Uppenbarligen är jag som vanligt sent ute. Det var tydligen gårdagen som var den stora begivenheten. Men jag gick inte på så många aprilskämt och såg faktiskt inte särskilt många heller. Visst, jag hörde att morgontv hade skiftat nyhetsankare mellan TV1 och TV4 och det var väl ändå lite kul. Jag är anhängare av skämt som roar utan att förstöra för någon. Ännu roligare var när någon cykeltidskrift hävdade att Cykelvasan för att fira sitt 25-års jubileum skulle byta håll på sträckningen med start i Mora och slut i Sälen. Dessutom påstods det att det var lika bra för om någon norrman vann så var de i rätt riktning och de kunde fortsätta hemåt på en gång. Och apropå Norge så påstod VisitNorway att man i år kunde turista i Sverige istället då flera av de största och mest kända fjordarna skulle tömmas för rengöring från gamla tyska husbilar och godispapper. Inslaget illustrerades med photshoppade fjordar med grävmaskiner på botten.

Viper Keeper, en kopp kaffe och en matchande vårblomma

Här på bloggen driver vi inte så mycket med någon (än). Men det kanske skall bli ändring på det? Den som lever får se. Tills vidare låter vi bli. 

Annars kan det sägas att våren börjar närma sig gradvis i åtminstone de södra delarna av Sverige. Det säger inte bara datumet utan även moder natur. De första vårblommorna har tittat upp och det går att sitta ute och avnjuta sitt kaffe. Särskilt en dag som den här när jag dessvärre är tvingad att vara hemma från jobbet. Men det är bara göra det bästa av saken och en av dem är att dricka något gott och passa på att ta ett par knivfoton på kuppen. 

Just den här bilden råkar föreställa en något äldre modell från italienska Viper kallad Keeper. Den finns numera i en version kallad Keeper 2. Sedan återstår att se vad det blir av varumärket i framrtiden då Viper by Tecnocut som de egentligen heter numera är uppköpta av Fox Knives. Jag kanske får anledning att återkomma till det.

Under tiden vill jag önska er alla läsare en riktigt trevlig dag. På återseende!

/ John

en återblick på knivkastningssäsongen som gått

Vi har anlänt den korta men intensiva period på året då förra året skall sammanfattas. Det gäller musik, filmer, litteratur, det skall göras “bästa-listor” av olika slag. Jag ämnar inte vara sämre utan här följer en slags försenad nyårskrönika över mittknivkastningsår 2024.

Kanske bordet underrubriken vara “en inblick i knivkastares vardag” eller något i den stilen. Oavsett vilka sporter och idrotter jag ägnat mig åt har de alltid ackompanjerats av en viss mängd statistik. Ni vet som hur många kilometer det sprungits eller cyklats, hur många timmar det tränades stretch och ju jutsu. Sedan skall vi inte tala om hur mycket det blev när jag under en period gymmade frekvent. Då blev det MYCKET statistik.

WL Custom Blade Spinning Butcher, är de knivar som nyttjades mest och hjälpte mig att bli SM 3a i rotationskastning 2024

Nu fördelas tiden mellan cykel och knivkastning. Mest det senare om jag skall vara ärlig. Det var det jag tänkte illustrera här och därmed inleder vi med lite siffror för att belysa galenskapen.

2024 års säsong i siffror

Först kan konstateras att det här är min fjärde säsong då jag faktiskt tränat knivkastning och att den bjöd på:

• 248 timmar som fördelats på 
• 111 träningstillfällen vilket resulterat i
• 90 059 kast

Antalet timmar spenderade med en kniv i handen är väsentligt färre än tidigare samtidigt som antalet pass har ökat från förra året. Så kortare träningsomgångar helt enkelt. Av det skälet blev det inte heller  så många kast den här säsongen, 90 000 jämfört med ca 127 000 året innan. Det i sin tur är inte i närheten av vad som presterades som mest då det kastades mer än 150 000 kast. Men mycket av det kan tillskrivas väder och vind. Då jag är utomhuskastare så styr det till stor del när det kan tränas helt enkelt. Just nu ser det till exempel mycket dystert ut på den fronten. 

Vad gäller olika former av personliga rekord har det hänt en del det senaste året. Inga omvälvande resultat men vissa förbättringar har det blivit här och var. 

Jag vill återigen vara tydlig med att siffrorna är träningsresultat och inte tävlingsditon. De har en tendens att skilja sig åt tämligen markant. Ett fenomen som alla som tävlat är familjära med. Men det ger ändå en indikation av potentialen som kan lockas fram om omständigheterna är de rätta. Därmed är de ändå av visst intresse. Eller annorlunda uttryckt, kastar du 100 poäng på träning i Walk Back lär du inte plötsligt prestera 200 poäng på tävling.  

Walk Back (3-7m / 300p):

• Rotation: 260 p
• No Spin: 233 p

Poäng, rotationskastning (105p):

• 3 m: 104 p, fortfarande inte någon hundraprocentig fullträff
• 5 m: 99 p, ingen förbättring
• 7 m: 80 p, återigen ingen förbättring

Poäng, No Spin:

• 3 m: en stadig ökning till 101 p
• 5 m: även här en stabil ökning till 97 p
• 7 m: 70 p

Längdkastning:

• Längst kast, rotation: 13,40 m.
• Längsta kast, No Spin: 10,38 m

Ökningen i Walk Back rotationskastning var blygsam med två poäng men där ligger jag också en bit högre rent generellt så det är en del av förklaringen. 

Det är i No Spin de främsta förbättringarna gjorts. Där ökade poängen i precisionsakastningen rejält vilket även puttade upp totalsumman i Walk Back från 219 till 233 poäng. Det gjordes rätt tidigt på säsongen kan konstateras. Därefter blev det fokus på annan typ av kastning. 

Sedan skall tilläggas att det inte gjorts försök att förbättras på alla punkter. Det finns väldigt mycket som skall tränas och allt hinns inte med helt enkelt. 

Tävlingar

Även det här året deltogs i några tävlingar. Inte så många som skulle önskas men det finns inte heller något uppbåd att välja mellan på hemmaplan utan för det krävs resande ut i Europa. Det medför vissa  ekonomiska olägenheter som jag inte lyckats komma över. 

Likaledes missades UKAT VM som 2024 gick av stapeln i England. Ekonomiska medel och tid saknades för deltagande. Dock är jag anmäld till årets VM i Tjeckien. Det är en tävling jag verkligen ser fram emot!

Soulthrower Open

Liksom året innan deltogs i den relativt nystartade tävlingen Soulthrower Open. Där fanns ett guld att försvara men se det gick inte alls. Efter en halvmedioker insats för min del blev det till slut en tredjeplats i Walk Back No Spin efter en sympatisk australiensare och en glad finne. 

Soulthrower Open gav en tredje plats i No Spin Walk Back

Sedan fick jag ett tröstguld i siluett-kastning i samma disciplin. Inte så att det är dåligt eller att momentet är enkelt utan för att det inte är en del av huvudtävlingen utan tillhör kategorin “games” som ligger lite vid sidan om. 

SM i sportkastning

SM i sportkastning 2024 bjöd på både högt och lågt men slutade med att jag återigen lyckades försvara min titel som svensk mästare i No Spin vilket var mitt primära mål.

Medaljsamlingen kompletterades sedan med ett nytt brons i samma gren fast för rotationskastning. Fortfarande tredje man i Sverige med andra ord. Där får jag lägga på ett kol märker jag, åtminstone om jag skall närma mig plats två. Svensk sportkastnings “grand old man” på första plats blir svår att rå på med mindre än att han bryter handen. Men visst vore det roligt om vi alla kunde sporra varandra till förbättrade resultat under SM-tävlingarna.  

Jag är fortfarande regerande svensk mästare i No Spin. Zitoon Big NoReload var knivmodellen som nyttjades då

Några medaljer till blev det

Sedan blev det några bonusmedaljer i andra moment också. Bland annat guld respektive silver i siluett No Spin och siluett kniv samt ett överraskande silver i distanskastning kniv och ett brons i yxa i samma gren. Uppenbarligen kan jag när andan faller på pricka någorlunda och i enstaka fall kasta långt. Det senare är något jag verkligen skall öva på i år!

Aim Games K21 Caverns of Mars

Jag och on line-tävlingen Aim Games har en kort med stormig relation. Det var inte förrän vid nr 19 som jag hoppade på tåget men den omgången slutade olyckligt och fick ställas in på grund av personliga skäl hos arrangören. Nummer 20 snöade in för min del då jag inte har möjlighet att kasta inomus. Den gick nämligen av stapeln i början av 2024 under februari till mars och då låg det rejält med snö här och kasttavlorna var djupfrusna. 

Nu kunde jag dock deltaga i K21 Caverns of Mars vilket slutade med en hedrande 11e plats. Med tanke på att det är en global tävling utan anmälningsavgifter och därmed fri för att alla att delta i så är jag mycket nöjd med den placeringen. Den här gången skickades det in hela 992 bidrag för bedömning.

Knivar

Vad beträffar kastsektionen av knivsamlingen så växte den med ett antal modeller under 2024. Därtill skedde byte av tävlingsredskap i båda disciplinerna. Någon av de förändringarna var rejält genomtänkta andra mycket impulsiva. Som att byta No Spin-knivar tio minuter innan tävling i SM. Just det misstaget kommer inte att upprepas igen. Det kan jag lova både er och framförallt mig själv.  

Mest använda knivar och tillika mina nya tävlingsknivar i rotationskastning för 2024 var WL Custom Blade Spinning Butcher. De som använts för No Spin har främst varit två modeller från Zitoon Knives, Big NoReload och The Devil’s Claw. Alla tre seten är fransktillverkade för övrigt.

Mina nya tävlingsknivar för 2025, Throwingzone Pathfinder

Fördelningen i antal kast under förra säsongen fördelar sig så här mellan knivmodellerna*:

• WL Custom Blade Spinning Butcher – 24212 kast
• Zitoon Knives Big No Reload – 23825 kast
• Zitoon Knives The Devil’s Claw – 20264 kast

Orsaken till de regelbundna bytena av knivar är min ringa erfarenhet. Jag letar fortfarande efter det material som är optimalt för mig. Den utvecklingen sker till viss del parallellt med min teknikutveckling så den lär inte vara klar än på ett tag. Dessutom är sökandet roligt. I skrivande stund ser det faktiskt ut som jag kommer att byta set ännu en gång. Det blir nytt både i rotationskastning och i No Spin som det ser ut. Jag är dock inte helt säker på rotationsknivarna än. 

Inför 2025

Sedan är det förstås dags att blicka in i kristallkulan och försöka sia om framtiden. Åtminstone den som stavas knivkastningsäsong 2025. Det finns i vilket fall som helst ett par rejäla hållpunkter. Den främsta är försås deltagande i årets UKAT VM som går av stapeln i Tjeckien. Jag är anmäld och i skrivande stund vet jag inte om det finns några fler platser tillgängliga. 

Ett annat stående inslag som ni märkt vid det här laget är förstås SM. Och eftersom jag är försvarande mästare i No Spin så skall det mycket till för att jag skall missa det. Sedan är det rent generellt en förbaskat trevlig tillställning. 

Utöver det lockar förstås Soulthrower Open. Särskilt spännande är att  man inte vet vilka internationella namn som kan tänkas dyka upp där. Hittills har kastare från bl a Finland, Tjeckien, England, Skottland, Australien, USA och Korea deltagit.

Första anhalten på nya tävlingsåret. Förutsatt att vädret tillåter vill säga

På väg dit och den första anhalten blir Aim Games K22 Seven Seas. En prispott på över 40 000$ är rätt lockande förutom äran förstås. Men den tävlingen får jag inte rikta in mig alltför hårt på för då riskerar jag att bli besviken. Den startar nämligen den 6e februari och varar tre månader framåt därifrån. Vem vet hur vädret ser ut här då? Det kan vara allt från närmare tio grader varmt till lika många minusgrader och en meter snö. 

Och innan dess skall jag bestämma mig för vilka knivar jag skall använda. Det lutar åt två helt nya kandidater som sagt. Jag har nämligen hittat nya favoriter i både rotation och No Spin, tänka sig. 

I vilket fall lär det bli mycket knivkastning även framgent. 

/ John – a k a “The Swedish Chef”

* Fast flest kast genom min korta kastkarriär har AceJet Stinger med 73749 följt av Graf Knives T1XL med 61994 och på tredje plats Pierre Cazoulat Woodpecker 52232. Det var de knivar jag lärde mig kasta med och därav de många kasten.

Det finns två sätt att förhålla sig till nyårslöften och jag har omfamnat både trots att de är ömsesidigt uteslutande. 

Det ena är att krasst konstatera att man ändå aldrig håller dem och att vid min ålder insett detta och slutat avge några. Det gäller för övrigt både de offentligt luftade som de mer introverta. Det andra är att tvärtom fullkomligen gödsla med löften av allehanda slag i hopp om att något skall infrias av bara farten. 
För att de inte skall ta ut varandra helt brukar jag alternera på årsbasis så att säga. Fast i år har det varit mer modest. Ett par tre stycken och så jäkla extrema är de inte heller. Nu återstår att se om någon av planerna blir genomförda.

Den första utmaningen varje år är att lära sig att skriva datum korrekt

Vad det har med knivbloggande att göra vete tusan. Gällande den sfären är planen att fortsätta ungefär som förut även om några nya infall planeras. Sedan finns alltid chansen att lägga in något särskilt om ni kära läsare har något förslag. Men några direkta löften ämnar jag nog inte avge i övrigt gällande den biten.

Det kan dock konstateras att knivåret knappt har börjat men att några företag trots det börjat släppa nyheter. Jag konstaterade efter att ha sett ett par Youtube-klipp att man kanske bör använda sig av någon som faktiskt vet vad vederbörande talar om när man gör det. Annars blir det lätt pinsamt. Nu inser jag att det är ett utmärkt ämne för ett blogginlägg. 

Men det får anstå. För stunden nöjer jag mig med att önska er alla en riktig god fortsättning med en förhoppning om att vi “ses” här på bloggen även framgent. 

/ John

I all enkelhet vill jag tillönska alla läsare och kunder på Knivshop.se en riktigt god jul! Kanske en present väntar runt hörnet och möjligen en bit skinka eller två. Sedan kan ni diskutera i inlägg nedan huruvida skinkmackor på juldagen bäst avnjutes med rödbetssallad eller senap och i så fall vilken senap. Andra viktiga frågor är vad som dricks till. Skall det vara julmust eller kanske en julöl? Jag lutar åt lagrad julmust. Livet är fullt av svåra beslut.

Ett vegetariskt alternativ går förstås också bra. I dessa tider är det bäst att var inkluderande.

Men mest av allt önskar jag att ni alla får julefrid. Att ni får umgås (lite lagom) med nära och kära, familj, släkt och vänner under gemytliga former. Mer Carl Larsson idyll än Norén-drama helt enkelt.

Ni vet att hårda klappar är bäst! Här en riktig julkniv, Lionsteel Skinny i rött och svart

Sedan skall det bekännas att det inte alls skulle göra ont om tomten beslutat att det kanske behövs ett skarpt föremål till i hushållet. Vid närmare efteranke litar jag inte hundra procent på att nissarna har förstått det och att de glömt den PDF-fil jag bifogade mailet jag skickade till honom. För att försäkra mig om att det inte blir en helt knivfri helg har jag därför några stycken på ingående. En sann kniviot förnekar sig inte!

Med det sagt tillönskar jag eder alla en riktigt god jul!

/ John – en riktig j-a tomte

Det lackar, gott folk! Vare sig man vill eller hinner med så är det inte så förbaskat långt kvar till jul. Nedräkningen har börjat mot en högtid som jag liksom fler än man tror har ett smula ambivalent förhållande till. Det är roligt att träffa familjen, äta julmat och alllt annat som hör till. Men inte alla mina jular har varit idylliska under åren och ibland infinner sig en smula stress lite till mans och kvinns om man nu kan säga så. Jo, det kan man då det brukar vara kvinnor som drar det tyngsta lasset när det gäller julmys. Det skall pyntas och städas, inhandlas och lagas. Sammantaget kan det bli en rätt rejäl arbetsbörda. Utöver allt annat då. Den har en tendens att trots moderna tider landa hos kvinnor.

Men delar vi lika på förberedelserna kan det trots allt bli rätt mysigt. OM inte julmusiken går över styr förstås. Jag är allergisk mot Enya på repeat och ytterligare en spelning av “Do they know…” på radion. Skall det vara julmusik får det vara klassiska engelska julsånger eller helst Anders F Rönnbloms “Det är inte snön som faller”.

Det är så här års den genomsnittlige gårdstomten byter från grå kostym till röd

Jag märker att jag hamnade lite snett. Sidospåren är många och lätta att halka in på. Egentligen tänkte jag bara säga att det är december och att en ny månad har inletts. Men det är trots allt inte vilken månad som helst. Och skall man nu ge bort presenter finns det några saker som är extra bra. Ett gåvobrev till världens barn är en utmärkt inledning. Därefter kan man ta och kika igenom sortimentet här på Knivshop.se efter lämpliga presenter.

Knivar är nämligen ALLTID utmärkta gåvor. Särskilt kastknivar, noterade ni det alla släktingar? Eller nja, det kanske mest är jag. Men det finns fler kategorier, kanske du har en aktiv dykare i familjen som behöver en ny dykarkniv? Vid närmare eftertanke var nog även den gruppen något begränsad.

Men tänk då på att för köksnörden eller bara den intresserade hemmakocken är en ny kökskniv ett måste. Sedan finns alltid någon jägare, fiskare, svampplockare, frilufsare, fågelskådare, svampplockare, naturfotgraf, vandrare eller campare i umgänget. De behöver alltid ett nytt eller bara kanske ett bättre redskap. Möjligheterna är närmast oändliga.

Om du nu inte råkar tillhöra någon av dessa kategorier själv. Då gör du det enda rätta och unnar dig själv en rejäl julklapp. Det är du värd!

/ John

– för att illustrera hur illa tillståndet kan bli om det får löpa fritt

En gång i tiden, på stenåldern, fanns i Sveriges Radio ett program kallat Plattetyder. I det hotades det alltid med att spela en låt som heter “Det började med ett glas champagne och slutade med samling vid pumpen“. Ett alster som dock aldrig framfördes.

Titeln skulle kunna appliceras på min “knivhög” även om jag inte kommer ihåg exakt med vilken kniv det började. Högst troligen finns den inte kvar.

Bilden döptes till “The Black Migration“

Det här är inte alla mina fällknivar nota bene, utan bara en del av dem med svarta handtag! Det finns några till. Sen tillkommer fällknivar med grå handtag, med färgade handtag, med handtag i trä. Ja ni ser vartåt det barkar. Sedan finns förstås helt andra typer av knivar som fastbladare och de kan delas upp i kategorier som köksknivar, friluftsknivar och inte minst kastknivar. Bara den senare gruppen inkluderar närmare ett hundratal vid det här laget.

När jag tänker efter kanske det vore en god idé. Att fundera kring hur det hela började och sätta det på pränt. Jag ber att få återkomma i frågan.

/ John – eder kniviot i etern

Här följer en liten kommenter från mig gällande en filmscen där det förekommer knivar. Om inlägget är uppskattat kanske det kan bli ett återkommande inslag här på bloggen.

Kommer ni ihåg Steven Seagals* karaktär “Chef Ryback” från filmen Under belägring? Han som kastade kniv i köket?** Det finns en mycket kort scen, jag tror själva kastdelen är några sekunder lång som syftar till att visa vilken tuffing han är. Med tanke på hur kort sekvensen är har den ändå blivit mycket känd.

Som kock och knivkastare borde jag tycka om den scenen om det inte vore för att den är så oerhört löjlig. Låt mig förklara varför!

En leksakskniv från Gil Hibben jämfört med en riktig kastkniv. För att använda ett annat filmcitat

“That’s not a knife, this is a knife”

För det första är kniven han använder en leksak i sammanhanget. Det är en gammal Gil Hibben-modell kallad “Hibben Thrower” som jag för övrigt också har. Det är den ni ser i jämförelsen på bilden ovan.

I filmklippet ligger den på en arbetsyta till höger om en hög med vad jag tror är selleri och med vad som ser ut som en riktig kockkniv till vänster. Förhoppningsvis är det den senare som använts till att hacka grönsaker med.

Efter att ha föst ihop grönsakerna kastar han kniven i en måltavla som hänger på kabyssväggen. För den oinvigde kanske det ser coolt ut. För oss mer insatta rycker det snarare i mungiporna.

Kastknivar för en riktig kock. Dessutom baserade på en kockkniv. Modellen heter Philippe och kommer från franska Zitoon Knives

För det andra är tavlan skräp. OM man skall ha en liten måltavla inomhus och särskilt i ett kök med andra människor i närheten skall man ha någon form av ändträtavla. Knivar sätter sig mycket lättare i dem varpå risken för rikoschetter minskar och dessutom håller de längre. Därtill kan konstateras att tavlan i filmen är mycket lite använd då det endast finns ett par hål efter knivar i den. Eller så har Ryback nyligen bytt den efter att ha flisat upp alla andra.

Sedan skall vi inte ens gå in på den ur hygiensynpunkt mindre lyckade idén med att ha träflisor flygandes i ett professionellt kök. Men det är kanske att kräva för mycket realism från en actionfilm.

Ett större problem med tavlan ur “tuffhetsperspektiv” är emellertid att det i mitten återfinns en gigantisk målad ring. En normal “Bullseye” för knivkastning är tio centimeter i diameter. Den här förefaller att vara ungefär det dubbla. Att missa den med ett kast på kort avstånd är omöjligt för den som kan kasta kniv.

Det för oss in på själva kastet. Det är ett mycket kort sådant med en rotation. Alla knivar roterar ett varv på cirka tre meter, aningen kortare med de här leksaksknivarna. Lätta små knivar snurrar snabbare än stora. Kastet är således utfört på kanske 2,5-3 m avstånd på en tavla som en blind kan träffa.

Inte så jäkla macho med andra ord!

/ John – en äkta knivkastande kock

* Filmen är från innan den tid Segal blev helt knäpp. Ni vet som i att göra tvåhundra ännu sämre filmer, flytta till Ryssland och ägna sig åt att slicka Putins röv.

** Klippet hitta ni här kallat “Cue ball“. Det är den sista delen av scenen som är aktuell och den kommer efter två minuter.

När jag sist kommenterade sakernas tillstånd gick det åtminstone att försöka förneka eländet. Men nu är den oundvikligen slut även i södra Sverige. Det går inte att låtsas att det är sensommar, Brittsommar eller något liknande. NU är det höst vare sig man vill det eller ej.

Naturen talar om det för oss på ett påtagligt vis genom att låta träden halvdö i en explosion av färger och låta temperaturerna dyka. De dagar man kan se kulörerna bakom allt det grå förstås. För det mesta ligger det en luddig matta över allting. Mörkt när man går till jobbet, dunkelt när man kommer hem och mörkare skall det bli. Mitt humör matchar dessvärre vädret. Det är också grått. Höstdepression som ett brev på posten.

När döden är vacker, löv som inte längre viskar i vinden

Men de här tiderna är också utmärkta för att vara utomhus och ägna sig åt alla de aktiviteter som lockar där. En av dem är att bara vara, att promenera för att försöka kurera trasigt sinne. Ett annat är att fotografera när man ändå är där. Något jag gör hellre än bra måste väl medges. Motivet känns i det här sammanhanget en aning givet, knivar vad annars?

MKM Maximo

På bilden syns en kniv som jag haft ett tag nu. Inget nyhet direkt då den funnits på marknaden några år vid det här laget. De av er som kan sina knivmakare känner säkert igen Bob Terzuolas formspråk. Modellen heter Maximo och kommer från italienska MKM. Ett märke som görs av ett konglomerat av företag som kallar sig MIKITA. Bakom dem hittas några av de största tillverkarna i Maniago.

/ John

Frågan vän av ordning måhända ställer sig är, vad då? Min nya bil…eller ja och ja ny är den inte ny utan bättre begagnad förstås. Den gamla Volvon beslutade sig för att den inte vill vara med längre eller åtminstone bli så dyr att reparera att det känns tröstlöst. Därför har ett nytt fortskaffningsmedeln införskaffats till det Wikströmska hemmet.  

Men det var inte alls det jag hade i åtanke. Det är knappast av intresse för andra. Det var förstås hösten jag talar om. Den där med alla färgerna som alla påstär är så jäkla vackra. 

En stilla undran, vart exakt är färgerna?

Själv brukar jag dras med lite höstdepressioner. Mest för att det är så förbaskad mörkt hela tiden. Fast å andra sidan skiner solen från en närmast blå himmel på ett motsägelsefullt vis när jag plitar dessa rader. Men efter den här månaden följer den fruktade november som i de här trakterna mest brukar bjuda på massiv skymning dygnet runt blandat med duggregn och dis. Mörkt när man åker till jobbet, mörkt när man kommer hem. Men vi får se, det är inte nu utan då.  

Där kan de få vara, färgerna, i bakgrunden bakom exempelvis en MKM Goccia

Fördelen med den här tiden på året är emellertid att när det väl är fint väder är det förbaskat skönt att vara ute. Mygg och andra flygfän lyser med sin frånvaro och lusten är klar och hög. Och visst, de där färgerna kan skådas här och var. Det får väl erkännas. 

Sedan var det knivsäsongen. Den är förvisso alltid i full gång vad mig anbelangar. Men det pågår en hel del aktiviteter som kräver sina knivar under sensommaren och hösten. Jakt, fiske, svampplockning, camping och annat friluftsliv lockar och en bra kniv eller två är inte av ondo vid dessa tillfällen. 

Det finns många bra knivar att välja på men just idag skulle jag vilja slå ett slag för två olika men båda mycket bra fastbladare. Små nog att bära omkring på i väskan som EDC-knivar om så önskas. Det är Makro 2 designad av allas vår danske gigant Jesper Voxnaes och tillverkad av MKM – Maniago Knife Makers. Ett litet enklare alternativ är Mini Leatherneck från Cold Steel. En kniv för den som vill ha lite “bowieknivsvibbar” i ett mindre format. 

MKM Makro 2

Cold Steel Mini Leatherneck

Sedan finns alltid Karesuandokniven. Visst kostar knivarna en slant men de är dock till största delen handgjorda i Sverige. Det är inte många som kan säga det idag. På bild ses jaktkniven Galten jämte deras fällkniv Pältsa och en yxa som fritt översatt från finska blir “skogsman” eller som den heter Metsämies. Här i ett set inkluderande eldstål och diamantbryne. 

Karesuandokniven har många bra produkter för den som vill ha moderna material men i traditionell förpackning

Hösten kanske inte är så illa trots allt. Efter jobbet skall jag ut en sväng och ägna mig åt en annan aktivitet som kräver sina knivar, nämligen knivkastning. Jag återkommer både beträffande det och andra ämnen som rör saker med egg. Var så säkra!

/ John

Det har nu gått ett tag sedan årets svenska mästerskap i Sportkastning gick av stapeln och intrycken har formerat sig. Först och främst kan konstateras är det alltid trevligt att träffa “den utökade familjen” och ta del av den stämning som råder bland kastare. Det blir en slags festivalkänsla, den där som infinner sig om man samlar ett gäng trevliga människor med samma intresse på en begränsad yta. Sedan blir inte saken sämre av att vi nu är två i familjen som börjat kasta.

Till och med vädret ställde upp på 2024 års SM i sportkastning i Arboga

Inledningsvis vill jag även säga att känslorna vad gäller de egna prestationerna på årets SM är en smula kluvna. Å ena sidan är jag fantastiskt nöjd med utfallet. Det inte bara motsvarade förväntningarna utan trumfade dem. Jag återkommer till det.

Men å andra sidan var inte mina resultat mycket att skryta med. Nu skall för all del ett par saker vägas in i det resonemanget. En sak är att tävling är tävling och träning är träning. Förvisso en floskel men värd att framhållas ändå. Det andra är att ingen tävling är den andra lik. Väder, vind och allmän dagsform spelar alltid in för alla deltagare. Om man inte heter Mondo Duplantis förstås. Då gäller inga regler alls. Det har ni kanske noterat.

Sportkastning

En liten passus för den som inte är insatt i terminologin. Sportkastning är alltså tävlingsformen av yx- och knivkastning. Skall den jämföras med övrig sport så ligger friidrott nära till hands då det är ett paraplybegrepp. I grund och botten finns tre discipliner. De är kniv rotation, No Spin och yxkastning. Yxan i det här fallet är en liten kastyxa eller tomahawk. Den skall inte förväxlas med en “Double Bit”, dvs den typ av större dubbeleggade yxor du kastar med två händer.

Sedan påminner själva tävlandet en smula om tiokamp. Främst är det Walk Back som är huvuddisciplin och det är den som avgör vem som blir mästare i respektive gren. I Sverige i det här fallet.

Den grenen går till så att man kastar tre knivar/yxor per distans mot tre tavlor. Avstånden är 3,4,5,6 och 7 meter. Allt detta upprepas fyra gånger. Det ger sammantaget 60 kast och en teoretisk maxpoäng på 300. Tavlorna är poängsatta 5 p för mitten/bulls eye och sedan 4,3,2,1 för respektive ring. Flest poäng vinner förstås.
Därtill läggs distanskastning och i vissa mästerskap kastning från fasta distanser, oftast 3, 5 och 7 meter. De senare är emellertid inte SM-grenar för närvarande.

Siluettkastning kan se ut på det här viset. Prickarna skall träffas i nummerordning vilket ger fem poäng. En träff i siluetten ger minus tio poäng. Avståndet till tavlan är tre meter

Utöver det finns ett antal “Games” som är mer eller mindre förankrade i historia och tradition. De här lekarna eller grenarna ligger lite vid sidan om de huvudsakliga tävlingarna. De som är aktuella för tillfället är Siluett, Mountain Man, Speed Throw och “Nine Target” populärt kallad Plankan. På senare tid har även Coutanque tillkommit. Ordet är en fransk ordlek där couteaux och petanque mixats, alltså orden för knivar och boule/petanque vilket beskriver spelet utmärkt.

Tävlingsdag 1, lördag

Rotation, kniv

Efter invigningstal av Marcus Pehart från Arboga Sportkastningsklubb och traditionsenlig nationalsång var det dags. Ordningen var rotationskastning på lördag förmiddag följt av No Spin på eftermiddagen och yxa på söndagen. Parallellt med det löpte övriga grenar.

Kastandet sker i heat och därmed även uppvärmningen. Vid det här laget är jag väl bekant med “Meken”, en av idrottsplatserna i Arboga och kastbanorna.

Tävlingar på Idrottsplatsen “Meken” i full gång

Vädret var detsamma som alltid i Arboga. Det vill säga det regnade småspik på fredag kväll när vi anlände och på lördagen var det soligt och sympatiskt med lite vind. De yttre förutsättningarna var därmed närmast optimala. Därtill var mitt humör gott och stämingen generellt på topp. Uppvärmningskasten med mina WL Custom Blade Spinning Butchers gick utmärkt. Några slarvmissar blev det som alltid men inget som avskräckte på något vis. Framförallt kände jag mig någorlunda avslappnad. Jag tyckte mig vara redo såväl fysiskt som mentalt.

Väl stående framför tävlingstavlorna hade förstås pulsen tilltagit. Men jag fick inte det hjärnsläpp som hände på föregående tävling, Soulthrower Open. Nu gick det mer “normalt” till om man får uttrycka det så. Med det tillägget att jag generellt fick för många drop där kniven hamnade på marken. Nio stycken närmare bestämt. Ett par tre stycken är mer normalt under en omgång för min del. Några kan tillskrivas tävlingssiutationen men ett par hade kunnat undvikas bara genom att “vårda” kasten bättre. I mitt fall genom att ta det lugnare mellan kasten och bättre tänka igenom vad jag vill uppnå. Med min teknik tjänar jag ofta på att sänka tempot. Gärna mycket. När jag tycker att det går långsamt är det läge att halvera den farten. Lugnt men bestämt är ledorden både vad gäller tiden mellan kasten och själva tekniken. Särskilt gäller det rotationskastning.

Det som gick bra var att jag på ett bättre sätt lämnade missarna bakom mig och tänkte framåt, på nästa kast. Jag hoppades uppnå en bit över tvåhundra poäng vilket ligger inom rimlighetens gräns för mig. Mitt träningsbästa är för närvarande 260p. Nu blev det 198 p vilket är dugligt ställt i relation till det stora antalet droppar, dvs helmissar.

No Spin

På eftermiddagen var det dags för den andra stora begivenheten. Kanske den största för mig personligen då jag trots allt var försvarande mästare i grenen. Vi talar således om Walk Back No Spin vilket har blivit min lilla specialitet och grenen jag gärna ville vinna. Intressant i sammanhanget är dock att det är svårt att veta hur det står till med dagsformen bland närvarande kastare. Grenen är såpass färsk att många gör stora personliga framsteg bara mellan de olika tävlingarna. Nivån är därför svår att gissa sig till på förhand. På samma vis tillkommer även nya deltagare vilket skänker spänning även det.

Uppvärmningen gick faktiskt riktigt bra för min del. Även på de långa distanserna, sex och sju meter. De var min Akilleshäl vid förra tävlingen och det hade tränats lite extra på det av det skälet. Låt oss säga att det inte märktes på tävlingsarenan. Men det är att gå händelserna i förväg.

Inledningskasten gick nämligen dugligt. Något miss kom med de flesta knivar hamnade i rätt riktning även om siktet var en smula vingligt. Det vill säga poängen spretade mer än vanligt. Tävlingsnerver är allt jag säger! Särskilt nu när jag skulle bevisa något för mig själv och därtill dra nytta av träningstimmarna som lagts ned under sommaren.

Men sedan hände något, IGEN! Inte riktigt lika illa som förra gången men nästan. Jag började missa. Nu pratar vi inte om en miss eller två utan drop, på drop på drop. Den här gången blev jag inte arg utan mest uppgiven och faktiskt en smula ledsen. Den känslan var svår att bortse från. Helst ville jag gå av planen. Längtade bort ett tag. Mitt i solen och allt det roliga.

De långa distanserna satt inte alls som på träning. Inte ens med avräkning för tävlingssituationen. Sedan smittade det av sig även på kortare avstånd. En stund skall tilläggas. Jag lyckades koncentrera mig en smula bättre mot slutet och drog in några bra kast särskilt på tre och fyra meter. Troligtvis räddade det situationen kan jag konstatera så här i efterhand. Så något hade den mentala förberedelsen gett. Men det där är något jag måste tänka igenom.

Tävlingsdag 2, söndag

Yxa

Söndagen främsta aktivitet är yxkastning i olika former. Något som jag förvisso ägnat mig vid två tidigare tillfällen men då med lånade yxor och noll koll på allt. Nu hade vi egna yxor med oss, jag och min kära fru. Men de har bara ägts i någon dryg vecka varpå det inte hunnit bli så mycket träning med dem.

De nylingen införskaffade yxorna och en mugg sportdryck i form av kaffe. Yxorna är de så frekvent använda Cold Steel Norse Hawk. En bra nybörjaryxa helt enkelt

Fördelen med det är att förväntningarna hålls låga. Alla poäng blir så att säga en bonus. Fast inte riktigt skulle det visa sig. För på träning missar jag sällan helt med yxa, alltså så den hamnar på marken. Kanske en av sextio till sjuttio kast vid den Walk Back-träning jag har hunnit genomföra. Nu på uppvärmningen i Arboga blev det några fler men fortfarande relativt få. Men sedan var det tävlingssituationen igen. Då kom missarna. Men nu var det lättare att hålla sig lugn då jag ändå inte förväntat mig några särskilda resultat. Jag ville bara slå mitt förra rekord vilket jag även gjorde.

Men om yxor generellt är lättare att sätta i tavlan än knivar så är de även svårare att sikta med. I alla fall tycker jag det. Det är relativt enkelt att få poäng men knepigt att få många poäng kan det uttryckas. Så det blir nästa steg att öva på.

Bäst av alla lyckades, som ofta, Marcus Pehart som drog till med 256 p om jag inte missminner mig. Det är ett riktigt bra resultat även med internationella mått mätt. Så skall en yxa, om inte slipas, så i alla fall kastas.

Själv är jag inte riktigt där efter mina totalt sex gånger jag kastat. Jag minns inte exakt resultat men cirka hundra poäng lägre skulle jag tro. Men roligt och mycket överraskande var dock att jag lyckades skicka iväg samt sätta en yxa på ett avstånd som räckte till tredje plats i långdistanskastning. DET hade jag inte väntat mig! Jag har inte ens bestämt mig för vilken skaftlängd jag skall ha än och därmed hur yxan skall greppas på de olika avstånden.

Medaljer

Det är på den här fronten det blev ett lyckat SM för min del. Resultatet i rotation kniv räckte till en tredje plats. Det var samma två kastare före mig den här gången som förra gången det begav sig. Kan jag bara bättra på tävlingsnerverna kan jag pressa dem lite grann tror jag. Mest så att de skärper sig, jag lär inte vinna över dem men grunden finns där. Men det är mycket som skall stämma och det finns fler som har samma problematik som jag och kan kliva fram.

Något mer överraskande blev det även ett silver i långdistans kniv. Men det är klart, de knivarna jag använder känns “säkra” på vissa avstånd och det gäller upp till 11 meter. Sedan har jag inte testat på längre avstånd och aldrig övat på ett plank. Något som jag insett att jag måste börja med.

Det blev medaljer även i år!

På kortare avstånd gick det också bra vilket resulterade i ett silver i Siluettkastning kniv efter en särkastning. Det är en tävlingsform som genomförs från tre meter.

Vad beträffar No Spin var det förstås seger i Walk Back som hägrade och något jag i princip avskrev efter den usla insatsen. Jag undkom dock med blotta förskräckelsen och lyckades bärga guldet. Men det där håller inte i längden.

Däremot gick det mycket bra i Siluett No Spin där jag erhöll ett guld till. Förutom de trettiofem poäng jag fick så var det bud på tio till. Träffar där spetsen grävde sönder planket på rätt ställe för att sedan falla till marken. Jag hade vässat knivarna i år och till nästa gång kommer jag nog vässa dem ytterligare för att de skall stanna kvar lite till.

Knivarna som gjorde skillnad i år var Zitoon Big NoReload. Med dem i hand kan jag titulera mig svensk mästare i No Spin

Det sista lilla bronset kom efter tävlande i den fruktade plankan. Det handlar om att kasta nio knivar mot en kraftigt lutande planka. Då den är både hård och vinklad är det inte helt lätt att sätta knivarna överhuvudtaget. Jag nyttjade No Spin-teknik vilket fungerade dugligt. Bäst i den här grenen var emellertid en av juniorerna. En liten tjej som drämde dit oss vuxna så det stod härliga till. Så kan det gå! Det bådar gott för framtiden.

Nu blir det inte mer tävlande för mig i år. Om man nu inte råkar räkna Rick Lembergs On Line-tävling “Aim Games” förstås. Den hade jag tänkt att delta i. Den förra missades på grund av att jag kastar utomhus och det var närmare en halv meter snö när den förra utmaningen ägde rum. Därför lockar den här lite extra.

/ John – knivkastaren

Nu är jag väl inte Gyllene Tiders största fan men vissa slagdängor sätter sig förstås ändå. Och just gyllene tider är det för stunden. Solen skiner från en sådan där blå himmel med vita tussar på och temperaturen är behagliga tjugosju grader. Åtminstone där jag befinner mig. Därtill stundar ledighet.

Kaffe vid vatten hör sommaren till. Exempelvis i sällskap med en Al Mar SERE T36

Undertecknad skall nämligen iväg på en kort semester i form av en road trip med början i morgon. Första anhalt är i vare sig Provence eller Toscana utan  Arboga av alla ställen. 

Men redan där blev ledighetstillvaron inriktad på knivar. Är man entusiast så är man. Det är nämligen dags för tävling i knivkastning. Det internationella Soulthrower Open går av stapeln nu till helgen. Då skall det kastas kniv och yxa i dagarna två eller möjligen tre även om jag än så länge mest kastar just yxor en gång om året, nämligen på SM. Resultaten är också därefter. Men knivkastningen har det tränats intensivt på ett tag. Återstår att se hur det går. Måhända skriver jag något om det! 

En av mina favoritknivar har den här blivit, Pältsa från svenska Karesuandokniven

Men även i övrigt är sommaren en utmärkt tid för det mesta som inluderar knivar. Det vandras, campas, grillas och fiskas i hela vårt avlånga land. Aktiviteter som alltid kräver goda verktyg. Du kan förstås klara dig med en sax med glapp i skänklarna, en rostig morakniv, den slöa sågtandade brödkniven i sommarstugan eller ett multiverktyg från Biltema som legat i tackelboxen i ett år och kleggat ihop. 

Vad gömmer sig i grönskan? En liten fastbladare från italienska MKM designad av ingen mindre än Jesper Voxnaes

Riktiga knivar gör dock arbetet så mycket roligare. Det gäller vare sig du skall ta ur ett lurvigt djur, rensa en fisk, strimla en kartong eller bara skära up dina delikata sticky ribs du barbecuat i tre timmar. Så  mitt grundtips förblir detsamma som alltid, skaffa ett par bra redskap som passar dig och dina behov. 

På återhörande i sommarvärmen. 

/ John

…fast fan tro’t. 

I år har vintern varit ovanligt lång och jäklig på lite olika vis. Just nu väntar jag på våren. Kung Bore och hans hejdukar vägrar ge sig. Den riktiga våren, den som är varm och inkluderar vitsippor och fågeljäklar som ylar i varje buske. Ja, och dessvärre massa pollen för den som är allergisk. Den behagar inte visa sig än. Det är fortfarande minusgrader på nätterna och då bor jag ändå i södra Sverige. Vi skall inte ens tala om de som befinner sig längre norrut. Så här års blir man verkligen varse att vi bor i ett avlångt land. 

Förutom att det är lite allmänt sympatiskt med värme och att jag som cykelpendlare och cykelmotionär skulle upskatta mindre regn så finns det en sak till som lockar och som det inte gått något vidare med. Ett intresse som inte gör sig i minusgrader eller regn heller för den delen. 

Kring 35 kg kastknivar i väntan på den riktiga våren

Min knivkastningssäsong har inte kunnat börja trots att vi är snart fyra månader in på det nya året. Vilken skillnad mot 2023. Det innebär bland annat att jag totalt missat en världsomspännande on-line tävling som förvisso har frikostig deltagartid men som nu lider mot sitt slut. 

Jag kan bara avundsjukt se på när folk med tillgång till inomhusbanor delar filmer på nya framgångar. Ja, ja, vad är en bal på slottet?

I och för sig är jag glad att värmen inte kom den här helgen då jag testade att ha en släng av någon influensa. Febern har släppt och det blir arbete imorgon. Kanske också värme och lite knivkastning, vem vet?

Har ni inga kastknivar än så rekommenderar jag att ni genast gör något åt saken. Här på Knivshop kan ni hitta bra nybörjarknivar från t ex Cold Steel och Condor. De är utmärkta instegsverktyg för ett fantastiskt roligt intresse. Testa så får ni se! 

/ John – knivkastaren

Knivar och musik kan det vara något? I mitt stilla sinne tänkte jag att den fotoidén inte är vare sig sämre eller bättre än någon annan. Tanken var att kombinera en skiva (jo, jag har sådana fortfarande, både LP och CD) med en kniv. Streams är lite svår att få till på bild. De känns så undflyende på något vis.

Nästa steg var att kombinera musik som på ett eller annat vis känns kopplat till den kniv som är aktuell. I det här fallet tyckte jag jag lyckades tämligen väl. Jan Johanssons klassiska svenska vemod kan väl kombineras med en lika ursvensk Karesuandokniven Pältsa. Eller ja, i den finns ju italienska inslag också. Men även musiken är en fusion med sin kombination av jazz och folkmusik vilket gör att kopplingen känns naturlig.

Sen bara måste ni lyssna på Georg Riedels nedsträngade ståbas i exempelvis Visa från Utanmyra eller Berg-Kirstis polska. Det skall förstås göras via en riktig stereo av god kvalitet och inte någon fjompig “in ear/bud” eller annat modernt påfund.

“…och musik!”

Kniven är fortfarande lika sympatisk som när den anlände. Eller faktiskt lite bättre då pivotskruven behövde justeras en smula både för att ta bort det lilla sidledes glapp som fanns och för att få till rätt gång. Nu är den bara underbar. Vi får om det smekmånadsomdömet får sig en törn varefter kniven används. Men just nu finns inget som tyder på det.

För dagen får den dock spela andrafiol och återfinns i jackfickan. I byxan hittas något annat idag. Något grått gjort i titan. En kniv som tarvar helt annat musik för att det skall matcha!

/ John

Först övervägde jag något slags nyårskrönika. Det är ju rätt och riktigt vid den här tiden. Men jag ämnar nog inte dröja mig kvar alltför mycket vid det gångna året utan snarare blicka framåt. Inte minst som det går att konstatera att 2023 blev ett omväxlande och bitvis omtumlande år. I världen hände det mycket, mest elände dessvärre och understundom kan det då vara på sin plats att stanna upp och kanske fokusera på det som kan påverkas och den lilla världen som ligger närmare den egna personen. Det är ett sätt att behålla både perspektiven och sinnesron. 

I den sfären hittas bland annat aktiviteter som kan innefatta allt från matlagning med familj och goda vänner till friluftsliv med jakt, fiske, camping, vandring eller vad det nu kan vara. Där ryms även arbete och fritid i en vidare bemärkelse och i allt det behövs alltid en bra kniv. Ja eller flera om man skall vara noga. Ett faktum vi tog fasta på hemma då nyårsafton mestadels bestod av matlagning. 

En utmärkt knivnyhet för alla former av friluftsliv, M25 från tjeckiska ANV Knives

Men om vi fortsätt på spåret om knivar så kan det konstateras att dylika finns det gott om och fler blev det under det gångna året. Som jag både skrivit och sagt på flera olika ställen är det en bra tid att vara knivintresserad i. Antal märken på marknaden har gått från några få etablerade ackompanjerade av ett antal mindre till att formligen explodera de senare åren. Det finns inget som tyder på att den trenden skall avta inom den närmsta tiden. Det är min framtidsspaning. Ett antal spännande sådana finns dessutom representerade här på Knivshop. När jag tänker efter är ämnet värdigt ett eget blogginlägg. 

Vill man ha riktigt doningar för trippen in i vildmarken eller bara till hörnet av en igenvuxen trädgård så kanske den här saken från Condor TK vara något. Jag återkommer men en recension!

En annan positiv trend verkar vara att fler har blivit intresserade av knivar. Något jag märker inte minst på det gensvar jag får från bloggar, Facebook och Instagram. Av den växande kakan finns det fler som vill ha en bit. Det är kanske därför antalet märket ökat så dramatiskt.

Inte mig emot då mycket av det som släppts också blivit bättre sett till kvalitet. En del av den utvecklingen har drivits fram av en handfull märken som visat vad som är möjligt även i de prisklasserna som inte tillhör de allra högsta. 

Vad gäller kvalitet så har en del knivar fått uppgraderingar som t ex den här kniven, Spyderco Tenacious som numera finns i lyxversion

Därför är det med mycket hopp och stor tillförsikt jag ser fram emot ytterligare ett Knivskarpt år. Sen tror jag mig veta att det kommer att hända en del här på bloggen liksom på hemsidan i stort. Det är ett förändringsarbete som jag ser fram emot och gärna delar med er kära läsare! 

Väl mött i etern och runt hörnet. Nu kör vi så det ryker!

/ John 

… mot jul finns det de som säger! Fan tro’t. Men almanackan är tämligen obeveklig och hävdar med bestämdhet att det är den 20e december idag. Det är dan för dan…och så vidare. Tittar man ut är det lite svårt att tro. Där det för bara några dagar sedan var vitt och kallt är det nu runt nollan och blåser. I alla fall där jag huserar. 

Själv har jag knivat färdigt för dagen. För att vara ärlig var det inte mycket av den varan ens på jobbet idag. Desto mer att göra förra veckan då julborden gick av stapeln här på bygget. Mycket att göra är bara förnamnet när man jobbar som kock i dessa tider.  

Tomten lurar runt hörnet, tar er i akt! Fast har ni varit snälla kanske ni får en kniv

Det för mig obevekligen in på området knivar. Köksknivar i det fallet. Det är nämligen de mest värdefulla redskapen ma kan ha i ett kök. Det och en bra skärbräda kan ersätta de flesta av de maskiner som marknaden vill sälja till dig. De som skall strimla, finhacka, fixa biffen och allt de påstås göra. De som bara tar si och så långt tid att ta fram och alltid är såååå lätta att rengöra. Jo pyttsan.  

Sedan finns det förstås andra redskap också men först en bra kniv. 

Sådana kan du förstås köpa här på Knivshop. Dels för att de är ett måste och kanske de knivar de flesta människor använder mest sett till tid. För min personliga del är det nästan dött lopp mellan dem och kastknivar skulle jag misstänka även om det inte är säsong för de sistnämnda för tillfället. Först var det för kallt, nu är det för mörkt.  

Dels är köksknivar utmärkta presenter. ALLA behöver en bra sådan. 

Alla vill ha hårda paket. I alla fall om det innehåller till exempel en Victorinox

Fast när jag tänker efter är knivar alltid bra presenter, ja i mitt tycke då. Tänk till exempel på alla jägare, fiskare, svampplockare, vandrare, friluftsmänniskor, campare, båtfolk, samlare, scouter, hantverkare av allehanda slag, räddningstjänst, polis, militär och så vidare som kan tänkas behöva en bra kniv. 

Om någon av dessa människor råkar fylla jämnt 30,40 eller 50 år desto bättre. Fast det går lika bra med ojämnt när jag tänker efter. Jag skulle bli glad om jag fick en fin 53-års kniv. 

Sedan var det ju det faktum att det lackar mot jul. En kniv med röda snören är ALDRIG fel. 

Trevlig helg tillönskar er alla från mig och Knivshop!

/ John 

Det här är ju också en jäkla månad! Mörk och eländig, höststormarna står som spön i backen och regnet vill inte sluta. OM det väl gör det går det knappt att se för att det är mörkt i vilket fall som helst. Det är mörkt när man lämnar hemmet för att resa till jobbet och det är svart när man återvänder. I alla fall är det så där jag bor. Sade jag att jag inte gillar den här årstiden?

I dylika tider är det bra att muntra upp tillvaron. Det kan försås göras på månghanda vis. Ett är att unna sig själv en ny kniv av något slag. Eller att unna någon annan det. Då mår du dessutom bra eftersom det är bevisat att det är positivt för oss att ge bort gåvor. 

Knivar är utmärkta presenter. Inte minst för att det finns så förbaskat många olika varianter. Till jägaren är möjligheterna nästan oändliga, från den dyra custom-kniven till ett slaktar-set för att ta hand om älgen. För svampjägaren är alternativen färre men finns där ändå. Fiskaren kanske vill ha en ny kniv? Eller slöjdaren? Varför inte kocken eller den glada hemmatlagaren? Där öppnar sig ett helt universum av möjligheter till fina gåvor i alla prisklasser. Det kanske finns en scout i bekantskapskretsen eller bara någon som gillar friluftsliv och camping i största allmänhet? Annars ger du någon en liten fickkniv helt enkelt.  

Eller så vill du bara ge dig själv en present. Det gjorde jag faktiskt så sent som förra veckan. Jag råkade fylla år för någon dag sedan och därför beställdes ytterligare en uppsättning kastknivar. De är vad som kanske räknas som “semi-custom” eller “mid-tech” om det skall översättas till modern svengelska för fällknivsfantaster. Men så tillverkas nästan alla finare kastknivar å andra sidan. De här är från Frankrike och främst avsedda för no spin-kastning vilket råkar vara min specialitet. Det skall bli kul att testa dem!

Alla de här typerna av knivar hittar du förstås varianter av här på Knivshop.se. Ja, utom möjligen den typen av kastknivar då. Men alternativen är ändå legio. Det är bara att välja. 

/ John

Det är en fråga som man kan ställa sig. Egentligen betyder det ju Every Day Carry i bemärkelsen en kniv du alltid har på din person. Sedan inkluderar begreppet även alla andra prylar som du kan tänkas bära med dig.

Hur mycket det handlar om är synnerligen beroende på vem du är som person, minimalist eller prepper. Själv tillhör jag de där som urvattnat begreppet till att mest handla om de knivar jag har på mig för stunden och som möjligen kan tänkas vara en “äkta” EDC för någon annan. Som bland annat knivrecensent är det knappast möjligt att bära omkring på endast en och samma kniv år ut och år in vare sig det är en preferens eller ej. Det skulle med tiden bli tunt med saker att skriva om då.

 “Äkta” EDC, Acejet Stinger

Därmed har jag alltid en eller högst troligen flera knivar på mig. Ja, beroende på vart jag är någonstans. Skall jag ta mig en öl om kvällen har jag inga skarpa föremål på mig förstås. Liiiite urskiljning är trots allt lämpligt även för en knivtok som  jag. 

Men sett till tid är det ingen tvekan om vilka kategorier av knivar som används allra mest. Det är köksknivar förstås och kastknivar. Den förstnämnda gruppen hanteras såväl på jobbet som hemma. Kastknivarna på fritiden. Jag har inte gjort en “chef Ryback” än och satt upp en tavla i köket. Men vem vet?

Knivarna på bilden är de jag använder mest för tillfället. Projektet är att försöka få till bättre grundteknik i “No Spin” och då är de här “Stinger” från Acejet lämpliga kandidater. Sedan vill jag bara förtydliga att trädet redan är dött. Jag hade turen att hitta en stendöd och myrinvaderad tall bara något hundratal meter hemifrån. Den används för tillfället att kasta mot när jag inte har tid att ta mig till min kastbana som ligger en bit bort. Som en passus kan nämnas att myror inte gillar upprepade dunsar i boet och verkar ha flyttat ett par våningar nedåt. Möjligen påminner träffarna om en hackspett på jakt och då är det lämpligt att flytta på sig om man är svartmyra.

Så min mest frekventa sommar-EDC, sett till användning i tid är utan tvekan kastknivar. Vi talar många timmar i det här fallet. Vad är din?

/ John

Att det gått och blivit en ny månad? Ja, jo det faktum att det (fortfarande) är helgdag den första maj och många varit lediga från arbetet bidrar nog till hågkomsten. Det faktum att det var en hejdundrandes massa eldande i helgen kan måhända också leda minnet rätt. 

Ny månad känns i det här fallet lite mer än vanligt för nu börjar våren på riktigt. Eller rättare sagt den gör det för ungefär halva Sverige eller så. Ibland glömmer man hur förbaskat avlångt vårt land faktiskt är samt vilken breddgrad vi befinner oss på. Som jämförelse kan tas att jag som bor i Småland befinner mig ungefär på 57e breddgraden vilket om man följder den leder norra delarna av Kanada till exempel. 

Våren är här och därmed är även knivkastningssäsongen igång!

Men i alla fall, hopp om nya och ljusare tider är här. Det leder också till mer uteaktiviteter och i mitt fall är det förbaskat uppenbart då knivkastningsäsongen börjar på riktigt eftersom jag inte har tillgång till någon inomhusanläggning och är beroende av vädret.

Den korken är i alla fall död!

Det är en aktivitet jag ämnar slå ett slag för här på Vasst! Det är nämligen något som går att ägna sig åt utan allt för stora åthävor av gammal som ung, man som kvinna. Ett par knivar av lämplig sort och en måltavla som matchar dem. Sedan är det bara att köra igång. 

Vill man göra det mer komplicerat är det förstås möjligt. Men det går att börja enkelt. För att bena ut det hela ämnar jag i kommande inslag presentera såväl lite olika kasttekniker som en del olika typer av knivar som kan tänkas vara lämpliga för ändamålet. 

/ John

Är ett kärt ämne för några och ett mer fruktat område för andra. Till en tredje kategori hör dem som inte bryr sig alls och som endera köper en ny kniv, då det handlar om t ex Moraknivar som används i jobbet och ofta betalas av någon annan eller använder en brödsåg till allt i köket för att “allt annat är slött”. 

Dessvärre började situationen i det kök där jag arbetar närma sig det sistnämnda. Det beslutade jag att göra något åt så nu är jag ansvarig för den biten. Gårdagen var lika solig som dagen fast det var något jag mest betraktade inifrån en snickeriverkstad. Jag slipade nämligen knivar för glatta livet. 

Köksknivar som används av många och som dessutom diskas i maskin (!?) tar mycket stryk. Men nu är det slut med vissa av de missförhållandena i vilket fall som helst. Efter att jag försökt slipa upp dem så blir det inga mer turer i diskmaskin för då blir allt mitt arbete ogjort. 

För dem som inte förstår brukar jag dra en liknelse med en bil. De flesta har en sådan i närheten om de inte äger en själv. Jag brukar fråga dem om vad de gör om de får en måsskit på motorhuven. Tar de en mjuk trasa och något milt tvättmedel eller tar sandpapper och avlägsar den med? Det sistnämnda skulle nämligen fungera det också men kanske inte är helt snällt mot lacken. 

En riktig proffsmaskin, Tormek T8 utrustad med diamantskiva och jiggar

Till mitt förfogande hade jag en eminent Tormek T8 som dessutom är utrustad med jiggar för både knivar, saxar och borr. Själva stenen är en diamantsten, grovlek 600 skulle jag gissa på. Dessvärre hade jag inget mer att slipa på. Jag hade gärna sett en något finare sten för mer polering. Nu löstes det genom att jag helt enkelt drar de sista omgångarna mycket lösare. 

Det hanns med en sju åtta knivar av varierande storlek

Sedan fanns även en utmärkt strigel och slippasta så den användes för finliret. Knivarna är inte sofistikerade nog för att få till den där sista skärpan. Det är rostfria budgetstål vi talar om. Därför gäller en duglig bruksegg snarare än en konnässöregg. Den rakar armhår med aningen tryck och skär igenom tidningspapper med lätthet och ett svagt väsande. Det brukar höras på ljudet hur eggen uppträder. Nästa vecka skall jag ta det sista gänget. Idag blev det sju eller åtta knivar, jag kommer inte riktigt ihåg. 

Sedan hade jag i åtanke att återkomma till lite olika slipsystem i inlägg här på Vasst. Det är inte alla som har tillgång till en så här pass avancerad maskin. De kostar trots allt en en bra slant. Men misströsta inte. Det finns många andra lösningar på problemet med slöa knivar. 

/ John