Nordens största utbud!    ✔ Spårbar frakt 59 kr    ✔ Säker betalning och delbetalning    ✔ Tusentals nöjda kunder

Återanvändning och återbruk är uttryck på modet. Idag skall jag använda mig av en text som är just det, återbrukad. Den publicerades för två år sedan men känns fortfarande aktuell. Särskilt nu när QSP släppt en lång rad nya versioner av den här kniven kallad Penguin. Jag tror faktiskt antalet versioner är fler än trettio vid det här laget! Men så här skrev jag om ursprungsmodellen när det begav sig!

– kniven som flyger högre än sin föregångare

Det är sympatiskt med utveckling. I alla fall de gånger den rör sig åt rätt håll. Det gör det för QSP Knives som tillverkare. Det har under en längre tid känts som de skruvat upp kvalitetsnivån ett snäpp i taget. Framför allt är det designen som förbättrats men även omsorg om detaljerna. De började bra men är nu på en annan och högre nivå. Det märks i och med den här kniven som döpts till Penguin.

QSP Penguin

Jag kan inte låta bli att jämföra den här med en annan och tidigare modell från QSP kallad Parrot. Den återfinns förvisso ett steg lägre i prisklass vilket i skrivande stund innebär ca 22€. Penguin kostar runt hundra kr mer. När jag recenserade Parrot fick den goda vitsord av mig och jag ansåg då som nu att den konkurrerade med knivar som exempelvis OKC RAT2.

Det gör inte Penguin. Den sopar mattan med dem båda för att uttrycka det rättframt. Orsaken står att finna i ett flertal väl genomtänkta val som höjer den ett par nivåer.

Penguin bjuder på budgetexcellens

Twitterversion: Bäva månde konkurrenterna, QSP har skruvat upp tempot och ihop en riktigt bra budgetkniv i och med Penguin

Blad

Bladet på Penguin är lätt beskrivet då det är ett gott exempel på en av grundtyperna. Det är ett rättframt sheeps foot-blad helt enkelt. Inget “modifierat” över det alls. Det medför en spikrak egg som löper parallellt med bladryggen. Den senare är för övrigt mjukt rundad. Man har från QSPs sida valt att inte göra en svepande sheeps foot utan valt en vinkel som ger en stark och förvånansvärt effektiv spets.

Längden på bladet är 78 mm och höjden 22 mm. Finishen är snyggt tvåtonad med en längsgående satin på den flata delen av bladet och en vertikal på själva slipfasen. Logotypen är en av de minsta jag sett på länge och definitivt den mest diskreta från QSP. Den kan man inte reta sig på det minsta. På motstående hittar man information om ståltyp vilken även den är delgiven i mycket liten textstorlek.

Ett stilrent sheep foot-blad med diskret märkning

Det som kan utläsas där är att stålet är D2. I den här inkarnationen gillar jag stålet tämligen väl även om jag alltid föredrar “rostfria” stål på fickknivar. Något jag ofta påpekar. Men det skall sägas att den är finishen skyddar stålet väl från fläckar och jag har sluppit det så här långt. Vidare kan konstateras att fabrikseggen var en av de vassaste på mycket länge. Klart i paritet med vad t ex Cold Steel brukar erbjuda vilket är ett högt betyg. Knivar slipas om ändå men hur en originalegg gjorts ger en fingervisning om hur mycket tillverkaren bryr sig om detaljer och första intryck.

Stålet är D2 och fabrikseggen riktigt bra

Det innebär också att den här kniven skär mycket bra. Lika bra som den ser ut att göra faktiskt. Det stod klart inte minst efter det att jag använt den till att förvandla en gammal soffa till en “fäll-soffa”. Tyg, stoppning och mellanlager var tvunget att separareas för att rymmas i en mycket liten bil på väg till soptippen, förlåt kretsloppsparken, som det numera heter. Vid sådana uppgifter märks likheterna mellan en dylik bladform och en brytbladskniv. Spetsen biter bra i det som skärs och den raka eggen gör att tyget inte glider bort från eggen.

Överlag är bladet sympatiskt att hantera även till mindre uppgifter av allehanda slag. Ni vet det där mer vanliga som snörstumpar, att avlägsna klädetiketter och i mitt fall, att avlägsna plastpaket från ost. Ibland kan nämligen sheeps foot-blad vara så rundade att de saknar spets men det är inte fallet här som sagt. Även kartong och tjockare plast går bra men när materialen blir tjockare känns det förstås att det är en liten kniv även om det mest är handtaget det märks på.

Handtag

Penguin erbjuder ett handtag som både är enkelt utformat och konstruerat. Man har inte krånglat till något i onödan. Grundformen är tämligen rak och en smula kantig fast med väl rundade hörn. Ett fingerskydd och en svag utbuktning har gjorts för att hålla handen på plats. Den sista detaljen kunde jag varit utan då mina händer är så pass stora att “näbben” gör att det blir en smula trångt för alla fingrar. Men i gengäld är den så pass diskret att det går att placera lillfingret över den.

Materialet i sidorna är linnemicarta

Inuti handtaget hittas en stålram som för ovanlighets skull inte är lättad. Kniven är öppen i ryggen och där hittas två tunnformade distanser. De utgör tillsammans med pivotskruven de tre fästpunkterna som håller samman kniven. Storleken på de bakre ramskruvarna och clipet är T6 och för pivotskruven gäller T8, vilket är tämligen vanliga mått.

Ramen är polerad och kanterna både i rygg och undersida är väl rundade. Sådana detaljer är viktiga för den övergripande komforten. Särskilt vassa insidor av ramar vill gärna pressa mot lillfingret när man skär något och kniven vrider sig i handen. Det slipper man här.

En öppen konstruktion byggd på en stålram som för ovanlighets skull inte är lättad

Utanpå ramen hittas sidor som är gjorda i linne-Micarta. Tidigare har QSP använt sig av en egen variant kallad Flax*. Färgen i det här fallet är brun och ytan halvpolerad. Den ger därmed inte extremt myckte fäste. Den är snarare något hal.

Stor nog för att rymma hela handen även om det är med nöd och näppe

Ergonomin på Penguin är god men inte extraordinär. Det raka handtaget är stort nog för att alla fingrar skall få plats om än precis för ett hammargrepp. Det gör att man kan ta i med kniven när man skär i till exempel trä. När man gör det känns emellertid clipet en smula som den här typen av clip har en tendens till att göra. Å andra sidan känns det mycket lite när fattningen ändras till en sabelfattning med tummen ovanpå bladryggen. Då hamnar den på därför avsedda räfflor som är lagom skarpa för att ge fäste utan att äta upp fingret. I omvända grepps för att utföra draw cuts, alltså att skära mot sig är Penguin utmärkt.

Öppning och lås

Penguin öppnas med tumknoppar. De är bra placerade och i kombination med en väl avstämd detent-kula med lagom motstånd gör det att bladet vill flyga ut lite som en flipperöppnad kniv. Det är således en mycket lätt och snabböppnad kniv. Det går för all del att smyga ut bladet också men det kräver lite tankearbete. Knopparna sticker ut en bit vilket gör dem lätta att nå. Skall något negativt invändas så är det att de är lite vassa.

En av anledningarna till den lätta gången och att bladet känns så stadigt är de överdimensionerade bronsbussningarna. Här har man valt att inte använda billigare nylon och dessutom göra dem riktigt stora. Det ökar förstås anläggningsytan mellan blad och handtag vilket gör kniven stabilare.

Tumknopparna är mycket bra om än något vassa

Låser gör Penguin med en liner lock. Här är det väl utfört på så vis att hela låsarmens yta är i kontakt med bladbasen samtidigt som den kontakten inte sker för långt in. Därmed finns utrymme för slitage. Geometrin är god vilket visas genom att bladet hålls stabilt utan rörelse och inte minst av att låset inte glider under belastning. En del av den stabiliteten kan förklaras av att låsarmen inte är uttunnad överhuvudtaget. Det gör att själva låsarmen är exakt lika kraftig som resten av ramen. En detalj som är nog så viktig och ofta missas när linerlås jämförs med ramlås som ser kraftigare ut. En kedja är som bekant inte starkare än sin svagaste länk.

Liner lock i stål, enkelt och i det här fallet väl fungerande

Låset är lätt att släppa eftersom låsarmen är lättåtkomlig och försedd med skåror. Åtkomsten underlättas av att motstående sida är försänkt. Skårorna är i det här fallet ett måste då ramen för övrigt är polerad och väl rundad så utan dem hade tummen glidit av.

Att bära

Sidorna på den här kniven är tämligen glatta och yttermåtten diskreta. När det kombineras med ett bra clip får man en mycket lättburen liten EDC-kniv. Penguin är ingen tung fågel utan hamnar under hektot med marginal, 91 g. Detta som sagt trots att ramen inte är lättad. En sympatisk detalj är att den väger in på exakt uppgiven vikt.

Penguin har fått ett “deep ride”-clip med god spänst

Det här kunde varit ett excellent clip. Som det är nu får det godkänt eller något mer då de flesta detaljer är korrekt utförda. Storleken är väl anpassad till kniven, spänsten utmärkt och rampen adekvat för att fungera med de flesta fickors kanter. Dessutom känns det väldigt lite i hand när man arbetar med kniven.

En nymodighet för QSP hittas och det är hur clipet är fäst. Istället för det mer vanliga att göra en försänkning i handtagssidan för att hindra att clip vrider sig har man här valt att göra det på insidan. Clipet fäster därmed i bakänden av kniven. Det är dessutom flyttbart! Genom att göra på det här viset får man en renare och snyggare sida på handtaget. Det medför även att skruvarna som håller clipet naturligt blir mer försänkta än annars.

Här är detaljen som sänker betyget på clipet. Spetsar skall ALDRIG peka utåt

Clipet är av deep ride-typ som synes på bilden ovan. Inget av kniven syns när den befinner sig i fickan. Den enda nackdelen det medför är att likt andra clip av den här typen sitter det långt bak på handtaget. Det ger att bakänden av clipet, själva loopen, känns i handen om man håller lite hårdare i kniven eller skär under längre tid. Under mer normal användning är det emellertid inte ett problem.

En annan detalj som kan föras in på det negativa kontot är spetsen på clipet. Det pekar utåt. Så gör man inte! Det är alltid negativt. Det gör att man ofta stöter i spetsen med handen när kniven sitter i fickan och man riskerar att skrapa saker i omgivningen.

Det är det enda som hindrar mig från att säga att det här är ett excellent clip. Nu är det “bara” bra.

Sammanfattningsvis

Det var länge sedan jag stötte på ett så pedagogiskt exempel på att knivtillverkning handlar om att göra goda val. Särskilt sant är det för de lägre prisklasserna där budgeten är mer snäv. För att åstadkomma bra knivar i de segmenten krävs att rätt beslut fattas om vart mödan skall fokuseras. Den processen är tydlig att QSP ägnat sig åt här.

Penguin är en utmärkt och väl genomtänkt EDC-kniv

Det finns flera exempel på det. Handtagsmaterialet är ett sådant även om det kanske mest är valt för den specfika modellen. Micarta och G10 får betraktas som likvärdiga när det kommer till hur de presterar. Men micarta känns som ett lyxigare material och det är det som är “ansiktet” utåt för en kniv, det som syns först.

Ett annat val som är en förändring jämfört med tidigare knivar i det här prisspannet är stålet. Bladstålet är i det här fallet D2 medan äldre Parrot till exempel är försedd med 440C. Många betraktar det som en uppgradering. Men jag är inte lika säker på att jag håller med om det. “The jury is out” i det fallet som de säger. Men QSP har lyssnat till vad ett antal högljudda röster på internet anser och därmed blev det ett byte av stål och det som blev resultatet är inte dåligt alls.

Sedan finns det ett par detaljer till som är värda att framhålla då jag anser att de är riktigt bra steg åt rätt håll. En är märkningen som är väsentligt mer diskret än vanligt och faktiskt riktigt snygg i mitt tycke. Jag tillhör inte dem som anser att alla knivblad måste vara helt sterila för att vara tilltalande. Är märkningen så här liten är det mer än acceptabelt.

En viktigare utveckling är att man gjort pivotskruven grövre och framförallt glidlagren större än på tidigare Parrot. Det ger en stadigare kniv med utmärkt action. Kniven är föredömligt lätt att båda fälla ut och ihop.

QSP Penguin, en kniv jag varmt rekommenderar till alla som uppskattar en god rak egg

Så vad du får i den här kniven är genomgående hög tillverkningsvalité. Det visar sig i god passning mellan materialen, väl rundade kanter och hörn, centrerat blad och inte minst en riktigt vass och bra fabriksegg. Du får också godkända material i en kniv som både har ett riktigt bra blad och dugligt handtag. Den är därtill snygg. Sammantaget en kniv som väl visar hur man hushåller med tillverkningsresurser för att åstadkomma något bra som ändå är plånboksvänligt. Den här kniven blir en klar rekommendation från min sida till den som gillar ett gott sheeps foot-blad.

Jag måst säga att det är imponerande att en pingvin kan flyga högre än en papegoja trots att den saknar rätt sorts vingar!

Specifikation:

Längd utfälld: 180 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 91g
Bladlängd: 78 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: D2
Handtag: Micarta på stålram
Lås: Liner lock

/ John

* Flax betyder linne på engelska och det är vad det handlar om, en variant av linnemicarta. Jag är rätt säker på att det har med namnskydd att göra. Komponenterna är annars desamma d v s någon form av fiber sammanfogad med lim under högt tryck och värme.

QSP Knives hittar du om du följer denna länk.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *