Naturligtvis måste det läggas upp en bild på hur Al Mar Payara ser ut i utfällt läge. I sista inlägget var det bara en liten teaser som inte avslöjade det.

Som synes har den ett rätt speciellt blad. Spetsen är en tanto och till det har man lagt en recurve-egg bara för sakens skull. Resultatet blir tämligen slående rent utseemässigt. På köpet får man, på gott och ont, den sekundärspets som en tantospets medför. Den är bra till vissa saker, mindre bra till andra. Men å andra sidan är den inte särskilt uttalad på den här modellen och den korta eggen mot spetsen till är svängd.

Den svängda eggen har den fördelen att den för in visst material i själva snittet. Det gäller om man kapar rep eller tamp till exempel. Stålet som använts är det budgetorienterade D2. Ett stål som rätt behandlat dock är mycket gångbart trots att det inte är dyrt. Ett varningens finger kan höjas för att det inte tillhör gruppen rostfria stål.

Al Mar Payara 32 i sin helhet

Handtaget är gjort i fiberförstärkt plast (någon variant av FRN – Fiber Reinforced Nylon). På hemsidan hävdas att det är kolfiber som står för trådarna. Resultatet är ett lätt och tåligt material med samma (brist på) känsla som hittas i knivar som Benchmade Griptilian och Spyderco Manix till exempel. Låset är ytterligare en tolkning av “Axis-lock”. Efter att patentet gått ut har varianterna blivit många. Det här kallas “Max Lock” och fungerar väl. Dock kan tilläggas att fjädrarna är rejält kraftfulla.

Paketet rundas av med ett mycket stort clip som fungerar väl. Fler intryck får vänta till kommande recension så håll utkik efter den om du vill veta mer!

/ John