Recension QSP Vault
– en sällsynt lyckad satsning
Är det här en originell kniv? Svaret på den frågan skall jag be att få återkomma till men vid första anblick nej. De övergripande linjerna är inte revolutionerande och det är inte materialen heller.
Men det går att behandla material och designa produkter på många sätt och därigenom uppnå väldigt olika resultat trots samma utgångspunkt. Det kan ske även utan stora åthävor. Ett sätt att närma sig det hela är att göra många små saker rätt. Om alla små detaljer är korrekt utförda uppnås perfektion var det någon som sade. Det verkar vara en bra väg att gå.
Här har det enligt mig tagits några steg på den färden då kniven är estetiskt tilltalande. En början som inte skall föraktas eftersom utseendet är det första man kommer i kontakt med. Sedan har kniven bolster vilket inte är det vanligaste och det väcker intresse även det. Och så var det låstypen.
QSP har därmed lyckats åstadkomma en kniv som man gärna tittar en gång till på. Sedan ser den faktiskt rätt bekväm ut att hålla i också, i alla fall på bild. Återstår att se om Vault är lika solid som sitt namn.
QSP Vault
Mannen bakom det sympatiska utseendet är Jacob Lundquist, icke att förväxla med en annan knivmakare/designer med samma efternamn.
Som ofta är fallet med knivar från QSP finns Vault att tillgå i flera versioner. De är emellertid inte lika många som vanligt utan närmare bestämt tre. Det enda som skiljer dem åt är faktiskt färgen på handtaget. Materialen är annars desamma.
Vault är en Jacob Lundquist-design
Kortversion: QSP Vault, en av de bättre tolkningarna av ett cross bar-lås som gjorts och det är bara början på berömmet. Det här är en hit!
Blad
Det var det där med många små saker. Det gäller exempelvis det här knivbladet. En drop point helt enkelt. Men det är ett attraktivt blad. Proportionerna är helt enkelt rätt. Översatt till siffror blir det en längd på 83 mm, en höjd på 27 mm och en tjocklek som uppgår till 3 mm.
Finishen är ett snyggt utförd satin på slipfasen och en stentumling på de små flata ytor som finns. Det var det där med detaljerna. Även ytbehandlingen är välgjord. Särskilt som QSP-loggan på ena sidan och Lundquists märke på andra sidan jämte uppgift om ståltyp är diskret applicerat.
Extra arbete har lagts på ryggen som är mjukt rundad. Där hittas även några räfflor för bättre fäste men eftersom de också rundade är de av mer indexerande karaktär än någonting annat. Där kan jag tycka att skall man nu ha dylika påfund så kan de vara skarpare.
En drop point, varken mer eller mindre men en snygg sådan
Dessutom har QSP fått till ett rejält “sharpening choil” fast det högst troligt är ett litet “finger choil” det handlar om. De må vara hur det vill med den saken men fungerar gör den fördjupningen i alla fall den dag du behöver slipa om bladet. Detta eftersom den sträcker sig utanför plunge line och även utanför tumknopparna. De sistämnda hamnar annars lätt i vägen när en kniv skall slipas.
Det som skall slipas om är ett Sandvik 14C28N stål. Ett material som kommit att bli en av mina favoriter bland de som inte är dyrast. Tänk på egenskaperna som ett billigare S35VN bara snäppet lägre prestanda på alla parametrar. Här uppges härdningen till 59-61HRC vilket är utmärkt.
Fabrikseggen var för övrigt mycket bra. Den var vass och jämn samt rakade hår med visst litet tryck och skar genom skrivarpapper med ett lätt väsande. En beskrivning som knivnördar känner igen och alla andra får föreställa sig.
Stålet i bladet är Sandvik 14C28N
När Vault sätts i arbete uppträder den som den ser ut. Den är kompetent. Kanske inte den allra bästa när det kommer till att skära riktigt väl. För att uppnå det hade geometrin behövt vara snäppet mer genomtänkt. Tjockleken bakom eggen är nämligen kring 0,6 mm. Den siffran kunde varit lägre i ärlighetens namn. Men det är heller inte så mycket att jag upplever det som ett problem och vill man lägga ned tiden kan den tunnas ut vid omslipning.
Den tiden börjar faktiskt närma sig då den här kniven har använts mycket och särskilt på jobbet. Det kan tilläggas att även om jag verkligen uppskattar stålet så håller det inte skärpan lika länge som de som ibland kallas “superstål”*.
Spetsen är i det här fallet mycket bra och lätt att hitta. Vad jag menar med det är inte att den återfinns längst ut på bladet utan att den befinner sig i någorlunda i höjd med knivens centrumlinje. Det gör att den är enkel att sticka hål på saker med vilket är något jag gör tämligen frekvent. Även de uppgifterna klarar Vault galant.
Handtag
Om bladet var elegant men diskret så handtaget lite mer iögonfallande med sina två material. I sidorna hittas Micarta av mycket god kvalitet och bolstren är gjorda av anodiserad aluminium. Sedan hittas en knapp mitt i bolstret som väcker intresse.
Det som är det mest uppenbara med handtaget är att det är försett med bolster i aluminium
Konstruktionen utgår från en ram som är lättad om än inte så mycket. Ett par hål har borrats genom stålet. Utanpå den hittas bolstren som satts på plats på ett finurligt vis där de liksom överlappar ramen. Övergången till Micarta-sidorna som följer därefter är bra utförd. Förvisso känns skarven men det beror mer på att det är två helt olika material med olika textur än dålig passform.
Ryggen är till större delen öppen och visar den lättade stålramen
Sidorna sitter på plats med två stycken T6-skruvar. Mitt i bolstren hittas den försänkta pivotskruven med sin för QSP typiska triangel-logo på presentationssidan. Motsatt sida innehåller en justerbar T8.
Baktill hittas ett litet mellanlägg i stål men i övrigt är kniven öppen i ryggen. Avsaknad av fånglinehål bidrar till det rena utseendet så vet du med dig att det är en avgörande detalj för dig så får endera se dig efter något annat eller fästa en i clipet. Det sistnämnda fungerar utmärkt för övrigt.
Vault är mycket bekväm i handen oavsett grepp
Alla hörn och kanter på Vault är snyggt fasade och rundade vilket tillsammans med proportionerna gör det här till ett ergonomiskt handtag. Särskilt som clipet är kort. Jag återkommer till varför det är bra.
Det finns en fördjupning för pekfingret och när det hittat rätt följer resten av handen. Handtaget är stort nog för ett rejält fyrafingersgrepp. Vill man närma sig bladet ännu mer finns som sagt den där fördjupningen jag nämnde tidigare. Den är rätt liten men fungerar. Sedan är kniven även bekvämt att hålla i övriga fattningar inklusive omvända grepp. Ett väl genomtänkt handtag helt enkelt. Inga negativa överraskningar alls faktiskt.
Öppning och lås
Den här kniven öppnas med tumknoppar och vilka tumknoppar sedan. Det är så här det skall göras . För det första är de korrekt placerade, det vill säga tillräckligt långt ut för att inte gömma sig mot handtaget men inte för långt bort så tummen behöver sträckas ut. De sticker ut lagom mycket för att inte vara i vägen men ger samtidigt bra grepp mot tummen. Själva formen är mjuk och behaglig och gör inte ont när man trycker till. Bland det bästa är dessutom att de är placerade så de är ur vägen när man skär saker och ting.
Vault kan förstås öppnas med låset som på andra knivar som har någon variant av cross bar lock. I det här fallet fungerar det bättre än många andra.
Tumknopparna fungear utomordentligt väl
Sedan var det själva gången i kniven som faktiskt är exceptionellt bra. Kullagren i keramik bidrar förstås men det räcker inte helt för att förklara den fina känslan.
Förklaringen hittas istället i de, får jag förmoda, rätt kraftigt spända “omega”-fjädrar som brukar följa av den här typen av lås. De ger nämligen i det här fallet ett mycket väl avvägt motstånd fullt i klass med en vältrimmad detent-kula. Det finns nämligen ingen sådan på en kniv med ett cross bar-lås.
Vad det gör är att kniven kan öppnas på flera vis, snabbt, långsamt eller med pekfingret på “baksidan” av kniven i en “spydie flick”. Alla sätt känns naturliga, bekväma och enkla.
QSPs tolkning av ett cross bar-lås kallas Glyde lock och är en riktig hit
Förutom de redan nämnda fördelarna med det här bladlåset så finns det fler. QSP kallar för övrigt sin tolkning för Glyde lock. Det kan mycket väl vara en av de bästa varianterna av den här typen som gjorts eller åtminstone som jag stött på.*
Anledningen till att jag hävdar det är flerfaldig. För det första är låset mycket lätt att använda med de lagom räfflade ytorna på de huvuden som täcker själva låsbulten. Förutom att vara enkel att hantera är det en både snyggare och mer praktisk lösning än många andra. Det blir nämligen inget hål i sidan på handtaget och utöver det kosmetiska kommer det in mindre skit i mekanismen från sidan eftersom det sitter en täckbricka där.
Ytterligare en fördel är att bulten inte kan vrida eller vinkla sig vilket den har en tendens att göra på många varianter av låstypen inklusive orginalet. Låset kan då upplevas som det kärvar lite och dessutom är det svårare att släppa med ett finger om så önskas. Det problemet har QSP alltså byggt bort.
Att fjädrarna är kraftiga märks på att knivbladet riktigt sugs in sista biten som på en kniv med en stor detent-kula eller kanske en bra back lock. Vid sidan om att ge en god “action” så bidrar det till ökad säkerhet. Det här bladet går inte att skaka ut när kniven är stängd hur du än bär dig åt.
Det går även att fundera kring om det är själva låset som gett namnet till kniven. Den låser nämligen som ett bankvalv. Väl ute hålls bladet på plats på ett synnerligen distinkt vis. Någon rörelse i bladet kan inte uppfattas överhuvudtaget.
Att bära
Även i en ficka är det här en snygg kniv. Eller snarare så är den lättburen. Vault väger in på 123 gram och mäter strax över en decimeter på längden, 108 mm. Tjockleken mäts till 12 mm.
