–  “In the Zon”

ZKC A01. en design från Stedemon

En modern fällkniv med extra allt

Blad

Kniven bjuder på en svag “trailing point”, uppåtpekande spets för ovanlighets skull

Stålet, CPM S35VN, har försetts med en blank satinfinish och en mycket väl utförd egg

Handtag

Det lite kantiga formspråket går igen i handtaget även om det är mer komfortabelt än det ser ut

Kniven har många detaljer att studera. Däribland den delvis öppna ryggen
samt backspacern med sitt fånglinehål, fästet till clipet och den utmärkta kvalitén på kolfiberinläggen

Öppning och lås

Kniven är som så ofta nuförtiden en flipper och bladet löper lätt på kullager. Här har man varit återhållsam med flipperns storlek vilket jag verkligen uppskattar. Hävstången räcker som det är. För ökad friktion har den fått lite tigerstrimmor i form av “jimpings”.

Sen bjuder A01 på en liten knorr. Den stora frågan är om den är gjord medvetet eller är ett resultat av dålig balans mellan keramiska lager, flipperns storlek och placering samt motståndet från låsarmen.

Själva flippern fungerar väl och är föredömligt liten, Hastigheten däremot
är inte den mest exceptionella men det bjuder på alternativ öppningsmetod

Ett väl utfört ramlås med såväl stålskodd låsarm och ö
versträckningsskydd

Att bära

Clipet sällar sig till skaran frästa titanclip som faktiskt fungerar

Sammanfattningsvis

Förutom att alla rutor är ikryssade vad gäller material kommer kniven i påkostad förpackning

En kniv med ett distinkt utseende, inte för alla kanske men den är värd sin publik

Längd utfälld: 165 mm (6.5″)

Längd hopfälld: 101,6 mm (4″)

Vikt: 116 g

Bladlängd: 63,5 mm (2,5″)

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: CPM S35VN

Handtag: TC4 titan med infällda kolfiberpartier

Lås: ramlås med översträckningskydd och stålförstärkning

Producerad av: Stedemon, tillverkad i Kina

/ John

* Exempelvis: Cold Steel Talwar, Spyderco Persian,  Böker Impetus, Todd Begg Kwaiken  (Steelcraft Series).

– en klo med attityd

Raptor är den första fällkniven från thailändska TTK eller Tora Tactical Knives. Det här specifika exemplaret som jag har till låns från Knivshop.se är dessutom en av prototyperna. Enligt vad jag hört gjordes två versioner varav den här är den som fått eggen åt “fel” håll.

Tora Tactical Knives Raptor, Pikal

Att den första fällkniven skulle bli en kniv gjord i moderna material med själförsvarsinriktning var ingen högoddsare då de mest tongivande knivarna från TTK har varit av den typen. Materialen brukar vara Elmax, titan och kolfiber och på programmet står flera modeller av karambits bland annat. Det finns förstås andra knivar att tillgå som är mer inriktade mot EDC- och friluftssegmentet och till och med köksknivar återfinns numera i utbudet.

Kniven levereras i en bag

Den första tanken som föll mig in när jag såg den här kniven på bild var intressant då det i ärlighetens namn inte är en fällkniv jag skulle köpa personligen. Varför skall jag förklara senare och det är inte relaterat till kvalitet på något vis utan är snarare kopplat till användningsområde knutet till prisbild.

Ordet intressant dök upp därför att det här är en mycket ovanlig knivsort som jag bara stött på en gång tidigare och det var i Spydercoskepnad. Det vill säga när det gäller den här mer moderna tolkningen av formatet annars inget nytt under solen som jag snart sagt i varje recension på senare tid. Men mer om det senare.

Blad

En udda fågel kräver sin näbb och det har Raptor bokstavligen fått i det här fallet i form av en hawkbill. Som ni vet kännetecknas bladformen av att eggen kröker sig åt fel håll ned mot en spets istället för upp mot ryggen. Stålet i det här bladet är detsamma som återfinns i de flesta av TTKs knivar, en för oss här uppe i norr halvlokal bekantskap i och med att det är Böhler/Uddeholms Elmax.

