– en fällbar dolk

Dagens recension och tillika den första för knivåret 2025 avhandlar en stöveldolk eller snarare variant därav. Det är ett format som alltid varit populärt. De kanske inte är de allra mest praktiska av knivar men de har “det” när det kommer till utseende. Dolkar kan emellertid upplevas som en smula aggressiva. Då kan det vara en fördel med en fällbar variant. Då ter de sig åtminstone inte lika farliga innan de fälls ut.

Idag skall vi kika närmare på en kniv ur Cold Steels sortiment – nämligen Counter Point I.

Cold Steel Counter Point 1

Siffran I står i det här fallet för mellanstorleken även om den numera i katalogen benämns Counter Point 4″. Det finns också en lillebror som är rätt diskret med tillägget “II”. Den har ett sju och en halvcentimeters blad. Storebror Counter Point III kallas numera även XL och är en bjässe i sann Cold Steel anda med ett blad på kring femton centimeter. Den här kniven ligger som sagt i mitten med en bladlängd på en decimeter istället.

Det här är en modell som varit med ett tag, vi talar om mer än tio år och den har därför genomgått ett par olika utvecklingsstadier. De äldsta knivarna gjordes med ett enklare japanskt AUS8-stål. Därefter användes amerikanskt BD1 från Carpenter ett tag. Det stålet visade sig dock vara rätt svårt att få tag på varpå Cold Steel nu åter landat i ett japanskt stål även produktionen numera återfinns i Taiwan. En annan förändring är att handtaget numera har en mycket sträv yta jämfört med tidigare.

Trots förändringarna är grunden densamma, en mycket robust kniv med ett speciellt utseende som jag härmed vill presentera närmare.

Kortversion: Cold Steel Counter Point, en kvintessentiell CS-produkt, en smula utmanande men i grund och botten välbyggd och faktiskt mer praktisk än man kan förledas att tro

Blad

Counter Point-serien har ett mycket typiskt blad vilket är själva grejen med den här kniven. Det som är aktuellt är är förstås en distinkt “spear point” med en kraftig falskegg vilket gör att bladet närmast ser symmetriskt ut. Precis som sig bör på en dolk.

Längden på bladet kan faktiskt diskuteras. Mäts till nedre delen av handtaget hamnar man precis över tio centimeter eller 102 mm. Sedan är avståndet som synes något mindre till mitten handtaget. Anledningen till måtten är enkel, de vill gardera sig mot jurisdiktioner som inte tillåter längder av blad på över 4″. I exempelvis USA förekommer dylika begränsningar lokalt. I det här fallet balanserar man på den berömda eggen därvidlag.

Bladet är 2,8 cm brett och har en tjocklek på 3,4 mm som mest.

I utfällt läge avslöjas ett 102 mm spear point-blad med en hög flatslipning

Slipningen är flat och rätt hög för att vara en sabeslipning i och med bladets relativt tilltagna bredd. Kniven är rätt tjock bakom eggen måste medges med 0,6-0,7 mm. Det ger god hållbarhet men gör att Counter Point I kanske inte är den bästa kniven för de mest delikata uppgifterna utan mer för grovarbete. Särskilt med det här handtaget. Men det är å andra sidan inget som överraskar med tanke på utseendet.

Bladformen gör totalt sett ett visst avkall på det praktiska till förmån för en specifik estetik. Men faktiskt inte så mycket som man kan förledas att tro. Om du tänker bort det tveeggade utseendet och föreställer dig ryggen lite tjockare så återstår ett blad med spetsen på rätt ställe och som sagt med en rätt hög sabeslipning.

Stålet som används är japanskt AUS10A

Det gör faktiskt den här kniven något mer praktisk än vad utseendet gör gällande. Särskilt som fabrikseggen var mycket duglig. Det blir tydligt när det skall hanteras vardagsnära material som kartong och tunnare plast. Counter Point klarar det och alla andra dagliga sysslor på ett utmärkt vis även om det finns andra knivar som förstås skär bättre om känslan i snitten och motståndet i specifika material jämförs. I gengäld finns det inte fullt lika många som penetrerar så här bra. Skall du nu hugga knivar i saker så är det här kniven för dig. Men det förvånar knappast någon. 