Alla mått är medium såtillvida att kniven inte är vare sig den minsta, största, tunnaste eller lättaste. Men och det är ett stort men, kniven har mycket mjuka kanter, ingen flipperfena eller andra utstickande delar. Det gör den bekväm att bära.
Vault har ett fjäderstålsclip som fungerar utan anmärkningar
Rampen på clipet kunde vara lite mer tilltagen men utrymmet under clipet räcker till. Infästningen i bakänden ger ett ambidextriöst clip utan hål i handtagssidorna
Till den känslan bidrar förstås de välvda handtagssidorna och de polerade materialen. Vault är lätt att dra och lika enkel att stoppa tillbaks. En stor del av förklaringen hittas i det till största delen utmärkta clipet.
Inget av själva kniven är synligt när den bärs i en byxficka
Vault kommer med ett enkelt fjäderstålclip. Spänsten är lagom och läppen/rampen är förvisso liten men fungerar för det mesta väl. I alla fall till chinos, jeans och arbetsbyxor vilket är det jag testar. Nu är förvisso mina Fristadsbyxor inte särskilt tjocka bör tilläggas. Har man lite kraftigare byxkanter däremot är rampen för liten.
Men det är ändå infästningen som är den bästa, närmast genialt enkel. Eftersom clipet sitter försänkt i bakänden av handtaget räcker det med en skruv för att både hålla det på plats och göra det avtagbart.
En annan positiv egenskap är att clipet är kort. Det gör att spetsen som trots att den sticker utåt något hamnar inuti handen och inte ligger emot densamma när man håller kniven i ett hammargrepp. På samma vis känns inte bakänden på clipet särskilit mycket mot handen sabelgrepp hellr. Du får hålla vinkla kniven för att det skall kännas.
Sammanfattningsvis
Efter att ha ägt, brukat och granskat den här kniven i tre månader kan konstateras att QSP har gjort det igen! Vault är en förbaskat sympatisk kniv fullt i paritet med de bästa de gjort. Då tänker jag på modeller som Penguin, Gannet och Capybara till exempel. Sedan är den åsikten aningen justerad med ett tänkt prisindex för knivarna i bakhuvudet.
Frågan som ställdes inledningsvis var om Vault är originell. Svaret är faktiskt nej. Betraktar du den från sidan så känns alla dragen bekanta på något vis. Det gäller såväl handtag som blad. Den påminner om andra knivar men ändå inte.
Sedan finns det ett par detaljer som gör att den sticker ut från mängden. Bolstren är förstås en sådan. Men svaret är också ja, sett ur QSP-perspektiv. Det är nämligen deras första kniv med cross bar-lås och som de gör det! Glyde lock som deras variant kallas är extremt bra. Ett av de bästa på marknaden till och med.
Så de detaljer som väckte intresset initialt visade sig hålla även för en närmare granskning.
Vault är en förbaskat bra EDC-kniv, en vardagsvän
En annan fråga var om den var bekväm som i lätt att hantera och med god ergonomi och svaret är ett rungande ja även på de områdena. Om man letar kan man hitta någon vinkel där bakänden på clipet känns men det krävs viss ansträngning. Det här är en kniv att arbeta med.
Sedan matchar bladets prestanda handtagets komfort. Ett för prisklassen bra stål, en vass egg och duglig geometri gör att kniven skär väl. Vault är med andra ord ett bra redskap också.
Den tredje punkten handlar om byggkvalitet och på det området finns mycket positivt att framhålla. Dels den generella konstruktionen men även de många detaljerna. Bolstren är fint gjorda, låsets fördelar har jag varit inne på och sedan var det de välvda sidorna, clipets infästning, den mjuka gången och inte minst hur exceptionellt väl öppning och stängning fungerar. QSP kan det här med att bygga bra knivar vid det här laget.
QSP Vault visade sig vara en av de bättre knivar de gjort så långt
Har du några farhågor inför ett köp av QSP Vault kan du slå dem ur hågen. Gillar du utseendet är det bara att slå till. Det här är en förbaskat bra kniv på alla punkter. Finns det bättre? På vissa parametrar ja men då kostar de väsentligt mycket mer eller så brister de på andra områden. Apropå pris så betingar den kring tusen kronor i Europa.
Men det är väl investerade pengar, sett ur ett helhetsperspektiv är Vault lika solid som sitt namn!
Specifikation:
- Längd utfälld: 191 mm
- Längd hopfälld: 108 mm
- Vikt: 123 g
- Bladlängd: 83 mm
- Godstjocklek: 3 mm
- Bladstål: 14C28N
- Handtag: micarta med aluminiumbolster
- Lås: Glyde lock
Producerad av: QSP, tillverkad i Kina
/ John
* Det är förstås ett inte helt oproblematiskt uttryck men tänk på stål som M390, CPM 20CV, Magnacut och liknande.
** Det finns förstås ett par jag inte testat som den från Hogue Knives till exempel som också lär vara bra. Men jag har knivar med den här typen av lås från Benchmade (originalet), SOG, SRM, Kershaw, ANV och Al Mar.
