– den mest avancerade fällkniven från Tjeckien så långt

Min första bekantskap med fällknivar från tjeckiska ANV Knives var en modell kallad Z200. Därför gäller det att hålla tungan rätt i mun och fingrarna i styr när man skall beställa en ny kniv eftersom den här har ett snarlikt namn. Som rubriken skvallrar om kallas den A200. En kniv som för övrigt troligen är den mest tekniskt avancerade fällkniv de tillverkat. Vad det innebär ämnar jag beskriva här.

Förutom att det väcker intresse så är A200 en kniv som inte gör ont att titta på och kombinationen svart med röda detaljer är tämligen slående. Frågan är om funktionen är lika djärv som utseendet?

ANV Knives A200

Intrycket jag fått är att det här är en kniv som säljer bra för Acta non verba Knives som hela namnet lyder utskrivet. Inte minst med tanke på att de även producerar en version kallad A100 där skillnaden består i att den kniven har ett enklare handtagsmaterial i form av GRN. Den kan i sin tur fås i flera olika utföranden. Ett förfarande som för övrigt är vanligt med ANVs knivar. Dels kan man i det fallet välja vilket stål man föredrar av Magnacut eller Elmax och även mellan ett par olika färger.

A200 har annat material i såväl handtag som blad och kan enbart fås i svart. Lite som det sades om T-Ford i början “du kan få den i vilken färg du vill, bara du väljer svart”. Nu var det inte riktigt sant men ändå.

A200, en tekniskt avancerad kniv från Tjeckien

Kortversion: A200 från ANV Knives, en tekniskt avancerad lättviktare med superstål och superb balans. En mycket bra EDC-kniv med andra ord.

Blad

Svart, det är det första intrycket man får av bladet på A200. Färgen kommer sig av den DLC-beläggning som bladet fått. Diamond Like Carbon som det står för är en av de mest hållbara ytbehandlingar som finns. Det skyddar bladet extremt bra och det gäller även i det här fallet. Det är reptåligt och håller all korrosion stången

Bladet som fått den här behandlingen är ett drop point-blad som är 88 mm långt och 24 mm högt. Tjockleken på bladet är modesta 3 mm. Bladformen är tämligen rättfram men kännetecknas av att det är något spetsigare än exempelvis Z200. Det åstadkoms genom att själva “dropen“, den sluttande ryggen börjar tämligen nära handtaget.

Ett visuellt element som återkommer på flera modeller och hittas även här är vad de kallar en “ANV Swedge” vilket avser den partiella falskegg som bladet försetts med. Det typiska för den är att den slutar innan spetsen vilket lämnar mer material där varpå man teoretiskt får en starkare spets.

Förutom att vara svart är bladet märkt med ANVs logotyp på en sida jämte tillverkningsland och ståltyp på den andra. Sedan tillkommer en snygg detalj då bladryggen är rundad innan falskeggen tar vid och där hittas även märket utskrivet.

Bladet är en slank drop point med en för ANV typisk partiell falskegg

Materialet är intresseant då ANV jobbar mycket med svenska stål. Förutom ovan nämnda Elmax så använder de även Sleipner som hittas i den här kniven. Det är dessutom enligt uppgift härdat till 60HRC. En hårdhet som är lämplig för det här stålet och ger en egg som håller skärpan mycket länge. Att det tillhör de så kallade “superstålen” innebär att det trots skärpevaraktigheten är relativt slagtåligt och därtill mycket motståndskraftigt mot korrosion. Jag har heller inte märkt någon tendens till att det går mikroflisor ur eggen när jag täljt i torrt trä trots att stålet är hårt. Det är annars en risk som föreligger.

Det fina Sleipner-stålet har givits en svart DLC-yta

I övrigt så är det här ett mycket bra allroundblad för EDC-bruk. Måhända lite tjockt bakom eggen (0,5-0,6 mm) men det är något jag tror jag slår ned på i varje knivrecension. Särskilt om man som här har ett exceptionellt fint stål kan man våga lita på det. Det i kombination med att bladet inte är extremt brett gör att det inte är någon extrem “slicer“, tänk kockkniv. Det vill säga det finns knivar som är bättre på genomgående skär.

Men det är inget jag vill dröja mig kvar vid det då kniven är vass, skär bra nog och är väldigt kompetent. Spetsen är både just spetsig samt hållbar. Bladformen gör även att det finns en stycke rak egg att arbeta med med även en buk att nyttja mot platta underlag. För den som undrar varför jag tjatar om det kan pröva att t ex skära kartong som står upp och försöka avsluta det snittet med ett wharncliffe-blad. En buk gör även att du kan utföra ett mer svepande snitt när så tarvas.

Så överlag är det här ett bra blad för just det kniven är tänkt som, en vardagskniv. Att sticka bladet i en PET-flaska för att åstakomma en improviserad tratt eller att strimla lite tyg för att användas till trasor att rengöra drivlinan på en MTB går lätt. A200 är inte den ultimata äppeltärnarniven men det håller jag som sagt inte emot den. Särskilt inte när den skär bra i kartong och papp samt är ännu bättre på tunnare ämnen som buntband och packremmar i nylon och liknande. Material som inte kräver så djupa snitt.

Handtag

Om bladet var tämligen rättframt och enkelt till sin utformning om än i exklusivt stål så kan det omvända sägas om resten av kniven, den är mer komplicerad fast gjord i enklare material. För det första är det ett tekniskt avancerat handtag vi möts av. Formen är förvisso inte mycket att orda om, tämligen rak med en sluttande fördjupning för pekfingret som slutar i ett fingerskydd. Utseendet är tämligen kantigt med flata sidor men proportionerna är väl avvägda och ryggen har fått sig en krökning betraktat från fram till bakdel. Längden skrivs till 122 mm och tjockleken 12,5 mm.

G10 sidorna bjuder på en rad tekniska finesser

Materialet som används är G10 till skillnad från det enklare GRN (fiberförstärkt plast) som hittas i tidigare nämnda A100. G10-sidorna är lite speciella då ANV valt att göra delar av sidorna närmast polerade eller i alla fall mycket släta men behållt en sträv yta som sträcker sig längs handtaget i en smal ås. En utmärkt lösning då det ger bättre fäste utan att förvandla hela kniven till en rulle sandpapper. Det är heller inte en variant jag stött på tidigare.

A200 består av ovanligt många delar. Foto: ANV Knives

Kniven kan demonteras men en varning utfärdas. Den består av många delar och skruvar samt innehåller ett par fjädrar. Det är som sagt ett speciellt handtag. Tre skruvar i storlek T6 håller ihop kniven tillsammans med den justerbara pivotskruven. Sedan är handtaget öppet i ryggen där man hittar två stycken klarröda distanser som tillsammans med tumknoppen agerar accentfärg. Den bakersta av dem fungerar även som fäste för fånglina för dem som vill använda en sådan. För att möjliggöra det har skruven som håller clipet på plats fått ett stort men mycket platt huvud som hittas på insidan av handtagssidan.

Kniven är extremt lätt vilket bland annat åstakoms genom handtagets öppna rygg

Det som gör kniven avancerad är en kombination av låskonstruktionen samt att kniven likt en Benchmade* med samma typ av lås endast har en partiell ram. Själva styrkan i handtaget kommer istället från materialet sig. För att få ned totalvikten på kniven har dessa dock lättats invändigt. Trots det är sidorna så styva att du endast med möda kan få dem att flexa. Så den kritik som riktats mot t ex BM Bugout är inte aktuell här.

Kombinationen av en liten sträv yta och mjukare helhet fungerar väl vilket även handtagsformen gör

A200 bjuder inte på några överraskningar när man arbetar med kniven. Som alla mycket luftiga lättviktskonstruktioner som är både tunna och öppna i ryggen bjuder den inte på extraordinärt god ergonomi. Men för vad den är så fungerar den väl. Särskilt som man tänkt på även små detaljer som att placera clipet off-set, en bit lägre på handtaget, vilket gör att det inte skaver mot handen.

Längden räcker till för att rymma de flesta händer och det är inte så grovt att den med mindre handskstorlek upplever några problem heller. Den till synes enkla formen gör också att du kan välja ditt favoritgrepp utan problem och det är även enkelt att skifta mellan olika fattningar.

Öppning och lås

Öppningsmetoden på den här kniven utgör knappast någon hemlighet. Det är nämligen svårt att undvika den överdimensionerade tumknoppen som tillsammans med de tidigare nämnda distanserna i ryggen utgör en klart lysande färgklick. Notera att jag skrev “knoppen” i bestämd form singular. Den har nämligen inget sällskap utan är enkelsidig. Dock kan den avlägsnas och skiftas till andra sidan om man så önskar.

Formgivningen av tumknoppen är unik för ANV

Tumknoppen har fått en mycket speciell utformning. Den är större och vidare än de flesta och istället för att likna en tunna påminner den om en vulkankrater. Att den är inte helt vanlig framgår av att de till och med valt att kalla den “ANV button”. Inuti den återfinns en av ANVs signaturer. I alla deras fällknivar hittas nämligen en liten infälld självlysande lumidot-punkt.

Förvisso kan knoppen te sig lite speciell ut rent utseendemässigt men funktionen är utmärkt. Formen gör den mjukare mot tummen än många andra eftersom kontaktytan är större.** Den gör även att det finns två kanter för tummen att fästa mot vilket ger bra grepp. Även rörelsen känns förträfflig på så vis att knoppen återfinns där man förväntar sig när man sträcker tummen åt det hållet och att själva bågen vid öppning är bra.

Eftersom låset är av den typ det är kan man förstås också bara släppa låsbulten och på så sätt frigöra bladet. Då kan kniven både öppnas och stängas med en liten knyck på handleden. Manövern fungerar riktigt bra kan konstateras.

Sedan var inte gången den absolut mjukaste när kniven var ny. ANV tillhör de fåtal tillverkare på den här nivån som använder sig av nylonbussningar. Även om deras är speciella då de är dubbla och försedda med smörjhål. Men det gör att den här kniven behövde nötas in. Den blir mjukare och mjukare att öppna efterhand men den blir aldrig lika silkeslen som en kniv på kullager. Nu kan jag tycka det är en bra sak i och för sig. Jag har aldrig varit någon större vän av “fingergiljotiner”.

Låset är av typen som baseras på en tvärgående bult och har stöd av ett bladstopp

A-Lock är som jag skrev i presentationen av den här kniven ett derivat från ett Axis-lås. Ett lås med en tvärgående bult som är fjäderbelastad och därmed i låst läge klämmer fast ovansidan av bladbasen. Släpper låset gör man genom att dra bulten bakåt. Det gör det mycket lätt att hantera. Särskilt som det här är en mycket välgjord variant. I förbifaten kan nämnas att anledningen till att den förekommer i så många varianter är att Benchmades patent löpt ut.

ANVs tolkning är riktigt bra. En av de bättre faktiskt. Förutom att låset håller bladet på plats som det skall är det lätt att släppa. Motståndet i fjädrarna är väl avvägt och knopparna är inte så vassa som de understundom kan vara på knivar med den här typen av lås. Lägg därtill att bulten inte vill hamna snett vilket ibland kan vara fallet till och med på originalet.

Att bära

En av den här knivens många förtjänster är hur trevlig den är att bära. Att kniven är lätt och välbalanserad gör även att den försvinner i fickan och sitter där komfortabelt utan att dingla omkring. Särskilt som man valt den tidigare beskrivna lösningen med en G10-yta som bara är delvis sträv. Ytan där clipet möter handtagssidan till är däremot slät vilket är ett stort plus.

Slank, lätt, inte alltför sträva sidor och försedd med ett deep ride-clip gör A200 mycket lätt att bära

Det finns tre faktorer till som gör A200 lättburen. Strömlinjeformen där man t ex rundat den lätt utstickande baksidan på bladet bidrar starkt. Men framförallt är det vikten. När man utgår från G10 som dessutom försetts med fickor på insidan, valt att ha öppen rygg och mycket liten ram, ett wire-clip samt ett tunt blad så kan resultatet bara bli ett, en lätt kniv! A200 väger in på flugvikt med sina 81 gram. Det skall ställas i relation till nästan nio centimeters bladlängd!

Den här versionen av ett wire-clip är riktigt bra

Den tredje faktorn hittas på utsidan. Clipet är helt enkelt förbaskat bra. Mer diskret än ett svärtat, deep ride wire-clip blir det inte. Det som gör det bra är emellertid att man gjort det styvare än den av mig tidigare testade versionen på Z200. Den versionen var något klen vilket gjorde att det kunde vandra i sidled. Det gör inte det här clipet. Rampen är dessutom bra, utrymmet under godkänt och spänsten perfekt. Utrymmet under själva clipet kan till största delen nyttjas för tyg då clipet på ett finurligt sätt fäster i bakänden av handtaget istället för sidan. Tyvärr sticker det upp några skruvhuvuden där och de stjäl lite av utrymmet. Men eftersom de är rundade har jag inte upplevt att de orsakar problem.

Sedan känns inte clipet i handen när man jobbar med kniven vilket jag uppskattar. Men där är det mer längden på handtaget som räddar situationen än clipets form. Bakändar av det här slaget kan orsaka “hotspots“, och därmed skava lite mot handen.

Sammanfattningsvis

Inledningsvis skrev jag att det här troligen var den mest tekniskt avancerade kniv ANV tillverkat. Jag skulle möjligen också kunnat ha använt ordet “exklusiv”. Det påståendet grundar sig på en rad detaljer. Förvisso är handtagsmaterialet vare sig dyrt eller extremt på något vis då G10 är tämligen vanligt även i enklare knivar. Men sättet på vilket det har använts och bearbetats i det här fallet är mer unikt med avseende både på att sidorna saknar ram, är lättade samt har en både sträv och glatt del på utsidan. Det är med andra ord mycket arbete nedlagt på kniven.

Bladstålet däremot är exklusivt och bland de bättre som går att använda i en fällkniv och detsamma kan sägas om ytbehandlingen. Där har inte ANV snålat det minsta. Sleipner svärtat med DLC går inte av för hackor.

A200 är en välkomponerad kniv med fina material där de gör mest nytta

Men det avancerade stannar inte vid handtagets bearbetning, blad och ytbehandling utan sträcker sig vidare via tumknoppen med sin självlysande punkt och ovanliga utformning till låskonstruktionen. Här hittar vi ett “axis-derivat” eller ett lås med tvärgående låsbult som i många fall om inte överträffar så åtminstone matchar originalet. ANVs version har de döpt till A-Lock och har visat sig vara förträffligt.

Även clipet är speciellt då det är ett wire-clip, vilket i sig inte är ovanligt, som fästs i bakänden av kniven. Det senare och särskilt i den här formen är väsentligt mycker mer sällsynt. Men tillsammans med hur tumknoppen kan skiftas och låsets utformning gör det kniven helt ambidextriös.

Sedan kunde A200 likt nästan alla andra moderna fällknviar vara tunnare bakom eggen. Men det skall jag åstadkomma när det är dags att slipa om den. Sleipner-stålet klarar det.

Exempel på knivar som hittas i samma nisch som A200 är SOG XR LTE och Benchmade Bugout

Men det som utmärker A200 allra mest i mina ögon är faktiskt inte allt det tekniska utan kombinationen av en mycket lätt samt förbaskat välbalanserad kniv. Det gör den till en fröjd att bära men framförallt använda.

Den här kniven är en klar konkurrent til knivar som Benchmade Bugout och SOG XR LTE. Den trion delar egenskaper som låstyp samt att de är lättviktare. A200 har dock ett ett eget formspråk och flera utmärkande detaljer som gör den unik. Då tänker jag främst på tumknoppen, det utmärkta clipet och stålvalet.

ANV A200 är en riktigt bra EDC-kniv för den som vill ha en lätt och välbalanserad kniv

Det innebär i korthet att ANV A200 är en förträfflig kniv för den som söker en EDC-kniv med de egenskaperna. Därtill får du en kniv som inte alla andra har och som är sympatisk att titta på. Låter det som något för dig är det bara att slå till!

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Längd hopfälld: 122mm
Vikt: 81 g
Bladlängd: 88 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: Sleipner
Handtag: G10
Lås: A-Lock

Producerad av: ANV, tillverkad i Tjeckien

/ John

* Den är uppbyggd på ett vis som påminner om en Benchmade Bugout fast i bättre material.
** Som t ex den mardröm som hittas på den så berömda CRK Sebenza.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *