Knivrecension Kizer Intrepid Vanguard

Inlägg postat 15/02/2016

–  Min första kontakt med Kizers “Vanguard”-serie

 

Kizer är ett märke som troligen inte många utanför “knivkretsar” känner till, ännu får kanske tilläggas då de marknadsför sig framgångsrikt och växer därefter. Generalagent för dem i Sverige är Knivshop.se och det är därifrån den här kniven kommer.

Kizer tillhör de nya kinesiska drakarna och kan räknas till den första eller kanske andra vågen av knivtillverkare som slog igenom på den internationella scenen. Först kom märken som Reate och Carson Labs och sen minns jag de första trevande försöken från Kizer att etablera sig på framför allt amerikanska Bladeforums. Det gick väl sådär i början men man lärde sig snabbt. De har senare följts av strid ström av märken från det stora landet i öster.

Kizer Intrepid Vanguard, A1

Kizer Intrepid Vanguard, A1

Sedan dess har Kizer formligen exploderat i volym och pumpar ut nya modeller. Även säsongen 2016 ser ytterst lovande ut på den fronten. Till en början var det “inhouse”-designade knivar som var aktuella och jag tyckte personligen ofta att de missade målet något. Lite som om någon stod vid sidan om och försökte tjuvkika in genom ett smutsigt fönster för att klura ut vad folk därinne gillade och inte för att sedan tillfredsställa den smaken.

En välvuxen kejsare som mäter över tjugoen centimeter i strumplästen

En välvuxen kejsare som mäter över tjugoen centimeter i strumplästen

Men den känslan gäller verkligen inte längre! Nu har man ändrat approach och det märks. Först kom samarbeten med bland andra Klecker och Tomcat Knives och senare har namn som Cucchiara, Gingrich, Degnan och inte minst Ray Laconico tillkommit. Det är för övrigt han som ligger bakom såväl den mycket framgångsrika “Gemini” som den här modellen “Intrepid“.

Det är lätt att se släktskapet dem emellan om man jämför de två knivarna sida vid sida. Är det något Kizer har gjort sig kända för och som också är min tidigare erfarenhet så är det att knivarna genomgående håller mycket hög kvalité. Därför var jag ytterst nyfiken på om det skulle gälla även den här lägre prissatta “Vanguard-serien”.

 

Blad

Det mest uppseendeväckande med den här kniven är det tämligen väl tilltagna bladet. Längden kryper över decimetern och godstjockleken ligger på fyra millimeter och bredden är hela trettiofyra millimeter.

I grund och botten är det en traditionell clippoint där den främre delens falskegg accentuerats och dragits upp så att den bildar det som ibland kalla för “harpoon”/harpun-form på bladet. Förutom att det adderar en visuell dimension gör det att det naturligt bildas en ramp för tummen att vila emot när den placeras på bladryggen.
Bladet är en clippoint i VG10 som försetts med en "Harpoon"-spets

Bladet är en clippoint i VG10 som försetts med en “Harpoon”-spets

 

Bladformen ger mycket buk men också en potent spets. En detalj jag är petig med. Jag uppskattar inte knivar som i princip saknar spets* eftersom jag ofta använder den i olika sammanhang.

Den ursprungliga Intrepid är försedd med blad i S35VN. Stålet på den här “budgetserien” är utmärkta VG10. Ett välkänt japanskt allroundstål som ursprungligen togs fram för bruk i bland annat trädgårdsredskap och så småningom hittade in i köket. Det är känt för egenskaper som att det är rosttrögt, håller skärpan tämligen väl och är hyfsat lättslipat. För att vara rostfritt skall väl tilläggas. Det går naturligtvis inte jämföras med ett mjukt kolstål därvidlag.

Även om kniven inte kom rakbladsvass så får den jämna och centrerade slipningen mer än godkänt

Även om kniven inte kom rakbladsvass så får den jämna och centrerade slipningen mer än godkänt

Bladet har en något avvikande profil då det är försett med en mycket hög skålslipning som är tämligen flat mot eggen till. Det ger ett tunt blad trots det tilltagna godset över nacken och kniven skär därför utmärkt. Profilen påminner mig om min Ka-Bar Phatbob som har en liknande geometri.

