Recension Spyderco Tencious Lightweight CPM S35VN

– den bästa Tenacious-versionen?

Oftast brukar jag inte återvända till modeller jag redan recenserat. Men från stund till annan händer det och då för att det gjorts väsentliga förändringar som lett till förbättringar.* Eller att de bara är så annorlunda att de är värda ett eget kapitel. Det gällde till exempel för Spyderco Para 3 när den utkom i lättviktsformat.

Dagens ämne är en annan Spydercoklassiker som fått ny kostym, Tenacious. Originalet var föremål för en av mina första knivrecensioner för snart 12 år sedan. Även om den inte var helt ny ens då så var det ett spännande tillskott i katalogen då den representerade vad Spyderco valde att kalla “Value Line” som var tänkt som ett budgetalternativ till det befintliga sortimentet.

Från den modellen till den här med det långa namnet Tenacious Lightweight CPM S35VN har det hänt en hel del. En har uppenbarligen med stålet att göra då Spyderco valt att ha med hela beteckningen i namnet. Det som återstår att se är om det gör så stor skillnad som man kan hoppas på?

Spyderco Tenacious Lightweight CPM S35VN

Redan i introduktionen av den här kniven påpekade jag att originalet drogs med ett par nackdelar som var kopplade till prisbilden. Ett halt handtag, ett enkelt stål och kanske inte den allra bästa finishen för att vara en Spyderco var några av dem.

I det här fallet har ett par av de områdena addresserats med besked. En fråga som då uppkommer är om det är samma kniv, särskilt som prisbilden blir en helt annan. En annan är om finishen höjts i motsvarande grad? Det ämnar jag utröna här.

Ytterligare en Spyderco-modell som fått lättviktskostym

Kortversion: Spyderco Tenacious LW CPM S35VN, en riktigt sympatisk kniv med ett långt namn och en del identitetsproblem.

Blad

Bladets utformning är identiskt med originalet. Det innebär ett för Spycderco typiskt lätt lövformat blad försett med en puckel för att härbergera bladhålet. Bladet är därtill högt och mäter 32 mm på bredaste stället. När det sedan kombineras med en mycket vass spets och en nästan rak rygg så får man det typiska Spyderco-utseendet som somliga kniventusiaster gillar och andra avskyr. Men i grund och botten är det en variant på en drop point.

Längden är 86 mm vilket gör att Tenacious inte är en helt liten kniv. Tjockleken på bladet är väl valda tre millimeter. Finishen är en blank satin och märkningen består av Spyder-loggan på bladet samt namnet utskrivet tillsammans med bladstål på ricasson. På motsatt sida hittas order “China” skrivit med extremt små bokstäver. Den med god syn kan också urskilja Glessers märke på bladet.

Bladformen är en av Spydercos grundvarianter

Fabrikseggen på den här kniven var väl inte helt top notch om jag skall vara ärlig. Den var inte någon av de vassare Spyderco-knivar jag stött på men framförallt är eggen obalancerad. Vänster sidas slipfas är bredare än högers särskilt fram emot spetsen.

Däremot är den här kniven tunnare bakom eggen än originalet. Här ca 0,4 mm vilket tillsammans med en full flatslipningen och ett uthålligt stål gör att kniven skär mycket bra.

Som ofta med moderna Spyderco-knivar är bladet fullt flatslipat

Och skär bra gör Tenacious. Det gjorde den redan från början och den här versionen gör det både bättre och framförallt under längre tid. Bättre för att åtmistone det här exemplaret är tunnare bakom eggen vilket förbättrar geometrin som redan är duglig tack vare ett tre milllimeters blad med full flatslipning.

Längre för att stålet är väsentligt mycket uthålligare. Det samtidigt som det är ungefär lika rosttrögt. Bättre med andra ord, precis som utlovat. Det här är ett mycket kompetent blad på alla parametrar.

Handtag

Handtaget på Tenacious är rymligt. Hela kniven mäter över elva centimeter hopfälld och av det kan det mesta användas för ett rejält fyrafingersgrepp. Det gör att alla handstorlekar får plats även om du råkar bära ett par tunnare handskar.

Tjockleken är 12,4 mm och höjden kring 29 mm. Det tillsammans med formen gör handtaget så komfortabelt ett handtag med nittio graders rygg och platta sidor kan bli. Skall man upp en nivå till i ergonomistratossfären behövs att handtaget formas i alla dimensioner samt är lite fylligare.

“Bi-directional texture”-mönstret ger oerhört bra fäste

Konstruktionen känns igen och har inte ändrats nämnvärt. En robust stålram med en tjocklek av 1,5 mm står för grunden. För att kniven inte skall bli för tung och framför allt obalanserad har den sedan försetts med en rad invändiga hål. Något som inte alltid var helt vanligt för budgetknivar när Tenacious var ung men som nu är standard för de flesta märken.

Kniven är öppen i ryggen och där hittas det första tecknet på vart det sparats pengar. Tre stycken helt raka distanser utan särskild finess. Där hittas även Spydercos lösning på fånglinehål i form av en ståltub samt en stoppinne för bladet. Sammantaget en robust konstruktion.

Ett annat område där det snålas är kvalitén på skruvarna. De som håller ihop ramen har förvisso platta huvuden vilket är ett plus. Både de sex skruvarna plus de tre som hittas till clipet är av storlek T6 medan den justerbara pivot-skruven är en T8. Gemensamt för dem alla är att de är gjorda av mjukost. Var försiktiga när ni justerar eller demonterar er kniv och se till att ha kvalitetsverktyg som greppar bra annars står ni där med runda skruvhuvuden utan spår i.

Tenacious är öppen i ryggen och där syns den kraftiga ramen som inte är försänkt i sidorna

En av de stora förändringarna förutom bladstålet är förstås handtagsmaterialet och det är även det som gett kniven dess epitet, “Lightweight” även om det kan diskuteras. Kniven väger trots allt bara nio gram mindre än originalet med G10-skollor.

Men det är ändå inte det som är det största förändringen som följer med materialskiftet från G10 till FRN. Det senare är en av många fiberförstärkta plastmaterial, nylon i det här fallet som finns på marknaden. Spyderco injektionsgjuter materialet vilket gör att de kan få vilken yta de vill och de använders sig av något de kallar “Bi-directional Texture”. Det är i alla enkelhet små klackar där riktningen vänder kring den ingjutna Spyderco-loggan i mitten.

Mönstret ger extraordinärt bra grepp för den som uppskattar det. Det formligen äter sig in i skinnet om du greppar kniven hårt. Men halkar gör du inte, vare sig du befinner dig till sjöss och filear en gädda eller tar ur ett rådjut i skogen eller utför annan valfri kladdig uppgift. Kniven stannar i handen ändå.

Handtagsformen är tämligen enkel men välfungerande. Särskilt gäller det i hammar- och sabelgrepp

I hand är Tenacious lika bra som den alltid varit. Som jag skrev ovan, ungefär så bra som en kniv med den här handtagstypen kan bli. Alla grepp fungerar och särskilt gäller det de två vanligaste. När kniven hålls i ett sabelgrepp så har man förutom det eminenta greppet i handtagssidorna även en rejäl tumramp med ytterligare räfflor att ta spjärn emot.

När kniven hålls i vanligt hammargrepp går det att nyttja lite kraft bakom snitten då eggen är dragen nära handtaget i den här designen. Även det ett stort plus i min bok.

På samma vis blir grepp med kniven i nypan goda då handtagssidorna inte är överdrivet tjocka. Även i omvända grepp som om man täljer mot sig eller håller kniven med spetsen nedåt för att hugga så fungerar handtaget utmärkt. Det kanske inte är Spydercos bästa handtag men det går inte av för hackor ändå.

Öppning och lås

Hur en Spyderco-kniv öppnas kommer inte som en överraskning för den som kan något om moderna fickknivar. Här har bladhålet dessutom överdimensionerats en smula för att vara ännu mer låttåtkomligt. Det mäter 12,5 mm i diamteter. Det är dessutom helt rätt placerat. Det gör användandet, förutsatt att du vet vad ett bladhål används till, mycket intuitivt.

Bladhålet är både överdimenstionerat och rätt placerat vilket gör det lätt att nå och använda

Själva känslan i öppningen är lite avhängig av vad som förväntas. I en tid när allt fler knivar är försedda med kullager är den inte bra alls. Särskilt inte när den var ny. Nu har jag haft kniven i något år och det har gjort att den slitits in något även om jag inte använder den varje dag.

Bladet löper på bronsbussningar och de har den fördelen att de blir slätare och mjukare över tid. Men känslan i den här kniven kommer inte i närheten av de bästa. Inte ens de bästa med bussningar. Det är ingen MCusta. Där känns det att det är en kinatillverkad Spyderco.

Fördelen är att de är praktiska och inte släpper in grus som kullager kan göra i extremfall. Även om den risken inte skall överdrivas heller. Men den här lösningen fungerar alltid oavsett omgivning och miljö där kniven brukas.

En sak som dock är krångligare är att den här kniven kräver att man har pivotskruven mycket väl justerad. För hårt åtdragen och gången upplevs en smula ryckig. För löst och du har glapp i bladet med en gång. Kullagerförsedda knivar är inte alls lika känsliga för den detaljen.

Låset är enkelt och välfungerande

Även låsarmen är låttåtkomlig

Låset är en liner lock och är mycket välgjort. Det är stabilt mycket beroende på en kraftig ram kombinerat med en rätt tilltagen låsarm vilket ger stor anläggningsyta mot bladbasen. Det är sedan kombinerat med rätt utförd geometri och resultatet blir att inget spel eller glapp upplevs.

Låsarmen är lätt att nå tack vare en rejäl försänkning på motstående sida i handtaget. Bra design när den är som bäst. Särkilt när det är gjort så att inte handtagskomforten påverkas i negativ riktning.

Att bära

Tja, vad skall man säga om Tenacious Lightweight i fickan? För det första att den inte är så mycket lättviktare som namnet antyder, 108 gram för att vara exakt. Men i gengäld är det inte överdrivet tungt heller med tanke på det rejäla bladet och den långa eggen.

Sedan kan det konstateras att den är rejält hög i fickan. Över fyra centimeter faktiskt. Hur man än vrider och vänder på det är det “Spydercohögt”. Kniven kräver sin plats på den ledden helt enkelt.

Ett av de äldre Spyderco-clipen, här i “kinaupplaga” med för mycket spänst

I det här specifika fallet är det dessutom något som känns mer än vanligt då en del av den breda ytan som hittas i fickan består av ett rivjärn. Så skall handen ned och leta efter bilnyckeln vilken jag råkar förvara där så får man vara försiktig med hur handen avlägsnas ur fickan om du är kär i huden på dina knogar.

En fördel med mönstret är dock att det gör kniven mycket lätt att dra. Stoppa bara ned tummen i fickan och låt den landa mot handtagssidan samtidigt som du låter pefingret vila mot fördjupningen i clipet på utsidan och du har ett utomordentligt bra grepp för att hala fram din kniv.

Nästan lika lätt är den att stoppa undan igen tack vare två smarta detaljer från Spydercos sida. En är att de på alla sina knivar med det här mönstret förser dem med en logotyp på mitten. Förutom att vara bra reklam har de den funktionen att de utgör en flat yta för tyg att vila mot när det kläms av clipet. Något andra tillverkare borde ta efter. Jag tänker på er Cold Steel!

Ytterligare en sak som underlättar förarandet är att rampen på clipet är mycket tilltagen. Modellen är ett av Spydercos äldsta varianter av clip, skedmodellen. Det fungerar som vanligt i budgetutförande. Det håller kniven på plats, har som sagt god ramp, rejäl spänst och dugligt med utrymme under.

Men det är också extremt synligt, blankt och stort som det är. Dessutom syns hela 2,7 cm av själva kniven när den befinner sig i en ficka. Clipet är monterat med tre skruvar i en triangel vilket gör att det absolut inte kan vicka i sidled.

Clipet är inte bara flyttbart mellan höger och vänster utan kan placeras i alla fyra hörn. Något som Spyderco brukar skryta med och ingen utnyttja. Visst, det ger valmöjligheter men det gör också att handtaget ser ut som det angripits av termiter.

Eller möjligen bara upplevs plottrigt, här samsas på en sida, en pivotskruv, ett hål för fånglina, tre skruvar för handtaget, samt hela sex hål för clipet. Förutom själva mönstret samt logotypen då.

Sammanfattningsvis

Att Tenacious som modell har en rad kvalitéer torde vara ställt utom allt tvivel då den har överlevt sedan 2008, en bedrift i en tid då nya modeller både poppar upp och försvinner i en aldrig sinande ström. Men modellen har alltid vilat på en solid grund. Själva formgivningen är god och med den följer en Spyderco utan ett “forward finger choil” en fördjupning i själva bladet för pekfingret vilket är en detalj som agerar vattendelare. Själv tillhör jag dem som inte behöver dylika.

Vad du hittar på pluskontot är det som alltid funnits där. Det är en kvalitetskniv från ett märke som står bakom sina produkter. Bladet är välformat och praktiskt, stålet utmärkt och problemen med handtaget är till stor del löst och det som återstår är ett rimligt ergonomiskt handtag med excellent fäste. En trimmad arbetshäst kallar Spyderco den för på hemsidan och det kan jag hålla med om.

Kvar finns förstås även nackdelarna. Det är en bred kniv som tar mycket plats i fickan. Där agerar dessutom de nya handtagssidorna rivjärn mot knogarna ibland. Men där hittas även detaljer som rätt enkla raka distanser i ryggen och ett clip av enklare sort som dessutom visar rätt mycket kniv i fickan. Sedan kan tilläggas att själva öppnings- och stängningsrörelsen inte är särskilt mjuk alls. Där märks att det här är enklare kniv i grund och botten.

Men den största stötestenen hittas annorstädes.

En trimmad arbetshäst hävdar Spyderco. Ja säger jag, till priset av ett fullblod

Spyderco Tenacious är i det här utförandet en mycket sympatisk kniv men den har enligt mig klara indentitetsproblem. För någon budgetmodell är det inte längre om den nu någonsin varit det i Sverige. Problemet är nämligen för oss européer att alla Spydercoknivar har en tendens att hoppa upp ett par snäpp på prisstegen på vägen hit. Så när amerikaner talar budgetknivar och vad som är prisvärt så är det ämnet aningen komplicerat här.

Bytt prisklass har förstås även den här utgåvan av Lightweight-versionen gjort, särskilt som stålet är väsentligt bättre och därmed dyrare än originalet. Men här blir det mer intrikat då kniven fortfarande är tillverkad i Kina vilket antyder att den skulle var enklare än Spydercos Taiwan- och USA-tillverkade modeller samtidigt som materialet i handtagssidorna är enklare än vad som tidigare var fallet. FRN är inte ett steg upp i jämförelse med G10, möjligen jämbördigt.

Problemet är att grundmodellen av Tenacious Lightweight kostar runt 800 kr. Men skall du ha det bättre stålet så blir prislappen från 1650 kr** och “MSRP” eller riktpriset i Sverige är ca 2000 kr. Det är knappast någon budgetkniv.

Det skall nämligen ställas i relation till andra knivar tillverkade i Kina med samma bladstål från märken som Civivi, CJRB och QSP bara för att nämna några av de bästa. Även om det i vissa fall kan vara svårt att jämföra rakt av då Spyderco är en av få tillverkare som sätter så fina bladstål på ett kniv med ett plasthandtag och en enkel liner lock i stål. De andra tillverkarna förbehåller det stålet för knivar i titan eller kolfiber och med mer avancerade lås.

Men förutom att de är billigare så är tillverkningskvalitén hos dem väsentligt högre än Kinatillverkade Spydercos.

Spyderco Tenacious LW är med det här bladstålet en riktigt bra kniv men knappast någon budgetkniv

Eftersom så mycket är lika med den ursprungliga modellen jag recenserede i början av bloggens varande så kvarstår omdömet. Jag rekommenderar kniven men inte utan förbehåll. Du får fortfarande betala en viss “Spydercoskatt” men får en kompetent kniv för pengarna. Det som hänt med Spyderco Tenacious Lightweigt CPM S35VN är att allt flyttats upp en nivå. Materialen är bättre men priset har även det höjts, tyvärr kanske mer än kvalitén.

Specifikation:

  • Längd utfälld: 197 mm
  • Längd hopfälld: 111 mm
  • Vikt: 108 g
  • Bladlängd: 86 mm
  • Godstjocklek: 3 mm
  • Bladstål: CPM S35VN
  • Handtag: FRN
  • Lås: Liner lock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Kina

/ John

* Ett annat exempel kommer från Al Mar där deras senaste T36 version av modellen SERE Folder är en väsentlig uppgradering.
** I skrivande stund skall tilläggas. Det råkar vara i slutet av 2024.

Kershaw Inception

Kershaw är ett märke som till synes fått något av en pånyttfödelse på sistone. Eller det kanske inte är helt sant men det är det intryck jag fått och inte minst gäller det mitt eget förhållande till dem. Ett tag var det lite “mellanmjölk” över dem. Inget som stack ut och en ändlös räcka knvivar med gråblästrade 8Cr13-blad. Men nu har det kommit ett antal intressanta modeller igen. Det är extra skönt tycker jag då en av mina absoluta favoriter alla kategorier när det kommer till EDC-knivar kommer från Kershaw. Det är den klassiska Blur.

Härförleden presenterade jag Heist som jag tycker är en riktigt sympatisk bekantskap. Så pass trevlig att jag beslutade för att det var dags för ytterligare en kniv med samma ursprung.

Den här gången föll valet på Inception. En tämligen slank flipperkniv med till synes tillfredsställande prestanda.

Kershaw Inception

Bladet är en clip point som fått något lite extra i och med en dubbel falskegg för att göra det mer intressant. Stålet som använts är en gammal bekanting, D2. Det är ett stål som rent generellt bra men även har en liten tendens till att rosta enligt min erfarenhet. Det har ofta varit fallet med just Kershaw tidigare då de envisats med att blästra stålet så att det bildas små mikroporer i materialet. Men i det här fallet är bladet stentumlast vilket helt klart är att föredra. Dessutom tycker jag att det är snyggare.

Konstruktionen bjuder inte på några överraskningar vilket innebär att handtaget utgörs av en stålram med G10-sidor utanpå. Fast även här har man från Kershaws sida kostat på sig något lite extra för att förhöja det visuella intrycket. Pivotskruven har därför fått ett mönster och den andra skruven som håller ihop kniven är av en typ som annars hittas på cyklar, närmare bestämt i framdreven.

Inception bjuder på ett par visuellt intressanta detaljer som exempelvis den dubbla falskeggen

I övrigt kan sägas att kniven har KVT-kullager och öppnas med en flipperfena. För säkerheten står en liner lock.

På längden mäter Inception 18,4 cm varav bladet står för 8,3 cm. Kniven väger in på flugvikt, 88 gram. Det borde göra den till en utmärkt EDC-kniv. Allt tyder på det.

Med tanke på hur Heist känns att arbeta med så ser jag fram emot att testa Inception också. Det är i alla fall en bra start*. Därefter följer en recension.

/ John

* Det är en dålig ordvits, jag vet! För er som inte vet “Inception” betyder början/start.

Recension QSP Osprey

Med modellen Penguin har QSP fått en dunderhit vilket inte minst märks på det stora antal versioner den kniven finns att tillgå i nuförtiden. Inte mindre än tre storlekar, olika material i handtaget och t om ett par varianter på öppningssystem.

Om dagens recensionsobjekt kommer uppnå samma status återstår att se men av någon anledning tror jag inte det. På grund av bladformen är den nämligen något mer generisk men det är ändå en fällkniv som lever gott på egna meriter. Men ett litet tecken på framgång kan skönjas då även den här modellen börjar knoppas av sig i olika varianter.

Dags att ta en närmare titt på QSP Osprey!

QSP QS139-B Osprey

Som sagt, material och utförande är det inget fel på och inte heller grundformen. Men däri ligger troligen skillnaden knivarna emellan. Den här knivens drop point-blad gör att den inte sticker ut i mängden lika mycket som den mer dramatiska raka eggen på sin släkting. Men personligen föredrar jag egentligen den här typen av bladform om jag inte har någon speciell uppgift i åtanke. Jag delar inte den numera rätt vanligen uttryckta åsikten att Wharncliffe/Sheepsfoot-blad är de “bästa” för EDC-bruk.

Osprey, en modell från QSP som smugit en aning under radarn, kanske beroende på att det är en rovfågel?

Blad

Bladet som jag inledningsvis varit inne på är 82 mm långt och så pass tunt som tre millimeter. Höjden på bladet är 21 mm och själva formen är rätt “snäll” då bladet inte är extremt spetsigt eller så. Den mjuka buken gör att bladet ser lika bruksinriktat som det är. Enkelt men välfungerande skulle det kunna sammanfattas.

Ett okomplicerat blad, en drop point med nästan full flatslipning

Finishen är en sympatisk satin. En av mina favoriter då den blanka ytan skänker lite flärd samtidigt som den inte är extremt känslig för slitage. Och till skillnad från säg en blästrad yta så öppnas inte porerna upp för rost heller.

Nu är inte bladet särskilt rostbenäget i vilket fall eftersom stålet är 14C28N från Sandvik. Här är det härdat till 59-61 HRC enligt uppgift. Med tanke på att kniven hållt skärpan väl under den första delen av testperioden så verkar det stämma väl.

I övrigt kan sägas om bladet att det är diskret märkt med QSP-loggan i litet format på en ricasso och ståltyp i ännu mindre format på motstående sida. Vidare kan konstateras att bladet är nästan fullt flatslipat men har en liten platt del som övergår i ricasso/flipper.

Fabrikseggen var mycket väl utförd. Det innebär att kniven kom vass och att eggen både är centrerad och jämn i höjd. En aningens litet “smil/kälkbacke” finns mot riccason till men annars en riktigt bra egg

Godkänd och relativt vass fabriksegg med en tendens till miss mot ricasson till

Det märks också när man börjar skära med kniven. En bra egg, en praktisk bladform som är 0,4 mm tjock bakom eggen och en bra spets gör att de flesta utmaningar känns hanterbara. Den första uppgiften kniven fick bita i var väl i ärlighetens namn inte särskilt utmanande. Att tillreda en macka under ett knivkastningpass. Det innebar mest att bröd, en skiva tomat, gurka och en bit salami. Men det gjorde kniven ändå med den äran. Osprey uppträder i det här fallet nästan som en liten skalkniv vilket är ett bra betyg för en EDC-kniv.

Mer intressant är kanske hur kniven fungerar för att tackla all den förbaskade plast som finns överallt nuförtiden. Men svaret är…mycket bra! Det gäller såväl punktering av sega plastförpackningar kring mat men även tjockare plast som PET-flaskor och dunkar. Det är ett av skälen till att jag uppskattar en god spets på mina EDC-knivar.

Eftersom eggen var vass biter den även bra vid grundare skär som när jag skar av ett antal buntband vilka användes för att fästa upp ljuddämparen på min gamla Volvo. Även paketöppning där man först skall skära av nylonband för att sedan attackera kartongen i sig efter att ha öppnat all tejp går utmärkt.

Kort sagt Osprey är en utmärkt EDC-kniv. Särskilt som den faktiskt skär bra i trä också. Med tanke på det mindre formatet på särskilt handtaget är det inte mitt första alternativ som den enda kniven för friluftsliv men överlag gör den inte bort sig i den rollen heller.

Handtag

Handtaget är enkelt uppbyggt och utgår från en polerad ram i rostfritt stål. Till skillnad från många andra knivar är den emellertid inte lättad på något vis. Högst troligen för att hålla ned priset. Det innebär trots allt ytterligare en stunds maskinbearnbetning per enhet och tid är som bekant pengar. Det för med sig både för- och nackdelar. Nackdelen är förstås att kniven blir något tyngre än den kunnat vara men då totalvikten är respektabla 92 gram ändå så är det inte mycket att orda om. Mer tydligt är oftast att balansen förskjuts mot handtaget till.

Men inte heller på det området är slutresultatet dåligt. Visst, helt ultimat är den inte utan balanspunkten återfinns någon centimeter bakom pivotskruven och med en lättad ram hade den troligen varit perfekt.

Skollorna är i det här utförandet gjorda i blå Micarta

Fördelen med en helt slät insida är emellertid att kniven blir mycket lätt att rengöra. Särskilt när den som här till största delen är öppen i ryggen. Kniven har annars en liten, partiell back spacer som är gjord i samma material som resten av handtaget fast i avvikande färg vilket innebär svart i det här fallet. Back spacern inkorporerar även ett fånglinehål. Det är för övrigt stort nog att rymma en standard 550-fallskärmslina.

Matererialet återkommer som sagt i handtagssidorna och är förstås Micarta. I det är fallet är den blå och om man önskar annan färg finns även brun och grön att tillgå. Sedan kan man lyxa till det med några olika varianter av “shredded“-kolfiber alternativt tyngre mässing och koppar i handtaget. Förvisso snyggt att se på men det gör kniven ca femtio procent tyngre och vad det gör med nyss nämnda balans vill jag inte ens tänka på. Men för metallfetishisten är det ett alternativ.

Osprey är nästan helt öppen i ryggen vilket tillsammans med en slät insida gör den lätt att hålla ren

Handtaget är strax över en decimeter långt, ca 1,9 cm högt och har en tjocklek på 1,2 cm. Det tillsammans med den friktion som finns naturligt i materialet ger ett gott fäste. Naturligtvis inget extremt sådant givet handtagets raka och enkla form men tillräckligt. För att ytterligare förbättra den detaljen finns räfflor på bladets rygg.

I övrigt kan sägas att sidorna är helt flata men att kanter och hörn är väl rundade och inte orsakar några obehagligheter. Överlag är det här ett mycket bekvämt handtag utan att för den skull vara det bästa som gjorts.

Kniven ligger bra i handen men för min del kunde den möjligtvis fått vara lite fyllligare

Men till alla normala grepp fungerar Osprey utmärkt. Det gäller förstås de grundläggande fattningarna som hammargrepp och sabelgrepp. I det förstnämnda är jag extra glad för att clipet inte påverkar handen särskilt mycket. Möjligen kan jag konstatera att för min handstorlek kunde kniven fått vara lite större. Särskilt tänker jag då på höjden. Känslan blir lite krampartad om jag skall hålla kniven i ett fast grepp. Men i gengäld ser jag inte den här kniven som en redskap jag skall arbeta med under längre tid så det är lite mer av en akademisk fråga

I allmänhet är dock kniven lätt att hantera och det gäller även om och när man skall skifta grepp. Tack vare att eggen är dragen tämligen nära handtaget är det också lätt att hålla kniven i nypan för detaljarbete.

Öppning och lås

Osprey är en dedikerat flipperöppnad kniv. Det innebär att alla andra metoder är uteslutna. Så vet du med dig att du inte uppskattar den typen av öppningsmetod skall du välja en annan modell från QSP.

Flipperfenan är tämligen diskret men välfungerande

Trots formen på flipperfenan fungerar den både att dra bakåt och trycka nedåt även om det förstnämnda är det som den är gjord för. Generellt gillar jag formen på den här fenan då den är både effektiv sett till funktion och diskret som i att den inte sticker ut för mycket.

Effekten när du trycker på den är god. Mycket av det beror på ett gediget kunnande vid det här laget vilket resulterat i användande av god geometri. En annan bidragande faktor är förstås de eminenta kullager i keramik som Osprey ståtar med.

Liner locken på Osprey är inte helt lätt att komma åt men fungerar utan anmärkning

Låset är en liner lock. Därtill en förbaskat välgjord sådan. Inget extraordinärt eller nydanande men det bara fungerar. Det är pålitligt såtillvida att det tar varje gång kniven öppnar och oberoende av farten på bladet vilket inte alltid är fallet med alla knivar. Inte heller glider låsarmen under tryck vilket gör att du kan lita på låset. Med det sagt hade jag inte utsatt den här typen av lås för den misshandel som ett “Cold Steel test” innebär. Det vill säga det är inget man skall pressa till sin absoluta gräns.

Åtkomsten är inte den absolut bästa men definitivt bra nog. Låsarmen har räfflor för ökad friktion och motsatt handtagssida och ram är något försänkt. Möjligen skulle det kunna gjorts bättre. Men i gengäld blir liner locks säkrare på det här viset. Annars finns alltid risken att man råkar släppa låset om kniven vrider sig i handen.

Att bära

Som tidigare nämnts är Osprey ingen jättelik kniv. Någon decimeter på längden, 108 mm för att vara exakt och en vikt på 92 gram är inte mycket att orda om. Särskilt inte som man har kommit ihåg att runda av de hörn och kanter som behöver mjukas upp. Det gäller särskilt back spacerns bakre kant samt flipperfenan. Det är de delar som handen mest kommer i kontakt med när man skall ned i fickan eller råka dunsa i kniven i andra sammanhang.

Den här kniven ståtar med ett mycket bra wire-clip

Det i kombination med ett par flata sidor i ett material som är relativt mjukt mot handen gör att Osprey är lätt att både dra och stoppa tillbaka i fickan.

Mycket bra spets som inte pekar utåt, godkänt utrymme under och bra spänst gör det här clipet till en vinnare

Men det som höjer Osprey över många andra knivar är det suberba clipet. Det är ett wire-clip som tillhör ett av de bättre. Det är fäst med en skruv i två försänkta spår i handtagssidan. Eftersom motsvarande finns på båda sidor är clipet flyttbart.

Det bästa med clipet är dock att det är styvt nog för att inte röra sig i sidled. En synd som annars hittas även bland kända tillverkare av den här typen av clip. Därtill är funktionen sympatisk. Styvt nog att hålla kniven på plats på ett tryggt vis men ändå inte så hårt att kniven blir svår att få fast över kanten på en byxficka. Rampen är stor nog även den och utrymmet under rimligt bra. Där kunde man fått ta i lite mer men då riskerar å andra sidan ergonomin att bli lidande istället så jag föredrar det nog ändå så här. Skruvhuvudet som håller clipet på plats stjäl förvisso lite utrymme men det är åtminstone rundat.

Sammanfattningsvis

Jag vet inte riktigt säkert hur det går till rent fysiskt men det verkar som en fiskjuse återfinns i skuggan av en pingvin. Dock är jag inte helt säker på att den borde befinna sig där. I mitt tycke är det här faktiskt en lika bra modell även om jag personligen föredrar tumknoppar som öppningsmetod. Men också i det här fallet har QSP en utmärkt grundmodell att bygga vidare på. Något de för övrigt verkar tro själva också då det arbetet redan är inlett.

QSP verkar själva tro på modellen då den redan börjat dyka upp i fler versioner

Rent utseendemässigt kanske inte Osprey är en fågel som får någon att haja till när de skådar den. Den är rätt “snäll” vad linjespel beträffar. Men understundom kan det vara rätt skönt också. Allt behöver inte vara extraordinärt, utanför “boxen” eller extremt. Ibland fungerar “välgjort” också. Det är vad Osprey är, ett gott hantverk.

Här får du en kniv med godkända material i form av keramiska lager, ett blad i 14C28N-stål och ett flertal handtagsmaterial att välja emellan. Micarta, mässing, brons och kolfiber borde täcka de flesta smaker.

På köpet erhålls en kniv med ett trevligt handhavande i form av en snabb och säker flipper och ett lås som inte bjuder på några överraskningar. Utöver det får du ett riktigt bra wire-clip och därmed en kniv som gör sig bra i fickan.

Sedan icke att förglömma, det här är en förbaskat praktisk liten gynnare!

QSP Osprey där den hör hemma, vid sjökanten. I den här sjön häckar för övrigt ett flertal par fiskgjusar

Så om det låter som det vore något för dig får du punga ut med ca 850 kr för den här varianten med Micartahandtag och ytterligare någon hundralapp om du vill ha kolfiberskollor istället. Ja, förutom i skrivande stund då det är superrea på kniven och den kan köpas för 679 kr här på Knivshop.se.

För de slantarna för du en förbaskat bra EDC-kniv.

Specifikation:

  • Längd utfälld: 190 mm
  • Längd hopfälld: 108 mm
  • Vikt: 92 g
  • Bladlängd: 82 mm
  • Godstjocklek: 3 mm
  • Bladstål: Sandvik 14C28N
  • Handtag: Micarta
  • Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ John