– en något udda gentleman

Personligen har jag undvikit Kizer som märke ett tag. Inte för att de gjort “fel” i någon bemärkelse. Tvärtom har de breddat sitt modellprogram och har nu tre olika serier uppdelade i Vanguard, Prime och Bladesmith och har parallellt med dem även lanserat ett budgetmärke kallat Tangram. Så de har sannerligen inte legat på latsidan.

Men många av deras knivar i de högre divisionerna lider i mina ögon av att de är något för trendiga. Allt fler modeller har “styrketränat” det vill säga blivit bredare över axelpartiet och försetts med de så populära köttyxebladen. Trendkänsligheten har också lett till att i princip alla deras lyxigare modeller följer exakt samma mall när det gäller material, finish och därmed utseende trots att de har olika designers som upphovsmän. Särskilt som nittionio procent eller så är flipperknivar. Lägg därtill att den generella prisnivån på dem ökat i takt med att märkets popularitet tilltagit. De tillhör numera de etablerade och är inte längre uppstickare på en ständigt mer konkurrensutsatt marknad.

Kizer Ki3499 Feist

Dagens kniv är i mångt och mycket en frisk fläkt i sammanhanget samtidigt som den lider lite av Kizersjukan. Formatet avviker då den är rejält mycket mindre än allt annat de gjort och designen från Justin Lundquist är behagligt avskalad vilket placerar Feist i en klass för sig. Kvar finns materialval, konstruktion och finish på både blad och handtag samt val av skruvar. Det borgar för kvalitet men strömlinjeformar även utseendet. Till exempel pivotskruven känns igen för dem som äger andra knivar från Kizer.

En minimalistisk design från Justin Lundquist

Twitterversion: Feist – konsten att sticka ut trots att man är strömlinjeformad som en inoljad säl

Blad

Bladformen är en droppoint som klart närmar sig en spearpoint i utseende. Det betyder att det är nästan symmetriskt med tillhörande svaga buk som sträcker sig över större delen av bladets längd. Måtten är 73 millimeter på längden och det är tre millimeter grovt.  Det är således harmoniska mått även om de tre millimeterna faktiskt av mig upplevs som grövre. Mycket beroende på att bladet är rätt smalt. I storlek ligger det rätt nära en Vixtorinox Cadet till exempel.

Utseendemässigt karaktäriseras det tydligast av en rejält rundad rygg och en svepande “plunge-line”. Finishen följer som sagt det mesta Kizer gör i Bladesmith-serien med sitt tumlade, lätt polerade uttryck. Sen är det värt att notera att de numera fått till både logga och storlek på text.

Ett nästan fullt flatslipat blad i S35VN

Feist har liksom de flesta finare Kizer-produktioner blad i S35VN-stål från Crucible. Inte mycket att orda om då det är ett synnerligt kompetent stål. Invändningen är att det inte är helt lätt att slipa men å andra sidan kan jag inte föreställa mig att en så här liten fickkniv används så till den milda grad att eggen måste finjusteras varje dag så i det här fallet är det ett gott val.

Den här typen av verktyg betraktar jag som liten kompletterande kniv, tillhörande samma klass som Schweizerknivar och andra mindre fickknivar. De är inte till för att “arbeta” med under längre perioder. Därtill formatet och därmed ergonomin oftast alltför begränsande. Istället tar du fram din kniv, skär av eller till en eller två saker och stoppar undan dem igen. Och som sådant redskap fungerar Feist ypperligt. Bladet är både vasst och skär dugligt. Dugligt på grund av att eggvinkeln blir något tvär, inte för att bladgodset är överdrivet tjockt utan för att det är smalt.

Ett mycket vasst litet blad bra till vardagliga småsysslor

I det här fallet får man skilja på att skära och skära motsvarande engelskans “cut” respektive “slice”. Feist skär bra men är inte fullt lika bra på att skära igenom saker. Men i sammanhanget är den ändå mycket duglig. När jag säger är “inte fullt lika bra” så skall det betonas att det är i relation till de knivar som briljerar på området. Men kniven är vass och det flatslipade bladet avverkar papper, kartong, plast och rep och allehanda vardagliga småsysslor på ett utmärkt vis.

Handtag

Som tidigare sagts följer den här kniven samma grundkoncept som många andra Kizers i den här klassen. Det skänker både viss igenkänning på marknaden och underlättar förstås produktionen och sänker därmed kostnaderna. Har man exempelvis samma typ av pivotskruvar till nästan samtliga modeller behöver man inte ta fram nya. Dock har man i det här fallet låtit bli de blå detaljerna som annars är vanligt förekommande. Möjligen kan jag tycka att den är kniven liksom den av mig tidigare recenserade T1 kan behöva någon liten färgklick. Annars är handtaget en blank canvas för dem som ägnar sig åt hemanodisering. Det är grått helt enkelt.

En konstruktion nästan lika sparsmakad som designen

Utöver skruvarna känns finishen på handtaget igen, en blästrad variant. Konstruktionen är öppen i ryggen med endast en mycket liten backspacer mot bakänden till. Tacknämligt har man låtit bli att förse kniven med fånglinehål vilket i mina ögon hade totalmassakrerat utseendet. Nu är det rent och elegant. En finess som understryker renheten är hur skruvarna för både för backspacer, låsarmsförstärkning och clip är grupperade i par. Sådana detaljer höjer helhetsintrycket på en kniv.

Handtagsformen är modell pinne, en bekväm pinne

Formen på handtaget är strömlinjeformat och vi talar om urtypen för kategorin “pinne”. Mjukt rundat med välvda sidor och därmed så ergonomiskt som ett sådant kan bli i den här storleken. Handtagsdesignen understryker att det här inte är en kniv för grovarbete. Det fungerar emellertid väl för de lättare uppgifter som det är tänkt för. Det är fördelen med pinnar, de är inte i vägen på något vis. Men å andra sidan skänker de inte särskilt mycket fäste heller så det gäller att hålla i sin kniv. Här bidrar ytbehandlingen som ger en smula friktion.

Öppning och lås

Öppningsmekanismen är en av de saker som tydligast definierar den här kniven. Förutom det uppenbara att den avgör hur kniven fälls ut så påverkar den utseendet kraftigt. Det är en frontflipper! Som kuriosa kan nämnas att det är ett system som av någon anledning är ovanligt populärt hos knivmakare och designers med bakgrund i Sydafrika.

Frontlippern kräver viss tillvänjning och hade tjänat på kraftigare mönster

Fördelen med lösningen är att man får en kniv som inte ser ut som en traditionell flipper men som trots det kan öppnas rasande kvickt med en hand. Det gäller även Feist , OM man träffar rätt vill säga. Annars missar man och du står där med en fällkniv med delvis öppnat blad. Toppen av den förlängda bladtangen som agerar flipper har försetts med några räfflor för bättre fäste. I det här fallet är de inte en kosmetisk detalj utan helt nödvändiga. Feist hade behövt ett mer markant mönster på bladtangen för att vara perfekt. Trots dem går det nämligen att missa öppningen på den här kniven. Kniven tarvar en viss tillvänjning helt enkelt. En sak som bevisar det är det faktum att jag räckt över den här kniven till ett flertal personer som förvisso är vana vid knivar men inte till den grad jag är. De får inte upp den alls vilket pekar mot att öppningsmekanismen inte är helt intuitiv att hantera.

Sen tillhör det här specifika exemplaret uppenbarligen den första generationen som led av det omtalade problemet att insidorna av handtaget inte var helt perfekta med lätt grusig känsla till följd. Det samt att dent interna bladstoppet låter som en maraccas. Det gäller dock bara om bladet är halvöppet. I stängt respektive öppet läge är kniven helt tyst tack och lov. Så den detaljen stör mig inte särskilt mycket. Vad gäller finishen på insidan så räckte det för min del att demontera kniven, rengöra insidan, fetta in stoppinnen och olja lagren varpå kniven fungerar utmärkt.

Ett mycket bra lås som dock är lite fippligt att släppa

Lås är något som Kizer behärskar vid det här laget. Jag tror alla knivar jag hanterat från dem med något sällsynt undantag varit närmast perfekta vad gäller funktion och utförande. Det stämmer in på Feist också. Stabil konstruktion och med de korrekta attributen för ett ramlås gjort av titan i form av stålförstärkning i låsarmens kontaktyta samt översträckningsskydd. Det senare är närmast nödvändigt på en så här pass liten kniv där det är lätt att ta i för mycket av misstag.

Det som inte når samma höga standard är hur svårt det är att komma åt att släppa låset. Det kan möjligen bero på det slanka formatet för samma problem gäller även en annan Kizermodell, Sliver. Det krävs helt enkelt lite pillande för att komma åt låsarmen. Ett visst motstånd bjuds det också på vilket gör kniven något mindre “lekvänlig”.

Att bära

Formatet på Feist gör den naturligt lättburen. Kniven är som synes liten och lätt. Lika naturligt är inte clipet, det är mer snyggt än bra i ärlighetens namn. Skulpterat som sig “bör” men när de varianterna blir så här små trivs de inte särskilt bra tillsammans med lite grövre tyg som jeans till exempel. Då studsar det till lite innan det kan träs över kanten och samma fenomen uppträder på vägen upp ur fickan. Inte omöjligt att hantera på något vis men inte heller något att höja till skyarna. Det fungerar, fast med ett frågetecken kan sägas. Skulpterade clip är mycket svåra att få till och oftare än inte upplevs de mer som metallkrokar att hänga kniven på än fjäderclip.

Clipet är inte Feists främsta försäljningsargument men det är snyggt!

Men trots att Feist är försedd med clip är det här en kniv som jag faktiskt för det mesta bär löst i vänster ficka på en hoodie eller liknande. För mig har den tydlig karaktär av “gentlemans knife” eller som en sekundärkniv som kompletterar något mer substantiellt. Den mäter inte mer än nio gånger en centimeter i hopfällt läge och matchvikten är nätta 73 gram.