Dimensionerna på bladet är rätt extrema men väl valda givet hur kniven är tänkt att fungera. Det är utan tvekan styrka som premierats här vilket avspeglas i bladgodset som mäter hela fyra millimeter över nacken vilket får anses vara grovt om det ställs i relation till att bladet på bredaste stället mäter omkring två och en halv centimeter och längden ligger strax över sju och en halv centimeter.

En mäktig näbb mejslad ur fyra millimeter Elmax-stål

Här är en liten utvikning kring bladformer på sin plats. Varför välja en hawkbill i det här fallet? Jo jämfört med vanliga knivblad med buk så har raka och nästan raka eggar sina fördelar. Det blir tydligt när det kommer till wharncliffeblad vilket är orsaken till att de används till såväl mattknivar som i vissa självförsvarsapplikationer.*

Tar man den raka formen ett steg längre och kröker den vidare nedåt får man ett klassiskt trädgårdsredskap, en “pruning knife” eller kniv för beskärning av fruktträd. De har nämligen inte sällan försetts med en “hawkbill” eller höknäbb, ett blad vars egg kröker åt “fel” håll. Det ger en kniv vars blad fångar upp det som skall skäras istället för att låta ämnet glida iväg bort från eggen under rörelsen. De “biter” bättre framåt spetsen till efterhand som den skärande rörelsen fortsätter på samma vis som en skära eller en lie gör. Det ger en kniv som är utmärkt till vissa specifika uppgifter som att t ex kapa rep. Något som utnyttjas i knivar för maritimt bruk till exempel.

Raptor bredvid en urgammal misshandlad beskärningskniv som jag i flera år använde för att öppna pelletssäckar med. Bladformen går igen

När bladformen inte används för att kapa vare sig rosenbuskar eller tamp så kan det användas på det här viset. I den här typen av kniv ger det en elak klo där fokus ligger på spetsen och dess funktion och förmåga att penetrera snabbt och utan ansträngning. Typen av kniv kalla ibland för “Pikal” vilket är knutet till filippinska kamparter och har sina anhängare liksom karambits har sina. Grundfattningen för den närbesläktade karambiten är ett omvänt grepp med spetsen pekandes framåt för att kunna jabba och slå medan det för en Pikal också är omvänd fast med eggen vänd bakåt alternativt i vanlig “sabelfattning” fast med eggen uppåt.

“Business-end”, spetsen är mycket av vad den här kniven handlar om

Ett blads egenskaper förstärks mycket av vilken slipning det försetts med och det bllir tydligt här. Raptor har en låg, brant skålslipning. Slipfasen mäter inte mer än tolv millimeter inklusive primäregg.

Originaleggen får godkänt och kniven anlände vass. Tora kan det här med symmetri och jämn slipning även om det på en sida kan skönjas att den är handgjord och att eggen där har en lätt avvikande kurvatur. Det är något som hör customknivar till.

Raptorn är bruksknivsvass kan vi väl säga, det innebär att den rakar hår med visst motstånd. Känslan kommer sig mer av geometrin än av att kniven inte skulle vara vass. Återigen ser jag inga problem med det då det ligger väl i linje med knivens tänkta användningsområde. En alltför tunn egg riskerar att flisa sig när man hugger med den.
Och det är på det här området som en av mina invändningar mot hela konceptet kommer. Såvida du inte är inne i Pentjak Silat-svängen eller bara gillar jäkligt “tacticool” knivar så är användningsområdet något begränsat det måste medges. Den är riktigt dålig som allroundkniv men gör några få saker mycket bra. En av dem är rätt praktisk. Den öppnar allt inklusive kartonger med oerhörd ackuratess. Sen går det att kapa snören också om man känner för det men inte rep, till det är eggen för brant. Det kan dock tilläggas att den som köper den här kniven troligen inte är på jakt efter en fruktkniv heller.

Sen är det är bara att erkänna – kniven är fullkomligt grym att snitta med. Allt spetsen närmar sig river den hål på. Jag har testat på papp, kartong och tyg samt tyg fastsatt på kartong för att få till en primitiv dummy. Du behöver knappt nudda materialen förrän yttersta delen av bladet har glidit igenom. Raptorn är elak på det viset.

Jag hoppade över kökshandräckningen med den här kniven. Efter att för skojs skull försökt trycka den igenom ett äpple gav jag upp.

Handtag

Raptorns handtag är en modern och solid historia. Kniven saknar ram och presentationssidan är gjord i tjock massiv kolfiber och låssidan i titan. I ryggen återfinns en backspacer med vad som brukar benämnas “gearpattern”. Kniven hålls samman med tre skruvar per sida förutom pivotskruven och ger ett mycket gediget och välbyggt intryck.

Ett väl tilltaget handtag i kolfiber och titan som fyller handen väl

Flera detaljer avslöjar att det är en custom- och inte en produktionskniv det handlar om. Alla hörn, fasade kanter och “jimpings” är inte exakta om än mycket väl utförda. Finishen är överlag hög men fokus ligger inte på utställningsstatus utan andas mer funktionalitet. Lite på samma vis som Emersons knivar med vilka Raptor också delar egenheten med spårmejselhuvud i den justerbara pivotkruven.

Andra saker som andas custom och hantverk är hur väl allt är rundat och slipat. Det syns även i den snyggt utförda blåanodiseringen som går igen på lås-sida, backspacer och clip samt på kvaliteten på kolfibersidan.

Det är först ur den här vinkeln som handtaget blir förnuftigt

Sen kommer vi till det mest udda med det här handtaget. Det upplevs vara upp och ned. Eller åtminstone inte rätt om man inte vet vilken typ av kniv det handlar om eller spontant utgår från eggens orientering. Greppar du kniven för första gången utan att tänka efter känns den därför, inte dålig men inte heller särskilt bra.

Handtaget är väl tilltaget med sina 15 millimeters midjemått och fyller därför handen väl särskilt när clipet ökar på den tjockleken till runt två centimeter. I rätt grepp vill säga. Fattar du kniven “fel”, alltså med eggen nedåt som brukligt är så fungerar det förvisso fortfarande hjälpligt men handtaget fyller inte ut greppet fram mot bladet till, det är något som saknas. Om en tumme placeras vid den ramp som bladet bildar och pekfingret får ta spjärn mot räfflorna så kan kniven användas med eggen på traditionellt vis men det är inte optimalt.

Det är när du vänder på Raptor det märks hur den är tänkt att hållas. När tummen placeras på jimpingen istället blir greppet riktigt bekvämt och likaså när kniven trollas runt i omvänt grepp med eggen bakåt.

När man väl listat ut hur man bäst håller kniven så är handtaget tämligen komfortabelt och de handgjorda räfflorna kan särskilt omnämnas då jag vanligen inte alls uppskattar den här glesa grova sorten. Här är de dock välgjorda och greppar bra utan att riva upp huden. Lite öm blir man efter en stund men det är en eftergift för att uppnå bättre fäste.

Handtaget fungerar troligen även till en längre stunds hårt arbete. Det är inget jag prövat. Jag har nämligen mycket svårt att se vad det skulle vara. Att träna med den kräver knappast god ergonomi av det slaget. Kanske om man behöver sprätta upp tonvis med paket och kapa mängder av buntband.

Öppning och lås

Även om det här området finns rätt mycket att säga. Tyvärr kommer här några av mina största invändningar mot kniven som sådan och mot hela principen att använda det så populära ramlåset i titan på den här typen av kniv.

För lycka och framgång?

Hur kniven öppnas går inte att missa då tumplattan är det mest karaktäristiska och uttalade på hela kniven tillsammans med vilket håll eggen pekar åt. Den är förutom gigantiskt stor och utstickande även gjord i brons samt försedd med ett markant kors. Väldigt iögonfallande med andra ord. Varför den har det sistnämnda dekorelementet är jag inte helt säker på men jag gissar att det har med tur och välgång att göra. Sydostasiater brukar ta sin religion på allvar vare sig de är buddhister, kristna eller muslimer. Hur det förhåller sig med materialet vet jag inte men inom bland andra samisk kultur brukar brons på knivar hålla onda andar borta. Vad man tycker om utseendet är nog antingen eller misstänker jag. Personligt är det i vilket fall som helst.

Funktionsmässigt är den, tråkigt att behöva säga det, inte särskilt bra! Det går att öppna kniven med tumplattan och hyfsat fort också efter viss övning. Det goda är nämligen att den sitter rätt långt ut från handtaget och därmed inte är skymd på något vis samt bjuder på en god radie för tummen att följa.

Det är också stor så den borde vara lätt att träffa. Borde är nyckelordet då den inte är det och det beror på två saker. Dess främsta brist är placeringen. Den befinner sig FÖR långt ut vilket innebär att om man reflexmässigt försöker öppna kniven snabbt och snärtar med tummen i den vinkel där såväl tumplattor och tumknoppar brukar återfinnas på knivar så glider tummetott längs med bladet och ut i tomma intet. Här måste man först hitta undersidan av plattan med tummen och sen trycka till. Då går det både säkert och bra. OM du inte kommer för långt ut från bladsidan vill säga. Tumplattan är nämligen rundad på undersidan också vilket inte är bra alls. Det gör att man lätt slinter mot den hala metallytan. Särskilt om fingrarna är våta av vatten eller svett.

Anledningen till att jag uppehåller mig vid den här delen av kniven är att det inte är oviktigt moment att kunna trolla fram sitt blad respektabelt snabbt när det kommer till den här typen av kniv. Skall du använda en fällkniv i en stressad situation oavsett anledning får den inte kräva för mycket finmotorik. Det är en av de första sakerna som ryker när adrenalinnivåerna rusar.

Den unika och exklusiva tumplattan är arbetad även på undersidan. Tyvärr för mycket då en inte erbjuder erforderligt fäste

När man väl tänker sig för är kniven dock mycket sympatisk att öppna. Gången är inte silkeslen men ändå mjuk och framförallt jämn vilket jag håller högre än att den är helt friktionslös. Jag är ingen anhängare av “fingergiljotiner”. Hur häftigt det än må vara med blad som faller in av sin egen vikt är det inte särskilt praktiskt.

För själva låsfunktionen står ett ramlås i titan. Någon stålförstärkning på låsarmen finns inte men ytan har försetts med karbider och det gör att det inte finns något tendens till “stick”. Låser gör kniven stadigt och varje gång. Ramlåset tar inte extremt tidigt vilket jag är tacksam för särskilt som om det här är ett blad som skulle kunna tänkas få ett slag från fel håll under användning. När låset skall släppas är låsarmen lätt att hitta och det går smidigt trots att det känns att det finns kraft i den. Så långt är allt väl.

Ett ramlås som inte tar extremt tidigt

Nu följer min kritik av det här specifika låset. Något av den kan nog härröras till begränsad erfarenhet av ramlås från Toras sida, “nybörjarmisstag” helt enkelt. Det är inte lätt att få till det perfekta ramlåset vid första försöket. Något som jag ofta påpekar och som även stora tillverkare misslyckas med från stund till annan. Det är två detaljer som spökar i det här fallet:
Det finns en tendens till att låsarmen vill vandra (lockslip). Belastas bladet med lite tyngre tryck, observera att det sker från från rätt håll, glider låsarmen något utåt. Den tendensen försvinner emellertid helt om handtaget fattas hårdare så att fingrarna förstärker låsfunktionen. Det är i och för sig ett typexempel på hur det är tänkt att ett ramlås skall fungera. Personligen tycker jag dock att det är felkonstruerat om det behövs.**

Det finns även en aning spel i bladet upp och ned. Inte så att bladet “skallrar” eller sitter löst men på samma vis som en del lockbacks kan ha. Det känns om bladet provoceras. Det är möjligt att det kommer att försvinna varefter kniven används. Det kan jag inte utröna då det här är en lånekniv och jag därför inte har för avsikt att vare sig långtids- eller hårdtesta den. Så det skall tas i beaktande i sammanhanget.

Punkt ett är emellertid vad jag avser när jag inledningsvis i det här stycket skrev att det finns problem med ramlås. Trots att de är populära ÄR de inte alltid bäst. Exempelvis i det här fallet eftersom kniven är tänkt att användas i omvänt grepp varpå lockslip blir ett sjutusan till problem. Dels har du eggen riktad rakt mot din egen tumme alternativt handled om du håller kniven på avsett vis och dels finns det inga fingrar som förstärker låsarmen som tänkt och då faller ett av ramlåsets främsta fördelar.

Att bära

Hur en kniv uppträder i fickan är förvånansvärt viktigt av det enkla skälet att det är där en fällkniv tillbringar överlägset störst tid när det inte ligger på valfritt förvaringsställe.
Raptor är relativt bra att konka omkring på givet knivens yttermått. Den är också välbalanserad i fickan vilket gör att vikten på 130 gram inte känns särskilt mycket. Den är däremot mycket iögonfallande, liksom resten av kniven.

Ett synnerligen väl tilltaget customclip

Ett köttigt stort skulpterat clip som låter en bra bit kniv sticka upp är inte direkt diskret. Förutom om man bär blå jeans i rätt nyans får då smälter kniven in i bakgrunden med sin blåanodisering. Clipet är långt och sköter sin uppgift dugligt men kunde ha bättre spänst. Det är en egenskap som det delar med de flesta skulpterade customclip för övrigt. För att vara ett första försök är det faktiskt riktigt bra men det är inte i närheten av att vara lika funktionellt som ett bra “springclip”. Fjäderstål är alltid bättre sett till funktion. Men givet en viss prisnivå förväntas nuförtiden alltid ett skulpterat clip, oavsett om de är bra eller ej. Intressant fenomen det där.

Kniven är välbalanserad i fickan men också mycket synlig

Att kniven sticker upp en bit kan jag leva med eftersom tanken med det är att öka åtkomsten. Den hålls på plats dugligt men där är det mer storlek än spänst som sköter det arbetet. Det är emellertid ingen risk att man tappar kniven. Balansen i hopfällt läge är också godkänd vilket gör att Raptorn inte dinglar omkring i fickan.

Men det finns ett stort aber och det är att clipet gör kniven långsammare att dra än nödvändigt och dessutom hakar det fast i fickkanten från stund till annan. Det är längden och bristen på spänst som ställer till det. Det är något som inte alls är en bra egenskap när det handlar om självförsvarsinriktade knivar. Det är ett typexempel på när praktiska hänsynstaganden får ge vika för fåfänga. Enkla fjäderclip i stål utan kanter i änden är i nittionio fall av hundra bättre.

Sammanfattningsvis

Det skall sägas direkt – Tora Tactical Knives “Raptor” är inte en kniv för alla, särskilt inte i Pikalversion. Den är vare sig insmickrande eller lättsåld. Men den är brutal och rätt charmig på sitt aviga vis. Intressant skrev jag inledningsvis och det intrycket står sig även efter det att jag sällskapat med den ett tag. Det är inte mycket mellanmjölk över den här skapelsen vilket kan vara befriande. Om inte annat är det lättare att skriva då.

Ibland används ett uttryck på engelska som känns aktuellt : “Purposedriven”. Den här kniven hamnar i samma fack som Cold Steels Talon, Blackhawks Be-Wharned och Spydercomodeller som exempelvis Chinook, Civilian, Yojimbo och framförallt P’kal.

Det här är en självförsvarsorienterad kniv som kan användas till annat. Inte en allroundkniv som kan användas i självförsvar. Sen uppstår i och med det uttalade användningsområdet en viss kulturkrock. Jag tror mig veta att det föreligger en viss skillnad i syn på det området mellan knivens ursprungsland och Svensk nödvärnsrätt. Sen är det upp till läsaren själv att ta ställning i frågan.

TTK Raptor är inte mellanmjölk. Så kaffet inmundigas svart

Vad tycker jag då om kniven om den bedöms efter de aktuella kriterierna? Ja, kontentan är att jag är något kluven även då. Det finns mycket kunnande och gott arbete här, kniven är välbyggd i häftiga material och finishen god även om den inte siktar mot utställningskvalitet. Den är ett stabilt och personligt hantverk av en man som har en tydlig vision.

Men här finns också några saker som jag hade sett över. En är grundläggande och det är valet av lås. Jag vet att ramlås i titan säljer men det är inte vad jag valt på den här typen av kniv av de skäl jag angav ovan. En detalj är i sammanhanget är låsgeometri men där är jag säker på att senare exemplar lär vara felfria. Det här är trots att allt en prototyp och en inte alltför mycket använd sådan. Titan har en tendens att slitas över tid så det är fullt möjligt att det löser sig av sig själv. Men locksliptendenser vill man inte ha på en självförsvarskniv, särskilt inte en där de egna fingrarna inte agerar backup utan måltavla.

Sen hade jag valt att ändra en aning på tumplattans placering, Som det är nu går den att missa. Särskilt vid stress eller om man har bråttom. Det som talar för placeringen är att rörelsen är naturlig och att det är väldigt lätt att greppa kniven efter öppningen. Jag hade även ökat friktionen mot tummen så man inte riskerar att halka av lika lätt.

Men innan man kommer så långt bör man ha halat fram sin kniv och för att det skall ske på bästa vis behöver clipet enligt mig minskas ned och kortas av. Åtminstone med jeans eller chinos vill det gärna haka i och fastna ibland i kanten på fickan eller byxlinningen beroende på hur kniven bärs.

En udda fågel i svensk höst, TTK Raptor

Väl framme är bladet upp och ned. Det är en Pikal! Jag är sannerligen ingen expert ens teoretiskt på hur den skall användas även om jag faktiskt prövat några av teknikerna för många år sedan. Men till den tänkta applikationen är bladets form och slipning utmärkt. Spetsen är oerhört effektiv och det lätt krökta hawkbillbladet parat med en brant skålslipning gör att det här bladet biter och river hårt. Den funktionen är utomordentligt bra.

Vill du använda den praktiskt så är Raptor överjäklig på att öppna lådor och kartonger och kapa tejp med mera. Men det känns mest som ett alibi i sammanhanget. Du filear inte fisk eller täljer en kåsa med den här kniven. Faktum är att du knappt öppnar ett kuvert med den. I så fall lär innehållet dö. Endera av spetsen eller av skräck. Den här kniven skaffar du för att den är elak.

Raptorn köper du förstås här på Knivshop.se om du vill ha en kniv som är unik med mycket personlighet som andas råhet och skall vi säga “effektivitet”.

Specifikation Tora Tactical Knives Raptor:

Längd utfälld: 190 mm
Längd hopfälld: 111 mm
Vikt: 130 g
Bladlängd: 76 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: elmax
Handtag: titan/kolfiber
Lås: ramlås

Producerad av: Tora Tactical Knives, handtillverkad i Thailand.

/ John

* Som exempel kan tas de av Michal Janichdesignade Spyderco Yojimbo och Ronin.samt Be-Wharned från Blackhawk som alla har wharncliffe-blad. Den Perrindesignade PPT från Spyderco samt Bastinellis Dragotac har snarlika modifierade wharncliffeblad med svag buk.
**Då väljer jag hellre en frictionfolder där det är uppenbart att det är mina fingrar som skall låsa och inget annat.

– “E-TAC Dragon”, en karambit från Tora Tactical Knives

Rubriken är tillika titeln på en känd film från tidigt sjuttiotal som handlar om Japans attack på Pearl Harbor. Kopplingen till dagens knivpresentation är inte så långsökt som det kan verka då “Dragon” som den här kniven kallas kommer från Tora Tactical Knives. Eller inte bara från Tora kanske skall tilläggas. Det här är ett samarbete mellan Evan Tai (HK) och Tora.

Intressant kuriosa i sammanhanget är att “Tora” betyder tiger på japanska och det är också därifrån den typiskt krökta sydostasiatiska kniven fått sitt namn* då dess form härmar en stor kattklo. Nu vet jag inte i skrivande stund om namnet “Tora” är taget eller om den aktuelle knivmakaren med hemvist i Thailand faktiskt heter så.

E-TAC Dragon från Tora Tactical Knives

Det är således en karambit som är aktuell och just den här är ytterst modern i sin formgivning. Det innebär ett mycket kortare blad än mer traditionella karambiak/kerambit, kärt barn har många namn och att det vanligtvis är mer krökt. Anledningen till formen är enkel att härleda då den från början var mindre extrem och var en mer allroundbetonad brukskniv med fokus på risplantering och allehanda vardagliga uppgifter.

De här modernare varianterna återfinns främst inom diverse kamparter och de mer krigiska applikationerna är vad som ligger bakom den unika formen. Det är en ren självförsvarskniv det handlar om och inget annat. Visst kan du kan öppna kartonger med den men det skulle kännas en smula krystat.

I sammanhanget uppstår alltid en kulturkrock då det området knappast är förenligt med Svensk nödvärnslagstiftning. Du kommer inte undan i rätten genom att åberopa “nödvärn” om du burit den här kniven på din person och nödgats använda den mot någon ens om de övriga omständigheterna är på din sida, det kan jag lova.

Så vad skall man ha den till? Svaret på den frågan är mycket enkel i mina ögon. Det finns två mycket direkta användningsområden.

Den ena är förstås något som ligger oss knivfantaster varmt om hjärtat – att samla! För den som har ett intresse för regionen eller bara gillar en modern tolkning av etniska knivar är det här en utmärkt alternativ. Det finns förstås mer klassiskt utformade knivar att välja på, även från Tora Tactical. Utöver det är den handgjorda “coolhetsfaktorn” också hög.

För mig är det här annars en övningskniv för den som har ett intresse av exempelvis Pentjak Silat eller andra system som inkluderar vapen. Till det är den ytterst väl lämpad.

En mycket ändamålsenlig kniv med fodral i kolfiber

“Dragon” är en karambit i synnerligen moderna material. Kniven är helt gjord i 6AL4V-titan med skruvade skollor i kolfiber över “liners” i G10.

Ytan har gjorts i en slags grov “rockpattern” i rå titanfinish med de naturliga färgskiftningar som uppstår. Det strax över sex centimeter långa bladet är dubbeleggat eller snarare delvis tveeggat då baksidan blir vassare ju närmare spetsen man kommer.

Handtagssidorna är gjorda i en högkvalitativ kolfiber utan synliga luftbubblor. Även den har en robust men tämligen bekväm finish. Sidorna är skruvade med en variant av skruv hämtad från min kära cykelvärld, nämligen klingbultar. Här är de i lite mindre format och även de av titan vilket bidrar till den låga vikten.

Några ord måste sägas om titan som material eftersom det inte är helt vanligt i knivar**. Men de finns och har använts inte minst i dykarknivar för röjdykare då det som bekant inte är magnetiskt. Titanets kvalitéer som knivmaterial är en smula omstritt då det är tämligen extremt i sammanhanget. Mycket förenklat kan sägas att det i princip inte korroderar alls eller snarare bildar en mycket hård yta som skyddar mot “rost”, det är extremt slagtåligt, “segt”*** och det är lätt i relation till volym. Det är vad som finns på plussidan.

Eggen har försetts med volfram på en sida för att öka slitstyrkan

Men och det finns ett stort men, det är också mycket mjukt. Det är bland annat därför som titan inte dominerar som knivämne. Materialet i den här kniven, 6AL-4V, är en legering som har en hårdhet på runt 34HRC i grundutförande vilket är i paritet med en rutten gurka.

Det gör att man måste behandla eggen på något vis för att den inte skall bli akut slö efter det första snittet som görs. Därför har i det här fallet ett lager karbid lagts på eggen. Det återfinns dock bara på en sida vilket gör kniven lättare att skärpa om så behövs. Sen har det uppstått en språklig förbistring då jag sett några skriva att det är “Tungsten” det handlar om. På svenska är “tungsten” detsamma som volfram. Jag har hört uppgifter på att ytan skall kunna nå en hårdhetsgrad på 70HRC vilket jag personligen inte tror att den här kniven är i närheten av. Men det låter jag vara osagt.

Materialet bidrar således även det för att definiera användningsområdet. Den här kniven går inte att skära saker med. Däremot går det utmärkt att snitta upp saker med den.

En ände man inte vill befinna sig i

“Dragon” kom inte särskilt vass om jag skall vara ärlig. Men spetsig och får jag nog säga, adekvat skarp. Det är här användningsområdet måste vägas in. Skall den nu fungera som en självskyddskniv måste den ständigt finnas till hands. För den här typen av kniv är “bärbarhet” i form av format och vikt därför mycket betydelsefullt och den här kniven är lätt. Det är även bra om den inte rostar när den ständigt bärs nära kroppen och därmed är utsatt för svett och fukt. Det kan särskilt betonas när upphovsmannen återfinns i Thailand. Därför är titan faktiskt inte så dumt i sammanhanget.

Då det är en lånekniv från Knivshop det handlar om har jag hanterat den ytterst varsamt och inte gått loss vare sig på hårdare eller mjukare mål och kan därför inte uttala mig så mycket om vare sig uthållighet eller hårdhet på eggen och bladet. För skojs skull prövade jag att jabba lite mot en tavla av kartong och några tygtrasor. Effekten var god och jag kan ana kapaciteten. Jag körde även några gamla knivdrillar för att bli lite nostalgisk och känna på hur Draken beter sig när den flyger.

Kniven är lätt att bära och sitter som gjuten i det mycket välgjorda kolfiberfodralet som kommer med en variant på tec-loc. Det finns inget glapp och därmed “skallrande” när kniven är nedstoppad. Även det är tacksamt då det är synnerligen irriterande att bära omkring på något som låter. Tack vare ringen är den här typen av kniv mycket lätt att dra och den faller naturligt in i “grundgreppet” för en Karambit vilket är med den krökta eggen nedåt och spetsen pekandes framåt. Kniven kan förstås användas i andra fattningar också beroende på vilka tekniker som föredras och hur mycket grappling som skall blandas in.

Handtaget är bekvämt men bör anpassas till användaren

Väl i hand känns kniven trygg även om just den här kniven inte passar mig särskilt väl. Den är helt enkelt för liten för min hand som dessvärre täcker en bit av bladet och den första “kanten” på baksidan av bladet. Det är inte helt bekvämt och dessutom riskerar man att skära sig i förlängningen. Som tur var går det eftersom det rör sig om handbyggda knivar att få i andra storlekar.

Balansen är exemplarisk och Dragon känns smidig, snabb och livlig i handen precis som den skall. Den är lätt att snurra och ringen gör att det går utmärkt att greppa med öppen hand utan att tappa kniven.

Utseendemässigt är det här enligt mig en mycket lyckad kniv. Den ser ut som vad den är och kan göra! Av nyfikenhet har jag visat den för flera icke knivintresserade och reaktionerna har varit desamma. Alla tycker att den ser brutal ut och påminner om en klo, någon sade dinosaurie och någon annan faktiskt “tiger”!

Den naturliga titanlooken och grovhamrade ytan ger ett distinkt budskap som endera avskräcker eller tilltalar tror jag. Finishen är bra men inte lika arbetad som på exempelvis Toras mer allroundbetonade vardagsknivar. Det finns någon glipa mellan titanet och linern på något ställe och eggen är inte perfekt. Men det är inte heller syftet med kniven och formspråk och bearbetning ligger i linje med de tänkta applikationerna så det finns inga motsättningar där.

Äpplet är dött men Dragon briljerar inte som skalkniv

Enligt mig skall du inte snegla på den här kniven om du söker en vardagskompis för att skära äpple med i lunchrummet på jobbet eller öppna kuvert med. Förutom de något sneda blickarna från kollegorna kommer du troligen få besök av farbror blå.

Köp den däremot om du vill ha ett stycke robust träningspartner i karambitkostym alternativt en modern, rå, häftig kniv som representant för knivtypen i din samling. Då är det här kniven för dig. En exklusiv handgjord orgie i titan och kolfiber med brutalt formspråk! En kniv som är unik och inte finns i var mans hem.

Kniven köper du förstås här på Knivshop som är stolta generalagenter för Tora Tactical Knives i Sverige.

Kort specifikation “E-TAC Dragon”:

Bladlängd: 63 mm (2,5″)

Totallängd: 165 mm (6,5″)

Material, blad: 6AL-4V titan, med egg av volframkarbid

Material, handtag: kolfiber

/ John

* Knivtypen sägs ha sitt ursprung på Sumatra men kanske är mest känd som en kniv som används i Filippinska och Indonesiska kamparter även om den är spridd över hela Sydostasien inklusive Thailand. 

** Det finns de som specialiserat sig på materialet som knivmakaren Warren Thomas som gjort sig känd för att bland annat göra blad i titan/kolfiberlaminat.

** Ett icke oomstritt påstående det heller eftersom det gäller större “volymer”. I den mängd som förekommer i tunna knivblad är det snarare tämligen skört jämfört med stål.