Kniven har liten ansats/ricasso och slipfasen är nästan vinkelrät mot handtaget vilket dels ger mycket egg i relation till bladlängd och dels möjliggör skär nära handtaget. Därutöver gör det kniven mer lättslipad i och med att man lättare kommer åt med brynen och slipstenar. Sen underlättar de flata partierna av bladet användandet av slipsystem med fasta vinklar.

Utseendemässigt har Kizer lyckats väl. Bladet är försett med en jämn tämligen polerad satinyta som dock anges som tumlad/”stonewashed” på flertalet sidor inklusive Kizers egen hemsida. Det gäller i alla fall INTE mitt exemplar som kan utläsas av bilderna. En annan riktigt snygg detalj är den lilla och smakfulla logotypen och den återhållsamma texten på bladet. Jag avskyr “anslagstavlor”. Här återfinns förutom loggan, modellnummer och ståltyp i mikroskopisk text. Ray Laconics namn hittas på bladryggen. Bra jobbat Kizer!

Förutom att den nya logotypen är elegant så håller de nere textstorleken föredömligt mycket. Den halvt polerade satinfinishen är notoriskt svårfotograferad

Förutom att den nya logotypen är elegant så håller de nere textstorleken föredömligt mycket. Den halvt polerade satinfinishen är notoriskt svårfotograferad

Det återstår att se hur väl Kizer lyckats med att förvalta stålets inneboende egenskaper. Såvitt jag vet är Vanguardserien deras första försök med VG10 och jag är nyfiken på bland annat skärpevaraktighet hos den här kniven.

Sen får tyvärr medges att kniven inte kom särskilt vass från fabrik. Raka hår gick inte och papper skar den inte alls inledningsvis. Däremot var eggen bra och jämnt slipad. Den som utförde arbetet har inte “kantrat” åt något håll och eggen är centrerad. Så några drag på skärpstål och strigel ordnade missförhållandet.

 

Handtag

Handtaget är byggt enligt det moderna konceptet 1B, där “1A” får stå för ram med öppen rygg försedd med distanser. Här återfinns istället en konstruktion med en G10-“backspacer” i lysande blått i ryggen. Det är ofta en fördel på mer bruksorienterade knivar då det ger mer anläggningsyta mot handen. Det får vägas emot att de blir något svårare att rengöra. Intrepid är dock “semiöppen” så det går att blåsa eller skölja ur kniven.

Ramen är gjord av ett väl tilltaget två millimeter grovt stål vilket gör den stadig samtidigt som den markant bidrar till knivens totalvikt trots att den är urborrad.

Handtagssidornas G10 ger ett gott grepp i alla förhållanden

Handtagssidornas G10 ger ett gott grepp i alla förhållanden

Handtagssidorna är gjorda av en mediumsträv G10 som ger kniven mycket av dess personlighet, särskilt ställt i relation till “Bladesmith”-seriens halare titan. Greppet på den här kniven fyller handen väl och ger ett gott fäste och här återfinns både några av knivens främsta styrkor men även några av dess begränsningar.

Intrepid är försett med ett bra utformat uttag för pekfingret vilket förstärks av flippern som agerar fingerskydd

Intrepid är försett med ett bra utformat uttag för pekfingret vilket förstärks av flippern som agerar fingerskydd

Först kan sägas att kniven i allmänhet känns mycket bra i handen och en av de främsta anledningarna till det är ett korrekt format urtag/”groove” för pekfingret. En av mina käpphästar är att de skall utformas så att de inte “tvingar” handen bakåt på handtaget* utan låta användaren själv bestämma fattning. Det brukar vara det negativa resultatet om formen sveper för mycket bakåt. Här är det distinkt och korrekt utformat och det märks att herr Laconico vet vad han sysslar med.

Även den tilltagna bredden bidrar starkt till att kniven ligger stadigt i handen.

God utformning i stort men varför så kantigt Kizer?

God utformning i stort men varför så kantigt Kizer?

En nackdel är emellertid att handtaget för mig känns en smula fyrkantigt trots att kanterna förstås är fasade och såväl G10-sidorna som ram är korrekt slipade. Särskilt tydligt blir det om kniven greppas hårt eller om man arbetar en längre stund med den.

Först trodde jag att den kantigare formen var ett resultat av att den ingick i “Vanguard”-serien då den dyrare originalmodellen har välvda sidor. Men nu har jag en “Bolt” i samma Vanguardserie att jämföra med och den har förutom annan textur också välvda och formade sidor så det verkar vara ett medvetet val i det här fallet. Frågan är varför?

 

Öppning och lås

När jag fällde ut den här kniven för första gången blev jag positivt överraskad. Anledningen var att den information jag tagit del av tidigare sade att Vanguardserien skulle förses med glidlager och inte kullager.

Intrepid har definitivt kullager vilket märks på flippermekanismen. Kniven är mycket lätt att fälla ut särskilt efter det att jag nött in den något. Gången är inte helt silkeslen utan bjuder på visst motstånd som emellertid mjuknat efter hand. Bladet rör sig dock jämnt under hela rörelsen och den känns inte det minsta grusig i lagren. Jag kan tillägga att jag föredrar en mer “hydralisk” känsla framför de fingerklippande giljotiner som en del moderna knivar kan vara. De är uppenbarligen främst till för att leka med och inte använda. Den här kniven är väl avvägd för att öppnas smidigt och brukas rejält.

Flippern fungerar mycket bra men kunde fått lite rundare former för att minska slitaget på fingret

Flippern fungerar mycket bra men kunde fått lite rundare former för att minska på trycket mot fingret

Storlek och form på flippern är väl valda då bladet kan aktiveras både med tryck och en svepande rörelse bakåt. Vid slutet av rörelsen väntar heller inga missprydande räfflor/”jimpings” eller andra påfund som äter upp huden på fingret när det landar. Återigen ett exempel på arbetad och väl genomtänkt formgivning.

Men det finns detaljer som förtar något av nöjet med den här flippern. Träffar man inte exakt rätt så är kanterna och hörnen något vassa. De kunde gott rundats mer enligt mitt förmenande.
Väl ute låser bladet med en extremt stabil linerlock. Något spel eller glapp i sidled finns helt enkelt inte. Så långt är jag mycket nöjd med låset. Det har heller inte visat några helst tendenser till att släppa även då det provocerats en smula med den typen av vridande rörelser som uppstår när man lossar eggen ur trä vid täljande till exempel. Jag är verkligen inte någon vän av avarten “spinewhacking” men brukar ge kniven några smällar från fel håll för att se om det finns tendenser hos låsarmen att glida. Det gör det inte här.
Ett synnerligen bastant liner-lås. Det här bladet kommer ingenstans i första taget

Ett synnerligen bastant liner-lås. Det här bladet kommer ingenstans i första taget

 

Däremot bjuder den på resolut motstånd när den skall släppas och resultatet blir snabbt en öm tumme. Stålet är inte avfasat på något vis och ramen har heller inte formats för att underlätta åtkomst vilket gör att det är trångt om härligheten när bladet skall fällas in. Jag skulle gärna se att Kizer valde att mjuka upp formen på låsarmen för att öka anläggningsytan eller förse motstående sida men någon form av fördjupning.

Att bära

Här märks det att Intrepid är storebror till Gemini med betoning på stor. Det här är inte knivens starkaste sida. Den väger in på modiga hundrafyrtiosex gram och mäter nästan tolv centimeter hopfälld vilket känns i fickan särskilt med den kantiga formen.

Ett bra och effektivt clip som hade varit ännu bättre om spetsen vinklats mer inåt

Ett bra och effektivt clip som hade varit ännu bättre om spetsen vinklats mer inåt

 

G10 av det här lite grövre slaget sliter en del på byxtyg. Den är inte lika aggressiv som på knivar från Cold Steel eller Ontario men är relativt sträv. Men materialet i kombination med det urstarka clipet kräver sin tribut.

Det gör emellertid att det inte heller finns någon risk att man tappar kniven vilket förstås är mycket positivt. Särskilt på en kniv som är tänkt att tas med i skog och mark. Clipet är tämligen effektivt och någorlunda diskret om än blankt. Annars är min erfarenhet av Kizers clip att de inkonsekventa. Från riktigt bra diton som på Gemini och Splinter till komplett usla som på Bolt och Sliver. Det här hamnar någonstans i mitten av de ytterligheterna.

Clipet är inte flyttbart utan kniven bärs med spets uppåt på höger sida. Det går för all del att ha den på vänster sida också vilket underlättas av flipperfunktionen och kullagren. Då dras kniven “upp och ned” och kniven fälls ut med bladet uppåt innan den vändes i handen. Men det är ett par moment till så vänsterhänta får fumla mer.
 Kniven sitter tämligen djupt i fickan men kurvaturen på clipet gör att den inte dyker så långt ned som fästpunkten antyder.

Övrigt

Som vanligt utmanades kniven under “smekmånaden” med diverse material av olika slag som papper, papp, kartong, plast av olika dimensioner, förpackningar, tape, rep, tyg, trä – torrt och färskt och så vidare.

Eftersom jag inte är jägare eller fiskare så får knivar jag testar istället agera köksredskap ett tag. Även knivar som inte är specialiserade för ändamålet får bekänna färg eftersom det är mycket avslöjande hur ett blad tacklar enkla uppgifter som att skära kött, rotsaker och frukt som äpplen.

Vid kökshandräckningen konstaterades att Intrepid som väntat är mycket bra för att hantera kött. Ett skålslipat blad med inte alltför mycket stål bakom eggen bidrar till det. Kniven gled genom högreven som var första testobjekt utan problem. Även uppgifter som att putsa senor och hinnor klaras med bravur. Lång bra buk med god rundning är här helt rätt. Senare under den här perioden har kniven fått stifta bekantskap med ett par kycklingar och karré med ben bland annat.

Ett område där kniven briljerar, enkel kötthantering

Ett område där kniven briljerar, enkel kötthantering

Något oväntat fungerade kniven även hyfsat till rotsaker. Morot, palsternacka och lök skars med schvung. Visst, ett litet motstånd i morötterna. De brukar obarmhärtigt avslöja tjocka blad och dåliga geometrier. Lök hanterades klart över förväntan.

Ett annat skäl till att jag låter fällknivar tillfälligt flytta in i köket är att det tillsammans med att tälja är moment som tar längre tid och därmed prövar ergonomin. Hade jag varit jägare hade jag tagit ur och flått något istället.

Handtaget känns sisådär när man använder kniven under längre tid. Den känns kantig framförallt i ryggen när man håller hårt i den. En mer uttalad fasad kant hade underlättat mycket. Men det breda handtaget ger också gott stöd åt handen när man tar i lite hårdare. Så lite ris för långtidskomfort men ros för gott grepp blir det på den punkten.

Obligatoriskt papp- och kartongtest. Geometrin är bra men stålet inte extremt uthålligt. Behöver lite TLC med stål under tiden

Obligatoriskt papp- och kartongtest. Geometrin är bra men stålet inte extremt uthålligt. Det tarvar lite underhåll under tiden

När det gäller moment som att förfärdiga tygtrasor av gamla kläder och handdukar, något jag gör frekvent är kniven riktigt bra. Dels behövs en vass spets för att åstadkomma hål och dels får inte bladet ha utstickande delar som tumknoppar/diskar placerade halvvägs ut på bladet eller överdrivna “choils”/ricasso som textilier kan fastna i. Det är en av fördelarna med flippers som jag ser det, att man slipper sådant. Sen finns det nackdelar också men det är en annan fråga.

Rep och tunnare tamp (testobjekt, gammal bogserlina) skär kniven utan problem. Lång egg och bra bett bidrar till det.

Intrepid fick även följa med på diverse skogspromenader

 

Sammanfattningsvis

Jag gillar produkter som inte går vilse i mellanmjölkens land. Det är lättare att vara recensent då! Kizers Intrepid går att säga saker om. Det är en kniv som bjuder på både ris och ros där det sammantagna intrycket är att det är en mycket gedigen kniv.

Något av intrycken bottnar förstås i att det inte är en “Bladesmith”-kniv vilket konkret innebär några eftergifter för att hålla ned priset. Material och konstruktion är enklare med stål/G10 istället för titan, kullager i stål istället för keramik och ett mindre avancerat stål i bladet. Sen vill jag lämna öppet för diskussion om just materialen ens kan ses som nedgradering då de är mycket väl valda och placerar kniven i ett annat fack än sin dyrare släkting. Det blir en annan typ av kniv. Mer brukskniv och mindre fickjuvel helt enkelt. Sen gör det lägre priset att det diffusa begreppet “prisvärdhet” är synnerligen aktuellt i det här fallet.

Både den blå backspacern som kniven ligger rätt i tiden

Både den blå backspacern som kniven ligger rätt i tiden

 

Sen känns Ingrepid Vanguard trots allt något mindre arbetad överlag. Det är främst avsaknad av avfasning på låsarmen och de aningen blockiga G10-sidorna jag tänker på. Även detaljer på clipet kunde förbättrats. Jag gillar inte hur spetsarna på Kizers clip i allmänhet pekat utåt. De får gärna vinklas lite mer inåt i framtiden. Som det är nu trycker de mot handflatan och sen riskerar de att fastna i kläder, skrapa upp möbler och bilar med mera. Det gäller dock fler knivar än den här.

Med det sagt skall det sägas att det här genomgående är en mycket välbyggd kniv. Stabil, utan glipor mellan materialen, inget glapp eller spel i bladet och mycket bra centrering. Den ger ett allmänt robust intryck.

Det andra området som kan kritiseras eller snarare diskuteras är om det är en bra fickkniv? Det är för mig ganska uppenbart att lillebror Gemini är mer lämpad för det med sina mer modesta mått, även den finns i Vanguardutförande numera förresten. Sen vill jag påpeka att Bladesmithversionerna med sina mjukare former och slätare titanfinish generellt är bättre för fickan enligt mig.

Att den är något kantig och tyngre i fickan är ett pris som får betalas menar jag då det måste vägas mot användningsområdet. Intrepid är tänkt att vara större än Gemini för den som uppskattar det formatet och som behöver mer bladlängd och bredd. Materialen och den lägre prislappen lockar till hårdare användning helt enkelt.
Kizer Intrepid Vanguard Out 2

Twitterversion: en riktigt bra allroundfällkniv, förutom för inbitna kontorsråttor

Intrepid Vanguard är nämligen en riktigt bra allroundfällkniv. Det är främst tre saker som talar för den här kniven.

Det första är balansen. Kniven är nämligen mycket välbalanserad vilket trollar med den faktiska vikten och gör den lätt att arbeta med och snabb i handen. Det är en viktig egenskap särskilt hos en något större fällkniv vilket gör att man mer förmår uppskatta den ökade kapaciteten.

Det andra är det övervägande bra handtaget. En väl utformat urtag för fingret, mycket anläggningsyta mot handen och greppig G10 borgar för riktigt bra fäste under de flesta förhållanden, även med våta händer och skulle jag tro för den som jagar eller fiskar. Det vill säga använder kniven med kladdiga händer. Storleken gör också att det går bra att använda kniven med handskar på även om den då är något svår att fälla ihop.
Det tredje och viktigaste är dock att Intrepid liksom sin lillebror har en mycket bra bladform. Även om den är modifierad för att förstärka utseendet så är den i grund och botten okomplicerad. Det går exempelvis skära nära handtaget vilket ger god kontroll vid detaljarbete vilket för oss in på bladet i stort.
Det är något med den resoluta geometrin som gör att bladet i allmänhet fungerar väl till nästan alla uppgifter. Harpunen gör att det är riktigt bekvämt att vila tummen alternativt pekfingret på ovansidan av bladet för ökad styrsel. Formen på bladet ger även mycket buk och därmed lång egg. Ett allmänt kompetent blad som dessutom är snyggt att se på!

Till vem riktar sig då den här kniven? Vilka skall köpa den och vilka skall titta på en annan modell? Den som söker en liten smidig fickkniv att brukas även publikt eller på kontoret kanske skall fundera en gång till. Till det tycker jag den är för stor även om det förstås går. Det är något jag prövat själv under ett tag nu med viss framgång! Då får jag föreslå att man köper sig en Gemini istället samt kompletterar med en Intrepid för alla andra stunder.

Däremot är det en kniv för alla som söker en robust och ytterst välbyggd fällkniv för allroundbruk. En kniv som fungerar som “EDC”-kniv  även om den gör sig bäst på skogspromenaden, vad den nu innebär, på fjället, i båten eller som arbetspartner. Mer bruksknivskaraktär och mindre fickjuvel är det sammanfattande intrycket.

Den första kontakten med Kizers Vanguardserie gav mersmak. Såpass att ännu en kniv, “Bolt”. därefter införskaffats!

 

Specifikation:

Längd utfälld: 213 mm

Längd hopfälld: 118 mm

Vikt: 146 g (vägd av mig)

Bladlängd: 104 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: VG10, 58-60HRC

Handtag: G10 på stålram

Lås: linerlock

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina

* Böker Albatros och Nano, Spyderco Zulu m fl är exempel på knivar med väldigt dåliga spetsar. 

** Exempel på enligt mig sämre utformade urtag/”grooves” återfinns på Kizer Bolt, Benchmade AFCK och Cold Steel Voyager L.

 

/ John

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *