillverkar högkvalitativa knivar i små serier till relativt rimliga priser. Anledningen till detta är att delarna till knivarna tillverkas i Kina och skeppas till Ryssland för slutjusteringar och montering. Resultatet är slående. Själv har jag två av Anton Malyshevs skapelser, Sukhoi och Gratch, och jag har enbart gott att säga om dem. Om tre veckor släpper de en till kniv av Anton Malyshev kallad Tegral. Priset landar på 480$ + frakt på ca 35$.
En kniv består av ett blad med en vass egg (knivsegg) och ett skaft att hålla i. Vanligen är bladet tillverkat av stål och har en platt stång instucken i skaftet, som kallas tånge.
När kniven ingår i ett bordsbestick kallas den bordskniv. Ofta är bladet då inte särskilt vasst om det inte är tandat. Det är vanligt att använda bordsbestick, alltså kniv, gaffel och sked, med samma dekor.
Om handen glider från handtaget ner till knivbladet finns risk för skärskador. Vissa knivar har därför ibland någon form av skydd som hindrar handen från att glida ner till knivbladet, en så kallad parerstång eller någon annan form av greppfunktion.
För att hålla en kniv vass under en längre period bör den slipas och brynas regelbundet.
Vissa knivar har knivbladet laserhärdat. Sådana knivblad har fått ett hårt ytskikt på knivbladets ena sida och sägs vara självslipande. Eftersom knivbladets ens sida är hårt så nöts det ohärdade materialet bort i första hand. Kvar blir det hårda ytskiktet som friläggs efterhand som kniven slits. En sådan kniv kan därför hålla skärpan även utan slipning och bryning
Knivblad
Det finns flera typer av knivblad eller klingor som är ett mer ålderdomligt namn för ett knivblad. Knivblad tillverkade av helstål är förmodligen den vanligaste typen. Finns i två varianter, rostfritt och kolstål. Dessutom finns det laminerade blad, damaskerade blad och mosaik damaskblad. Keramiska knivblad har på senare tid blivit populära på bland annat köksknivar av olika slag.
Kniven som vapen
Knivar används ofta som vapen, Att bära kniv på allmän plats är i Sverige olagligt enligt knivlagen, som infördes 1988. Undantag görs för de personer som i sitt yrke har behov av eller regelbundet använder kniv. Kniven i det militärhistoriska perspektivet är ett gatustridsvapen, men är först och främst sedan människans första historia ett livsnödvändigt verktyg. Den första kniven var tillverkad av flintasten eller en vässad benbit.
är en kniv av enklare traditionellt snitt med sparsam utsmyckning. Begreppet har sin grund i utformningen av den svenska morakniven.
Fällkniv
är en kniv vars blad kan fällas in i skaftet. När den är hopfälld är den oftast tillräckligt liten för att få plats i en ficka. Fickknivar innehåller ibland flera andra verktyg förutom knivbladet. Dessa går på vissa knivar att låsa i utfällt läge, ibland även i infällt läge.
En liten fickkniv kallas ofta pennkniv, och användes tidigare för att vässa blyertspennor eller skära till gåspennor.
En vanlig typ av fickkniv är den schweiziska armékniven.
Just nu pågår en prototyptestning av Kizers Vanguard serie. Den består bland annat av billigare modeller av deras lyxigare Bladesmith serie. Man har valt VG-10 stål och G10 skalor till exempel. Prototyperna har dessutom brons fosfor “washers” istället för kullager som i Bladesmith serien. Detta kommer dock ändras när det är dags för produktionsmodellerna. Prototyptestarna har velat ha kullager istället trots en påslag av ca 15$. Själv är jag inte helt överens med det valet. Visst blir kniven mycket snabbare och känns lyxigare men det går lite emot tanken men Vanguard serien. Den ska vara en billigare instegsserie.
På det hela taget är de fyra modeller vi har känt på riktigt fina. Även Kizers egendesignade V3 Vigor är riktigt imponerande. Inom ett par månader ska de ha hittat ut till återförsäljare runt om i världen.
[porto_product_category title=”Några knivar från Kizer” view=”products-slider” per_page=”4″ column_width=”2″ orderby=”rand” category=”kizer-cutlery”]
