Nordens största utbud!     ✔ Gratis frakt över 499kr    ✔ Säker betalning och delbetalning    ✔ Tusentals nöjda kunder

Modellen Hunter Pro från Victorinox finns i ett flertal olika varianter och den första utgåvan kom redan för sex år sedan. Det var då ett stort steg för Victorinox som i och med modellen breddade sortimentet från att enbart baseras på köksknivar och multifunktionsknivar till att även omfatta den här typen av mer konventionella fällknivar. Visst har de även tidigare haft enbladade fällknivar i katalogen som Army 1, Bantam och Excelsior. Men de bygger alla på samma grund som multifunktionsknivarna. 

Satsningen fick blandad kritik. Mycket tror jag beror på att många testade dem som rena EDC-knivar och det var de inte särskilt lämpade för. Något som redan namnet skvallrar om i och för sig men det har aldrig hindrat en “YouTuber”. De kunde fås både med nylon, gummi och trähandtag och för att passa bättre för friluftsliv så var de försedda med rejält grova handtag. 

Victorinox Hunter Pro M Alox

Därefter var det dags för ytterligare ett steg i utvecklingen av Hunter Pro då den i slutet av 2018, början av 2019 kom med tillägget Alox. Alox står för aluminiumskollor och är vad den här kniven har. Men även det här utförandet finns i två versioner. En tvåhandsöppnad som därmed trots formatet och låset är gångbar på den viktiga tyska marknaden och så den här enhandsöppnade utgåvan. De är omöjliga att blanda ihop då den tvåhandsöppnade kniven är klarröd.

Förutom att knivens handtag fick en överhalning så utrustades den även med clip. Därmed stod det klart att man satsade på den luckruativa (amerikanska) EDC-marknaden där det är mer av ett måste än i Europa. 

En för att vara Victorinox riktigt brutal kniv, sett till storlek

Det avspeglar sig även i hur man väljer att presentera kniven i katalogen då man säger att Hunter Pro Alox är “perfect for everyday adventure in the great outdoors or in the city” samt att den är “built for discovery and wanderlust, the latest incarnation of the Hunter Pro adds sophistication and slick looks into the mix”. Vad som sägs är med andra ord att eftergifter gjorts för utseendets skull samt att man även siktar vardagsbruk jämte friluftsliv och jakt. En EDC-kniv således. Frågan är om man lyckats med det förvandlingsnumret?

Blad

Det här bladet är olikt det mesta du sett på en kniv märkt Victorinox. Det är till att börja med större än något annat de gjort. Det rekordet hölls tidigare av Rangerknivarna som ståtar med 95 mm blad. Den här kniven har ett som är över en decimeter långt, närmare bestämt 101 mm. Grovleken drar också åt det bastana hållet med tre millimeter.

Både mått och form känns väl valda med tanke på knivens originalnamn Hunter men har fått leva kvar även i den här inkarnationen. Formen är Victorinox traditionaella spearpoint där särskilt vikt lagts vid ett par detaljer. En är att se till att spetsen befinner sig tämligen långt ned och är lätt att täcka med ett finger. Något som förstås kan vara till hjälp då man tar ur vilt. En annan är den långa buk som den lätt svängda eggen utgör. Den är emellertid långt ifrån ett flåblad som synes. För att göra det starka bladet något spetsigare har det en mindre falskegg. 

Formen känns igen från andra Victorinoxknivar men storleken och ytbehandlingen är ovanlig i sammanhanget

Finishen på bladet är jag inte helt vän med. Victorinox har frångått sin sedvanliga spegelpolering till förmån för en grå blästrad yta. Utförandet får godkänt men inte mer. Jag tycker ytan ser lite billig ut. Den kan bero på att bladet är just det. Stålvalet är nämligen ett av den här knivens sorgebarn. De borde ha valt något ett snäpp upp i hierarkin. Nu är det Victorinox vanliga stål från 1.4419-gruppen, ett X38CrMo14 som ungefär motsvarar AISI 420 som är aktuellt. Nu har de likt Buck mycket erfarenhet av härdning och värmebehandling av det här stålet men det räcker ändå inte hur långt som helst. Särskilt inte i relation till konkurrenterna.

Förutom att stålet är enkelt har man valt att av någon outgrundlig anledning göra bladet extremt starkt genom att förse det med en mycket låg sabelslipning. Det är ingen scandi grind det handlar om heller utan en rejäl primäregg avlöser slipfasen. För friluftsbruk och för all del för jakt kan jag se att det fungerar men för mer allroundbetonade uppgifter är det inte optimalt. 

Jag är ingen vän av ytbehandlingen och stålet får knappt godkänt

Utan tvekan hande Hunter Pro M tjänat på att få den för Victorinox mer standardiserade fulla flatslipningen.

Den egg som finns från fabrik upplevs av mig som en smula märklig. Egentligen är det inget fel på den men den upplevs inte som särskilt vass trots att den faktiskt rakar hår. Den är också jämn och symmetrisk som sig bör. Anledningen till den speciella känslan är nog att den är så tvär. Den är uppenbart slipad för att vara stadig och stabil snarare än att skära med lätthet. Frågan är varför på en kniv som inte enbart riktar sig till friluftsliv längre?

Inte ens där är den optimal för övrigt. Den fungerar på trä men är långt ifrån att vara någon täljkniv och ett flertal jämförbara knivar slår den på fingrarna. Detsamma gäller mer “EDC-orienterade” uppgifter som att skära kartong och papp. Den tvära eggen bjuder då på motstånd. Det går förstås men även här är eggvinkeln och slipfasen långt ifrån perfekt.

Sammantaget så kan sägas att den skär som en duglig kniv bör göra men inte dirket briljerar på något område. 

Handtag

Materialet i handtaget känns igen från de knivar som ingår i Pioneer-serien. Det är Victorinox version av aluminum som de kallar för Alox. Det är en förkortning som står för aluminiumoxid helt enkelt. Den lättrade ytan ger fäste utan att var för sträv och i mitt tycke är den även trevlig att se på.

Sidorna är fästa utanpå en ram i massivt stål. Den är inte lättad på något vis. Det bidrar till knivens påtagliga vikt. Hunter Pro väger in på 186 gram. Det är faktiskt närmare 20 gram mer än ursprungsversionerna som har lättare material i skollorna. 

Aluminiumhandtaget är mycket bekvämt att både hålla i och arbeta med

Dock är den här versionen faktiskt tunnare än vad åtminstone jag trodde när jag först såg den på bild. Tidigare uppfattning grundades på att jag fått för mig att den hade samma yttermått som originalverionen. Med tanke på vikten är jag tacksom för att så inte är fallet. Som det är nu mäter kniven 11 mm över ryggen vilket är riktigt tunt för en kniv av den här storleken.

Hunter Pro är riktigt tunn i Alox-utförande

Fästpunkt för fånglinehål finns. Ett som sticker ut onödigt mycket. Kniven levereras även med ett styck flätad snodd för dem som vill ta av clipet och fiska upp den ur fickan på det viset istället. Men jag kan avslöja att det här inte är en kniv jag vill ha löst i byxfickan. Möjligen i en jacka i mycket kraftigt tyg. 

Komfort och ergonomi i samtliga grepp är utmärkt

Handtaget på en här kniven är extremt rymligt. Det gör att kniven kommer undan med något jag vanligen inte är någon anhängare av, individuella fördjupningar för fingrarna. Men här är de stora men även rundade nog för att passa även mindre händer. Sammantaget är det här en rusktigt ergonomisk kniv. Trots det finner jag att när jag t ex täljer, särskilt i lite hårdare trä, vill handen krypa framåt med ett finger över fingerskyddet för att få mer kraft.

Öppning och lås

Det här är inte Victorinox första enhandsöppnade kniv men de hoppade på det tåget sent varpå följer att de inte har särskilt många av den sorten i katalogen. Hålet som gjorts för ändamålet är rejält stort, lagom fasat och utmärkt placerat för lätt åtkomst. Faktum är att det är ett av de bättre jag använt utöver det runda originalet från Spyderco.

Det ovala hålet fungerar utmärkt

Lika imponerande är emellertid inte gången. Faktum är att den här kniven är en aning seg att öppna. Den glider men det är en rörelse med rätt mycket friktion. Det kommer sig av två saker. Den ena är att pivotniten är rätt hårt slagen och det måste den vara eftersom den här kniven inte med lätthet kan justeras som de flesta andra moderna knivar kan. Det andra är att man valt att bygga den här kniven helt utan lager! Det vill säga inte ens det minsa lilla glidlager i brons står att finna mellan blad och ram. Hunter Pro är med andra ord byggd på samma vis som alla Victorinox slipjoints.

Det finns dock en fördel med det förfarandet. Det ökar kontaktytan mellan blad och handtag markant vilket ger ett stabilare blad i sidled. Ytterligare ett argument kanske kan vara att det minskar risken för grus och smuts att krypa in mellan blad och handtag.

Direkt ur kartong är Hunter pro mycket stabil och saknar helt glapp eller spel vare sig i blad eller lås. 

Hunter Pro M är försedd med en back lock

Låset är ett annat något oprövat kort för Victorinox. Lås har de haft förut, allt från sidomonterade lås som på Rucksack till liner locks på Sentinel. Men back locks har de inte laborerat med tidigare. Den här varianten fungerar väl även om känslan faktiskt påminner om ett mellanting mellan en slipjoint och en back lock.

Själva låsfunktionen är dock stabil och låset är lätt att släppa. Mycket tack vare att låsklacken inte behöver mycket rörelse för att frigöras. Eller, förresten helt lätt är det inte för fjädern är stark och bjuder motstånd. 

Att bära

Pro Hunter är en mycket stor kniv. Det är ett faktum som inte går att dölja. Den är lång, tung och tämligen hög. Längden på handtaget är hela 13,6 cm även om ca 6 mm av det är fånglinehålets fel. Bredden är i sammanhanget relativt tunna 1,1 cm och höjden hopfälld strax över fyra centimeter mätt över knölen och strax under på resten. Vikten är dock det som sticker ut mest då den väger in på hela 186 g. 

Victorinox Hunter Pro Alox är en tung rackare som dock räddas något av att den är tunn

Aloxmaterialet gör att kniven lätt glider på plats när den skall stoppas undan och på samma vis är det lätt att dra kniven. Vinkeln på clipet gör även att den hänger bra i fickan långt bak längs med sömmen. Kanter och hörn är bortsett från fånglinehålet mycket mjukt rundade. Det gör att kniven inte skrämmer bort en hand från övriga prylar i fickan.

Ett clip med god funktion samt ett par nackdelar

Clipet är delvis suveränt. Eller snarare är funktionen utmärkt men det är mycket synligt där det sitter och det är också mycket tunt så risken finns att det böjer sig om man fastnar i något.

Det som gör det till ett bra clip är dels spänsten som är väl avvägd så kniven både hålls på plats och är lätt åtkomlig. Men dess främsta förtjänst är att det är närmast omöjligt att känna i hand. Orsaken är en kombination av ett lätt krökt handtag och att clipet både sitter långt ned och har en rundad böj baktill vid fästet. Sedan är själva materialet som sagt tunt och handtaget långt vilket gör att bakänden på clipet oftast hamnar utanför min hand när jag håller i kniven.

En nackdel med hur det är fäst, genom friktion i en ficka i ramen, är att det inte kan flyttas men väl avlägsas. Det senare kräver dock en del våld. 

Sammanfattningsvis

Med tillägget Alox adderat till modellen Hunter Pro bryter Victorinox delvis ny mark igen. Vad de markerade genom att göra modellen slankare, stilisera utseendet och förse den med clip var att den inte enbart riktade sig till skogsmullar och jägare längre. Istället vill man ta upp kampen med andra större EDC-knivar på marknaden. Eller åtminstone erbjuda något för dem som söker en sådan försedd med en korslogga. 

Det märks emellertid att de inte är helt på mammas gata och att marknaden man siktade på främst var den amerikanska. Men här undrar jag om man inte möjligen gjort några felbedömningar från Victorinox sida. Det utan att känna till något om försäljningssiffor bör tilläggas. En gäller storleken. Det här är faktiskt en ruskigt stor kniv! Visst, allt är större i amerika men det medför att den inte är laglig överallt i världen samt att den inte tilltalar alla som EDC-alternativ i vilket fall. Inte ens i USA. Särskilt inte som vikten raskt närmar sig två hekto. Sedan är konstruktionen något föråldrad med sin massiva ram och nitade konstruktion. Det medför att kniven vare sig kan justeras* eller demonteras. Egenskaper som ofta efterfrågas eller till och med tas för givna hos moderna fällknivar.

Något annat som ligger den här kniven i fatet är valet av bladstål. I en tid när stålfetishismen knappt vet några gränser är stål i 420-klassen att betrakta som mycket mycket enkla. Nu skall till Victorinox försvar sägas att de säljer mest knivar i världen och de är alla utrustade med liknande stål så uppenbarligen inte bara går det utan därtill bra. Den inbitne Victorinoxkunden är inte lika trendmedveten på just det området som den genomsnittlige kniventusiasten tycks det. Eller så är vederbörande skandinav. Traditionellt har vi inte sålt lika många knivar baserat på teoretisk prestanda här uppe i norr. Något som förresten gäller stora delar av Europa när jag tänker efter så jag får nog revidera det påståendet. 

En stor och rejäl kniv som jag trots att den påstås vara för EDC-bruk helst använder i skogen

Jag kunde tyvärr konstatera att hos mitt exemplar lyste den sedvanliga schweiziska precisionen något med sin frånvaro. Ett par småmissar kunde noteras som att eggen faktiskt inte var särskilt vass eller snarare väldigt robust slipad och att bladet inte är helt centrerat. Men det är småmissar och på det hela taget ger kniven ett gediget och välbyggt intryck. Något annat hade gjort mig besviken. Jag har positiva fördomar om Schweiz därvidlag.

Mycket av den goda känslan härstammar från stabilitet. Vikt kan vara enbart av ondo men här bidrar det till att göra att kniven känns pålitig. Särskilt som den är tämligen balanserad.

Men knivens främsta egenskap är att den ståtar med en synnerligen sympatisk ergonomi. Den är förbaskat skön att hålla i och arbeta med helt enkelt. Sedan är den snygg även om utseendet kan vara en smula polariserande misstänker jag. Det som kunde höjt det ytterligare ett snäppp i mina ögon är om man valt en annan finish på bladet. 

Victorinox Hunter Pro i sin senaste utgåva är en snygg kniv

Till syvende og sidst tror jag att Hunter Pro M Alox är en kniv för den redan bitne eller till och med inbitne. Den som gillar sina schweizerknivar men vill ha något mer substantiellt. Den som vill komplettera sina små multiverktyg med en rejäl fällkniv. Sen tror jag också att de kan sälja en hel del på namnet. Victorinox är trots allt världens överlägset största fällknivsmärke och ett av de mest kända varumärken som finns överhuvudtaget. Det finns en anledning till det. 

Specifikation:

  • Längd utfälld: 237 mm
  • Längd hopfälld: 136 mm
  • Vikt: 186 g
  • Bladlängd: 101 mm
  • Godstjocklek: mm
  • Bladstål: X38CrMo14
  • Handtag: Alox, aluminium på stålram
  • Lås: back lock
  • Producerad av: Victorinox, tillverkad i Schweiz

/ John

* En sanning med modifikation. Nitade knivar kan justeras genom att man med varsamhet knackar på niten med en hammare om glapp uppstått.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *