– en fällbar dolk

Dagens recension och tillika den första för knivåret 2025 avhandlar en stöveldolk eller snarare variant därav. Det är ett format som alltid varit populärt. De kanske inte är de allra mest praktiska av knivar men de har “det” när det kommer till utseende. Dolkar kan emellertid upplevas som en smula aggressiva. Då kan det vara en fördel med en fällbar variant. Då ter de sig åtminstone inte lika farliga innan de fälls ut.

Idag skall vi kika närmare på en kniv ur Cold Steels sortiment – nämligen Counter Point I.

Cold Steel Counter Point 1

Siffran I står i det här fallet för mellanstorleken även om den numera i katalogen benämns Counter Point 4″. Det finns också en lillebror som är rätt diskret med tillägget “II”. Den har ett sju och en halvcentimeters blad. Storebror Counter Point III kallas numera även XL och är en bjässe i sann Cold Steel anda med ett blad på kring femton centimeter. Den här kniven ligger som sagt i mitten med en bladlängd på en decimeter istället.

Det här är en modell som varit med ett tag, vi talar om mer än tio år och den har därför genomgått ett par olika utvecklingsstadier. De äldsta knivarna gjordes med ett enklare japanskt AUS8-stål. Därefter användes amerikanskt BD1 från Carpenter ett tag. Det stålet visade sig dock vara rätt svårt att få tag på varpå Cold Steel nu åter landat i ett japanskt stål även produktionen numera återfinns i Taiwan. En annan förändring är att handtaget numera har en mycket sträv yta jämfört med tidigare.

Trots förändringarna är grunden densamma, en mycket robust kniv med ett speciellt utseende som jag härmed vill presentera närmare.

Kortversion: Cold Steel Counter Point, en kvintessentiell CS-produkt, en smula utmanande men i grund och botten välbyggd och faktiskt mer praktisk än man kan förledas att tro

Blad

Counter Point-serien har ett mycket typiskt blad vilket är själva grejen med den här kniven. Det som är aktuellt är är förstås en distinkt “spear point” med en kraftig falskegg vilket gör att bladet närmast ser symmetriskt ut. Precis som sig bör på en dolk.

Längden på bladet kan faktiskt diskuteras. Mäts till nedre delen av handtaget hamnar man precis över tio centimeter eller 102 mm. Sedan är avståndet som synes något mindre till mitten handtaget. Anledningen till måtten är enkel, de vill gardera sig mot jurisdiktioner som inte tillåter längder av blad på över 4″. I exempelvis USA förekommer dylika begränsningar lokalt. I det här fallet balanserar man på den berömda eggen därvidlag.

Bladet är 2,8 cm brett och har en tjocklek på 3,4 mm som mest.

I utfällt läge avslöjas ett 102 mm spear point-blad med en hög flatslipning

Slipningen är flat och rätt hög för att vara en sabeslipning i och med bladets relativt tilltagna bredd. Kniven är rätt tjock bakom eggen måste medges med 0,6-0,7 mm. Det ger god hållbarhet men gör att Counter Point I kanske inte är den bästa kniven för de mest delikata uppgifterna utan mer för grovarbete. Särskilt med det här handtaget. Men det är å andra sidan inget som överraskar med tanke på utseendet.

Bladformen gör totalt sett ett visst avkall på det praktiska till förmån för en specifik estetik. Men faktiskt inte så mycket som man kan förledas att tro. Om du tänker bort det tveeggade utseendet och föreställer dig ryggen lite tjockare så återstår ett blad med spetsen på rätt ställe och som sagt med en rätt hög sabeslipning.

Stålet som används är japanskt AUS10A

Det gör faktiskt den här kniven något mer praktisk än vad utseendet gör gällande. Särskilt som fabrikseggen var mycket duglig. Det blir tydligt när det skall hanteras vardagsnära material som kartong och tunnare plast. Counter Point klarar det och alla andra dagliga sysslor på ett utmärkt vis även om det finns andra knivar som förstås skär bättre om känslan i snitten och motståndet i specifika material jämförs. I gengäld finns det inte fullt lika många som penetrerar så här bra. Skall du nu hugga knivar i saker så är det här kniven för dig. Men det förvånar knappast någon. 

Det här är ingen vinnare vad gäller EDC-bruk men den gör heller inte bort sig som sagt. Inte ens när man skär i trä är det här en dålig kniv. Särskilt inte som eggen är dragen relativt nära handtaget. Dock går det inte att använda “push cuts” där då tumknopparna hamnar ivägen. Ingen Morakniv kanske men det går absolut att använda den här kniven även till allehanda arbeten kring en lägereld också kan konstateras. 

Bladet är starkt nog för det och sedan var det det som är riktigt bra på den här kniven och det kommer vi till nu. 

Handtag

När jag recenserade en fastbladad kniv härförleden talade jag om att det fanns två typer av handtag, de tunna och de tjocka. Om den kniven* tillhörde de tunna så är Counter Point definitivt en representant för de tjocka. Särskilt för att var en fällkniv. Vi talar här om hela 1,7 cm vilket slår de flesta.

Längden på handtaget är 12,7 cm varav elva centimeter är tillgänglig greppbar yta bakom de tydliga fingerskydden. Höjden på handtaget är 2,2 cm som minst och 3 cm som mest, förutom vid änden där det vidgar sig till 3,3 cm. Handtaget är rätt kraftigt format på den ledden. Särskilt i och med den rejäla fördjupningen för pekfingret. Faktum är att om det inte vore för den skulle hela handtaget vara nästan lika symmetriskt som bladet på klassiskt dolkmanér med svällande mittsektion.

Handtaget är byggt kring en ram på vilken det skruvats kraftigt formade skollor i fiberförstärkt nylon

Under de formade sidorna hittas en ram av av aluminium. Den är rejält urborrad, något som är svårt att missa eftersom hålen är genomgående. Ramens funktion är dubbel, dels styvar de upp handtaget även om det knappt behövs med tanke på de stadiga sidorna. Dels så agerar de fästpunkt för låset.

De stora hålen i sidan är som sagt svåra att missa. De fyller faktiskt multipla funktioner. Vikten reduceras förstås i och med dem men därmed förbättras även balansen. Därtill förbättrar hålen greppet, särskilt i sabelfattning, då fingertopparna kan vila i dem.

Det stabila handtaget är hela 17,3 mm brett

Apropå fäste så hittas i handtagssidorna ett material kallat Griv-Ex. En av flera varianter som Cold Steel använt sig av på senare år. Vad det handlar om är förstås avancerad plast eller närmare bestämt fiberförstärkt nylon i någon variant. Hållbart och praktiskt men kanske inte något man ropar hej över.

Ytan är nästan glittrig och det beror på mönstret som ser stöpplat ut. Det ger ett riktigt bra fäste, närmast att likna vid sandpapper. Som nämndes tidigare var det en förändring från tidigare generationer Counter Points. Nu är det dock ingen nyhet per se då uppgraderingen skedde redan 2019.

Ska något sägas om plast i knivhandtag så är det att jag generellt inte uppskattar materialet men att det finns några undantag och det här är ett av dem.

Sidorna är lätt välvda och kraftigt fasade. Den delen är dessutom utan mönster vilket gör handtaget något mjukare mot handen. De är skruvade i tre punkter utöver pivotskruven. Storleken på skruvhuvudena är samma skrotiga T6or som de flesta använder. Här finns även en stoppbult samt en genomgående bult för låset som stagar upp handtaget ännu mer.

Counter Point har ett rejält och bekvämt handtag

Counter Point I är en kniv som är hyfsat neutralt balanserad med lätt bakvikt. Balanspunkten återfinns mitt i fördjupningen bakom fingerskyddet.

Det här är en kniv som är bra i alla grepp men superb i sabelgrepp. Där låser handtaget som allra bäst. Tummen hamnar naturligt mot rampen på ryggen och pefingret får en god position i därför avsedd fördjupning samtidigt som fingertopparna på lång- och ringfinger sticker in lite i hålen i sidorna. Något som dock inte syns på bilden då jag håller kniven i vänster hand varpå clipet är i vägen för det. Materialet biter dessutom i huden och bakändens klockform vilar mot mjukdelarna i handen. I det greppet sitter kniven verkligen fast.

Även omvända grepp fungerar väl

Även i hammargrepp är kniven bekväm. Kurvorna återfinns på rätt ställen som sagt och den tilltagna bredden gör kniven både bekväm och till och med ergonomisk. Det är mer bladstilen som gör att användaren kanske inte jobbar timmar i stöten med den här kniven även om handtaget klarar det.

Utöver det fungerar omvända grepp ovanligt bra. En skåra på handtagets ände ger tummen någonstans att vila och den stora ytan gör det bekvämt. Bra om du nu skall hugga i något.

Öppning och lås

Counter Point öppnas med tumknoppar, punkt. Inga moderna påfund som multipla öppningsmetoder och annat tjafs. Faktum är att den breda och därmed sluttande falskeggen gör att det inte går att få ett ordentligt tag för att fälla ut bladet ens med två händer.

Tumknopparna är av klassisk tunnform och riktigt bra placerade. Tur är väl det för de är det enda sättet att få ut bladet på

Dessutom är kraften i låset så stor att några “Spydie flicks” alltså att man snärtar upp ut bladet med hjälp av pekfingret på baksidan av bladet inte är möjliga. Återstår så tumknopparna som sagt.

De är för ovanlighets skull symmetriska. På ett flertal av Cold Steels knivar är de assymetriska med en högre högersida och en lägre på vänster. Sedan går de med lite våld skruva loss och vändas på även för den vänsterhänte.

Och eftersom låset som varandes en back lock-konstruktion är ambidextriös så är även hela kniven det. Särskilt som clipet kan repositioneras.

Här syns detaljen som skiljer Tri-Ad-lås från sedvanliga lock backs, den i det här fallet kraftigt dimensionerade stoppbulten

Låset är förstås ett Tri-Ad lock, fattas bara annat då det är en Andrew Demko -uppfinning som Cold Steel är mycket stolta över. Ofta, särskilt av dem själva, kallat för världens starkaste fällknivslås. Det må vara hur det vill med den saken men kraftigt är det och så även i det här fallet.

Det som skiljer det från en mer traditionellt back lock är att Demko adderade en stoppinne som kläms mellan bladet och låsarmen. Det gör att kraften från bladet går in i den istället för att trycka direkt mot låsarmen vilket är orsaken till att nästan alla standarlås** av den här typen har ett litet men kännbart glapp upp och ned. Något sådant finns förstås inte här. Faktum är att den här kniven närmast upplevs som en fastbladad kniv. Så solid är den.

Det märks när låset skall släppas eftersom fjädermotståndet är starkt. Det är dock inte i närheten av att vara så överdrivna som de första varianterna av det här låset var. Det handlade om att pissa revir och göra låset så macho som möjligt. En annan egenhet som Tri-Ad-lås har är att man måste pressa rätt hårt då låsklacken är hög. Fördelen med det i kombination med ovan nämnda bult är att det förlänger livslängden på låset. Faktum är att det till viss del är självcentrerande varpå inget glapp uppstår efter slitage. Det slits in snarare än ut.

Att bära

Ibland eller snarare rätt ofta brukar jag hävda att knivar måste vara bra på något. Det omvända gäller förstås det också. Det finns inget snällt sätt att säga det på men Counter Point I är en riktig tjockis. En förbaskat oblyg sådan också.

Handtaget är nästan tretton centimeter långt, tjockleken är som sagt maffiga 1,7 centimeter och till det skall läggas en höjd på nästan fyra centimeter, 37 mm, i hopfällt läge. Sammantaget gör att det känns som du försökt gömma en valross i fickan. Och så förbaskat lång egg får du inte för den volymen heller. Vi talar om 9,7 cm för att vara exakt.

Clipet är ett av Cold Steels korta standardtyper. Det har en bra ramp, alldeles för hård spänst och friktionen mot handtaget är för hög

Det är alltså solid säl du har i fickan. Dock inte en överdrivet tung sådan. Stora hål, lätt material i de fylliga sidorna och ett blad där man slipat av rätt mycket av godstjockeleken gör att Counter Point väger 135 g. Vare sig tung eller lätt utan mitt emellan sett till måtten.

Oblyg är den där den sitter. Tre centimeter kniv sticker upp och clipet skiner ikapp med solen

Men situationen i fickan blir inte bättre av vi här har ett klassiskt Cold Steel clip. Det är som de flesta gjort av fjäderstål. Det är också rätt litet samt mycket blankt. Det syns med andra ord. Särskilt som placeringen gör att det sticket upp mycket kniv ur fickan. Vi snackar närmare tre centimeter vilket inte är något jag uppskattar. Vi kan diskutera det där med att komma åt kniven lättare vid annat tillfälle.

Clipet måste tydligen kompensera för sin ringa storlek genom att vara urstarkt. Förvisso tappar du inte din kniv när den väl är på plats men det är ett litet helvete att få dit den. Särskilt som Cold Steel envisas med att låta mönsteret på handtaget vara kvar där clipet möter sidan. Det formligen äter tyg kan jag meddela. Därför behöver det här clipet tweakas något för att fungera bättre. Trycket behöver släppas lite och lite sandpapprande behövs där handtag och clip möts.

Sedan är det bättre men trots det kvarstår att vinkeln in mot fästet gör att tygkanten inte når ända in varpå ännu lite mer av kniven sticker upp. Bättre är att det är fäst med hela tre skruvar och att det återfinns i en fördjupning. Det sitter med andra ord still. Clipet går även att flytta till vänster sida eller demonteras om så önskas.

Sammanfattningsvis

Cold Steel är ett företag som många gånger varit kontroversiella. Det gäller såväl vissa av deras produkter som deras reklam, särskilt den som gjordes för en tjugo, trettio år sedan. Den har inte åldrats med värdighet kan sägas.

En del av det som väckt uppmärksamhet fast i positiv bemärkelse är att de har ett mycket brett modellprogram. Där hittas det mesta från tämligen praktiska knivar till de mest uppseendeväckande. Ibland hittas hela det spannet under i enda knivmodell. Så är fallet med Counter Point-familjen.

Minstingen är en liten fickkniv även om den har mycket attityd, mellanbrodern är massiv och storebror är ett ficksvärd som mäter en bit över en fot öppen. Fast det som binder dem samman och gör dem både uppmärksammade och attraktiva är förstås den uttalade estetiken. Det uttalade målet från den forne ägaren av Cold Steel och designern bakom den här kniven Lynn Thompson var att åstadkomma en fällbar stöveldolk. Och det gjorde han!

Cold Steel har lyckats åstadkomma en lätt igenkännbar siluett

Det bör således vara det första du är på jakt efter för att gilla den här kniven. Man bör även uppskatta handtag som lättats genom att det borrats hål genom dem. Jag vet att det är en vattendelare bland kniventusiaster. Somliga har inget emot det eller gillar företeelsen medan det för andra är direkt avskräckande.

Men slår man ihop hålen, den sträva ytan på Griv-Ex-materialet samt utformningen av det grova handtaget så får du en kniv som ger ett oerhört stabilt grepp. I allmänhet är undertecknad inte förtjust i plast, vare sig i naturen eller i knivhandtag. Men några få undantag finnes och det här är ett av dem. I det här specifika utförandet på den här knivmodellen fungerar det utmärkt.

Bladformen är inte den bästa för “EDC” eller vardagsbruk som vi kanske skulle säga på svenska. Men den är faktiskt bättre än man kan tro så låt inte det avhålla dig från ett köp om du gillar utseendet. Det är en fullt komptent arbetskniv.

Utseendet till trots är Cold Steel Counter Point I en utmärkt arbetskniv. OM du har stora fickor vill säga

Där har du försäljningsargumenten. En snygg, halvbrutal, effektiv och därtill mycket välbyggd kniv är vad du får. Paketet inkluderar ett urstarkt lås, ett rejält handtag samt ett riktigt starkt blad med en hållbar egg för att vara en dolk. Kvalitén understryks genom väl valda material snarare än att de är exklusiva. Hela kniven känns och är mycket gedigen.

Låter det som något för dig är det bara att slå till. För det nöjet får du för närvarande betala mellan 1000-1300 kr i Europa.

Specifikation:

Längd utfälld: 229 mm
Längd hopfälld: 127 mm
Vikt: 137 g
Bladlängd: 102 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: AUS10A
Handtag: Griv-Ex
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan

/ John

* Vilket råkade vara Al Mar B-21, en fastbladare vars handtag på bredaste stället mäter 13,5 mm jämfört med Counter Points 17,4 mm.

** Det finns ett par få som inte har det men det kräver en oerhört precision i tillverkningen. En sådan kniv är Lionsteels TM1 som är den bästa lock back jag stött på utöver Tri-ad Lock.