När jag sist kommenterade sakernas tillstånd gick det åtminstone att försöka förneka eländet. Men nu är den oundvikligen slut även i södra Sverige. Det går inte att låtsas att det är sensommar, Brittsommar eller något liknande. NU är det höst vare sig man vill det eller ej.

Naturen talar om det för oss på ett påtagligt vis genom att låta träden halvdö i en explosion av färger och låta temperaturerna dyka. De dagar man kan se kulörerna bakom allt det grå förstås. För det mesta ligger det en luddig matta över allting. Mörkt när man går till jobbet, dunkelt när man kommer hem och mörkare skall det bli. Mitt humör matchar dessvärre vädret. Det är också grått. Höstdepression som ett brev på posten.

När döden är vacker, löv som inte längre viskar i vinden

Men de här tiderna är också utmärkta för att vara utomhus och ägna sig åt alla de aktiviteter som lockar där. En av dem är att bara vara, att promenera för att försöka kurera trasigt sinne. Ett annat är att fotografera när man ändå är där. Något jag gör hellre än bra måste väl medges. Motivet känns i det här sammanhanget en aning givet, knivar vad annars?

MKM Maximo

På bilden syns en kniv som jag haft ett tag nu. Inget nyhet direkt då den funnits på marknaden några år vid det här laget. De av er som kan sina knivmakare känner säkert igen Bob Terzuolas formspråk. Modellen heter Maximo och kommer från italienska MKM. Ett märke som görs av ett konglomerat av företag som kallar sig MIKITA. Bakom dem hittas några av de största tillverkarna i Maniago.

/ John

Nu är jag väl inte Gyllene Tiders största fan men vissa slagdängor sätter sig förstås ändå. Och just gyllene tider är det för stunden. Solen skiner från en sådan där blå himmel med vita tussar på och temperaturen är behagliga tjugosju grader. Åtminstone där jag befinner mig. Därtill stundar ledighet.

Kaffe vid vatten hör sommaren till. Exempelvis i sällskap med en Al Mar SERE T36

Undertecknad skall nämligen iväg på en kort semester i form av en road trip med början i morgon. Första anhalt är i vare sig Provence eller Toscana utan  Arboga av alla ställen. 

Men redan där blev ledighetstillvaron inriktad på knivar. Är man entusiast så är man. Det är nämligen dags för tävling i knivkastning. Det internationella Soulthrower Open går av stapeln nu till helgen. Då skall det kastas kniv och yxa i dagarna två eller möjligen tre även om jag än så länge mest kastar just yxor en gång om året, nämligen på SM. Resultaten är också därefter. Men knivkastningen har det tränats intensivt på ett tag. Återstår att se hur det går. Måhända skriver jag något om det! 

En av mina favoritknivar har den här blivit, Pältsa från svenska Karesuandokniven

Men även i övrigt är sommaren en utmärkt tid för det mesta som inluderar knivar. Det vandras, campas, grillas och fiskas i hela vårt avlånga land. Aktiviteter som alltid kräver goda verktyg. Du kan förstås klara dig med en sax med glapp i skänklarna, en rostig morakniv, den slöa sågtandade brödkniven i sommarstugan eller ett multiverktyg från Biltema som legat i tackelboxen i ett år och kleggat ihop. 

Vad gömmer sig i grönskan? En liten fastbladare från italienska MKM designad av ingen mindre än Jesper Voxnaes

Riktiga knivar gör dock arbetet så mycket roligare. Det gäller vare sig du skall ta ur ett lurvigt djur, rensa en fisk, strimla en kartong eller bara skära up dina delikata sticky ribs du barbecuat i tre timmar. Så  mitt grundtips förblir detsamma som alltid, skaffa ett par bra redskap som passar dig och dina behov. 

På återhörande i sommarvärmen. 

/ John