Recension Spyderco Tencious Lightweight CPM S35VN

– den bästa Tenacious-versionen?

Oftast brukar jag inte återvända till modeller jag redan recenserat. Men från stund till annan händer det och då för att det gjorts väsentliga förändringar som lett till förbättringar.* Eller att de bara är så annorlunda att de är värda ett eget kapitel. Det gällde till exempel för Spyderco Para 3 när den utkom i lättviktsformat.

Dagens ämne är en annan Spydercoklassiker som fått ny kostym, Tenacious. Originalet var föremål för en av mina första knivrecensioner för snart 12 år sedan. Även om den inte var helt ny ens då så var det ett spännande tillskott i katalogen då den representerade vad Spyderco valde att kalla “Value Line” som var tänkt som ett budgetalternativ till det befintliga sortimentet.

Från den modellen till den här med det långa namnet Tenacious Lightweight CPM S35VN har det hänt en hel del. En har uppenbarligen med stålet att göra då Spyderco valt att ha med hela beteckningen i namnet. Det som återstår att se är om det gör så stor skillnad som man kan hoppas på?

Spyderco Tenacious Lightweight CPM S35VN

Redan i introduktionen av den här kniven påpekade jag att originalet drogs med ett par nackdelar som var kopplade till prisbilden. Ett halt handtag, ett enkelt stål och kanske inte den allra bästa finishen för att vara en Spyderco var några av dem.

I det här fallet har ett par av de områdena addresserats med besked. En fråga som då uppkommer är om det är samma kniv, särskilt som prisbilden blir en helt annan. En annan är om finishen höjts i motsvarande grad? Det ämnar jag utröna här.

Ytterligare en Spyderco-modell som fått lättviktskostym

Kortversion: Spyderco Tenacious LW CPM S35VN, en riktigt sympatisk kniv med ett långt namn och en del identitetsproblem.

Blad

Bladets utformning är identiskt med originalet. Det innebär ett för Spycderco typiskt lätt lövformat blad försett med en puckel för att härbergera bladhålet. Bladet är därtill högt och mäter 32 mm på bredaste stället. När det sedan kombineras med en mycket vass spets och en nästan rak rygg så får man det typiska Spyderco-utseendet som somliga kniventusiaster gillar och andra avskyr. Men i grund och botten är det en variant på en drop point.

Längden är 86 mm vilket gör att Tenacious inte är en helt liten kniv. Tjockleken på bladet är väl valda tre millimeter. Finishen är en blank satin och märkningen består av Spyder-loggan på bladet samt namnet utskrivet tillsammans med bladstål på ricasson. På motsatt sida hittas order “China” skrivit med extremt små bokstäver. Den med god syn kan också urskilja Glessers märke på bladet.

Bladformen är en av Spydercos grundvarianter

Fabrikseggen på den här kniven var väl inte helt top notch om jag skall vara ärlig. Den var inte någon av de vassare Spyderco-knivar jag stött på men framförallt är eggen obalancerad. Vänster sidas slipfas är bredare än högers särskilt fram emot spetsen.

Däremot är den här kniven tunnare bakom eggen än originalet. Här ca 0,4 mm vilket tillsammans med en full flatslipningen och ett uthålligt stål gör att kniven skär mycket bra.

Som ofta med moderna Spyderco-knivar är bladet fullt flatslipat

Och skär bra gör Tenacious. Det gjorde den redan från början och den här versionen gör det både bättre och framförallt under längre tid. Bättre för att åtmistone det här exemplaret är tunnare bakom eggen vilket förbättrar geometrin som redan är duglig tack vare ett tre milllimeters blad med full flatslipning.

Längre för att stålet är väsentligt mycket uthålligare. Det samtidigt som det är ungefär lika rosttrögt. Bättre med andra ord, precis som utlovat. Det här är ett mycket kompetent blad på alla parametrar.

Handtag

Handtaget på Tenacious är rymligt. Hela kniven mäter över elva centimeter hopfälld och av det kan det mesta användas för ett rejält fyrafingersgrepp. Det gör att alla handstorlekar får plats även om du råkar bära ett par tunnare handskar.

Tjockleken är 12,4 mm och höjden kring 29 mm. Det tillsammans med formen gör handtaget så komfortabelt ett handtag med nittio graders rygg och platta sidor kan bli. Skall man upp en nivå till i ergonomistratossfären behövs att handtaget formas i alla dimensioner samt är lite fylligare.

“Bi-directional texture”-mönstret ger oerhört bra fäste

Konstruktionen känns igen och har inte ändrats nämnvärt. En robust stålram med en tjocklek av 1,5 mm står för grunden. För att kniven inte skall bli för tung och framför allt obalanserad har den sedan försetts med en rad invändiga hål. Något som inte alltid var helt vanligt för budgetknivar när Tenacious var ung men som nu är standard för de flesta märken.

Kniven är öppen i ryggen och där hittas det första tecknet på vart det sparats pengar. Tre stycken helt raka distanser utan särskild finess. Där hittas även Spydercos lösning på fånglinehål i form av en ståltub samt en stoppinne för bladet. Sammantaget en robust konstruktion.

Ett annat område där det snålas är kvalitén på skruvarna. De som håller ihop ramen har förvisso platta huvuden vilket är ett plus. Både de sex skruvarna plus de tre som hittas till clipet är av storlek T6 medan den justerbara pivot-skruven är en T8. Gemensamt för dem alla är att de är gjorda av mjukost. Var försiktiga när ni justerar eller demonterar er kniv och se till att ha kvalitetsverktyg som greppar bra annars står ni där med runda skruvhuvuden utan spår i.

Tenacious är öppen i ryggen och där syns den kraftiga ramen som inte är försänkt i sidorna

En av de stora förändringarna förutom bladstålet är förstås handtagsmaterialet och det är även det som gett kniven dess epitet, “Lightweight” även om det kan diskuteras. Kniven väger trots allt bara nio gram mindre än originalet med G10-skollor.

Men det är ändå inte det som är det största förändringen som följer med materialskiftet från G10 till FRN. Det senare är en av många fiberförstärkta plastmaterial, nylon i det här fallet som finns på marknaden. Spyderco injektionsgjuter materialet vilket gör att de kan få vilken yta de vill och de använders sig av något de kallar “Bi-directional Texture”. Det är i alla enkelhet små klackar där riktningen vänder kring den ingjutna Spyderco-loggan i mitten.

Mönstret ger extraordinärt bra grepp för den som uppskattar det. Det formligen äter sig in i skinnet om du greppar kniven hårt. Men halkar gör du inte, vare sig du befinner dig till sjöss och filear en gädda eller tar ur ett rådjut i skogen eller utför annan valfri kladdig uppgift. Kniven stannar i handen ändå.

Handtagsformen är tämligen enkel men välfungerande. Särskilt gäller det i hammar- och sabelgrepp

I hand är Tenacious lika bra som den alltid varit. Som jag skrev ovan, ungefär så bra som en kniv med den här handtagstypen kan bli. Alla grepp fungerar och särskilt gäller det de två vanligaste. När kniven hålls i ett sabelgrepp så har man förutom det eminenta greppet i handtagssidorna även en rejäl tumramp med ytterligare räfflor att ta spjärn emot.

När kniven hålls i vanligt hammargrepp går det att nyttja lite kraft bakom snitten då eggen är dragen nära handtaget i den här designen. Även det ett stort plus i min bok.

På samma vis blir grepp med kniven i nypan goda då handtagssidorna inte är överdrivet tjocka. Även i omvända grepp som om man täljer mot sig eller håller kniven med spetsen nedåt för att hugga så fungerar handtaget utmärkt. Det kanske inte är Spydercos bästa handtag men det går inte av för hackor ändå.

Öppning och lås

Hur en Spyderco-kniv öppnas kommer inte som en överraskning för den som kan något om moderna fickknivar. Här har bladhålet dessutom överdimensionerats en smula för att vara ännu mer låttåtkomligt. Det mäter 12,5 mm i diamteter. Det är dessutom helt rätt placerat. Det gör användandet, förutsatt att du vet vad ett bladhål används till, mycket intuitivt.

Bladhålet är både överdimenstionerat och rätt placerat vilket gör det lätt att nå och använda

Själva känslan i öppningen är lite avhängig av vad som förväntas. I en tid när allt fler knivar är försedda med kullager är den inte bra alls. Särskilt inte när den var ny. Nu har jag haft kniven i något år och det har gjort att den slitits in något även om jag inte använder den varje dag.

Bladet löper på bronsbussningar och de har den fördelen att de blir slätare och mjukare över tid. Men känslan i den här kniven kommer inte i närheten av de bästa. Inte ens de bästa med bussningar. Det är ingen MCusta. Där känns det att det är en kinatillverkad Spyderco.

Fördelen är att de är praktiska och inte släpper in grus som kullager kan göra i extremfall. Även om den risken inte skall överdrivas heller. Men den här lösningen fungerar alltid oavsett omgivning och miljö där kniven brukas.

En sak som dock är krångligare är att den här kniven kräver att man har pivotskruven mycket väl justerad. För hårt åtdragen och gången upplevs en smula ryckig. För löst och du har glapp i bladet med en gång. Kullagerförsedda knivar är inte alls lika känsliga för den detaljen.

Låset är enkelt och välfungerande

Även låsarmen är låttåtkomlig

Låset är en liner lock och är mycket välgjort. Det är stabilt mycket beroende på en kraftig ram kombinerat med en rätt tilltagen låsarm vilket ger stor anläggningsyta mot bladbasen. Det är sedan kombinerat med rätt utförd geometri och resultatet blir att inget spel eller glapp upplevs.

Låsarmen är lätt att nå tack vare en rejäl försänkning på motstående sida i handtaget. Bra design när den är som bäst. Särkilt när det är gjort så att inte handtagskomforten påverkas i negativ riktning.

Att bära

Tja, vad skall man säga om Tenacious Lightweight i fickan? För det första att den inte är så mycket lättviktare som namnet antyder, 108 gram för att vara exakt. Men i gengäld är det inte överdrivet tungt heller med tanke på det rejäla bladet och den långa eggen.

Sedan kan det konstateras att den är rejält hög i fickan. Över fyra centimeter faktiskt. Hur man än vrider och vänder på det är det “Spydercohögt”. Kniven kräver sin plats på den ledden helt enkelt.

Ett av de äldre Spyderco-clipen, här i “kinaupplaga” med för mycket spänst

I det här specifika fallet är det dessutom något som känns mer än vanligt då en del av den breda ytan som hittas i fickan består av ett rivjärn. Så skall handen ned och leta efter bilnyckeln vilken jag råkar förvara där så får man vara försiktig med hur handen avlägsnas ur fickan om du är kär i huden på dina knogar.

En fördel med mönstret är dock att det gör kniven mycket lätt att dra. Stoppa bara ned tummen i fickan och låt den landa mot handtagssidan samtidigt som du låter pefingret vila mot fördjupningen i clipet på utsidan och du har ett utomordentligt bra grepp för att hala fram din kniv.

Nästan lika lätt är den att stoppa undan igen tack vare två smarta detaljer från Spydercos sida. En är att de på alla sina knivar med det här mönstret förser dem med en logotyp på mitten. Förutom att vara bra reklam har de den funktionen att de utgör en flat yta för tyg att vila mot när det kläms av clipet. Något andra tillverkare borde ta efter. Jag tänker på er Cold Steel!

Ytterligare en sak som underlättar förarandet är att rampen på clipet är mycket tilltagen. Modellen är ett av Spydercos äldsta varianter av clip, skedmodellen. Det fungerar som vanligt i budgetutförande. Det håller kniven på plats, har som sagt god ramp, rejäl spänst och dugligt med utrymme under.

Men det är också extremt synligt, blankt och stort som det är. Dessutom syns hela 2,7 cm av själva kniven när den befinner sig i en ficka. Clipet är monterat med tre skruvar i en triangel vilket gör att det absolut inte kan vicka i sidled.

Clipet är inte bara flyttbart mellan höger och vänster utan kan placeras i alla fyra hörn. Något som Spyderco brukar skryta med och ingen utnyttja. Visst, det ger valmöjligheter men det gör också att handtaget ser ut som det angripits av termiter.

Eller möjligen bara upplevs plottrigt, här samsas på en sida, en pivotskruv, ett hål för fånglina, tre skruvar för handtaget, samt hela sex hål för clipet. Förutom själva mönstret samt logotypen då.

Sammanfattningsvis

Att Tenacious som modell har en rad kvalitéer torde vara ställt utom allt tvivel då den har överlevt sedan 2008, en bedrift i en tid då nya modeller både poppar upp och försvinner i en aldrig sinande ström. Men modellen har alltid vilat på en solid grund. Själva formgivningen är god och med den följer en Spyderco utan ett “forward finger choil” en fördjupning i själva bladet för pekfingret vilket är en detalj som agerar vattendelare. Själv tillhör jag dem som inte behöver dylika.

Vad du hittar på pluskontot är det som alltid funnits där. Det är en kvalitetskniv från ett märke som står bakom sina produkter. Bladet är välformat och praktiskt, stålet utmärkt och problemen med handtaget är till stor del löst och det som återstår är ett rimligt ergonomiskt handtag med excellent fäste. En trimmad arbetshäst kallar Spyderco den för på hemsidan och det kan jag hålla med om.

Kvar finns förstås även nackdelarna. Det är en bred kniv som tar mycket plats i fickan. Där agerar dessutom de nya handtagssidorna rivjärn mot knogarna ibland. Men där hittas även detaljer som rätt enkla raka distanser i ryggen och ett clip av enklare sort som dessutom visar rätt mycket kniv i fickan. Sedan kan tilläggas att själva öppnings- och stängningsrörelsen inte är särskilt mjuk alls. Där märks att det här är enklare kniv i grund och botten.

Men den största stötestenen hittas annorstädes.

En trimmad arbetshäst hävdar Spyderco. Ja säger jag, till priset av ett fullblod

Spyderco Tenacious är i det här utförandet en mycket sympatisk kniv men den har enligt mig klara indentitetsproblem. För någon budgetmodell är det inte längre om den nu någonsin varit det i Sverige. Problemet är nämligen för oss européer att alla Spydercoknivar har en tendens att hoppa upp ett par snäpp på prisstegen på vägen hit. Så när amerikaner talar budgetknivar och vad som är prisvärt så är det ämnet aningen komplicerat här.

Bytt prisklass har förstås även den här utgåvan av Lightweight-versionen gjort, särskilt som stålet är väsentligt bättre och därmed dyrare än originalet. Men här blir det mer intrikat då kniven fortfarande är tillverkad i Kina vilket antyder att den skulle var enklare än Spydercos Taiwan- och USA-tillverkade modeller samtidigt som materialet i handtagssidorna är enklare än vad som tidigare var fallet. FRN är inte ett steg upp i jämförelse med G10, möjligen jämbördigt.

Problemet är att grundmodellen av Tenacious Lightweight kostar runt 800 kr. Men skall du ha det bättre stålet så blir prislappen från 1650 kr** och “MSRP” eller riktpriset i Sverige är ca 2000 kr. Det är knappast någon budgetkniv.

Det skall nämligen ställas i relation till andra knivar tillverkade i Kina med samma bladstål från märken som Civivi, CJRB och QSP bara för att nämna några av de bästa. Även om det i vissa fall kan vara svårt att jämföra rakt av då Spyderco är en av få tillverkare som sätter så fina bladstål på ett kniv med ett plasthandtag och en enkel liner lock i stål. De andra tillverkarna förbehåller det stålet för knivar i titan eller kolfiber och med mer avancerade lås.

Men förutom att de är billigare så är tillverkningskvalitén hos dem väsentligt högre än Kinatillverkade Spydercos.

Spyderco Tenacious LW är med det här bladstålet en riktigt bra kniv men knappast någon budgetkniv

Eftersom så mycket är lika med den ursprungliga modellen jag recenserede i början av bloggens varande så kvarstår omdömet. Jag rekommenderar kniven men inte utan förbehåll. Du får fortfarande betala en viss “Spydercoskatt” men får en kompetent kniv för pengarna. Det som hänt med Spyderco Tenacious Lightweigt CPM S35VN är att allt flyttats upp en nivå. Materialen är bättre men priset har även det höjts, tyvärr kanske mer än kvalitén.

Specifikation:

  • Längd utfälld: 197 mm
  • Längd hopfälld: 111 mm
  • Vikt: 108 g
  • Bladlängd: 86 mm
  • Godstjocklek: 3 mm
  • Bladstål: CPM S35VN
  • Handtag: FRN
  • Lås: Liner lock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Kina

/ John

* Ett annat exempel kommer från Al Mar där deras senaste T36 version av modellen SERE Folder är en väsentlig uppgradering.
** I skrivande stund skall tilläggas. Det råkar vara i slutet av 2024.

Info om div knivstål

Fil 2015-11-17 13 47 28

• CPM S35VN
2009 introducerades detta stål av CI och Chris Reeve som en utvecklad version av deras tidigare utmärkta S30V stål och döpte det till S35VN. Genom en finare kornstruktur och genom att addera små mängder niobium förbättrades segheten och förmågan till hög skärpa som redan var väldigt hög i S30V. Många hävdar att detta stål just nu är det förnämsta knivstålet med en bra kombination av seghet, förmåga till hållbar skärpa och motstånd mot korrosion.

• CPM S30V
Stål tillverkat av CI, som enbart kallas S30V). Utmärkt skärpa och rostmotsånd. Används främst för high-end knivar och dyra köksverktyg. Ett av de finaste knivstålen med optimal balans mellan hårdhet och seghet.

• M390
M390 är ett nytt superstål som tillverkas av Böhler-Uddeholm. Det använder tredje generationens metallpulverteknologi och är speciellt utvecklat för knivblad som kräver utmärkt korrosionsbeständighet och mycket hög hårdhet och utmärkt slitstyrka. Krom, molybden, vanadin och volfram tillsätts att främja skärpa och skärpevaraktighet. M390 härdar till 60-62 HRC. Tillverkarna kallar detta stål “Microclean” och det kan poleras till hög spegelglans.

• Elmax
Från Böhler-Uddeholm kommer även Elmax vilket är ett höglegerat krom-vanadin-molybden pulverstål med extremt hög slitstyrka och korrosionsbeständighet.

• BG-42
Detta stål anses anses också vara ett premiumstål med en hög egghållbarhet jämfört med stålen här nedanför. En nackdel är att det kan vara lite svårt att skärpa.

• 154CM
Ett bra hårt stål som liknar S30V och kommer från USA och som är någorlunda resistent mot korrosion. Den har utmärkt seghet för de flesta användningsområden och har en bra egghållbarhet. Måttligt svårt att slipa. Finns i flera bättre knivar från ledande tillverkare som Benchmade. Det finns även en variant av CPM 154CM, som tekniskt är samma legering men tillverkas annorlunda med mindre karbidpartiklar, men det är diskutabelt om den genomsnittlige användaren kan märka någon skillnad.

• ATS-34
Den japanska motsvarigheten till 154CM. Har liknande egenskaper som 154CM och är högkvalitativt stål som är mycket populärt bland knivmakare. ATS-34 har stor skärpevaraktighet men är faktiskt mindre rosttrögt än t.ex. 440C stål.

• D2
D2 stålet kallas ofta “rosttrögt” eftersom den saknar den nödvändiga mängden krom (14%) för att kvalificera sig som riktigt rostfritt, men det ändå ger ett bra rostmotstånd. Det är dessutom hårdare än andra stå i den här gruppen som 154CM eller ATS-34 och har därför bättre egghållbarhet. Det är därför även svårare att slipa, faktum är att du verkligen måste vara en bra slipare/brynare för att få en fin egg på D2.

• VG-10
Det här stålet liknar 154CM och ATS-34 i kompositionen men har lite mer krom, det innehåller även vanadin vilket gör det marginellt “bättre” än dessa två. Det har sitt ursprung i Japan men har även börjat användas på den amerikanska marknaden av bl.a. Spyderco. Det är riktigt hårt och går att få mycket vasst, men också en aning skört. Vanligt förekommande på dyrare japantillverkade kockknivar.

• N680
N680-stål innehåller ca 20% kväve vilket gör den extremt korrosionsbeständigt. Det innehåller också ca 1,5% kobolt, som gör att det kan göras mycket hårt och ger en bra egg då det är väldigt finkornigt. Dess egghållbarhet fär liknande som 154CM. Med tanke på korrosionsbeständigheten så är det ett bra val för knivar som kommer i kontakt med saltvatten, som seglins och dykknivar.

• 440C
Detta är ett rostfritt stål som vanligen används på många masstillverkade knivar och är ett utmärkt och prisvärt knivstål. Det har rimligt seghet samt är slitstarkt och har bra korrosionsbeständighet. Det är lätt att slipa och har den högsta andelen av kol och krom i denna grupp.

• AUS-8
AUS-8 kommer från Japan och är som 440C mycket rostbeständigt. Det har också bra seghet men behåller inte en vass egg lika bra som några av de bättre premiumstålen som har en högre andel kol. Riktigt lätt att slipa.

• 8Cr13MoV
MOV-serien av stål kommer från Kina och kan jämföras med AUS-8, men har en något högre kolhalt. Du får mycket för pengarna med detta stål, som bl.a. används av tillverkare som Spyderco.

• 14C28N
Rostfritt stål från den svenska tillverkaren Sandvik, som är en uppgradering av deras 13C26 som följer här under. Det finns litet mer krom i 14C28N men skillnaden är marginell. Ett bra stål i mellanklassen som går att få verkligt vasst.

• 420HC
Liknar 420 stålet, men med högre kolinnehåll (HC i stålets namn står för High Carbon) som gör stålet hårdare. Betraktas som ett stål i lägre mellanklassen, men används av t.ex Buck. Ett prisvärt stål som kräver bra härdning som resulterar i en bra skärpa och motståndskraft mot korrosion.

• 440A
Liknar 420HC men med lite mer krom som har som resultat förhöjda nivåer av slitstyrka och korrosionsskydd.

• 13C26
Kommer från Uddeholm och liknar 440A, men med högre kol till kromförhållande som generellt gör det lite hårdare och med bättre slitstyrka på bekostnad av rostbeständigheten. Ändå är det svårt att skilja dom åt. 13C26 och det något bättre 14C28N utvecklades ursprungligen för rakblad och som förväntat går det att få dom riktigt rakbladsvassa .

• 420 & 420J
420 & 420J ligger bland stål i den nedre delen av kvalitetsspektrumet men är fortfarande utmärkta stål för allmänt bruk. Med lågt innehåll av kol (mindre än 0,5%) ger det mjukare blad och som snabbare blir slött än stål av högre kvalitet. Det är segt och har hög flexibilitet och motstånd mot rost men det är inte särskilt motståndskraftiga mot slitage. Ett vanligt stål i massproducerade billigare knivar.

• 3Cr13MoV, En 420-typ av stål men med tillsats av molybden och vanadin.

• 5Cr13MoV, Nära 5Cr15MoV i komposition med en hårdhet på 56-58RC. Används vanligen i dyrare saxar fällknivar och jaktknivar.

• 6Cr12MoV, Nära 6Cr14MoV i komposition med en hårdhet på upp till 60RC. Bra till rakverktyg och kiruriska instrument.

• 7Cr13MoV, Den stora skillnaden mellan 7Cr13MoV och 7Cr17MoV är tillsatsen av krom. 7Cr13MoV har mindre draghållfasthet, hårdhet och slitstyrka jämfört med 7Cr17MoV.

• 7Cr17MoV, Jämförbart med 440A.

• 8Cr13MoV, Räknas som ett bättre budgetstål med en hårdhet på 56-48 RC. Används av bl.a. Spyderco, Kershaw etc. i deras budgetknivar. Liknar AUS-8 och 440B i komposition, men med något högre kolinnehåll.

• 8Cr14MoV, Nära AUS-8 i komposition. Ett ypperligt prisvärt knivstål med bra prestanda.

• 9Cr18Mo, Kinastål av högre kvalitet som används i rakverktyg och kiruriska instrument.