Kershaw tillhörde de företag som väntade tämligen länge innan de gav sig in i kampen om knivar med någon form av “cross bar eller sliding bar lock“. Ett låssystem som blev tillgängligt efter det att Benchmades patent på Axis-låset löpt ut. Kershaws version kallad “Dura lock” såg dagens ljus på ett par modeller i början av 2023. Bland dem fanns den populära Iridium och den här modellen kallad Heist.

Kershaws utmanare i Bug Out-klassen, dvs lättviktsknivar försedda med ett cross bar lås

Det bör påpekas att det här är den enklare versionen av kniven. Den dyrare utgåvan har handtag i G10, samt blad i S35V. Här hittas istället D2-stål och GRN i handtagssidorna. Men det är inga dåliga material, bara lite billigare. Något som också avspeglas på prislappen.

Heist har ett blad som bäst beskrivs som en modifierad drop point och vad som utmärker det mest förutom den stentumlade ytan är att det är tunt. Både själva godset och bakom eggen. Det är egenskaper som jag ser fram emot att undersöka närmare.

Kershaw Heist

Bladet är strax över åtta centimer långt och hela kniven är 19,3 cm lång. Bladet öppnas med tumknoppar och det löper på glidlager i brons. Låset är som tidigare sagts ett Dura Lock.

Det mest spännande med kniven är förutom låset och det skärvänliga bladet dock att det är en riktig lättviktare som väger in på under åttio gram. Det gör det automatiskt till en “Bug Out“-utmanare. Då återstår att se hur väl den klarar den jämförelsen. Men initialt kan konstateras att alla förutsättningar finns där. Det här är en “doldis” som jag tror är en riktigt bra kniv! Jag återkommer med en recension av den här kniven!

/ John

/

De som läser vad jag skriver i olika fora kanske har noterat att jag är en tämligen stor anhängare av märket QSP. Om inte  kan intygas att så är fallet. Ni har inte misstagit er på något vis.

Orsaken står att finna i att de har ett brett sortiment och håller konsekvent god kvalitet till priser som inte är avskräckande. Därtill har de på senare tid även utvidgat katalogen till att även omfatta ett par lyxmodeller. I huvudsak gör de förvisso synnerligen praktiska och användbara EDC-knivar i olika varianter även om de på sistone släppt en monstruös kniv kallad Rhino som vid sidan av någon gammal modell får stå för det extravaganta.

Men den här kniven är hittas på den andra sidan spektrat. Här har ni en rejäl, enkel, välkonstruerad EDC-kniv. Inget extremt men det mesta förefaller vara mycket väl genomfört. 

Modellen kallas som ni redan sett för “Osprey“, fiskgjuse på svenska. En fågel som är tämligen ovanlig för det mesta men inte där jag växte upp nära en sjö i Småland. Där fanns ett flertal häckande par så jag såg dem faktiskt nästan dagligen.

Kniven är nästan lika smäckert byggd som sin namne. Det är en kniv som i det här fallet fått fjäderdräkt i blå Micarta. Gillar man inte blått finns även brunt och grönt att välja emellan. Utöver det inte mindre än ytterligare åtta varianter inluderande mässing, koppar och kolfiber i ett par olika färgkombinationer.

Bladstålet är 14C28N och bladlängden hamnar precis över åtta centimeter med en tjocklek på tre millimeter. Väldigt förnuftigt blad med andra ord. Särskilt som det är en drop point. Inget extravagant med andra ord men väl fungerande. Särskilt som fabrikseggen var god.

Tänk er den här kniven som en QSP Penguin fast med flipper-öppning och drop point-blad istället. Tilläggas kan att bladet löper på kullager, låset är en liner lock och att kniven har ett flyttbart wire-clip.

Kniven kommer att recenseras vid senare tillfälle!

/ John