Nu blir det intressant igen. Ibland riskerar vissa ord att överanvändas. Men det är ändå det som ligger närmast till hands även den här gången. För den här kniven har ett eget uttryck. Sen om man uppskattar den estetiken är förstås en smakfråga och därmed upp till var och en. Men jag skall försöka delge er min syn på den här skapelsen.

Kniven har fått namnet eller snarare produktionsnumret A01 och namnet är ZKC. För att förvilla lite är det ett varumärke som sorterar under Stedemon som på samma vis som till exempel Böker gör knivar under tre olika varumärken. Men till skillnad från Böker som har distinkta prisskillnader mellan sina olika varianter så är den här lösningen mest förbryllande. Stedemon är modermärket och något enklare knivar släpptes under systermärket Maxace. Så långt var allt väl till man mixade prislägena med ett par modeller för att förvilla. Detsamma gäller ZKC – Zon Knife Company, “Stedemon design”. De första jag såg tillhörde toppskiktet vad gäller såväl pris som material men igår såg jag deras absolut mest budgetorienterade kniv under det namnet.

ZKC A01 är så mycket “High Tech” det blir i knivars värld. Alla moderna material och flera tekniker är samlade i samma fickkniv. Här finns titan och kolfiber, keramik och toppstål. Jag skrev tidigare om den här kniven att “rymdskeppet har landat”, det gäller än.

Det första som slår betraktaren är att ZKC den här gången bjuder på en tämligen ovanlig bladform. Kniven ser ut som en huggtand i handen. Ett svag uppåtpekande tendens ger en “trailing point”. Det känns lite befriande mitt bland alla droppoints på marknaden även om det generellt är den bladform jag föredrar. De enda knivarna som brukar dyka upp med den här bladtypen är annars varianter på persiska eller orientaliska blad.*

Sen kan det funderas något över måtten och proportionerna och jag återkommer till det i min sammanfattning. Bladet mäter nämligen bara strax över sex centimeter på längden men är hela tre och en halv millimeter över nacken. Intressant att notera är att bladet tack vare sin form har en egg som mäter nästan sju centimeter. Den är således längre än bladet eftersom hela eggen utgör en svepande buk från häl till spets. Spetsen är för övrigt jäkligt bra.

För att göra bladet mer intressant rent visuellt har en falskegg lagts till och det kännetecknas för övrigt av att man fällt in plattor av kolfiber på båda sidor. Bladet är komplett sterilt sånär som på en mikroskopisk text på sidan av flippern som upplyser om bladstål. I det här fallet råkar det vara S35VN vilket vid det här laget knappt behöver någon närmare presentation. Det är ett av amerikanska Crucibles finare knivstål och är numera stapelvara bland finare produktionsknivar och särskilt då de med ursprung i Kina. De importerar stål för att tillfredsställa marknadens påstådda efterfrågan på superstål.

Finishen på bladet är en tilltalande satin med tämligen hög glans utan att vara polerad, något jag uppskattar då jag tycker att det blir lite för mycket tumlade blad ibland och omväxling förnöjer.

A01 har försetts med en flatslipning som är tämligen hög, runt tre fjärdedelar av bladets höjd. Originaleggen är synnerligen väl utförd, jämn, centrerad och mycket vass. Kniven rakar hår med lätthet utan åtgärder från min sida. När den skall slipas om har den vad som ser ut som ett fungerande “sharpening choil”som gör att man kommer åt med diverse slipsystem ända in till eggens början. Som vanligt hade jag velat ha den lite tunnare bakom eggen. Det är ett stående önskemål från min sida som riktar sig mot nästan alla tillverkare.

Så långt kommer jag inte den här gången då även det här är en “returkniv” som jag inte ämnar slita det minsta på.

Annars hade jag gärna satt bladet i diverse olika material inte minst trä. Nyfikenheten på om flatslipningen räcker för att ta hand om det tämligen tjocka godset är nämligen stor. Likt många andra moderna fällknivar är den här något överdimensionerad populärt kallad “overbuilt”. Det brukar vanligen vara en ursäkt för att fläska på med allt vad man har i grova proportioner på såväl handtag som blad. Resultatet brukar bli blandat men oftast innebär det mindre kniv och mer ficksmycke. Men den här lilla kniven utstrålar rätt mycket styrka.

Det moderna kantiga uttrycket går igen i handtaget. Utseendet är konsekvent och det finns en genomgående tanke bakom linjerna. Så långt är allt väl. Kniven är byggd enligt principen två grova stycken titan hopskruvade i det här fallet med tre fästpunkter i form av en pivotskruv och två skruvar utöver det. De i sin tur är fästa i en liten backspacer som även utgör fånglinehålet. I övrigt är kniven öppen i ryggen. Stoppinnen är dold inuti ramen och därmed inte synlig.

Kniven är mycket diskret märkt och först vid närmare besiktning hittar man en Stedemonlogga, deras å-liknande S med beteckningen A01 under i liten font. Annars återfinns hela namnet på clipet men ingen annanstans.

Pivotskruvens huvud är rejält överdimensionerat och utgör ett dekorativt element. Tacknämligt har det ett alldeles standardiserat torxhuvud i mitten vilket gör det lätt att demontera kniven. Eller snarare misstänker jag att så är fallet. På grund av formatet på den här recensionen har jag inte skruvat isär den. Annars brukar jag göra det med knivar för att få ett intryck av byggkvalité och eventuella finesser. Inget avslöjar fällknivar som det som inte syns. Det gäller särskilt för “finknivar”.

Rammaterialet är inte ovanligt, det är titan. Men här kraftigt anodiserat till mörkblått med lätt anslag av lila. Utmärkande för kniven är de fält av kolfiber som lagts in på båda sidor av handtaget, tre på var sida. Jag vill inte säga skollor för de är inte heltäckande utan infällda i titanet. Det gäller även låssidan där till och med låsarmen fått ett matchande utseende även den.

Kolfibern är högkvalitativ och helt utan bubblor eller blåsor, välpolerad och med riktig lyster. Snygg men en aning glatt att hålla i.

Handtaget är annars tämligen okej på ett lite fyrkantigt vis. Alla grepp fungerar även om det är knappt om plats vid vanligt fyrafingers hammargrepp. Jag skulle väl gissa på att mina händer är normalstora om något sådant finns. Det märks att kniven är tänkt att främst hållas i “sabre grip” det vill säga med tummen på ovansidan av bladet. I den fattningen fungerar kniven riktigt bra och känns stabil. Det höga och grova handtaget fyller handen väl och på de ledderna känns kniven större än vad den är. Sen går det inte att komma ifrån det som utseendet antyder – det är lite kantigt.

Att det finns ett clip känns men inte på något påträngande vis. Det är inte helt anonymt i handen men orsakar heller inte tryckpunkter. Något jag normalt inte är förtjust i är handtag som det här som smalnar av bakåt. Särskilt inte om de är en smula glatta. Det gäller även den här kniven i vissa grepp, ni vet “hal tvålsyndromet”. När jag inledningsvis granskade kniven var jag rädd att det utstickande fånglinehålet och basen på clipet skulle orsaka obehag men de orsakar inga problem.

Den går nämligen även att öppna den som en tumöppnad kniv om man så vill. Något som inte är vanligt bland flipperknivar annars. Det finns både för och nackdelar med det. Genom att inte “förladda” eller spänna fingret när flippern används eller genom att inte dra kvickt nog bakåt så fälls bladet inte ut hela vägen. Rörelsen kan sedan fortsättas stilla och lugnt genom att tummen placeras på kolfiberplattorna i bladet.

De keramiska kullagren gör sedan att bladet mjukt och stilla glider ut och faller på plats med ett distinkt klick. Om det är en medveten funktion eller ett resultat av för klen “detent” vet jag som sagt inte.

Nackdelen är nämligen att det blir svårare att flipperöppna kniven med säkerhet. Det vill säga man måste bestämma sig och antingen spänna fingret vid “push button”-rörelse eller dra fingret snabbt bakåt vid “light switch”-rörelse. Görs inte det riskerar man att missa öppningsrörelsen och stå där med ett delvis utfällt blad. Det innebär också att den som söker en kniv med hög lekfaktor på öppningen bör tänka sig för.

Om man väl bestämt sig är kniven däremot lättöppnad och relativt kvick. Funktionen beskriven ovan gör dock att det inte är den snabbaste kniven på marknaden att öppna.  Å andra sidan bjuder den heller inte på ett ömmande pekfinger om rörelsen upprepas vilket många knivar med hårt motstånd i låsarm och “detent” gör.

Ramlåset på ZKC A01 fungerar alldeles utmärkt. Den har fått de tillägg som ofta behövs för att komplettera konstruktionen, översträckningsskydd och en förstärkning av stål. Att släppa låset kräver liksom öppningen en viss beslutsamhet. Inte för att motståndet är stort för det är det inte utan för att handtaget av utseendeskäl inte har någon fördjupning för att underlätta åtkomst av låsarmen. En svag fasning är allt. På den finns heller inga räfflor för att öka fästet.

Men kniven är så väl avvägd att jag inte direkt saknar det även om det gott kunde fått vara något lättare att böka in tummen i ramen. Som det är nu går det bra om man träffar i rätt vinkel och motståndet är så litet att funktionen är god. Men är man kall om fingrarna och lite fumlig är det inte lika smidigt. Ibland verkar det som om alla knivar är designade i varma klimat utan nederbörd.

I fickan är den som de flesta knivar med de här måtten. Det vill säga knubbig. Kniven har en tjocklek på 13,5 mm över ryggen vilket är tämligen grovt för en liten fickkniv och det skulpterade clipet ökar på det måttet ytterligare. Därför är man medveten om att den bärs. Men vad som är otympligt och inte i knivväg är en ren smaksak och för stor tycker jag inte att den är även om det finns bättre.

På det positiva kontot hamnar övriga mått och själva formen på kniven vilken gör att den lätt glider på plats och väl där inte utgör något hinder för en hand på jakt efter husnyckeln. Själva formen gör den spolformad och de glatta kolfibersidorna bjuder inte på motstånd.

Clipet på den här kniven är ett litet kapitel för sig. Det tillhör nämligen kategorin fungerande skulpterade clip. Den skaran börjar för all del växa men historiskt har de varit notoriskt usla och är i många fall fortfarande sämre än vanliga fjäderclip. Men på en viss typ av knivar förväntas en viss typ av clip. Ofta är den detaljen knutet till pris. Här fungerar det eftersom titanet har gjorts så tunt att det faktiskt fjädrar. Det ger spänst nog att passera över en byxkant och hålla kniven på plats. Utseendet passar kniven med sin vinkel och blästrade finish. Texten på utsidan kunde jag väl varit utan.

Utöver att vara arbetat och ha ett matchande utseende känns det inte för mycket i handen när kniven greppas vilket är tacknämligt. Sammantaget ett riktigt bra clip.

Det här är en synnerligen intressant kniv. Så uttrycket jag mig om det förra recensionsobjektet Spyderco Nirvana också. I det här fallet är det andra faktorer som delar mig en smula men känslan är ändå snarlik. Det finns helt enkelt olika perspektiv att iaktta den här kniven ur.

 

Det som splittrar mig är två saker. Den ena är rent subjektiv då jag inte till fullo uppskattar utseendet. Den andra är att ZKC A01 är en relativt bra kniv som vill lite för mycket. Det är som man matat in alla nu moderna och populära fällknivsdetaljer i en dator och via en algoritm fått fram en modell. Intrycket förstärks av att den inte har ett namn utan en beteckning. Kniven består av titan, keramik och kolfiber, har ett fint stål samt ett intressant blad med infällda detaljer som löper på lager, ett ramlås med stålförstärkning och översträckningsskydd, dekorativ pivotskruv, backspacern är i titan och clipet likaså, det är även skulpterat. Alla rutor är helt enkelt ikryssade.

 

Men det är verkligen inget fel med kniven! Tvärtom är det som jag ser det en bra kniv på många parametrar. Den tilltalar bara inte mig personligen. Den är riktigt välbyggd och matchar de flesta kvalitetsknivar i serieproduktion som Spydercos Taichungknivar, Reate, Rike med flera. Materialen är genomgående både väl valda och av hög klass. Finishen märks exempelvis på hur väl de i bladet infällda kolfiberdetaljerna är gjorda och på hur clipet är format. Även normala “besiktningsområden” som hur kniven låser och släpper, hur väl bladet är centrerat och hur ytfinish och slipning på bladet är gjort får toppbetyg. Det finns inget negativt att invända där. Hur väl kniven flippar kan diskuteras men har man bestämt sig kan den vara kvick och den har finessen med alternativ öppning så inget egentligt negativt där heller.

Skall ZKC A01 klassificeras vill jag nog egentligen bunta ihop den med knivar i klassen “Little Big Knives” men jag valde att låta bli eftersom den är i största laget. Den är snarare av kategorin knubbisar eller mittemellan stor och liten om det är viktigt. Funktionsmässigt är den inte alls dum. Den känns inte för mycket i fickan och väl i hand går det att jobba med den om man känner för det. Inget supergrepp visserligen så den som söker en fiskekniv får välja alternativ partner. Men med sin kraftiga buk och distinkta spets är det ett tämligen rejält blad. Faktiskt skulle jag kunna tänka mig att ge mig på trä med den. Även om slipningen inte är densamma ligger inte måtten allt för långt bort från flera klassiska skandinaviska knivar.

Den som köper den här kniven gör det troligtvis för att vederbörande gillar “overbuilt”-utseende och vill ha en välbyggd och originell kniv i klassen att komplettera samlingen med. På köpet får man en synnerligen välbyggd kniv med extra allt.

Så gillar du utseendet, köp den!

Specifikation: