Nordens största utbud!     ✔ Gratis frakt över 499kr    ✔ Säker betalning och delbetalning    ✔ Tusentals nöjda kunder

Det fanns en tid när jag verkligen ville ha en kniv från Brous Blades. Men det var en annan modell och en annan tid, modellen var Silent Soldier Flipper1. Istället blev det här den första kniv jag kommit i kontakt med signerad Jason Brous. Modellen heter Exo och har några år på nacken vid det här laget men likväl är den värd att ta en titt på. 

Brous Blades Exo

Exo är som sagt designad av Jason Brous, mannen bakom Brous BladesExo är en något äldre modell vid det här laget då den hade premiär 2015. Fast egentligen kan väl sägas att grundformen till och med äldre än så då den är mycket lik en annan modell i katalogen kallad VR-71. Vill man vara elak kan man säga att idéerna tröt fort då även modellerna XR-1 och T4 ser ungefär likadana ut de med. 

Den här “blacked out”-versionen av Exo är ett typiskt exempel på begränsad upplaga då det gjorts 500 exemplar av den. 

Kniven kommer för övrigt i en mycket avancerad förpackning i form av en Pelican-låda med tillbehör som Torx-nyckel á la IKEA. Så uppenbarligen anser BB att man skall kunna demontera sin kniv om man nu känner för det. 

Exo är en kniv med en hel del attityd och typiskt formspråk

Blad

Exo bjuder på ett mycket distinkt blad. Som ofta med knivar signerade Jason Brous är formen rätt spetsig och får i det här fallet klassificeras som en modifierad drop point2. Den modifierade delen innebär en svängd rygg som sveper nedåt i två etapper. Det utseendet förstärks av en fasad del av ryggen/swedge och ett hål i bladet som följer den linjen på ett elegant vis. 

Bladet mäter 8,6 cm och höjden hamnar på 3,3 cm där det är som bredast precis vid handtaget. Siffrorna luras dock en smula då bladet hastigt smalnare därifrån. Bladgodset är fyra millmeter tjockt. 

Bladformen är en spetsig drop point

Finishen fanns i ett par olika varianter med både ljusa och mörka blad och det här är en acid stonewash som är mycket välgjord. 

Slipningen lämnar en del övrigt att önska. Den är ojämn i höjd och avslutas både med en halvcentimeter oslipat stål och en kälkbacke

Fabrikseggen däremot är inte lika imponerande. Det skålslipade bladet är rätt tunt bakom eggen men originaleggen är inte särskilt vass. Inte heller är den jämn i höjd och framförallt är avslutet mot ricasson till hemskt. Eftersom eggen inte går fri från övergången mellan ansats och slipfas så bildas en kälkbacke/smile redan från början. Något som lär förvärras efter några omslipningar om inget görs åt saken.

Eftersom det här är mer av en presentation än en recension i det att jag inte burit kniven särskilt mycket och använt den ännu mindre kan jag inte helt uttala mig om hur den är att bruka. 

Handtag

Exo bjuder på en en tämligen ovanlig lösning på handtagskonstruktion. Den är faktiskt den enda kniv jag stött på som ser ut så här. Eller rättare sagt med den här materialkombinationen. Det innebär att låssidan utgörs av en stålram med en titanskolla på utsidan och den andra delen av handtaget utgörs av en tjockare titansida. Den sidan är sedan lättad invändigt. 

Exo har fått titansidor i acid stone wash, inte min favoritfinish men den dyraste av de som fanns att tillgå

Det här utförandet är vad som kallas “blacked out” vilket innebär att alla skruvar och distanser är svarta de också förutom att både blad och sidor är det. Själva ytan på handtaget har fått sig en acid stonewash på samma vis som bladet. Under den svarta utan döljer sig en del avancerade linjer med pikanta detaljer. Den rundade framkanten av handtaget speglas exempelvis i övergången mellan slipfas och ansats på bladet. På samma sätt följer handtagets form även hålet i bladet. 

Sidorna är egentligen helt flata men en viss rundad känsla har åstadkommits genom att fasa särskilt nederdelen av handtagen rejält. 

Gott om räfflor finns över stora delar av handtaget och det behövs med den formen. På bild två syns lösningen med den ensidiga stålramen

Den totala längden på handtaget är 11,5 cm men själva greppytan utgör bara 9,5 cm. Konstruktionen är öppen i ryggen med två timglasformade distanser. Skruvarna som håller ihop kniven har små T6-huvuden. Pivotskruven ståtar med en storlek större, T8. Båda storlekarna kan justeras med det medföljande verktyget. 

Exo är neutralt balanserad och handtaget rymmer en hand även om greppet inte är särskilt väldesignat

Handtaget är rätt bra då det fyller handen väl och inte är helt oävet att hålla i. Det är det som fått flera “recensenter” att utbrista att den är ergonomisk. Det är den inte alls, de verkar inte veta vad det begreppet innebär. Men handtaget är mycket bekvämt att hålla löst i när man leker med kniven och inte använder den till något. Själva ytan är rätt hal men kniven har ett överflöd av greppförbättrande åtgärder. Dels återfinns det räfflor inte bara på bladryggen utan även främre delen av handtaget bakom flipperfenan samt på handtagsryggen. De är välgjorda och ger fäste utan att vara överjäkliga mot handen. Så långt är väl det mesta ok. 

Utöver det har Jason försett handtaget med ett väl tilltaget fingerskydd som dessutom förstärks av flipperfenan när kniven är öppen. Sammantaget gör det att kniven känns anpassad till att sticka med. Det är ingen risk att man halkar framåt i första taget. Åt andra håll är fästet inte lika bra dessvärre och det är det som nyttjas när man faktiskt skär något. 

De vassa kanterna som syns på första bilden vill gärna trycka mot handen (bild 2).
Enda sättet att undvika det är att flytta bak handen varpå handtaget blir för kort och ger sämre grepp

Men det riktiga trista uppstår då man håller kniven hårdare som om man faktiskt skär något. Då upptäcks tämligen omgående att kanterna på ovansidan av ryggen och på insidan av kniven är för tunna. Framförallt får man stifta bekantskap med de riktigt obehagliga avsluten på fingerskyddet som är rejält spetsiga. De kan till viss del undvikas om man inte har pekfingret i närheten av dem men då är å andra sidan handtaget för kort och eftersom det har en usel form som är bredare framtill än baktill kombinerat med polerade flata sidor så känns det som kniven vill sticka ur handen.

Öppning och lås

Egentligen kan Exo öppnas på två vis. Bladhålet är inte enbart för syns skull utan kan användas för att fälla ut bladet lugnt och stilla. Det fungerar därtill tämligen väl. Men det sättet att öpnna kniven faller i skuggan av flipperfunktionen. Det här är inte bara en flipperkniv vilken som helst utan en riktigt bra sådan. Detentkulan ger precis lagom med motstånd, geometrin och placeringen av fenan och Brous egen version av kullager ger tillsammans önskvärd effekt. Det här är en av de kvickaste knivar jag hanterat. 

Flipperfenan är inte stor men oerhört effektiv

Funktionen är också mycket säker. Fenan hittas intuitivt och den har försetts med några räfflor för bättre fäste. Det spelar heller ingen roll hur du trycker, drar eller närmar dig den. Allt fungerar helt enkelt. 

Något otippat hittas på en kniv med titanhandtag en liner lock i stål. Anledningen står möjligen att finna i tidsspannet när den här kniven hade premiär. Det var när ramlås i titan formligen exploderat på marknaden och börjat dominera utbudet. Det gjorde att många hade problem med både lock slip och lock rock. Atlltså att låset glider eller glappar. 

Exo ståtar med ett mycket bra lås

Med den här lösningen får man istället stål i låsarmen mot stål i bladet och undviker därmed den typen av problem även utan låsarmsförstärkningar. Man slipper även problemet med en tydlig låssida och en ramsida på kniven. För att få till det med titan på utsidan krävs dock en specialkonstruktion med en kniv byggd med en halv stålram med en tunnare titansida utanpå. Det för att den skall bli lika tjock som motstående sida. Det är jag tacksam då jag avskyr assymetriska handtag! 

Låsfunktionen i sig är perfekt. Exo känns som den berömda stridsvagnen och allt glapp eller spel lyser med sin frånvaro. Att släppa låset är ok men inte mer. Låsarmen är fasad vilket gör den bekväm att trycka mot men den är svår att komma åt där den sitter inklämd. Dessutom vill den gärna nypa skinnet på fingrarna när man stänger kniven. 

Att bära

Exo borde vara lätt. Det eftersom en kombinationen av ett kraftigt avsmalnande skålslipat blad tillsammans med att både titansidan och den halva stålramen är rejält lättade. Slutresultatet hamnar emellertid på icke imponerande 148 gram. Det är runt tjugo gram mer än de flesta andra knivar i liknande material och storlek väger. Men visst det är inte så tungt att det avskräcker från köp av det skälet. 

Clipet ser ut att vara fäst med en skruv men i själva verket är det två

Tyvärr toppas det hela med ett clip jag inte gillar det minsta. Först och främst är det ett bevis på varför både jag och många andra framför kritik mot “skulpterade clip”. Ofta är de nämligen snygga men fungerar sämre an andra typer. Här är det inte ens snyggt då det står “Brous Blades” med vit text i ful font över hela clipet. Resten av utseendet är mer neutralt och gjort i samma finish som resten av kniven. 

Utöver det kan det inte flyttas varpå vänsterhänta icke gör sig besvär. Men värre är att det inte fungerar bra heller. Spänsten är bra men rampen alldeles för liten och utrymmet under clipet för snålt tilltaget. Det här clipet får du inte in i en vanlig jeansficka med en hand. Och böjer du det utåt riskerar du att förstöra det. 

Det är inte mycket utrymme under clipet

Clipet ser ut att vara monterat med endast en skruv men i själva verket är det två då en är skruvad från insidan. Formen har en fördel, det känns mycket lite i handen trots att det är ett fräst clip i titan. Anledningen är att det är mycket lågt i bakkant vilket är en väl utförd detalj som dock inte räddar totalintrycket. 

Sammanfattningsvis

Jag måste erkänna att jag inte till fullo förstår mig på prissättningen på den här kniven. Jag förstod den inte när den kom och jag gör det fortfarande inte. Eller rättare sagt, jag förstår mig inte på den här kniven alls. Av Jason Brous själv beskrevs den som “the flagship of the line” när den kom. Det skulle möjligen förklara priset men inte mycket mer. 

Jodå, den har allt några saker som talar för den. För det första är linjerna distinkta och personliga och för den som uppskattar dem är det ett stort plus. Jag tillhör emellertid inte den skaran. Det är något med bladet som inte riktigt tilltalar mig, särskilt inte i kombination med proportionerna på handtaget. Men det är förstås en subjektiv betraktelse. En annan fördel är att den är riktigt välbyggd. Det får jag ge den. Allt är väl hopskruvat, bladet är centrerat och finishen på bladet är snyggt utförd. Det här exemplaret råkar också tillhöra den mest tidskrävande och därmed också den dyraste versionen (479$ på BBs hemsida). Sen förtjänar själva öppningen ett extra omnämnande då den är exceptionellt bra. Det här är en blixtsnabb kniv att öppna. 
Men allt är inte guld som glimmar, det finns klara brister på flera plan. Sedan är formspråket förvisso konsekvent men du får betala mycket för namnet hävdar jag. 

Formatet fungerar väl för EDC-bruk även om bladformen är en smula aggressiv

Vi talar trots allt om en kniv med en liner lock i stål och ett blad i enkelt, i alla fall billigt, D2-stål som man hängt två bitar titan på. Förvisso ett konsekvent handlande då Jason, åtminstone vid den här tiden, inte använde sig av något annat stål. Priset på Exo låg och ligger runt 6000kr (450-480$ bereonde på utförande i USA när den var ny) om du nu kan få tag i ett exemplar. Man får betala mycket för en stentvättad kniv som ser ut som en lågpris-Kershaw i mestadels billiga material. Trots det höjdes den till skyarna av flera personer, däribland och den kände YT-personligheten Jim Skelton som bland annat sade att “there are no sharp edges anywhere on this knife” vilket måste vara bland det värsta skitsnack jag hört. Hade han ens försökt hålla i kniven innan han yttrade de orden? Det är nämligen precis vad som finns på det här handtaget. 

Där kommer en av de största bristerna. Det finns VISST kanter och hörn på det här handtaget, flera stycken till och med. De hittas bland annat där lillfingret skall husera. Där är ramen tunn på grund av de kraftigt fasade sidorna och i kombination med en distinkt kant på insidan blir slutresultatet inte alls bra. Fast värre blir det med titansidan kring låsarmen som är mycket tunn. Det ger en annan vass kant som pekfingret ligger an mot. Dessutom nyper låsarmen gärna tummen när man stänger kniven. Fast värst är det förbaskat vassa hörnet vid det jättelika fingerskyddet. Det som uppstår precis där låsarmen är utskurven ur handtagssidan. Inget har gjorts för att mjuka upp det och det är riktigt obehagligt. 

Sen retar jag mig på att eggen inte är bättre utförd på en kniv i den här prisklassen. Det är beklämmande rent ut sagt. Som grädde på moset är clipet uselt. 

Brous Blade Exo, en kniv för de redan frälsta

Så vad vi har här är en kniv med ett klart och uttalat designspråk signerat Jason Brous. Om man är såld på det och välbyggda svarta knivar som är svindlande kvicka att fälla ut så är det här en kniv för dig. 

Men några praktiska eller ens konkreta argument för att köpa den här kniven av andra skäl kan jag inte komma på. För mig är det exempel på när ett “hype train” bara tuffar på. Somliga tillverkare och designers får ibland en status som är svår att leva upp till i mitt tycke. Jason Brous verkar vara en sådan om den här kniven på något vis är representativ för det han gör. 

Specifikation:

  • Längd utfälld: 200 mm
  • Längd hopfälld: 114 mm
  • Vikt: 147 g
  • Bladlängd: 86 mm
  • Godstjocklek: 4 mm
  • Bladstål: D2, 59-61 HRC
  • Handtag: Titan, 6AL4V, på stålram
  • Lås: Liner Lock

Producerad av: Brous Blades, tillverkad i USA

/ John

1. Anledningen till intresset för den modellen är att den mer eller mindre är en kopia på en Fred Perrins “La Griffe” fast i fällbar version. Ännu mer lik är den som ursprunglig neck knife. 
2. Kallad “trailing point” (i den här videon: https://www.youtube.com/watch?v=fcapppNf028) av Jim Skelton som uppenbarligen inte vet vad det är för något. En sådan har en spets som strävar uppåt som namnet antyder. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *