Stor, större, Cold Steel är också ett sätt att komparera. I alla fall när det handlar om fällknivar.* Det amerikanska företaget har med tiden gjort sig kända för att göra gigantiska tingestar inom det området. Någon som är bekant med deras XL-modeller? Men i katalogen har alltid funnits mycket vettiga och praktiska knivar vid sidan av de uppseendeväckande pjäserna. Det är det som gjort dem intressanta, blandningen mellan vardagsnära och saker som är totalt bortom rimlighetens gräns på något vis.

Den här kniven, Cold Steel SR1 Lite, bjuder på lite av båda världar även om den mest är rotad i den praktiska sidan. Den är mycket stor även om den inte är enorm. Men bladet är tjockare än på många fastbladade knivar och låset är ett av de starkaste som gjorts för fällknivar. Det borde borga för en slitvarg som inte är rädd för att skita ned sig.

En tungviktare från Cold Steel kallad SR1 Lite

Just den här versionen med tillägget “Lite” betyder nu inte att den är så mycket lättare än originalmodellen. Vi talar om 196 g för ursprungsmodellen jämfört med den här som väger 193 g enligt hemsidan. Hängde ni med där? Tre gram!

Skillnaden hittas istället i prisbild och den i sin tur är bland annat avhängigt materialen. Den dyrare modellen kostar nästan fyra gånger mer och då får man S35VN-stål i bladet och ett handtag av G10. Så i ärlighetens namn borde den inte var så mycket dyrare. Men det är en annan fråga.

Hur som haver, i det här fallet får man istället 8Cr14MoV-stål och ett handtag med skollor av Griv-Ex. Det är ett i den långa raden av fiberförstärkta plaster eller termoplastisk komposit med glasfiberförstärkning om man vill vara petig. Ett mycket starkt och praktiskt material men måhända en smula tråkigt material.

Den här stadiga fällkniven finns i två utföranden. Den kan fås med tantospets eller som här med ett clip point-blad

Apropå praktisk så är modellen från början tänkt att vara ett fällbart alternativ till Cold Steels vid det här laget smått legendariska överlevnads/friluftskniv SRK. Ni vet den som Fällkniven tämligen oblygt till vissa delar kopierade när de gjorde sin F1.

I alla fall får man en kniv som är kring 24 centimter lång med ett decimeterlångt blad som är närmare 5 millimeter tjockt. Vikten blev som ni märkte därefter. Men det här är en fällkniv för uteliv inte för kontorsmiljö.

Den har funnits något år på marknaden men är ändå aktuell så här i hösttider. En recension följer, var så säkra!

/ John

* Det kan emellertid sägas att det här inte alls är min största fällkniv. Där hittas bland andra en kniv från Linton som väger in på 365 gram, en SKM-stilett som är 13″ lång, en Opinel No 12 (vilket innebär ett blad på 12 centimeter), samt ett par spanska Navajas som har blad kring 15 centimeter.

Frågan vän av ordning måhända ställer sig är, vad då? Min nya bil…eller ja och ja ny är den inte ny utan bättre begagnad förstås. Den gamla Volvon beslutade sig för att den inte vill vara med längre eller åtminstone bli så dyr att reparera att det känns tröstlöst. Därför har ett nytt fortskaffningsmedeln införskaffats till det Wikströmska hemmet.  

Men det var inte alls det jag hade i åtanke. Det är knappast av intresse för andra. Det var förstås hösten jag talar om. Den där med alla färgerna som alla påstär är så jäkla vackra. 

En stilla undran, vart exakt är färgerna?

Själv brukar jag dras med lite höstdepressioner. Mest för att det är så förbaskad mörkt hela tiden. Fast å andra sidan skiner solen från en närmast blå himmel på ett motsägelsefullt vis när jag plitar dessa rader. Men efter den här månaden följer den fruktade november som i de här trakterna mest brukar bjuda på massiv skymning dygnet runt blandat med duggregn och dis. Mörkt när man åker till jobbet, mörkt när man kommer hem. Men vi får se, det är inte nu utan då.  

Där kan de få vara, färgerna, i bakgrunden bakom exempelvis en MKM Goccia

Fördelen med den här tiden på året är emellertid att när det väl är fint väder är det förbaskat skönt att vara ute. Mygg och andra flygfän lyser med sin frånvaro och lusten är klar och hög. Och visst, de där färgerna kan skådas här och var. Det får väl erkännas. 

Sedan var det knivsäsongen. Den är förvisso alltid i full gång vad mig anbelangar. Men det pågår en hel del aktiviteter som kräver sina knivar under sensommaren och hösten. Jakt, fiske, svampplockning, camping och annat friluftsliv lockar och en bra kniv eller två är inte av ondo vid dessa tillfällen. 

Det finns många bra knivar att välja på men just idag skulle jag vilja slå ett slag för två olika men båda mycket bra fastbladare. Små nog att bära omkring på i väskan som EDC-knivar om så önskas. Det är Makro 2 designad av allas vår danske gigant Jesper Voxnaes och tillverkad av MKM – Maniago Knife Makers. Ett litet enklare alternativ är Mini Leatherneck från Cold Steel. En kniv för den som vill ha lite “bowieknivsvibbar” i ett mindre format. 

MKM Makro 2

Cold Steel Mini Leatherneck

Sedan finns alltid Karesuandokniven. Visst kostar knivarna en slant men de är dock till största delen handgjorda i Sverige. Det är inte många som kan säga det idag. På bild ses jaktkniven Galten jämte deras fällkniv Pältsa och en yxa som fritt översatt från finska blir “skogsman” eller som den heter Metsämies. Här i ett set inkluderande eldstål och diamantbryne. 

Karesuandokniven har många bra produkter för den som vill ha moderna material men i traditionell förpackning

Hösten kanske inte är så illa trots allt. Efter jobbet skall jag ut en sväng och ägna mig åt en annan aktivitet som kräver sina knivar, nämligen knivkastning. Jag återkommer både beträffande det och andra ämnen som rör saker med egg. Var så säkra!

/ John

Att det här är en modern tolkning av en klassisk italiensk stilett råder det ingen tvekan om. Att kniven blivit en stor succé är inte heller mycket att orda om då det här är en modell från Cold Steel som finns och har funnits i många olika varianter.

Det börjar märkas på namnet. Med det menar jag att det blivit allt längre med tiden. Modellnamnet är i grunden Ti Lite och i det här fallet kan det kännas lite missvisande. Originalet var nämligen tillverkat i Japan och var gjord i just titan, därav namnet. Därefter kom versioner med aluminiumhandtag, som för övrigt finns kvar i sortimentet. Utöver det finns de även med G10 skollor och inte mindre än två varianter på plast, Zytel och den här kallad Zy-Ex.

Sedan var det storleken. Den finns i flera längder vilket inkluderar en bjässe med 6″/15 cm blad. Den här kniven råkar ha det mindre 4″ eller tio centimeters bladet.

Därmed får vi namnet Ti Lite 4″ Zy-Ex.

Cold Steel Ti-Lite 4″ Zy-Ex

Fast antalet kombinationer var inte färdigt i och med det. Det vanligaste utförandet är det här med ett bajonettslipat blad vilket innebär en dolkspets där den övre delen är en falskegg som endast sträcker sig längs en del av bladryggen. Men Ti Lite finns även att få med Kris-blad, med eller utan sågtänder och numera i en Lynn Thomson Signature Edition med ett Clip point-blad. Men den är emellertid en begränsad upplaga och tillhör jättarna. Utöver de många alternativen kan kniven fås med svärtade blad och olika färg på handtagen.

Det råder ingen tvekan om varifrån inspirationen till den här fällkniven kommer

Den här kniven från Knivshop håller sig däremot till mer modesta mått vilket ger en totallängd på 219 mm och en vikt på kring 99 g. Bladstålet som använts är japanskt AUS8.

De något enklare materialen ger en lägre prissatt kniv som fortfarande känns kompetent och välbyggd. Det skall bli riktigt roligt att testa den här kniven! Jag återkommer med en recension vid senare tillfälle.

/ J

Cold Steels knivar i den serie de kallar “Leatherneck” är ursprunglingen en tolkning av en klassisk Ka-Bar, den ikoniska amerikanska stridskniven. CS-versionen släpptes med två typer av blad, det för stilen typiska Clip point-bladet samt Cold Steels kända American Tanto. Det finns i familjen även en Bowie-utgåva numera. En stor pjäs förstås. En Leatherneck som fått växa till sig. Utöver den har man även valt att gå åt andra hållet.

Det finns nämligen en trio av knivar i miniformat konsekvent döpta till Mini Leatherneck. Förutom de nämnda bladtyperna kan den även fås med ett tve-eggat dolkblad.

Cold Steel Mini Leatherneck Clip Point

Den här versionen har dock en clip point som mäter 89 mm vilket ger en totallängd på strax över sjutton centimeter, 172 mm. Då bladet gjort av 8Cr3MoV inte är tjockare än 3 mm så blir vikten så låg som 94 gram. Det gör att kniven möjligen kan användas som “neck knife“. Men det kan diskuteras. Varför ämnar jag addressera i kommande recension.

Hur som haver är det här en liten, rolig och tämligen praktisk gynnare från Knivshop för den som inte vill släpa omkring på en full stor Ka-Bar men ändå få lite vibbar av den typen av kniv. Sedan går inte sticka under stol med att prislappen är tilltalande. Den kostar för närvarande kring en femhundring! Jag ämnar återkomma med en mer närgången granskning av den här kniven.

/ J

– dags för nummer två i listan

Den här versionen av en “neck knife” var från början en kniv med tantoblad. Det kunde sedan fås i endera en sågtandad version eller med slät egg. Den har funnits på marknaden ett bra tag och verkar vara en säljande produkt för Cold Steel med tanke på att den numera även kan fås i det här utförandet kallat Mini Tac Bowie. Det nya är förstås det i mitt tycke mycket snyggare clip point bladet!

Mini Tac är en kompetent liten kniv designad av Andrew Demko

Designen kan tillskrivas Andrew Demko som under lång tid var chefdesigner för Cold Steel. Materialen som använts tillhör inte de mest exklusiva men känns ändå väl valda och påverkar naturligtvis prisbilden i positiv riktning. Den här lilla gynnaren kan fås för kring en femhundring för närvarande. 

Materialet som använts för handtaget är ett fiberplastmaterial kallad Griv-Ex som hittas i en hel del av Cold Steels produkter. Handtaget är mycket distinkt utformat med ett djupt urtag för pekfingret. Här misstänker jag att Herr Demko möjligen kan ha sneglat lite på en Fred Perrin-design. 

Det 92 mm långa bladet är gjort av kinesiskt 8Cr13MoV. Kanske inte det dyraste stålet men det är ändå gångbart, särskilt som det är mycket rostfritt och är lätt att slipa. Fabrikseggen var som ofta är fallet med Cold Steel riktigt bra. 

Cold Steel Mini Tac Bowie

Fodralet är gjort av ett annat plastmaterial vid namn Secure-Ex. Även det hittas i många fodral från det här företaget. Det håller kniven på plats med ett rejält snäpp. En nödvändighet då den är designad för att bäras i en rem eller kedja runt halsen. 

Därmed förstås även att det inte är en extremt stor kniv det handlar om. Totallängden ligger kring 17,5 cm med en vikt på mycket låga 82 gram. 

Sammantaget är de första intrycket att det är en gedigen och kompent liten kompanjon. 

/ John

– Först ut

Häromdagen skrev jag om “nedslag i katalogen” och då var det Cold Steel som avsågs. Först ut i raden av knivar som skall testas är den här modellen kallad Counter Point 1. Som allt annat CS gör finns den här kniven i ett flertal olika versioner. Särskilt som det inte är en ny kniv. Idag finns den i tre baskonfigurationer där bladen är 3,4 eller 6 tum långa. Det här är mellandmodellen som med sitt tio centimeters blad inte är en liten kniv. Då kan ni själva föreställa er hur stor 6″-kniven är. En sann Cold Steel-produkt. 

Cold Steel Counterpoint 1

Materialen i kniven är inte de mest exklusiva men i sammanhanget väl valda. Stålet i bladet är AUS10 vilket är det finaste i den serien. En av de främsta egenskaperna är att det är mycket motståndskraftigt mot korrosion. Men med just tillägget “10” skall det vara ett par snäpp upp rent generellt från AUS8 som är ett mer frekvent använt stål. AUS10 är nytt för mig så det skall bli spännande att se hur länge det håller skärpan. 

I det väl tilltagna handtaget hittas Griv-Ex vilket är någon form av polymerplast. Kanske inte det roligaste av material men mycket slitstarkt och praktiskt. Här har det därtill fått en textur som ger mycket gott grepp. 

Det råder ingen tvekan om varifrån inspirationen till den här fällkniven kommer!

Kniven öppnas med dubbelsidiga tumknoppar och låser med det av Cold Steel så ofta använda Tri-Ad Lock. Ofta kallat ett av världens starkaste lås för fällknivar. Det kan väl alltid diskuteras med min erfarenhet är att det är ruskigt bra. Inte minst för att det inte utvecklar spel i bladet över tid vilket andra back locks kan göra. 

Sedan måste väl något sägas om själva formen på kniven. Arvet från en klassisk stilett i det typiska bajonettslipade bladet är tydligt och det råder ingen tvekan om att det här är en fällbar variant av en stöveldolk. Men tittar man på bladet isolerat så ser man att det i princip är ett vanligt flatslipat blad med medelhög slipfas och en ovanligt aggressiv falskegg. Tämligen praktiskt trots allt!

Det skall bli extra roligt att testa den här och några andra knivar eftersom jag är nyfiken på att se hur CS nyare knivar står sig mot de lite äldre jag har. 

/ John

Den där sommaren jag skröt om i förra inlägget lyser nu med sin frånvaro. Igår åskade det så det stod härliga till i de här trakterna och på eftermiddagen kom det hagel i drivor strax söder om stan där jag bor. Från varmt till kallt med andra ord och apropå det skall vi nu tala om kallt stål eller snarare Cold Steel.

Det är ett märke som under de senaste åren gått en smula kräftgång. Fordom var de mycket kända och omtalade inte minst som deras forne VD och grundare Lynn Thompson är en synnerligen färgstark person. De var företaget som populariserade det som ibland kallas “American Tanto” och i begynnelsen var de kända för bland annat enorma fällknivar, större än det mesta på marknaden. Det parades sedan med diverse “Proof Videos” i vilka nämnda Tompson hackade och skar sig igenom allt från betongblock och gummistövlar till hela griskroppar. Allt för att bevisa att just Cold Steel gjorde världens bästa knivar. Åtminstone hävdade de det själva. Sedan kom chefdesigner Andrew Demko in i bilden och uppfann det som kallas “Tri-Ad Lock“. Ofta och framförallt av Cold Steel själva kallat “världens starkaste” fällknivslås. Som vanligt med just jänkare så är allt “världens”-någonting. Ofta utan att resten av världen får vara med och tävla kan väl tilläggas.

Ett av testobjekten är den här fällkniven vid namn Counter Point 1

Men faktum är att det är ett mycket bra lås och bakom alla hyperboler och rena överdrifter i Cold Steels marknadsföring har alltid funnits en del mycket bra produkter. Ofta prisvärda och välgjorda och därtill med en katalog innehållande en del knivar, svärd och andra eggföremål utöver det vanliga. Något som vänder sig både till samlaren och brukaren.

Men för några år sedan drabbades de av samma öde som många andra nuförtiden. De blev uppköpta varpå de upphörde att vara ett företag och blev ett varumärke bland andra. I det här fallet ägda av GSM Outdoors. De äger för övrigt ett femtiotal varumärken och några andra knivmärken som de står bakom är Camillus, Cuda fiskeknivar och SOG. Farhågorna om Cold Steels omedelbara hädangång ventilerades snart men så illa visade det sig inte bli.

En tämligen ny kniv i Cold Steels sortiment är den här kallad Mini Leatherneck

Men frågan om de är i närheten av vad de fordom var är förstås intressant. Hur står det till med såväl innovation som genomförande. Är idéerna fortfarande intresseväckande och matchas de av materialval och tillverkningskvalitet? Sanningen att säga så har deras finare modeller blivit rätt mycket dyrare på senare tid och vissa fall har man nedgraderat material. Men hur står de sig mot förr och mot övrig konkurrens på marknaden?

Det skall jag framöver försöka utröna med hjälp av ett antal knivar av lite varierande slag. Det lär inte bli en heltäckande undersökning men i alla fall en serie nedslag. Resultatet skall ni få ta del av här på Knivskarpt framöver!

/ John