Den yttre formen lämpar sig även den synnerligen väl för att bäras löst. Den ser ut som en liten cigarr eller klassiska knivmönster som Barlows eller Canoes eller varför inte en Vixtorinox Cadet. Av uppenbara skäl har Feist en utstickande tang. Men den är rundad och märks på så vis inte alls. Det jag inte gillar med att bära knivar löst rent generellt är att det är lättare att tappa eller förlägga dem än om de sitter fast.

Sammanfattningsvis

Den här kniven fyller en tydlig roll för mig som komplement till en större kniv. Som sådan bär jag den mest löst i vänster ficka på en hoodie eller en jacka medan den primära EDCn för dagen som vanligt får husera i höger byxficka. I den rollen uppskattar jag Feist mycket. Den är välbyggd och snygg på ett elegant vis. Några av de utseendemässiga fördelarna kan härröras till att formgivaren Justin Lundquist valde en “frontflipper” vilket överlag ger renare linjer.

Som en god cigarr efter maten, ja för den som röker då

Häri återfinns även en nackdel i relation till användningsområdet måste erkännas. Det gör den nämligen betydligt svårare att fälla fram diskret, något som en kniv i den här kategorin bör klara av i mitt tycke. Det går men det är inte helt lätt. Endera exploderar bladet fram eller vågar det sig inte ut ur sitt gömsle alls. Det senare är tyvärr inte helt ovanligt då det diminutiva formatet hos flippern parat med de alltför snälla räfflorna gör att den går att missa om man inte koncentrerar sig.

Feist – en kniv som skär med stil

Men i övrigt är det här en kniv som är lite av vad “”WYSIWYG” var för nittiotalets datorer, “what you see is what you get”. Du får definitivt inte en stor, stabil fällbar ersättare för Morakniven ute i skog och mark eller ens en kartongmassakrerande demon till fällkniv.

Istället får du en liten elegant fickkamrat som klarar av allehanda mindre uppgifter med den äran och ser bra ut medan den gör det.

Specifikation:

Längd utfälld: 165 mm
Längd hopfälld: 92 mm
Vikt: 75 g
Bladlängd: 73 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S35VN
Handtag: Titan
Lås: Ramlås i titan med stålförstärkning

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina

/ John

Fast i ärlighetens namn är de två knivarna på bilden från förra året. Men jag bär dem nu och recensioner följer här på Vasst inom kort. Det är inte vilka knivar som helst utan två riktiga fullträffar från Kizer. För min personliga del återuppväckte de mitt intresse för märket. Förvisso har de i sedvanlig ordning presenterat många nyheter i en aldrig sinande ström och gör det med konsekvent hög kvalitet men modellerna som varit aktuella har inte riktigt varit i min smak. Men nu så!

Två kejsare – T1 och Feist ur Kizers “Bladesmith”-serie

Den större av dem “T1” är resultatet av ett samarbete med tyske Ulli Hennicke som tidigare designat knivar för bland andra WE-Knives och Spyderco. Den mindre är en mindre frontflippad fickkniv kallad “Feist” och är formgiven av Justin Lundquist. Den har inte varit helt problemfri på vägen från ritbord till konsument men nu verkar det vara ordnat. Resultatet är en mycket elegant liten “gentlemans knife”.

Utöver det här två kommer det här från mitt penna eller snarare tangentbord presenteras knivar från bland annat Spyderco där både Shaman och Para 3 är aktuella. Lägg därtill en snabbtitt på en bra kockkniv från Masahiro. En hel del läsning i början av det nya året med andra ord.

Väl mött här på Vasst go’ vänner!

/ John

– déjà vu

Som många andra hajade jag till när jag såg den här kniven för första gången och var därför inte alls svårövertalad när jag fick möjlighet att testa den för Knivshops räkning.

Jag hajade inte till för att den är nyskapande och unik utan tvärtom för att “Ursa Minor” från Kizer är kusligt lik något vi redan sett från deras sida och det flera gånger till och med. Lite av samma känsla som infinner sig när man ser melodifestivalen. Vart har jag hört den förut tänker man. Det verkar vara något som kännetecknar Kizers utbud av knivar den sista tiden.

De verkar ha förstått det själva och har annonserat att de skall “lugna ned sig” inför nästa år och inte släppa tillnärmelsevis lika många modeller. De har presenterat närmare hundra modeller under 2015-2016. Från början såldes alla knivar bara som “Kizer” men snart blev de uppdelade i olika kategorier som “Bladesmith”-serien och de något enklare “Vanguard”-knivarna. För Bladesmithserien gäller att handtagen är i titan, de flesta blad löper på kullager och att de i många fall försetts med samma ytbehandlling accentuerat av blåanodiserade detaljer vilket bidragit till att de påminner om varandra.

Fast ännu mer bidrar att linjespelen är tämligen uniforma trots att olika customdesigners/knivmakare ligger bakom modellerna.

Tvillingar? Nej, det är bara den främre som är döpt till “Gemini”. Ursa Minor på topp

För att exemplifiera: Först ut var Gemini designad av Ray Laconico. Modellen var en produktionsversion av hans customkniv “Jasmin” och för den som önskade en mer substantiell kniv släpptes även den större Intrepid i samma veva. De är besläktade vad gäller formspråk även om de inte är identiska. En sak som dök upp på den sistnämnda var en “harpunspets” på bladet. Den hittades förvirrande nog även på “Kane”, en kniv i Kizers modellprogram som var ännu lite större och även den tämligen likartad utseendemässigt. Det märkliga var emellertid att den hade en helt annan upphovsman, Matt Degnan.

Förvirringen blev sen total när modeller som Eliminator och framför allt “Velox 2” dök upp. Båda formgivna av Vagnino men kunde lika gärna haft någon av de andra två som upphovsman. Sen toppades moset med den här modellen, Ursa Minor och cirkeln var sluten.

Kizer Ursa Minor

De tre först uppräknade knivarna var åtminstone olika stora. Visst finns det skillnader men de kräver sin (kniv)man/kvinna för att upptäcka. Det går att konstatera att Laconicos, Degnans och Vagninos knivar i Kizertolkning ligger tämligen nära varandra utseendemässigt. Fördelen är att om man uppskattar en av dem gillar man troligen allihop. Frågan är snarare vilken eller vilka man skall välja.

Den här kniven “Ursa Minor” baseras på Laconicos kniv “Baby Bear” och är förenklat uttryckt en Gemini med ett Intrepidblad.

Blad

Den liknelsen bekräftas när bladet granskas närmare. Det är helt enkelt en förminskad version av ett Intrepidblad. Det innebär att istället för Geminis droppoint har Ursa Minor en clippoint där den övre delen dragits upp till vad om ibland kallas “harpunspets” då den bildar något som kan liknas vid en hulling. Bladet är också skålslipat istället för flatslipat vilket ger andra skäregenskaper.

Stålet är som vanligt S35VN vilket vi har hunnit vänja oss vid det här laget när det kommer till Kizers Bladesmith-serie. De enklare Vanguardknivarna förses istället med VG10 för att hålla ned kostnaden. Kizer uträttar inga mirakel med stålet men de förvaltar det väl. I det här fallet nästan bättre än hos Gemini i och med att de är mindre gods bakom eggen. Det gör att den skär bättre i vissa material. Sen spelar geometrin in och förtar något av det intrycket.

Ett intressant blad. Clipoint med “harpunspets” och en skålslipning

Ytbehandlingen är en mästerligt utförd stentumling som är jämn och konsekvent och som sen polerats till halvglans. Fördelen med den finishen är att den döljer repor väl vilket verkligen inte kan sägas om handtaget. Skall jag kritisera något så är det att kombinationen av bladbehandling och nyans på handtaget gör att kniven ser väl musgrå ut. Samma kritik riktar jag mot till exempel Spydercos Nirvana. Man ser knappt vart handtaget slutar och bladet tar vid. Jag efterlyser därför mer konstrast för att locka ögat. Men det är rätt sobert det får medges.

Loggan har efterhand blivit föredömligt diskret. Som synes är eggen inte perfekt nära ricasson

Bladet är mycket diskret märkt. Kizer har förstått det här med text och loggor. De lyckas få med den information de önskar med både logotyp, modellnamn, modellnummer, designer och stålsort utan att bladet känns nedklottrat trots mängden text. Imponerande med tanke på att allt tillsammans utgör en halv novell.
Bladformen är enkel och följer sin customförlaga Baby Bear även om de flesta bilder jag sett av dem visar flatslipade blad. På längden mäter bladet ett hår under åtta centimeter och egglängden är densamma vilket är ett förhållande jag uppskattar. Bladgodset är hela fyra millimeter grovt och det kan skönjas i hur kniven uppträder. Slipningen tunnar ut bladet rejält mot eggen till och harpunformen gör det detsamma även ut mot spetsen.

På tal om spetsar så är den mycket bra och precis som jag vill ha den, spetsig. Eftersom bladet i grund och botten följer Laconicos sedvanliga enkelhet så har du en bit rak egg nära handtaget att arbeta med för lite tyngre snitt, en buk för de uppgifter som tarvar mjukare längre skär och en spets för detaljarbeten. Ungefär det du kan vilja få ut av ett knivblad. Eggen är godkänd från fabrik och är jämn och symmetrisk. Möjligen har man likt många andra tillverkare slarvat något närmast ricasson där eggen saknas några millimeter. Men överlag är den bra utförd.

Det är bra om spetsar är…spetsiga

Hur upplevs kniven i hand och att arbeta med? Enkelt uttryckt – som en Gemini fast något lite sämre. Inte så konstigt kanske. Ergonomin är som sagt närmast identisk men bladen skiljer knivarna åt. Förutom slipningen är godstjockleken inte densamma. Ursa Minor är en millimeter grövre och i sammanhanget är det rätt mycket vilket även märks på hur den presterar. Du får helt enkelt använda lite mer kraft i alla typer av skär jämfört med Gemini. Möjligen undantaget kött där de är svåra att skilja åt prestandamässigt men där fördelen väger över något till Ursa Minors fördel istället.

Handtag

Om Gemini och Ursa Minor är lika på bild så är det är när du håller i kniven som den riktiga déjà vu känslan infinner sig. Handtaget är i princip identiskt med Gemini och därför gäller allt jag sade om det även den här kniven. Konstruktion och material är desamma. Du bjuds på två mjukt formade och välvda titansidor som försetts med en kritliknande yta. De är sammansatta med en kort backspacer som även inhyser fånglinehålet. Den och sidorna är fastsatta med två skruvar som förutom pivotskruven är det som håller ihop kniven. Enkelt, funktionellt och elegant. Precision och toleranser håller högsta nivå.

Enkelt, snyggt och funktionellt. Som alla Kizers Bladesmith-knivar är Ursa Minor yterst välbyggd

Ergonomi och komfort är utmärkt både i hand och ficka. Den lilla negativa detalj som finns hos Gemini på grund av att spetsen på clipet är vinklat utåt är åtgärdat på Ursa Minor i och med en annan typ av clip.

Det innebär att den här kniven är riktigt bra att hålla i och att alla grepp fungerar. Ett extra plus blir det för den naturliga rampen för tummen som bildas på ovansidan på bladet i och med harpunformen. Det ger ett extra stöd när man vill trycka nedåt på bladet för tyngre kontrollerade skär. Inte bara snyggt utan även praktiskt.

Det enda minuset jag ger Ursa Minor är något som den emellertid delar med alla knivar som har en öppen konstruktion. Jämfört med backlocks och andra knivar med sluten rygg så blir det ett ökat tryck mot handen om man kramar handtaget hårt av det enkla skälet att det finns mindre anläggningsyta och fler kanter att skava emot. Det är ofrånkomligt med den lösningen. Det får vägas mot att de är lättare att rengöra.

Ett ergonomiskt handtag som fungerar i alla grepp. Varför krångla till det?

Alla kanter och hörn är annars väl fasade, slipade och rundade. Det finns inga negativa anmärkningar att komma med där. Kizers Bladesmith-serier är synnerligen välgjorda. Det är inte många andra som slår dem på fingrarna när det gäller genomgående kvalitet och jag vill nog jämföra dem med andra produktionsknivar i toppskiktet som till exempel Protech och Spydercos Taichungknivar för att nämna några.

Öppning och lås

Som det mesta som Kizer gör är det här en flipperkniv med titanlås som löper på kullager. Det märks att övning ger färdighet även för tillverkare och de börjar behärska konsten. De har varit bra redan från start men Ursa Minor är exceptionellt smidig. Jag vet inte vad som skiljer den från Gemini rent tekniskt men just det här exemplaret är i vilket fall aningen lite bättre på alla punkter. Då skall tilläggas att redan Gemini var mycket bra.

En examplariskt utformat flipper som fungerar hur du än bär dig åt

Bladet formligen flyger fram oavsett hur du håller kniven eller vilken vinkel eller rörelse du använder för att få fram det. Att funktionen är så bra kan tillskrivas god geometri och väl avvägd storlek samt placering av flippern. Den är inte försedd med “jimping”/räfflor men det är inget jag saknar här. Till det skall läggas en vältrimmad detent och keramiska kullager. Jag funderar på om det är så att bladet möjligen är lite tyngre på Ursa Minor än på Gemini och att det är det som gömmer den lilla nyansskillnad som finns. I vilket fall är kniven en dröm att flippa för den som uppskattar det.

När bladet väl är ute finns inga negativa invändningar alls. Bladet känns helt solitt. Det inte bara saknar glapp eller spel utan även det lilla flex i sidled som kan finnas i en del fällknivar lyser med sin frånvaro. Det är nära perfektion. Tänk inte bankvalv, tänk ZTs bästa modeller på området. Lägg därtill att låser är lätt att komma åt och släppa. Faktiskt något bättre än på min äldre och mer intrimmade Gemini. Jag tror att den extra millimetern blad spelar roll då utrymmet för tummen blir något större.

Om flippern är bra så är låset ännu bättre. Ramlås i den högre skolan

För att inte översträckning av låset skall ske finns förstås ett översträckningsskydd. Det är nästan obligatoriskt på den här typen av knivar. På Ursa Minor och de flesta Kizerknivarna är det gömt på insidan av låsarmen och är en del av stålinlägget som utgör anläggningsyta mot bladet. En enkel och snygg lösning.

Att bära

Redan Gemini var en storhet i fickan och eftersom den här kniven har samma yttermått gäller detsamma här. Mjukt rundade former, en inte avskräckande vikt på drygt hektot och en bredd och vidd som är lagom för en god fickkniv gör att den är ett föredöme på den punkten. De rundade hörnen gör även att man inte stöter i handen i något vasst när den dyker ned i fickan för att hitta försvunna skatter.

Mjukt rundande former, sympatiskt låg vikt och ett utmärkt clip gör kniven lättburen

Men sen trollar Ursa Minor fram trumfkortet och det är clipet! Redan med “Splinter” visade Kizer att de är en av få som lyckas göra skulpterade clip spänstiga nog för att faktiskt fungera även praktiskt och inte bara se snygga ut. Förutom att det skänker en lyxig arbetad känsla åt kniven så har det här en funktionsmässig fördel gentemot Gemini. Det saknar utåtvinklad spets, den enda invändningen jag hade mot det gamla. Det innebär att det känns mindre mot handen när man håller i kniven och att det inte heller skrapar i saker lika lätt. Högsta betyg även på den punkten.

En bit av kniven sticker upp ur fickan. För min del kunde den fått vara lite mer diskret men funktionen är utmärkt

Clipets primära funktion att hålla kniven på plats är utmärkt och den glider lätt upp och ned i fickan och stannar där den skall. Det är inget “deep carry” clip utan en bit av kniven syns. Det underlättar åtkomsten hävdar somliga även om jag inte håller med då jag tycker att det är lika smidigt att fiska upp en kniv som sitter djupare som jag greppar dem. Vad mig anbelangar hade clipet gärna fått gömma kniven något mer.

Sammanfattningsvis

Vilken kniv skall man då anskaffa om man gillar Laconicos knivar i Kizertolkning? Vill man ha en större kniv är valet tämligen enkelt för då väljer man en Intrepid men jag tycker personligen att Gemini och Ursa Minor är snäppet vassare för EDC-bruk med sitt något nättare format.

Vilken jag främst rekommenderar av de två däremot är avhängigt två saker. Dels om du redan äger en Gemini. Då är det nog mest samlarintresse som skulle motivera inköp av ännu en kniv med såpass likartat utseende. Det andra är om du tänkt använda kniven mycket och i så fall till vad. Jag anser att Gemini är den bättre skärmaskinen överlag med sitt fullt flatslipade blad och tunnare gods.

Elegant och smakrik, lite som en bra kopp kaffe

Men Ursa Minor har sina fördelar. Utseendemässigt händer det mer helt enkelt. Bladet på Ursa Minor är “intressantare” än en ren flatslipat droppoint med sin skålslipning, falskegg och harpunrygg.

Tumrampen som harpunspetsen utgör ger också en liten praktisk fördel då den känns bra att vila tummen mot. Sen är Ursa Minor faktiskt ännu bättre när det kommer till att fälla in och ut. Den flippar aningen bättre vilket kan bero på tyngre blad eller att motståndet är ännu bättre finjusterat. Låset på Ursa Minor är även något lättare att släppa. Bra har blivit bättre den här gången.

Men den största fördelen återfinns nog i clipet, vilket förutom bladet är vad som visuellt skiljer knivarna åt. Ursa Minors clip är trots att det är skulpterat bättre, något jag aldrig trodde jag skulle skriva. Framförallt på grund av att det saknar utstickande spets vilket både gör kniven bekvämare i hand och att den skrapar i saker i omgivningen mindre.

Valet är inte helt enkelt. Välj den kniv vars blad tilltalar dig mest!

Men en sak går inte att komma ifrån, Gemini skär bättre i de flesta medier jag prövat. Jag tog en extra sejour med tomater, morötter, papper och kartong bara för att försäkra mig om att jag inte missuppfattat det hela innan jag skrev färdigt den här texten. Men nej, det en millimeter tunnare godset och flatslipningen spelar roll både i köket bland vitlök och paprika och i förvaringsboden för att strimla bonus-sonens gamla piltavla i kartong. Den glider något lättare genom nästan alla material helt enkelt. Så vet du med dig att du skär mycket, välj Gemini. Om du däremot ägnar dig åt mindre volym skärande, välj Ursa Minor.

Skillnaderna är inte enorma och till syvende och sidst handlar det nog om vilket utseende man föredrar på sitt blad och vilket inställning man har visavi flatslipade eller skålslipade blad. Valet finns som sagt. Båda knivarna tillhör toppskiktet i sin klass och jag har inga problem med att rekommendera båda två.
En liten invändning mot båda knivarna och därmed även Ursa Minor är att de faller in i det musgrå titanflipperframelockträsket. Gillar man den stilen är det här emellertid en riktigt bra kniv.

Skynda att fynda om du faller för utseendet. Funktion och genomförande är bland de bästa du kan få!

Sen kan det som konsument vara roligt att veta att du billigast och enklast köper dem båda här på Knivshop: 1671 kr för Gemini respektive 1999 kr för Ursa Minor i skrivande stund.

Specifikation Kizer Ki3472 Ursa Minor:

Längd utfälld: 184 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 115 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: CPM S35VN
Handtag: 6AL4V titan
Lås: ramlås/framelock i titan, stålinlägg

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina

/ John

PS. Ursa Minor är en lånekniv för recensionsändamål och den har jämförts med en Gemini som är min egen.

Hemma hos mig pågår för stunden rena knivorgien. Det låter en smula perverst det får jag medge men det är inte så farligt som det låter. Men i ärlighetens namn ligger det knivar utspridda nästan överallt i lägenheten. I köket, vid datorn, bredvid tv-soffan, på matsalsbordet och på hyllor här och var. Hemmet är en “knivtesteria”.

Nästan dubbelseende, Kizers Gemini och Ursa Minor designade av Ray Laconico

Förutom att bära dem på mig som “EDC”-knivar till vardags så hittas det på diverse mer eller mindre konstlade uppgifter efterhand. Att inom rimlig tid testa ett flertal knivar med enbart naturliga arbetsuppgifter låter sig inte göras. Därför skärs det papper, papp och kartong så det står härliga till. Kockknivar och skalknivar får vila i köket till förmån för egentligen halvt olämpliga fällknivar. Rep och snören kapas fast det inte behövs och ut i skogen bär det för att ragga tag på lämpliga grenar att kapa och tälja i när det inte gås loss på två tum fyror i cykelboden. Sen dras det, flippas och fälls ihop till fingertopparna värker. Dessemellan fotograferas det. Och dricks kaffe, glöm inte det. Mycket kaffe går det åt!

Tora Tactical Knives första fällkniv

Just nu testas en salig blandning av knivar. För Knivshops räkning bär jag omkring på en egentligen mer självförsvarsorienterad kniv i form av Tora Tactical Knives första fällknivsmodell. Sen pågår för fullt testandet av Kizers Ursa Minor som liksom sin snarlika kusin Gemini är designad av Ray Laconico. Naturligtvis blir det jämförelser mellan de två och resultatet av det kan ni snart ta del av här på Vasst.

Parallellt med det testas även  min andra kniv från Lionsteel och det är deras “Big Opera” som är aktuell. En kniv som jag genast blev förtjust i.

Alla tre knivarna har distinkt olika karaktärer och ingen av dem är det minsta slätstruken. Det uppskattar jag verkligen som recensent. Bra eller dålig, rolig eller tråkig spelar egentligen ingen roll när det skall skrivas om våra kära eggföremål. Men anonym, det är inget bra omdöme. Då blir det svårt att formulera sig.

/ John

“Perock”, resultatet av ett samarbete mellan Kizer och Mikkel Willumsen

Inte en ask utan tre!

Kniven känns större än sina 20 centimeter

Blad

Ett styck massivt blad med många detaljer

Som ofta i Kizers finare knivar används S35VN som bladstål

Handtag

Handtaget erbjuder fullgott utrymme och bra om än något begränsat grepp

Konstruktionen är inte bara öppen utan mycket öppen. Utöver pivotskruven finns endast en sammanhållande punkt

De grova räfflor som finns trycker mot handen i förlängningen

Öppning och lås

En inte helt lyckat kombination: massivt blad, grova “jimpings” och en flipper

Ett riktigt väl utfört ramlås med det numera nästan obligatoriska ilägget av stål

Det är en substantiell kniv och inte minst märks bredden i fickan. Clipet fungerar väl även om jag gärna sett ett som mer passat temat på kniven

Till slut

Så här skrev jag på “Knivigt värre” för några dagar sedan:

“Vissa dagar är bättre än andra. Till exempel de som innebär att man får åka till sitt lokala utlämningsställe för försändelser och hämta paket. Det hade jag anledning att göra igår. Paketet var från Knivshop.se och innehöll min fjärde kniv från Kizer och den första i den nya Vanguard-serien.”

Lådorna till Vanguardserien är enklare än de till Bladesmithserien

Jag skrev också att de första intrycken var övervägande positiva. Det intrycket kvarstår och har förstärkts under den här första korta men intensiva “smekmånaden”. Jag bär och använder kniven för fullt i syfte att så småningom kunna utvärdera den.

I vanliga fall är jag varm anhängare av att använda rätt kniv till rätt jobb men i det här faller har Intrepiden även fått agera bland annat kökskniv för testandets skull. Utan att gå händelserna i förväg kan jag avslöja att den överraskat i rätt riktning.

Men även solen har sina fläckar och så även den här skapelsen från Kizer. Det finns detaljer som kunde förbättrats även om de flesta är helt rätt. Det blir nästan ännu tydligare nu när jag har ytterligare en kniv i Vanguard-serien att jämföra med. Det är en “Bolt” som är tämligen olik Intrepid i mångt och mycket. Storleksmässigt är de däremot tämligen lika så jämförelser ligger nära till hands.

En sak som gör mig frustrerad är något som inte har med kniven att göra. Det är vintern! Förutom snö, kyla och halka vilket försvårar mitt älskade cyklande så innebär det att det är mörkt. Och utan bra ljus – inga bra bilder! Ni som försöker vet att knivar kan vara notoriskt svårfotograferade ibland särskilt utan dagsljus!

Det aktuella testobjektet för stunden Intrepid Vanguard, V4468A1

Testandet fortgår, inte bara av knivar – nu skall jag ge mig på ett par nya kaffesorter.

Ha det go’ vänner!

/ John

Kizer har släppt sin nya katalog för 2016 och jag måste säga att det är en snygg katalog med mycket intressant innehåll. Några knivar jag tycker är extra intressanta är:

• Bladesmith Gemini (s 18)
• BladeSmith Intrepid (s 19)
• Bladesmith Splinter (s 24)
• Bladesmith Kyre (s 28)
• Bladesmith Shoal (s 32)
• Vanguard Gemini (s 36)
• Vanguard Intrepid (s 41)
• Vanguard Roach (s 42)
• Vanguard Kyre (s 44)

Vilka är era favoriter?

Kizers katalog 2016

Kizer har släppt sin nya katalog för 2016 och jag måste säga att det är en snygg katalog med mycket intressant innehåll. Några knivar jag tycker är extra intressanta är:

• Bladesmith Gemini (s 18)
• BladeSmith Intrepid (s 19)
• Bladesmith Splinter (s 24)
• Bladesmith Kyre (s 28)
• Bladesmith Shoal (s 32)
• Vanguard Gemini (s 36)
• Vanguard Intrepid (s 41)
• Vanguard Roach (s 42)
• Vanguard Kyre (s 44)

Vilka är era favoriter?

Kizers katalog 2016

Här är en första bild på Kizer Maddox, Perock och Barbosa. Design av Mikkel Willumsen. Det här är Bladesmith versionerna med titanhandtag och S35VN stål. Vanguard versionerna kommer dock först med G10 och (antagligen) VG-10 stål.

Yamakasi saknas på bilderna men den kommer ungefär samtidigt.

Jag tycker det ser riktigt bra ut.

Se knivar från Kizer på Knivshop.se

Här är en bild som visar designen på Kizer Vanguard Perock av Mikkel Willumsen. Den kommer enligt Mikkel bli färdig i januari. Senare kommer en exklusivare Bladesmith version också.

Kizer Vanguard Perock

Bilden är publicerad med tillstånd av Mikkel Willumsen.

Vi på Vasst har nöjet att avslöja två nya prototyper från Kizer. Ki4470A1 och V4484A2. Den senare är ett samarbete med David Michalík på TK Knives. Han är kanske inte så känd men i mina mått är han väldigt begåvad och har en egen läcker stil. Vi återkommer när vi vet mer om knivarna och har klämt på dem så håll ögonen öppna.

Uppdatering: Ki4470A1 är en så kallad inhouse design av Kim Ning som är Kizers produktionschef. Han ser till att knivarna som lämnar fabriken håller hög kvalitet och han ligger bakom 80% av deras inhouse designade knivar.

Ki4470A1

V4484A2

Kizer har släppt många intressanta nyheter i år. Företaget är på stark frammarsch och ser ut att ha en spännande och ljus framtid. De har under det senaste året skrivit avtal med kända designers för att få hjälp att skapa attraktiva och eftertraktade knivar. En av dessa är Ray Laconico som ligger bakom Kizer Gemini och Intrepid. Jag tänkte tipsa om hans kanal på Youtube. Där finns filmer på många fina knivar. Håll till godo.

Ray Laconico

Vi på Vasst har glädjen att avslöja att Mikkel Willumsen har påbörjat ett intressant samarbete med Kizer. 4 modeller kommer släppas för prototyptester om förhoppningsvis inte allt för lång tid. Nedan kan ni se bilder på tre av de 4 modellerna som just nu utvärderas. Namnen på dem är: Yamakasi, Maddox, Perrock och Barbosa. I min mening riktigt snygga knivar och läckra namn. De senaste uppgifterna säger att de först kommer dyka upp i Vanguard-versioner dvs G10 scales, stål liners och VG-10 stål. Det ska bli intressant att se slutresultatet.

Yamakasi

Maddox

Perrock

Barbosa

Bilderna är publicerade med tillstånd av Mikkel Willumsen.

Just nu pågår en prototyptestning av Kizers Vanguard serie. Den består bland annat av billigare modeller av deras lyxigare Bladesmith serie. Man har valt VG-10 stål och G10 skalor till exempel. Prototyperna har dessutom brons fosfor “washers” istället för kullager som i Bladesmith serien. Detta kommer dock ändras när det är dags för produktionsmodellerna. Prototyptestarna har velat ha kullager istället trots en påslag av ca 15$. Själv är jag inte helt överens med det valet. Visst blir kniven mycket snabbare och känns lyxigare men det går lite emot tanken men Vanguard serien. Den ska vara en billigare instegsserie.

På det hela taget är de fyra modeller vi har känt på riktigt fina. Även Kizers egendesignade V3 Vigor är riktigt imponerande. Inom ett par månader ska de ha hittat ut till återförsäljare runt om i världen.

[porto_product_category title=”Några knivar från Kizer” view=”products-slider” per_page=”4″ column_width=”2″ orderby=”rand” category=”kizer-cutlery”]