Kizer möter Willumsen
Det var med något uppskruvade förväntningar den här kniven togs emot . Det fanns flera skäl till det och ett är att “Perock” är den första kniv jag kikar närmare på i mitt kommande samarbete med Kizer som prototyptestare. Egentligen skulle därför kniven ha anlänt i ett tidigare skede men så blev inte fallet den här gången. Den beräknas nå butikshyllorna om någon eller några veckor så ändringar är inte aktuella i det här skedet.
Det andra skälet var att det här egentligen inte är den sortens kniv jag generellt föredrar. Men omväxling förnöjer och jag är ofta nyfiken på att se om eventuella fördomar stämmer eller om jag fått saker om bakfoten. Ibland kan det vara synnerligen underhållande att ha “fel”. Jag har tidigare inte stiftat bekantskap med den danske knivmakaren Mikkel Willumsens verk annat än på bild så det här såg jag fram emot.
“Perock”, resultatet av ett samarbete mellan Kizer och Mikkel Willumsen
Jag kan direkt säga att jag uppskattar den här kniven för att den är lätt att ha åsikter om. Den lämnar få oberörda och det är den sortens design som man endera avskyr eller älskar. Intressant med andra ord, långt ifrån mellanmjölk och den är en god representant för Willumsens sätt att formge knivar.
Inte en ask utan tre!
Kniven känns större än sina 20 centimeter
De första intrycken är ofta bestående och när lådan väl passerats var känslan av kniven att den var: välbyggd, bastant, hade bra lås, mycket blad och snyggare handtag än förväntat.
Sedan var det dags att undersöka Kizers tolkning av Willumsens “Perock” noggrannare.
Blad
Det som dominerar det visuella intrycket på den här kniven är det synnerligen bastanta och djärva bladet. Inte nog med att det är stort, brett och grovt. Det har även försetts med en “fuller”/blodskåra med hål i och därtill en slående dubbelslipning. Den tantoinspirerade spetsen är flatslipad och själva huvudeggen är skålslipad med en svag “recurve”. På bladet återfinns även två kraftiga bladstopp.
Sen bjuder handtagets utformning på en optisk illusion som gör att det ser ut som om bladet inte skulle få plats i handtaget.
Ett styck massivt blad med många detaljer
Som ofta i Kizers finare knivar används S35VN som bladstål
Stålet** är det pålitliga och mycket dugliga S35VN från Crucible som Kizer använder i alla knivar som ingår i deras “Bladesmith”-serier. Godstjockleken på det grova bladet är fyra millimeter. “Perock” har försetts med så mycket blad som går att klämma in i formatet och det mäter tio centimeter på längden.
Handtag
Även handtaget är slående. Det är i mitt tycke snyggt med en arbetad mörkgrå yta som drar åt “gunmetal grey” med ett böljande fyrkantsmönster för dekoration och ökad friktion. Materialet är titan och tur är det annars hade kniven väg in på mer än de 173 gram min våg får den till nu.
Handtaget erbjuder fullgott utrymme och bra om än något begränsat grepp
Konstruktionen är synnerligen öppen och de två metallsidorna hålls samman av endast en överdimensionerad skruv utöver pivotskruven. Utseendemässigt speglar de varandra och utgör ett visuellt tillskott. En detalj jag uppskattar är att i mitten av de rejäla doningarna återfinns vanliga torxskruvhuvuden så eventuellt underhåll och justering är lätt gjort. Greppet är av “pistolkaraktär” det vill säga vinklat i förhållande till bladet. Det ger en avslappnad handled när bladet pekar framåt vilket ger en fingervisning om hur kniven bäst greppas.
Handtagsformen både styr och begränsar antalet möjliga grepp. Det går knappt att hålla kniven i omvänt grepp med eggen uppåt, “drawcut” eftersom den överdimensionerade flippern då skär in i mjukdelarna av handen på ett obekvämt sätt. Den stoppar även “fillippino”-fattning det vill säga grepp med tummen långt fram på bladet samt är i vägen vid “pinchgrip”, att hålla kniven i nypan. Återstår då tre grepp, standard “hammargrepp”, “sabelfattning” och med bladet nedåt, eggen framåt – “ispik”.
Konstruktionen är inte bara öppen utan mycket öppen. Utöver pivotskruven finns endast en sammanhållande punkt
Uppenbarligen skall kniven användas för maximal räckvidd i “sabelfattning” eller vändas på för att hållas som en pik. Men även dessa grepp har sina för- och nackdelar. Pistolgreppet tvingar bak handen och “jimpings”/räfflor antyder att tummen skall placeras där. När så görs hamnar den övre bakersta delen av handtaget mitt i mjukdelarna, där den skär in något. Det känns inte omedelbart men efter ett tag. Dessvärre finns det fler “hotspots” på handtaget. Värst är de överdimensionerade jimpings som återfinns på främre delen av handtagsryggen. Om man skall använda kniven för arbete eller för den delen träning under en längre tid rekommenderar jag därför tunnare handskar. Noteras bör att det är inget som stör om man hanterar kniven en kortare stund.
De grova räfflor som finns trycker mot handen i förlängningen
Men slår man samman egenskaperna: Kraftig spets, rejält parerskydd, pistolformat grepp och extra stöd från baksidan av handtaget när det vilar mot handflatan så får man en kniv med specifika egenskaper. Hela kniven känns konstruerad för att stöta med! Den strävar liksom framåt.
Öppning och lås
En “taktical folder” måste även vara hyfsat lätt att hala fram. På det området har den här kniven sina begränsningar måste jag tillstå. Den är lite speciell att öppna. Flippern är förvisso mycket väl tilltagen men det hjälper inte helt då det är ett mycket blad med stor massa som skall accelereras. Kniven kan endast öppnas om man är bestämd och bara på ett sätt, genom att dra fingret bakåt. Det kräver lite tillvänjning. Att trycka nedåt fungerar inte alls.
Men vart landar fingret då? Jo mitt på de överdrivet grova räfflorna på översidan av handtaget. Det ger efter en kort stund ett mycket ömmande finger. Nu kanske vän av ordning tycker att det är onödigt att öppna och stänga en kniv upprepade gånger och att det därför är ett ickeproblem. Fast med Perocks tänkta användningsområde tycker jag för ovanlighets skull inte det.
En inte helt lyckat kombination: massivt blad, grova “jimpings” och en flipper
Skall nu en kniv vara “taktisk” så behöver det motoriska minnet nämligen övas upp. Det kräver rätt många repetitioner vill jag understryka som gammal kampsportsutövare. Här skulle jag därför gärna se att de “jimpings” som finns rundades av ännu mer eller faktiskt avlägsnades helt. Det är i mitt tycke inte helt bra att ha den utformningen på knivar försedda med flipperöppning. På den punkten är jag och herr Willumsen således inte helt överens. Sen kunde även själva flippern behöva förses med mjukare konturer. Som det är nu är den en smula kantig vilket både känns när den används och när den agerar fingerskydd.
Ett riktigt väl utfört ramlås med det numera nästan obligatoriska ilägget av stål
Att bära
En fällkniv som mäter 11 centimeter på längden, väger in på 1,7 hekto och framför allt är 5 centimeter bred på fläskigaste ställer är förstås inte helt diskret i fickan.
Det är en substantiell kniv och inte minst märks bredden i fickan. Clipet fungerar väl även om jag gärna sett ett som mer passat temat på kniven
Till slut
Dansk design har alltid varit en kvalitetsstämpel och så också i knivvärlden. Böker samarbetar mycket med Jens Ansö och Kizer valde Mikkel Willumsen eller om det var tvärtom, det vet jag inte men hur som haver är det ett lyckat möte.
Jag uppskattar verkligen att Kizer breddar sitt samarbete ytterligare med ännu fler formgivare och knivmakare då det ger ett bredare sortiment och därmed mer för mig som kund att välja på. Ett tag kändes det som de upprepade sig något. Den känslan är borta nu och de nya modeller som kommer uppvisar variation.
Min uppfattning är att de har gjort det igen. Jag tror inte att den här kniven kommer att nå samma försäljningsframgångar som exempelvis “Gemini” mycket beroende på att det här är en mer särpräglad design som därmed inte lockar lika bred publik.
Men av vad jag kan utläsa har Kizer följt originalet tämligen troget även om jag från säker källa fått höra att produktionsversionen från Kizer är betydligt snällare mot handen än den ursprungliga customversionen av Perock.
Det är en extremt välbyggd kniv som ger Willumsenkänsla för pengarna och därmed hittar hem. Som jag ser det är målgruppen tydlig – kniven vänder sig till dem som uppskattar formspråket men inte har råd med ett handgjort original eller helt enkelt vill ha en kniv de inte är lika rädda om.
Perock är byggd som valfritt pansarfordon och är garanterat “icke PK”. En kniv för den med djärv smak som inte behöver skala äpplen i tid och otid.
/ John W
Köp Kizer Perock på Knivshop.se
