Nyligen kunde ni läsa en recension av en fällkniv från Tjeckiska ANV Knives här på Knivskarpt. Nu är det dags för en helt annan typ av kniv. En kniv som den uppmärksamme läsaren känner igen från ett tidigare inlägg som faktiskt illustrerades med en bild av sagda kniv.

Lägg därtill att den här är helt ny i ANVs sortiment. Något som inte händer allt för ofta kan väl tilläggas. Med det menar jag att det här är inte är en av alla snabbt hopslängda modeller som annars dominerar delar av marknaden. Istället är det här en en kniv som är framtagen efter en rejäl utvecklingsperiod. 

För övrigt är den utvecklad i samarbete med the 25th Anti-Aircraft Missile Regiment från Strakonice. Det är även från det regementet som kniven fått sitt namn.

En militärkniv med mersmak från Acta non verba Knives

Det märks omedelbart när man greppar den här kniven att den är extremt välkonstruerad och att det ligger mycket eftertanke bakom formgivningen. Balansen är superb och M25 känns helt enkelt väldigt naturlig att greppa och appropå grepp fungerar alla du kan tänka dig, möjligen med undantag av “ishackegrepp” men det finns en anledning till det.

På det viset förhåller det sig med hela kniven, det finns anledningar till det mesta vilket konkret innebär att den gömmer små finesser här och var trots sitt till synes enkla yttre.

ANV Knives M25

Även materialen är av yttersta kvalitet. Handtaget är gjort av ett par massiva stycken Micarta som frästs och försetts med ett mönster som ger mycket gott fäste. De är sedan skruvade på plats med ett par stadiga rostfria skruvar.

I bladet hittas svenskt stål i form av Sleipner. Det är 3,5 mm tjockt i det här fallet. Det är sedan täckt med ett lager DLC som både skyddar mot korrosion och minskar reflexer. Det är trots allt en äkta militärkniv. Det märks även på formatet. Den här kniven är till för att bäras. Längden är modesta tjugofyra centimeter varav bladet mäter elva centimeter. Vikten är mer än godkända 145 gram.

Till det kommer fodralet som för övrigt är tillverkat av Kydex och försett med “Molle”-kompatibla fästen. Det vill säga de passar på stridsselar. Men det medför att kniven är flexibel och kan bäras lite hur som helst på ryggsäckar, avlastningsbälten, skärp etc.

Jag kan säga att jag föll direkt för den här kniven. Den utstrålar kompetens och är av ett format som jag kan tänkas bära på vare sig jag vandrar eller är utomhus på annat sätt.

/ John

Det är inte varje dag man stöter på ett nytt knivmärke. Men här har jag förmånen att presentera Cuda Brand. Egentligen är inte varumärket helt nytt på marknaden även om det är det för mig och såvitt jag vet för Sverige. Sedan ligger inriktningen på deras produkter egentligen en smula vid sidan av vad jag i vanliga fall använder. Möjligen är det därför jag missat det. Fokus ligger nämligen på knivar och andra prylar för fiske!

Det är med det i åtanke som det här setet med knivar skall betraktas. Men även för den som inte fiskar kan det vara en bra uppsättning för hanterande av t ex kött och en del utomhusmatlagning tänkte jag. Sedan förekommer fisk förstås i matlagningen hemma och då är inte minst en bra filékniv alltid ett välkommet inslag. 

Cuda Brand, döpt efter gäddans snabbare look a like

De första intrycken var synnerligen positiva då knivarna var mer välgjorda än jag förväntat mig. Handtagen är välformade och känns vid en första besiktning bekväma att hålla i och hantera. Återstår att se hur ergonomin artar sig när man faktiskt använder knivarna. Men grundförutsättningarna finns där onekligen. En kombination av god form med en frikostig fördjupning för pekfingret jämte en materialkombination bestående av plast och gummi ger gott fäste. 

Sedan trycker Cuda Brand på in sin reklam att knivarna är full-tånge och att de är “Titanium Bonded”, vad de nu menar med det sistnämnda. Men det avser stålet som i grund och botten är ett tämligen enkelt tyskt 1.4116. Ett stål som dock används mycket i köksknivssammanhang och som är känt för att vara mycket rosttrögt. En egenskap som trumfar rätt mycket när det kommer till det tänkta användningsområdet i närheten av vatten och särskilt salt sådant. 

Setet består av fyra knivar som levereras med en liten fältslip och ett nylonfodral

Det här är ett set som inkluderar fyra knivar samt en fältslipare. Knivarna är fördelade på en liten “Bait knife” tänkt för förberedelser och beredning av bete. Sedan hittas i väskan även en filékniv samt en urbeningskniv. Det var särskilt den senare som fick mig att tänka att setet går att använda till mer än enbart fisk. Kitet avslutas med en kraftigare kniv med grövre nacke som därtill är sågtandad. Den är tänkt till tuffare uppgifter som att t ex kapa rep och nät jämte att såga halvfruset bete med. Så även om den ser ut som en brödsåg är det definitivt inte en sådan. 

Knivarna känns vid första påseende välgjorda och funktionella

Sammantaget måste jag säga att jag tror på den här uppsättningen knivar från Cuda Brand. Särskilt som både den medföljande väskan och knivarna känns gedigna. Det skall bli roligt att testa dem framöver. Därtill kan väl tilläggas att jag troligen måste inkludera valda delar av släkten i utvärderingen. Där hittas nämligen några riktiga storfiskare. 

/ John

Många är de som vill göra sin kniv mer personlig, speciell eller vackrare. Anodisering och custom G10 skalor är vanliga sätt att utmärka sig. Gravyr och speciellt handgravyr är mindre vanligt och ger kniven en exklusiv känsla. På bilderna kan ni se hur en Kizer Gemini Bladesmith har genomgått en behandling och jag måste säga att resultatet är riktigt läckert.

Hör av er till Knivshop.se för priser och alternativ för att göra just er kniv till något alldeles extra.

Ja då var det dags för min recension av Fällkniven Erna. En Kökskniv från Fällkniven. Din första tanke kanske är “Gör de sånt?” Ja, Fällkniven tillverkar inte alls endast fällknivar som man kan luras att tro av företagets namn. Främst är de nog kända för sina skogs och överlevnadsknivar F1, S1 och A1. Men det här ska som sagt handla om en kökskniv. Närmare bestämt en kniv som är tänkt att användas vid grilltillställningar både hemma och hos vänner. På grund av det senare levereras Erna i ett läderetui med ett bladskydd i läder. Dessa föll varken mig eller min sambo i smaken. Den jämna ljusbruna färgen ser mer ut att höra hemma 40-50 år tillbaka i tiden. Inte heller handtaget i masurbjörk tilltalade någon av oss. Varje gång jag använde kniven kunde jag inte låta bli att oroa mig över hur kladd från kött och grönsaker skulle påverka handtaget. Det resulterade i att så fort jag hade använt kniven skyndade jag mig att diska och torka den. Ett tråkigt extramoment som jag gärna skulle slippa på ett bruksföremål. Det må hända att min oro var ogrundad men jag hade hellre sett att den hade haft ett praktiskt plasthandtag. Däremot tycker jag formen på handtaget låg mycket fint i handen. För stora händer kan handtaget möjligtvis kännas en aning tunt.

Något förbryllande tycker jag att den bakre delen av bladet är. Där finns en urslipning som passar för fingret och man inbillar sig att det är tänkt att man ska krypa fram med handen dit, men det är inte alls bekvämt eftersom man då endast håller med pekfingret runt och mot det tunna bladet. I övrigt tycker jag att kniven har en, för ögat, tilltalande form. Bladet är tunt och mycket skarpt (trots att jag inte var först att testa den här kniven) och fungerar utmärkt för diverse köksuppgifter. Möjligtvis hade jag föredragit ett kraftigare blad till lite tyngre uppgifter såsom halvtinade köttbitar eller tuffare kött. Den tidigare nämnda urslipningen på bakre delen av bladet irriterar mer än den är till nytta. En så enkel sak som att torka av kniven gör att man lätt fastnar med trasa/handduk på den vassa spetsen. Det både irriterar och förstör trasor och handdukar. Och irriterad är inget man vill vara med en kniv i handen.

Jag har skurit diverse olika saker som förpackningar, sallad, tomat, gurka, kött och korv. Det som jag hade mest problem med var falukorven men jag upplever att det problemet ligger främst i konsistensen hos falukorven så den lätt fastnar på knivbladet när man skär. Tomaten skärs enkelt i mycket tunna skivor och gurkan har ingen chans. Fläskfilé och kryddiga korvar utgör heller inget motstånd för Erna. Sammanfattningsvis kan sägas att Erna presterar ypperligt för lättare uppgifter. För tyngre uppgifter anser jag att den känns lite vek.

Erna har en smidig och tilltalande storlek och är lätt att packa ner för grillkvällar hos vänner. Men det är ett koncept jag inte riktigt förstår. Köksknivar finns ju i varje hem och att ta med en kniv på en promenad genom stan när man lite rund under fötterna ska på en trevlig grillkväll med vin hos goda vänner låter som att det balanserar på en tunn egg lagligt sett.

Priset på Erna ligger på ca 1800 kronor. Är den värd det? Kanske… om man använder den mycket och underhåller den väl samt även har en tyngre kniv för tyngre uppgifter. Men i mitt hem, där vi går hårt fram med köksknivarna och slipar dem först när de inte kan skära genom yoghurt, känns den tyvärr alldeles för dyr och opraktisk.

Jag minns inte när jag såg filmen första gången men jag minns att det var en av de coolaste filmerna jag sett. Speciellt en scen och en replik etsade sig fast i mitt minne. Har du sett filmen vet du vad jag menar. Filmen är givetvis Crocodile Dundee och scenen är den där Mick och Sue blir överfallna av en tuff snubbe i röd jacka som drar en kniv och säger åt Mick att lämna över plånboken.

Denna scen skapade ett omedelbart habegär som har legat och gnagt i bakhuvudet sedan dess. Trots att filmen sedan länge passerat sitt bäst före datum så finns ändå begäret kvar. Precis som man ville ha en egen ljussabel första gången man såg Star Wars.

Kniven gjordes speciellt för filmen i endast två exemplar av John Bowring. Det gjordes några replikor i olika material för diverse stuntscener. Paul Hogan fick behålla ett exemplar med förbehållet att han aldrig sålde den. Så vitt det är känt har han kvar den.

Down Under Knives har tillverkat en kniv som anses vara den som är mest lik originalet. Den heter The Outback och är en riktig best. Jag har nu äntligen kommit mig för att skaffa mig en sådan och citatet gör sig påminnt och jag kan bara instämma: “that is a knife!”

Bladet är vackert polerat och i så kallad bowie form. Handtaget är i läder omslutet av fingerskydd och knapp i mässing. Slidan är av skinn och format som ryggen av en krokodil. Kniven har falsk full tang… eller… bara nästan. Sista biten är gängad för att knappen ska kunna skruvas fast. Kritik har riktats mot just detta. Jag har inte själv testat den i hårda jobb än men jag vet att Down Under Knives lämnar material och tillverkningsgaranti i fem år. Det borde betyda något. De tror på sin produkt. En sak är i alla fall säker, The Outback är mycket vacker att titta på och gör sig väldigt bra på väggen för en filmälskare som mig.

Nu tror jag att jag ska återuppliva minnen genom att titta på film och leka med min nya kniv.

Knivar finns i prisklasser för alla. När det gäller att identifiera den dyraste gör man rätt i att leta på auktioner. “The Gem of the Orient” lär vara den kniv som inbringat mest pengar med ett försäljningspris på 2,1 miljoner dollar. Den tog Buster Warenski 10 år att färdigställa och innehar 9 diamanter, 153 smaragder och ett jadehandtag med guldinlägg.

Jag är en knivsamlare som har valt att fokusera på fällknivar. Men det finns fastbladsknivar jag inte kan motstå. Tora Tactical Knives tillhör dem. Jag har länge trånat efter en Tora men eftersom mitt fokus och intresse ligger på fällknivar har andra objekt fått prioritet.

För någon månad sedan blev det dock äntligen dags att prova på en Tora. Jag valde Candy med kolfiberhandtag mest på grund av att den var billigast. Och vilken kniv det är! Jag fick genast mersmak och ville köpa en till men en större variant denna gång. Valet föll efter mycket grubblande på Large Ranger. Ett val jag inte ångrar en sekund. Kniven ligger fantastiskt i handen och har en tyngd och balans som känns helt rätt.

Båda knivarna är av mycket hög kvalitet och är tillverkade av exklusiva material. Stålet är Elmax och handtagen är kolfiber (Candy finns med orange, grön eller rosa G10 också) med ett tunnt G10 mellanlägg på vardera sidan av fulltången.  Handtagssidorna är fastsatta med blåanodiserade titannitar. Candy har så kallad chisel grind dvs att ena sidan är helt plan och slipningen görs endast på motsatta sidan. Denna sorts slipning lämpar sig inte till alla jobb och faller inte alla på läppen men kniven är liten och smidig och därmed lätt att ha med sig. Large Ranger däremot har flat grind och lämpar sig ypperligt att tälja trä med.

Tora gör flera varianter och modeller och det är svårt att välja men man kan trösta sig med att alla är riktigt bra så man lär inte välja fel och man kommer utan tvekan bli nöjd.

Om ni vill se och höra lite mer om Tora kan ni kolla på Jimmy Knifeandlife’s videor på Youtube på hans kanal “Swedishsurvivor”. Se länkar nedan.

Swedishsurvivor, Tora Small Ranger

Swedishsurvivor, Tora Large Ranger

Swedishsurvivor, Tora Karambit Drop Point

Om ni är intresserade av att köpa något av alla mästerverk från Tora kan ni följa länken nedan.

Tora Tactical Knives på Knivshop.se

Jag är en knivsamlare som har valt att fokusera på fällknivar. Men det finns fastbladsknivar jag inte kan motstå. Tora Tactical Knives tillhör dem. Jag har länge trånat efter en Tora men eftersom mitt fokus och intresse ligger på fällknivar har andra objekt fått prioritet.

För någon månad sedan blev det dock äntligen dags att prova på en Tora. Jag valde Candy med kolfiberhandtag mest på grund av att den var billigast. Och vilken kniv det är! Jag fick genast mersmak och ville köpa en till men en större variant denna gång. Valet föll efter mycket grubblande på Large Ranger. Ett val jag inte ångrar en sekund. Kniven ligger fantastiskt i handen och har en tyngd och balans som känns helt rätt.

Båda knivarna är av mycket hög kvalitet och är tillverkade av exklusiva material. Stålet är Elmax och handtagen är kolfiber (Candy finns med orange, grön eller rosa G10 också) med ett tunnt G10 mellanlägg på vardera sidan av fulltången.  Handtagssidorna är fastsatta med blåanodiserade titannitar. Candy har så kallad chisel grind dvs att ena sidan är helt plan och slipningen görs endast på motsatta sidan. Denna sorts slipning lämpar sig inte till alla jobb och faller inte alla på läppen men kniven är liten och smidig och därmed lätt att ha med sig. Large Ranger däremot har flat grind och lämpar sig ypperligt att tälja trä med.

Tora gör flera varianter och modeller och det är svårt att välja men man kan trösta sig med att alla är riktigt bra så man lär inte välja fel och man kommer utan tvekan bli nöjd.

Om ni vill se och höra lite mer om Tora kan ni kolla på Jimmy Knifeandlife’s videor på Youtube på hans kanal “Swedishsurvivor”. Se länkar nedan.

Swedishsurvivor, Tora Small Ranger

Swedishsurvivor, Tora Large Ranger

Swedishsurvivor, Tora Karambit Drop Point

Om ni är intresserade av att köpa något av alla mästerverk från Tora kan ni följa länken nedan.

Tora Tactical Knives på Knivshop.se