Kershaw är ett märke som till synes fått något av en pånyttfödelse på sistone. Eller det kanske inte är helt sant men det är det intryck jag fått och inte minst gäller det mitt eget förhållande till dem. Ett tag var det lite “mellanmjölk” över dem. Inget som stack ut och en ändlös räcka knvivar med gråblästrade 8Cr13-blad. Men nu har det kommit ett antal intressanta modeller igen. Det är extra skönt tycker jag då en av mina absoluta favoriter alla kategorier när det kommer till EDC-knivar kommer från Kershaw. Det är den klassiska Blur.

Härförleden presenterade jag Heist som jag tycker är en riktigt sympatisk bekantskap. Så pass trevlig att jag beslutade för att det var dags för ytterligare en kniv med samma ursprung.

Den här gången föll valet på Inception. En tämligen slank flipperkniv med till synes tillfredsställande prestanda.

Kershaw Inception

Bladet är en clip point som fått något lite extra i och med en dubbel falskegg för att göra det mer intressant. Stålet som använts är en gammal bekanting, D2. Det är ett stål som rent generellt bra men även har en liten tendens till att rosta enligt min erfarenhet. Det har ofta varit fallet med just Kershaw tidigare då de envisats med att blästra stålet så att det bildas små mikroporer i materialet. Men i det här fallet är bladet stentumlast vilket helt klart är att föredra. Dessutom tycker jag att det är snyggare.

Konstruktionen bjuder inte på några överraskningar vilket innebär att handtaget utgörs av en stålram med G10-sidor utanpå. Fast även här har man från Kershaws sida kostat på sig något lite extra för att förhöja det visuella intrycket. Pivotskruven har därför fått ett mönster och den andra skruven som håller ihop kniven är av en typ som annars hittas på cyklar, närmare bestämt i framdreven.

Inception bjuder på ett par visuellt intressanta detaljer som exempelvis den dubbla falskeggen

I övrigt kan sägas att kniven har KVT-kullager och öppnas med en flipperfena. För säkerheten står en liner lock.

På längden mäter Inception 18,4 cm varav bladet står för 8,3 cm. Kniven väger in på flugvikt, 88 gram. Det borde göra den till en utmärkt EDC-kniv. Allt tyder på det.

Med tanke på hur Heist känns att arbeta med så ser jag fram emot att testa Inception också. Det är i alla fall en bra start*. Därefter följer en recension.

/ John

* Det är en dålig ordvits, jag vet! För er som inte vet “Inception” betyder början/start.

Kershaw tillhörde de företag som väntade tämligen länge innan de gav sig in i kampen om knivar med någon form av “cross bar eller sliding bar lock“. Ett låssystem som blev tillgängligt efter det att Benchmades patent på Axis-låset löpt ut. Kershaws version kallad “Dura lock” såg dagens ljus på ett par modeller i början av 2023. Bland dem fanns den populära Iridium och den här modellen kallad Heist.

Kershaws utmanare i Bug Out-klassen, dvs lättviktsknivar försedda med ett cross bar lås

Det bör påpekas att det här är den enklare versionen av kniven. Den dyrare utgåvan har handtag i G10, samt blad i S35V. Här hittas istället D2-stål och GRN i handtagssidorna. Men det är inga dåliga material, bara lite billigare. Något som också avspeglas på prislappen.

Heist har ett blad som bäst beskrivs som en modifierad drop point och vad som utmärker det mest förutom den stentumlade ytan är att det är tunt. Både själva godset och bakom eggen. Det är egenskaper som jag ser fram emot att undersöka närmare.

Kershaw Heist

Bladet är strax över åtta centimer långt och hela kniven är 19,3 cm lång. Bladet öppnas med tumknoppar och det löper på glidlager i brons. Låset är som tidigare sagts ett Dura Lock.

Det mest spännande med kniven är förutom låset och det skärvänliga bladet dock att det är en riktig lättviktare som väger in på under åttio gram. Det gör det automatiskt till en “Bug Out“-utmanare. Då återstår att se hur väl den klarar den jämförelsen. Men initialt kan konstateras att alla förutsättningar finns där. Det här är en “doldis” som jag tror är en riktigt bra kniv! Jag återkommer med en recension av den här kniven!

/ John

/

I helgen, 25-27 augusti, avverkades 2017 års upplaga av Bushcraftfestivalen. Det var en trevlig tillställning och jag deltog själv för första gången. Flera svenska och ett par utländska utställare kunde besökas. Bland de utländska kunde man notera representanter för Esee Knives som rest från det stora landet i väst för att medverka. Bland de svenska fanns Hultafors, Casström, Knivshop.se och Seved Hjelm. Seved är en knivmakare från min hemkommun, Finspång, som tillverkar riktigt trevliga bruksknivar. Knivshop hade packat ner ett stort urval av sitt lager och det fanns mycket trevligt att känna på och köpa. Jag önskar att min plånbok hade varit större. De hade bland annat tagit med sig en nyhet från Fällkniven nämligen deras Modern Bowie, MB. En fantastisk och rejäl skapelse som väckte stort habegär eller villhöver som man brukar uttrycka det numera.

För de som ville medverka själva så kunde man till exempel lära sig tälja skedar eller spåra i skog och mark. Jonas Landolsi (Jonas Vildmark) höll föredrag och presenterade en världsnyhet. En kniv tillverkad av Karesuandokniven och designad av Jonas Landolsi. Den ser riktigt trevlig ut men jag fick tyvärr inte chansen att känna på den.

Själv lämnade jag festivalen med tre nya knivar: Kershaw Induction, Kershaw Natrix och Esee 5. Alla tre mycket trevliga knivar. Jag kan starkt rekommendera dem. Jag hoppas få möjlighet att besöka festivalen nästa år igen och då med en större plånbok.

Fällkniven MB

Jag blev ganska fascinerad av en företeelse som jag noterade i en Facebook grupp nyligen. Det gällde huruvida man tyckte sig ha rätt att posta trådar om knivmakarens beteende i en grupp för denne knivmakares knivar. Man menade att om man inte höll med knivmakaren så kunde man ju lämna gruppen och inte behövde man köpa dennes knivar. Det jag då genast tänker är: måste man hålla med favoritknivmakaren i allt denne företar sig hur dumt det än må vara? Var går gränsen?

Ni som är insatta har säkert redan räknat ut att det gäller Anthony Marfione. För mig är  det egalt. Oavsett vem det är så skiljer jag på vem personen är och vad denne producerar. Därmed inte sagt att jag inte bryr mig. Hade han bara hållit sig lugn och låtit det vara så hade han inte alls drabbats alls i samma utsträckning. Den bloggare som Marfione har valt ut att stå till svars och stämma har inte orsakat speciellt mycket skada. Men när Marfione själv agerar på detta vis framstår han ju i betydligt sämre dager än någon bloggare någonsin hade kunnat framställa honom. “Skadan”, som Marfione ser det, var begränsad till de som läste bloggen och påverkades av den. Nu är det känt för hela knivvärlden och han har ingen annan att skylla än sig själv. I min mening har pokalen för största idiot i knivindustrin tveklöst tillhört Greg Medford i flera år men nu har hans bedrifter odiskutabelt utklassats av Anthony Marfione.

Så, tillbaka till ursprungsfrågan. I min mening är svaret glasklart “nej.” För mig låter det som första klassens fjäsk för att få någon form av erkännande av knivmakaren och vinna något på det. Men vad tycker ni? Måste man dela åsikter med sin favoritknivmakare?

På Shot Show visade nyligen Kershaw upp en “ny” modell som pikade Microtech och Anthony Marfione. Modellen i sig är en ny version av ZT0777 vilken Marfione kopierade och sålde helt utan skrupler. Det har skrivits och diskuterats mycket om detta tidigare så jag går inte in i detaljer men två saker vill jag nämna för er som inte är insatta. Den första är som sagt att Marfione kopierade ZTs design medan de fortfarande försökte få till den avancerade processen att sammanfoga ett vackert damaskusstål med ett mer slitstarkt stål för eggen. Det andra är att Marfione anklagades även för att i samma veva kopiera KAIs (Zero Tolerance och Kershaw) subframe lås. Men detta är en felaktig anklagelse då KAI varken var först eller hade patent på lösningen vid denna tid. Marfione hade dessutom tillverkat knivar med subframe lås före detta tillfälle. KAI fick igenom sitt patent först i slutet av 2015. De meddelade då Marfione att genast sluta tillverka och sälja knivar med subframe lås. Matrix, som Microtech/Marfiones ZT0777 kopia heter har sedan tiden för debaklet genomgått stora designändringar och är närmast oigenkännlig.

KAI visade nu på Shot Show att de varken har glömt händelsen eller saknar “cojones”. Modellen de visade upp har nämligen namnet Natrix. Man måste bara älska KAI för det här. En sak är säker, Kershaw Natrix står på min inköpslista för 2017.

Kershaw har lovat att släppa ett samarbete mellan dem och Grant & Gavin Hawk under 2016 men det lutar starkt åt ett släpp under 2017 istället. G&G Hawk är kända för sina unika låskonstruktioner och mekanismer och givetvis kommer “Induction” ha några av dessa. Flippern sitter högt placerad på knivens rygg i ihopfällt läge vilket skapar ett naturligt motstånd vilket gör att man bygger upp en kraft innan man passerar ett läge då det plötsligt går lättare och bladet uppnår en kraftig fart. Bladet låses sedan i öppet läge av ytterligare en Hawk konstruktion vilken vid en hastig blick kan misstas för ett axis lås men detta är långt ifrån sanningen. Knappen manövrerar en liten plåtbricka med ett spår. Detta spår låser en liten pinne som sitter på bladtangen. En smått genialisk lösning helt i klass med de flesta andra Hawk uppfinningar.

Induction har även ett så kallat choil grepp där man kan greppa kniven långt fram för god precission. Detta är ovanligt för Kershaw knivar och kan öppna upp ögonen hos fans av denna konstruktion för Kershaw märket.

Handtagssidorna är av aluminium och framsidan har en ilägg av G10 för bättre grepp. Clipet kan fästas i tre olika positioner. Stålet är 8Cr13MoV i två toner, svart oxid och satin. Priset borde landa på runt 600 kr i Sverige när den släpps och jag kommer vara först i kön att köpa en.