Det här är ingen vinnare vad gäller EDC-bruk men den gör heller inte bort sig som sagt. Inte ens när man skär i trä är det här en dålig kniv. Särskilt inte som eggen är dragen relativt nära handtaget. Dock går det inte att använda “push cuts” där då tumknopparna hamnar ivägen. Ingen Morakniv kanske men det går absolut att använda den här kniven även till allehanda arbeten kring en lägereld också kan konstateras. 

Bladet är starkt nog för det och sedan var det det som är riktigt bra på den här kniven och det kommer vi till nu. 

Handtag

När jag recenserade en fastbladad kniv härförleden talade jag om att det fanns två typer av handtag, de tunna och de tjocka. Om den kniven* tillhörde de tunna så är Counter Point definitivt en representant för de tjocka. Särskilt för att var en fällkniv. Vi talar här om hela 1,7 cm vilket slår de flesta.

Längden på handtaget är 12,7 cm varav elva centimeter är tillgänglig greppbar yta bakom de tydliga fingerskydden. Höjden på handtaget är 2,2 cm som minst och 3 cm som mest, förutom vid änden där det vidgar sig till 3,3 cm. Handtaget är rätt kraftigt format på den ledden. Särskilt i och med den rejäla fördjupningen för pekfingret. Faktum är att om det inte vore för den skulle hela handtaget vara nästan lika symmetriskt som bladet på klassiskt dolkmanér med svällande mittsektion.

Handtaget är byggt kring en ram på vilken det skruvats kraftigt formade skollor i fiberförstärkt nylon

Under de formade sidorna hittas en ram av av aluminium. Den är rejält urborrad, något som är svårt att missa eftersom hålen är genomgående. Ramens funktion är dubbel, dels styvar de upp handtaget även om det knappt behövs med tanke på de stadiga sidorna. Dels så agerar de fästpunkt för låset.

De stora hålen i sidan är som sagt svåra att missa. De fyller faktiskt multipla funktioner. Vikten reduceras förstås i och med dem men därmed förbättras även balansen. Därtill förbättrar hålen greppet, särskilt i sabelfattning, då fingertopparna kan vila i dem.

Det stabila handtaget är hela 17,3 mm brett

Apropå fäste så hittas i handtagssidorna ett material kallat Griv-Ex. En av flera varianter som Cold Steel använt sig av på senare år. Vad det handlar om är förstås avancerad plast eller närmare bestämt fiberförstärkt nylon i någon variant. Hållbart och praktiskt men kanske inte något man ropar hej över.

Ytan är nästan glittrig och det beror på mönstret som ser stöpplat ut. Det ger ett riktigt bra fäste, närmast att likna vid sandpapper. Som nämndes tidigare var det en förändring från tidigare generationer Counter Points. Nu är det dock ingen nyhet per se då uppgraderingen skedde redan 2019.

Ska något sägas om plast i knivhandtag så är det att jag generellt inte uppskattar materialet men att det finns några undantag och det här är ett av dem.

Sidorna är lätt välvda och kraftigt fasade. Den delen är dessutom utan mönster vilket gör handtaget något mjukare mot handen. De är skruvade i tre punkter utöver pivotskruven. Storleken på skruvhuvudena är samma skrotiga T6or som de flesta använder. Här finns även en stoppbult samt en genomgående bult för låset som stagar upp handtaget ännu mer.

Counter Point har ett rejält och bekvämt handtag

Counter Point I är en kniv som är hyfsat neutralt balanserad med lätt bakvikt. Balanspunkten återfinns mitt i fördjupningen bakom fingerskyddet.

Det här är en kniv som är bra i alla grepp men superb i sabelgrepp. Där låser handtaget som allra bäst. Tummen hamnar naturligt mot rampen på ryggen och pefingret får en god position i därför avsedd fördjupning samtidigt som fingertopparna på lång- och ringfinger sticker in lite i hålen i sidorna. Något som dock inte syns på bilden då jag håller kniven i vänster hand varpå clipet är i vägen för det. Materialet biter dessutom i huden och bakändens klockform vilar mot mjukdelarna i handen. I det greppet sitter kniven verkligen fast.

Även omvända grepp fungerar väl

Även i hammargrepp är kniven bekväm. Kurvorna återfinns på rätt ställen som sagt och den tilltagna bredden gör kniven både bekväm och till och med ergonomisk. Det är mer bladstilen som gör att användaren kanske inte jobbar timmar i stöten med den här kniven även om handtaget klarar det.

Utöver det fungerar omvända grepp ovanligt bra. En skåra på handtagets ände ger tummen någonstans att vila och den stora ytan gör det bekvämt. Bra om du nu skall hugga i något.

Öppning och lås

Counter Point öppnas med tumknoppar, punkt. Inga moderna påfund som multipla öppningsmetoder och annat tjafs. Faktum är att den breda och därmed sluttande falskeggen gör att det inte går att få ett ordentligt tag för att fälla ut bladet ens med två händer.

Tumknopparna är av klassisk tunnform och riktigt bra placerade. Tur är väl det för de är det enda sättet att få ut bladet på

Dessutom är kraften i låset så stor att några “Spydie flicks” alltså att man snärtar upp ut bladet med hjälp av pekfingret på baksidan av bladet inte är möjliga. Återstår så tumknopparna som sagt.

De är för ovanlighets skull symmetriska. På ett flertal av Cold Steels knivar är de assymetriska med en högre högersida och en lägre på vänster. Sedan går de med lite våld skruva loss och vändas på även för den vänsterhänte.

Och eftersom låset som varandes en back lock-konstruktion är ambidextriös så är även hela kniven det. Särskilt som clipet kan repositioneras.

Här syns detaljen som skiljer Tri-Ad-lås från sedvanliga lock backs, den i det här fallet kraftigt dimensionerade stoppbulten

Låset är förstås ett Tri-Ad lock, fattas bara annat då det är en Andrew Demko -uppfinning som Cold Steel är mycket stolta över. Ofta, särskilt av dem själva, kallat för världens starkaste fällknivslås. Det må vara hur det vill med den saken men kraftigt är det och så även i det här fallet.

Det som skiljer det från en mer traditionellt back lock är att Demko adderade en stoppinne som kläms mellan bladet och låsarmen. Det gör att kraften från bladet går in i den istället för att trycka direkt mot låsarmen vilket är orsaken till att nästan alla standarlås** av den här typen har ett litet men kännbart glapp upp och ned. Något sådant finns förstås inte här. Faktum är att den här kniven närmast upplevs som en fastbladad kniv. Så solid är den.

Det märks när låset skall släppas eftersom fjädermotståndet är starkt. Det är dock inte i närheten av att vara så överdrivna som de första varianterna av det här låset var. Det handlade om att pissa revir och göra låset så macho som möjligt. En annan egenhet som Tri-Ad-lås har är att man måste pressa rätt hårt då låsklacken är hög. Fördelen med det i kombination med ovan nämnda bult är att det förlänger livslängden på låset. Faktum är att det till viss del är självcentrerande varpå inget glapp uppstår efter slitage. Det slits in snarare än ut.

Att bära

Ibland eller snarare rätt ofta brukar jag hävda att knivar måste vara bra på något. Det omvända gäller förstås det också. Det finns inget snällt sätt att säga det på men Counter Point I är en riktig tjockis. En förbaskat oblyg sådan också.

Handtaget är nästan tretton centimeter långt, tjockleken är som sagt maffiga 1,7 centimeter och till det skall läggas en höjd på nästan fyra centimeter, 37 mm, i hopfällt läge. Sammantaget gör att det känns som du försökt gömma en valross i fickan. Och så förbaskat lång egg får du inte för den volymen heller. Vi talar om 9,7 cm för att vara exakt.

Clipet är ett av Cold Steels korta standardtyper. Det har en bra ramp, alldeles för hård spänst och friktionen mot handtaget är för hög

Det är alltså solid säl du har i fickan. Dock inte en överdrivet tung sådan. Stora hål, lätt material i de fylliga sidorna och ett blad där man slipat av rätt mycket av godstjockeleken gör att Counter Point väger 135 g. Vare sig tung eller lätt utan mitt emellan sett till måtten.

Oblyg är den där den sitter. Tre centimeter kniv sticker upp och clipet skiner ikapp med solen

Men situationen i fickan blir inte bättre av vi här har ett klassiskt Cold Steel clip. Det är som de flesta gjort av fjäderstål. Det är också rätt litet samt mycket blankt. Det syns med andra ord. Särskilt som placeringen gör att det sticket upp mycket kniv ur fickan. Vi snackar närmare tre centimeter vilket inte är något jag uppskattar. Vi kan diskutera det där med att komma åt kniven lättare vid annat tillfälle.

Clipet måste tydligen kompensera för sin ringa storlek genom att vara urstarkt. Förvisso tappar du inte din kniv när den väl är på plats men det är ett litet helvete att få dit den. Särskilt som Cold Steel envisas med att låta mönsteret på handtaget vara kvar där clipet möter sidan. Det formligen äter tyg kan jag meddela. Därför behöver det här clipet tweakas något för att fungera bättre. Trycket behöver släppas lite och lite sandpapprande behövs där handtag och clip möts.

Sedan är det bättre men trots det kvarstår att vinkeln in mot fästet gör att tygkanten inte når ända in varpå ännu lite mer av kniven sticker upp. Bättre är att det är fäst med hela tre skruvar och att det återfinns i en fördjupning. Det sitter med andra ord still. Clipet går även att flytta till vänster sida eller demonteras om så önskas.

Sammanfattningsvis

Cold Steel är ett företag som många gånger varit kontroversiella. Det gäller såväl vissa av deras produkter som deras reklam, särskilt den som gjordes för en tjugo, trettio år sedan. Den har inte åldrats med värdighet kan sägas.

En del av det som väckt uppmärksamhet fast i positiv bemärkelse är att de har ett mycket brett modellprogram. Där hittas det mesta från tämligen praktiska knivar till de mest uppseendeväckande. Ibland hittas hela det spannet under i enda knivmodell. Så är fallet med Counter Point-familjen.

Minstingen är en liten fickkniv även om den har mycket attityd, mellanbrodern är massiv och storebror är ett ficksvärd som mäter en bit över en fot öppen. Fast det som binder dem samman och gör dem både uppmärksammade och attraktiva är förstås den uttalade estetiken. Det uttalade målet från den forne ägaren av Cold Steel och designern bakom den här kniven Lynn Thompson var att åstadkomma en fällbar stöveldolk. Och det gjorde han!

Cold Steel har lyckats åstadkomma en lätt igenkännbar siluett

Det bör således vara det första du är på jakt efter för att gilla den här kniven. Man bör även uppskatta handtag som lättats genom att det borrats hål genom dem. Jag vet att det är en vattendelare bland kniventusiaster. Somliga har inget emot det eller gillar företeelsen medan det för andra är direkt avskräckande.

Men slår man ihop hålen, den sträva ytan på Griv-Ex-materialet samt utformningen av det grova handtaget så får du en kniv som ger ett oerhört stabilt grepp. I allmänhet är undertecknad inte förtjust i plast, vare sig i naturen eller i knivhandtag. Men några få undantag finnes och det här är ett av dem. I det här specifika utförandet på den här knivmodellen fungerar det utmärkt.

Bladformen är inte den bästa för “EDC” eller vardagsbruk som vi kanske skulle säga på svenska. Men den är faktiskt bättre än man kan tro så låt inte det avhålla dig från ett köp om du gillar utseendet. Det är en fullt komptent arbetskniv.

Utseendet till trots är Cold Steel Counter Point I en utmärkt arbetskniv. OM du har stora fickor vill säga

Där har du försäljningsargumenten. En snygg, halvbrutal, effektiv och därtill mycket välbyggd kniv är vad du får. Paketet inkluderar ett urstarkt lås, ett rejält handtag samt ett riktigt starkt blad med en hållbar egg för att vara en dolk. Kvalitén understryks genom väl valda material snarare än att de är exklusiva. Hela kniven känns och är mycket gedigen.

Låter det som något för dig är det bara att slå till. För det nöjet får du för närvarande betala mellan 1000-1300 kr i Europa.

Specifikation:

Längd utfälld: 229 mm
Längd hopfälld: 127 mm
Vikt: 137 g
Bladlängd: 102 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: AUS10A
Handtag: Griv-Ex
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan

/ John

* Vilket råkade vara Al Mar B-21, en fastbladare vars handtag på bredaste stället mäter 13,5 mm jämfört med Counter Points 17,4 mm.

** Det finns ett par få som inte har det men det kräver en oerhört precision i tillverkningen. En sådan kniv är Lionsteels TM1 som är den bästa lock back jag stött på utöver Tri-ad Lock.

Stor, större, Cold Steel är också ett sätt att komparera. I alla fall när det handlar om fällknivar.* Det amerikanska företaget har med tiden gjort sig kända för att göra gigantiska tingestar inom det området. Någon som är bekant med deras XL-modeller? Men i katalogen har alltid funnits mycket vettiga och praktiska knivar vid sidan av de uppseendeväckande pjäserna. Det är det som gjort dem intressanta, blandningen mellan vardagsnära och saker som är totalt bortom rimlighetens gräns på något vis.

Den här kniven, Cold Steel SR1 Lite, bjuder på lite av båda världar även om den mest är rotad i den praktiska sidan. Den är mycket stor även om den inte är enorm. Men bladet är tjockare än på många fastbladade knivar och låset är ett av de starkaste som gjorts för fällknivar. Det borde borga för en slitvarg som inte är rädd för att skita ned sig.

En tungviktare från Cold Steel kallad SR1 Lite

Just den här versionen med tillägget “Lite” betyder nu inte att den är så mycket lättare än originalmodellen. Vi talar om 196 g för ursprungsmodellen jämfört med den här som väger 193 g enligt hemsidan. Hängde ni med där? Tre gram!

Skillnaden hittas istället i prisbild och den i sin tur är bland annat avhängigt materialen. Den dyrare modellen kostar nästan fyra gånger mer och då får man S35VN-stål i bladet och ett handtag av G10. Så i ärlighetens namn borde den inte var så mycket dyrare. Men det är en annan fråga.

Hur som haver, i det här fallet får man istället 8Cr14MoV-stål och ett handtag med skollor av Griv-Ex. Det är ett i den långa raden av fiberförstärkta plaster eller termoplastisk komposit med glasfiberförstärkning om man vill vara petig. Ett mycket starkt och praktiskt material men måhända en smula tråkigt material.

Den här stadiga fällkniven finns i två utföranden. Den kan fås med tantospets eller som här med ett clip point-blad

Apropå praktisk så är modellen från början tänkt att vara ett fällbart alternativ till Cold Steels vid det här laget smått legendariska överlevnads/friluftskniv SRK. Ni vet den som Fällkniven tämligen oblygt till vissa delar kopierade när de gjorde sin F1.

I alla fall får man en kniv som är kring 24 centimter lång med ett decimeterlångt blad som är närmare 5 millimeter tjockt. Vikten blev som ni märkte därefter. Men det här är en fällkniv för uteliv inte för kontorsmiljö.

Den har funnits något år på marknaden men är ändå aktuell så här i hösttider. En recension följer, var så säkra!

/ John

* Det kan emellertid sägas att det här inte alls är min största fällkniv. Där hittas bland andra en kniv från Linton som väger in på 365 gram, en SKM-stilett som är 13″ lång, en Opinel No 12 (vilket innebär ett blad på 12 centimeter), samt ett par spanska Navajas som har blad kring 15 centimeter.

Frågan vän av ordning måhända ställer sig är, vad då? Min nya bil…eller ja och ja ny är den inte ny utan bättre begagnad förstås. Den gamla Volvon beslutade sig för att den inte vill vara med längre eller åtminstone bli så dyr att reparera att det känns tröstlöst. Därför har ett nytt fortskaffningsmedeln införskaffats till det Wikströmska hemmet.  

Men det var inte alls det jag hade i åtanke. Det är knappast av intresse för andra. Det var förstås hösten jag talar om. Den där med alla färgerna som alla påstär är så jäkla vackra. 

En stilla undran, vart exakt är färgerna?

Själv brukar jag dras med lite höstdepressioner. Mest för att det är så förbaskad mörkt hela tiden. Fast å andra sidan skiner solen från en närmast blå himmel på ett motsägelsefullt vis när jag plitar dessa rader. Men efter den här månaden följer den fruktade november som i de här trakterna mest brukar bjuda på massiv skymning dygnet runt blandat med duggregn och dis. Mörkt när man åker till jobbet, mörkt när man kommer hem. Men vi får se, det är inte nu utan då.  

Där kan de få vara, färgerna, i bakgrunden bakom exempelvis en MKM Goccia

Fördelen med den här tiden på året är emellertid att när det väl är fint väder är det förbaskat skönt att vara ute. Mygg och andra flygfän lyser med sin frånvaro och lusten är klar och hög. Och visst, de där färgerna kan skådas här och var. Det får väl erkännas. 

Sedan var det knivsäsongen. Den är förvisso alltid i full gång vad mig anbelangar. Men det pågår en hel del aktiviteter som kräver sina knivar under sensommaren och hösten. Jakt, fiske, svampplockning, camping och annat friluftsliv lockar och en bra kniv eller två är inte av ondo vid dessa tillfällen. 

Det finns många bra knivar att välja på men just idag skulle jag vilja slå ett slag för två olika men båda mycket bra fastbladare. Små nog att bära omkring på i väskan som EDC-knivar om så önskas. Det är Makro 2 designad av allas vår danske gigant Jesper Voxnaes och tillverkad av MKM – Maniago Knife Makers. Ett litet enklare alternativ är Mini Leatherneck från Cold Steel. En kniv för den som vill ha lite “bowieknivsvibbar” i ett mindre format. 

MKM Makro 2

Cold Steel Mini Leatherneck

Sedan finns alltid Karesuandokniven. Visst kostar knivarna en slant men de är dock till största delen handgjorda i Sverige. Det är inte många som kan säga det idag. På bild ses jaktkniven Galten jämte deras fällkniv Pältsa och en yxa som fritt översatt från finska blir “skogsman” eller som den heter Metsämies. Här i ett set inkluderande eldstål och diamantbryne. 

Karesuandokniven har många bra produkter för den som vill ha moderna material men i traditionell förpackning

Hösten kanske inte är så illa trots allt. Efter jobbet skall jag ut en sväng och ägna mig åt en annan aktivitet som kräver sina knivar, nämligen knivkastning. Jag återkommer både beträffande det och andra ämnen som rör saker med egg. Var så säkra!

/ John

Att det här är en modern tolkning av en klassisk italiensk stilett råder det ingen tvekan om. Att kniven blivit en stor succé är inte heller mycket att orda om då det här är en modell från Cold Steel som finns och har funnits i många olika varianter.

Det börjar märkas på namnet. Med det menar jag att det blivit allt längre med tiden. Modellnamnet är i grunden Ti Lite och i det här fallet kan det kännas lite missvisande. Originalet var nämligen tillverkat i Japan och var gjord i just titan, därav namnet. Därefter kom versioner med aluminiumhandtag, som för övrigt finns kvar i sortimentet. Utöver det finns de även med G10 skollor och inte mindre än två varianter på plast, Zytel och den här kallad Zy-Ex.

Sedan var det storleken. Den finns i flera längder vilket inkluderar en bjässe med 6″/15 cm blad. Den här kniven råkar ha det mindre 4″ eller tio centimeters bladet.

Därmed får vi namnet Ti Lite 4″ Zy-Ex.

Cold Steel Ti-Lite 4″ Zy-Ex

Fast antalet kombinationer var inte färdigt i och med det. Det vanligaste utförandet är det här med ett bajonettslipat blad vilket innebär en dolkspets där den övre delen är en falskegg som endast sträcker sig längs en del av bladryggen. Men Ti Lite finns även att få med Kris-blad, med eller utan sågtänder och numera i en Lynn Thomson Signature Edition med ett Clip point-blad. Men den är emellertid en begränsad upplaga och tillhör jättarna. Utöver de många alternativen kan kniven fås med svärtade blad och olika färg på handtagen.

Det råder ingen tvekan om varifrån inspirationen till den här fällkniven kommer

Den här kniven från Knivshop håller sig däremot till mer modesta mått vilket ger en totallängd på 219 mm och en vikt på kring 99 g. Bladstålet som använts är japanskt AUS8.

De något enklare materialen ger en lägre prissatt kniv som fortfarande känns kompetent och välbyggd. Det skall bli riktigt roligt att testa den här kniven! Jag återkommer med en recension vid senare tillfälle.

/ J

Cold Steels knivar i den serie de kallar “Leatherneck” är ursprunglingen en tolkning av en klassisk Ka-Bar, den ikoniska amerikanska stridskniven. CS-versionen släpptes med två typer av blad, det för stilen typiska Clip point-bladet samt Cold Steels kända American Tanto. Det finns i familjen även en Bowie-utgåva numera. En stor pjäs förstås. En Leatherneck som fått växa till sig. Utöver den har man även valt att gå åt andra hållet.

Det finns nämligen en trio av knivar i miniformat konsekvent döpta till Mini Leatherneck. Förutom de nämnda bladtyperna kan den även fås med ett tve-eggat dolkblad.

Cold Steel Mini Leatherneck Clip Point

Den här versionen har dock en clip point som mäter 89 mm vilket ger en totallängd på strax över sjutton centimeter, 172 mm. Då bladet gjort av 8Cr3MoV inte är tjockare än 3 mm så blir vikten så låg som 94 gram. Det gör att kniven möjligen kan användas som “neck knife“. Men det kan diskuteras. Varför ämnar jag addressera i kommande recension.

Hur som haver är det här en liten, rolig och tämligen praktisk gynnare från Knivshop för den som inte vill släpa omkring på en full stor Ka-Bar men ändå få lite vibbar av den typen av kniv. Sedan går inte sticka under stol med att prislappen är tilltalande. Den kostar för närvarande kring en femhundring! Jag ämnar återkomma med en mer närgången granskning av den här kniven.

/ J

– dags för nummer två i listan

Den här versionen av en “neck knife” var från början en kniv med tantoblad. Det kunde sedan fås i endera en sågtandad version eller med slät egg. Den har funnits på marknaden ett bra tag och verkar vara en säljande produkt för Cold Steel med tanke på att den numera även kan fås i det här utförandet kallat Mini Tac Bowie. Det nya är förstås det i mitt tycke mycket snyggare clip point bladet!

Mini Tac är en kompetent liten kniv designad av Andrew Demko

Designen kan tillskrivas Andrew Demko som under lång tid var chefdesigner för Cold Steel. Materialen som använts tillhör inte de mest exklusiva men känns ändå väl valda och påverkar naturligtvis prisbilden i positiv riktning. Den här lilla gynnaren kan fås för kring en femhundring för närvarande. 

Materialet som använts för handtaget är ett fiberplastmaterial kallad Griv-Ex som hittas i en hel del av Cold Steels produkter. Handtaget är mycket distinkt utformat med ett djupt urtag för pekfingret. Här misstänker jag att Herr Demko möjligen kan ha sneglat lite på en Fred Perrin-design. 

Det 92 mm långa bladet är gjort av kinesiskt 8Cr13MoV. Kanske inte det dyraste stålet men det är ändå gångbart, särskilt som det är mycket rostfritt och är lätt att slipa. Fabrikseggen var som ofta är fallet med Cold Steel riktigt bra. 

Cold Steel Mini Tac Bowie

Fodralet är gjort av ett annat plastmaterial vid namn Secure-Ex. Även det hittas i många fodral från det här företaget. Det håller kniven på plats med ett rejält snäpp. En nödvändighet då den är designad för att bäras i en rem eller kedja runt halsen. 

Därmed förstås även att det inte är en extremt stor kniv det handlar om. Totallängden ligger kring 17,5 cm med en vikt på mycket låga 82 gram. 

Sammantaget är de första intrycket att det är en gedigen och kompent liten kompanjon. 

/ John

– Först ut

Häromdagen skrev jag om “nedslag i katalogen” och då var det Cold Steel som avsågs. Först ut i raden av knivar som skall testas är den här modellen kallad Counter Point 1. Som allt annat CS gör finns den här kniven i ett flertal olika versioner. Särskilt som det inte är en ny kniv. Idag finns den i tre baskonfigurationer där bladen är 3,4 eller 6 tum långa. Det här är mellandmodellen som med sitt tio centimeters blad inte är en liten kniv. Då kan ni själva föreställa er hur stor 6″-kniven är. En sann Cold Steel-produkt. 

Cold Steel Counterpoint 1

Materialen i kniven är inte de mest exklusiva men i sammanhanget väl valda. Stålet i bladet är AUS10 vilket är det finaste i den serien. En av de främsta egenskaperna är att det är mycket motståndskraftigt mot korrosion. Men med just tillägget “10” skall det vara ett par snäpp upp rent generellt från AUS8 som är ett mer frekvent använt stål. AUS10 är nytt för mig så det skall bli spännande att se hur länge det håller skärpan. 

I det väl tilltagna handtaget hittas Griv-Ex vilket är någon form av polymerplast. Kanske inte det roligaste av material men mycket slitstarkt och praktiskt. Här har det därtill fått en textur som ger mycket gott grepp. 

Det råder ingen tvekan om varifrån inspirationen till den här fällkniven kommer!

Kniven öppnas med dubbelsidiga tumknoppar och låser med det av Cold Steel så ofta använda Tri-Ad Lock. Ofta kallat ett av världens starkaste lås för fällknivar. Det kan väl alltid diskuteras med min erfarenhet är att det är ruskigt bra. Inte minst för att det inte utvecklar spel i bladet över tid vilket andra back locks kan göra. 

Sedan måste väl något sägas om själva formen på kniven. Arvet från en klassisk stilett i det typiska bajonettslipade bladet är tydligt och det råder ingen tvekan om att det här är en fällbar variant av en stöveldolk. Men tittar man på bladet isolerat så ser man att det i princip är ett vanligt flatslipat blad med medelhög slipfas och en ovanligt aggressiv falskegg. Tämligen praktiskt trots allt!

Det skall bli extra roligt att testa den här och några andra knivar eftersom jag är nyfiken på att se hur CS nyare knivar står sig mot de lite äldre jag har. 

/ John

Den där sommaren jag skröt om i förra inlägget lyser nu med sin frånvaro. Igår åskade det så det stod härliga till i de här trakterna och på eftermiddagen kom det hagel i drivor strax söder om stan där jag bor. Från varmt till kallt med andra ord och apropå det skall vi nu tala om kallt stål eller snarare Cold Steel.

Det är ett märke som under de senaste åren gått en smula kräftgång. Fordom var de mycket kända och omtalade inte minst som deras forne VD och grundare Lynn Thompson är en synnerligen färgstark person. De var företaget som populariserade det som ibland kallas “American Tanto” och i begynnelsen var de kända för bland annat enorma fällknivar, större än det mesta på marknaden. Det parades sedan med diverse “Proof Videos” i vilka nämnda Tompson hackade och skar sig igenom allt från betongblock och gummistövlar till hela griskroppar. Allt för att bevisa att just Cold Steel gjorde världens bästa knivar. Åtminstone hävdade de det själva. Sedan kom chefdesigner Andrew Demko in i bilden och uppfann det som kallas “Tri-Ad Lock“. Ofta och framförallt av Cold Steel själva kallat “världens starkaste” fällknivslås. Som vanligt med just jänkare så är allt “världens”-någonting. Ofta utan att resten av världen får vara med och tävla kan väl tilläggas.

Ett av testobjekten är den här fällkniven vid namn Counter Point 1

Men faktum är att det är ett mycket bra lås och bakom alla hyperboler och rena överdrifter i Cold Steels marknadsföring har alltid funnits en del mycket bra produkter. Ofta prisvärda och välgjorda och därtill med en katalog innehållande en del knivar, svärd och andra eggföremål utöver det vanliga. Något som vänder sig både till samlaren och brukaren.

Men för några år sedan drabbades de av samma öde som många andra nuförtiden. De blev uppköpta varpå de upphörde att vara ett företag och blev ett varumärke bland andra. I det här fallet ägda av GSM Outdoors. De äger för övrigt ett femtiotal varumärken och några andra knivmärken som de står bakom är Camillus, Cuda fiskeknivar och SOG. Farhågorna om Cold Steels omedelbara hädangång ventilerades snart men så illa visade det sig inte bli.

En tämligen ny kniv i Cold Steels sortiment är den här kallad Mini Leatherneck

Men frågan om de är i närheten av vad de fordom var är förstås intressant. Hur står det till med såväl innovation som genomförande. Är idéerna fortfarande intresseväckande och matchas de av materialval och tillverkningskvalitet? Sanningen att säga så har deras finare modeller blivit rätt mycket dyrare på senare tid och vissa fall har man nedgraderat material. Men hur står de sig mot förr och mot övrig konkurrens på marknaden?

Det skall jag framöver försöka utröna med hjälp av ett antal knivar av lite varierande slag. Det lär inte bli en heltäckande undersökning men i alla fall en serie nedslag. Resultatet skall ni få ta del av här på Knivskarpt framöver!

/ John