– kantig charm

Så var det då dags för årets första knivrecension här på Vasst. Kniven som vi skall titta lite närmare på kommer från ett märke som har gått lite kräftgång på marknaden. Från att en gång i tiden varit välrenommerade till att nästan ha fallit i glömska kom de tillbaka med ett samarbete med Bear Grylls för några år sedan. Den kombinationen blev en försäljningssuccé även om många kniventusiaster rynkade på näsan. Men parallellt med det dök det upp några solida fastbladare som exempelvis “Strong Arm” och anhängare av multiverktyg har förstås alltid vetat vilka de är. Nu i början av 2019 lanserar de även några fällknivar som verkar vara högintressanta. Det finns kanske anledning att återkomma till dem. 

Men idag skall vi titta närmare på en modell som kom förra året, nämligen Gerber Pocker Square. En kniv med rena och framförallt snygga linjer i en bra storlek för fickan. Materialen är förvisso enkla men frågan är hur den trots det står sig som vardaglig följeslagare?

Gerber Pocket Square

Kniven är som sagt döpt till Pocket Square. Ett namn som i det här fallet inte alls är långsökt eftersom den i stängt läge kanske inte är en kvadrat men väl en uttalad rektangel. Kniven kommer i två versioner. En enklare modell med sidor i plastmaterial som är lite lättare samt tillika lägre prissatt. Sen finns den här med sidor i aluminium. För mig kändes den som det givna valet då den i mina ögon ser så mycket bättre ut!

 

Pocket Square handlar om linjer, kantiga linjer

Twitterversion: It’s Hip to be Square, at least in the pocket!

 

Blad

Bladet som uppenbarar sig när kniven fälls ut är en enkel drop point. Inga utsmyckningar eller avvikelser från grundformen. Ytbehandlingen matchar knivens övriga grå färgtema då bladet blästrats. En finish jag emellertid inte är särskilt förtjust i alls. Det har en tendens att öppna upp stålet och bilda “porer” som gör att risken för korrosion ökar markant. Sen tycker jag inte det är snyggt. Det ser billigt ut och den här kniven hade gjort sig bättre med en halvblank satin eller något liknande enligt mitt förmenande.

 

Bladet har fått en blästrad finish och en tämligen brant egg

Slipningen är något märklig då det är en låg sabelslipning som om den fullföljts mer konsekvent blivit en “scandigrind”. Men som det är nu har den istället fått en påtaglig primäregg som är rätt tvär. Lite för mycket yxegg för att vara optimalt. Bladet mäter 7,5 cm på längden, är 20 mm högt och godstjockleken är 2,5 mm.

Efter omslipning upptäcktes att eggen inte var helt centrerad från fabrik

Stålet är som ofta när det handlar om Gerber tämligen enkelt. Eftersom kniven är gjord i Kina är det ett “bokstavsstål” som är aktuellt men här är det inte de mer vanligt förekommande 8Cr13/14-serierna utan istället 7Cr17MoV. En variant jag inte stött på tidigare. Uppenbarligen är det mer Molybden i den här blandningen. Återstår att se vad det gör på sikt och om det går att upptäcka någon skillnad. Men ett fall framåt är att de anger vilket stål de använder sig av. Länge var “Gerber Mystery Steel” ett begrepp i knivvärlden. På min gamla CF (First Produktion Run -96) står det till exempel inte angivet alls men det lär vara 425M i det fallet.

Fabrikseggen var inte mycket att hänga i granen. Möjligen kan den kallas dugligt jämn, om vi är snälla. Det gäller dock inte spetsen som kantrar rejält åt höger. Men skärpan var det väl så att det med milt våld gick att skrapa hår, inte mer. Efter omslipning blev den förstås vassare men då blev det även uppenbart att eggen inte var helt centrerad eftersom den blev bredare på en sida trots system med fasta vinklar. Sen kan tilläggas att skruven för tumplattan var omöjlig att lossa vilket försvårade slipningen.

Kniven skär annars som den ser ut, kantigt. Att eggen inte är bra till mjuka material som frukt och grönt kanske säger sig självt med den eggvinkeln? Kartong och liknande klarar den av förstås, konstigt vore det annars det är trots allt en kniv. Men det går inte särskilt lätt. Spetsen däremot är mycket bra och penetrerande snitt av olika slag som när envetna krympplastförpackningar skall avpolleteras. Det och liknande uppgifter går mycket lätt.

Överlag är det här en kniv som är bra till just sådant. Enklare göromål där man tar fram sin kniv, skär ett snitt eller två och sedan stoppar undan den igen. Särskilt väl går det om snitten inte är genomgående utan lite grundare. Önskas bredare kompetensområde får man söka sig till knivar som ser ut att hantera det. Det kan vara på sin plats att påpeka att allt förstås går. Det är nyanser jag talar om och därmed hur smidigt det går att genomföra en uppgift.

 

Handtag

Formen på det här handtaget är vad som ibland refereras till som “godisbit-form”. Tänk er en Japp eller annan liknande stycksak. En form som i det här fallet är förvånansvärt bekväm att hålla i. Storleken räcker till för att alla fingrar skall få plats och utrymmet som gjorts för tumplattan i stängt läge bildar en naturlig fördjupning för pekfingret att husera i. Tummen hittar lika naturligt sin plats på ovansidan av bladet. Så märkligt nog fungerar det här handtaget väl till de enklare uppgifter den är avsedd för.

Jag skriver enklare då superlativerna får sparas till annat tillfälle. Att det inte finns några uppenbara “hotspots” innebär inte att det är ett ergonomiskt mästerverk. Bakänden på clipet känns i handen som den här typen ofta gör och det finns kanter vilket är tämligen givet med den formen på ett handtag. Men det är först om man försöker ta i det märks och det är inte riktigt vad kniven är gjord för så jag behöver inte sparka på en död häst.

 

Handtagsformen ger ett grepp som är bekvämare än det ser ut

Pocket Square är byggd på en kraftig tvåmillimeters stålram och utanpå den återfinns handtagssidor i endera FRN-material eller som i det här fallet aluminium. Sidorna är även de kraftiga och har fått sig frästa skåror som både är dekorativa och ger fäste. Konstruktionen med både stålram och aluminiumskollor är egentligen inte nödvändig för styrkans skull men något som följer av prisklassen. Att förena en liner-lock med aluminium kräver annars lite pyssel och tar tid att tillverka vilket förstås ökar produktionskostnaden.

Handtagsformen ger ett grepp som är bekvämare än det ser ut

En sak som bör påpekas är att kniven är närmast demonteringssäkrad. Nu är jag ingen advokat för att förvandla knivar till lego i tid och otid. Tack och lov går det bra att komma förbi det första lagret, sidorna. Annars hade det inte gått att justera pivotskruven som återfinns därunder. Sidorna attackeras bäst med hjälp av en standard T6. Lika enkelt kan pivotskruven med huvud i storlek T8 sen justeras. Därefter går det inte längre. Vare sig med våld eller värme. Det kostade mig ett par bits att upptäcka det dessvärre. Frågan är om det är gänglåsning eller epoxilim som använts i det här fallet? Jag hade nämligen velat avlägsna tumplattan för att bättre kunna slipa kniven.

Byggkvaliteten på kniven får godkänt men inte mer. Skollorna är välgjorda men kunde passa ramen bättre på något ställe. Bladet är centrerat men inte någon fröjd att fälla ut och in. Ytbehandlingen på aluminiumet är snygg men något känslig för repor.

 

Öppning och lås

Pocket Square tillhör de där knivarna som liksom några “Kwaikenliknande” fällknivar har bladet helt dolt i handtaget i stängt läge. Det gör att det bara är via den för ändamålet befintliga tumplattan som bladet kan fällas ut. En tumplatta som Gerber valt att kalla “thumb lift” av någon anledning. Möjligen för att den är mycket stor i relation till bladet och att rörelsen måste ske utåt för att lyckas.

Tumplattan är inte helt lätt att nå men i gengäld ger mönstret bra fäste. Även låset kräver lite ansträngning för att släppa

Åtkomsten till tumplattan är väl inte helt briljant utan något av en eftergift till designen. Men den fungerar och smått aggressiva räfflor gör att man inte halkar av med tummen. Öppningen i sig kunde vara betydligt mjukare. Inledningsvis var den riktigt styv med en seg känsla. Positivt är att själva rörelsen är mjuk på så vis att den bjudet på jämnt motstånd hela vägen. Av vad jag kan se, kniven går som sagt inte att demontera, löper bladet på bronslager.

Som lås används en mycket stadig liner-lock

Kniven låser med en kraftig liner-lock. Låsfunktionen är utan anmärkningar så länge bladet är öppet. Inget spel åt något håll och stabiliteten bibehålls även om bladet provoceras i sidled eller om bladet utsätts för lättare slag från fel håll. Däremot är det bedrövligt tungt att deaktivera. Låsarmen är stark, det finns inget som underlättar för tummen att nå den och de nödvändiga räfflorna den försetts med gnager på fingret när mjukdelarna pressas in i öppningen för att släppa låset.

 

Att bära

Liksom handtaget var överraskande bra i handen är det lika överraskande bra i fickan. Formen är okomplicerat och inget sticker ut. Visst, Pocket Square är ingen extrem lättviktare i relation till storleken men totalvikten är inte besvärande med sina 117 gram. Handtaget är under decimetern långt och 12 mm tjockt. Godisförpackning som sagt. Någon väldigt kompakt godissort får tilläggas.

Det vikta “loop over”-clipet är fäst i bakändan av kniven och är riktigt bra i det här utförandet

Sen var det clipet som bidrar till hur den känns i fickan. Det är av “deep carry”-typ och kan avlägsnas alternativt flyttas för att även passa vänsterhänta. Funktionen är extraordinärt god. Väl avvägd spänst i kombination med glatt aluminium gör att den lätt glider över alla de tygkanter jag prövat på såväl byxor, jeans och jackor inklusive skinnjacka. Clipet är också tämligen snyggt med en diskret logga och framförallt en form som passar knivens övriga utseende.

Clipet fungerar även med tjockare kanter som på en skinnjacka. Inget av kniven sticker upp ur fickan

I handen är clipet nästan bra. Det vill säga det mest av det är ur vägen när man håller i kniven. Men sen var den där “loopen” längst bak. Den går inte att komma undan och den känns ibland. En nackdel som det här clipet delar med nästan alla så här extrema “deep ride”-clip.

 

Sammanfattningsvis

Jodå, Gerber fick till det i alla fall. En stilren och elegant kniv som i och med sitt utseende och ett par positiva överraskningar gör att den har en del charm. Det är annars något som ofta saknas hos enklare knivar. Att de är massproducerade och därmed finns i stort antal och inte kommer med avancerade material eller anländer i exklusiva askar ligger i sakens natur. Men lite jäkla charm kan enkelt byggas in med några smarta val och ett par lyckade drag av pennan i ritprogrammet.

Det här inte Pocket Squares naturliga habitat

Det är det man gjort här. Låt oss hålla det enkelt, låt hålla det kantigt kanske det sades på kontoret. Men i förbifarten fick man till det då de tankarna utfördes konsekvent hela vägen, inga halvmesyrer. Några av de smarta valen var att välja en tumplatta som passar den kantiga stilen, en tumknopp hade “skurit” sig utseendemässigt. Ett annat att förstärka mönstret med några snygga frästa mönster i skollorna. Det tredje och viktigaste var dock att förse kniven med ett clip som inte bara matchar i stil utan även fungerar väl.

Det bidrar till att Pocket Square sitter bra i fickan. Vad som överraskar mer är att den känns bättre i handen än förväntan.

Jag brukar vanligen inte engagera mig i knivars interna konstruktion och känner inte ett inre tvång att demontera dem alla om aftonen. Men det kan påpekas att om lusten faller på så går det inte. Men för ordinärt underhåll, det vill säga att justera spänningen i pivotskruven fungerar kniven bra. Däremot gick det inte att avlägsna tumplattan vilket ställer till det eftersom dess bredd försvårar slipning, särskilt om man försöker använda något system med fasta vinklar.

Att finishen på bladet kan attrahera rost är ingen hemlighet. Men under testperioden har inga fläckar uppenbarat sig.

Gerber Pocket Square passar bättre ihop med en kopp kaffe än på campingturen

Några nackdelar får man på köpet när man väljer en design som den här. Det är tämligen uppenbart ingen kniv för vildmarkslivet eller vildsvinsjakten. Handtaget är bättre än väntat men ingen kan uträtta mirakel och framförallt är stålet rätt enkelt och eggen en stor kil. Men efter lite sliparbete så råddes bot på det sistnämnda. Utan att vara stålsnobb är jag dock ingen anhängare av de kinesiska “bokstavsstålen” i de lägre klasserna*. De närmar sig diskbänksstål i det att de är sega och rostfria men håller egg som en gammal ost. Men när man som här kombinerar det med en blästrad finish så utmanar man dessutom den rosttröga egenskapen. Till dess försvar skall sägas att någon korrosion inte infunnit sig under testperioden.

Med det sagt så gillar jag trots allt den här kniven. Den har faktiskt trots hård konkurrens tämligen frekvent arbetat sig in i den dagliga rotationen som “andrakniv”, den där som oftast finns undanstoppad någonstans. Den bärs diskret. Den sköter de där små sysslorna på ett godkänt vis och den är snygg medan den gör det.

Här hittar du Gerbers produktsida!

 

Specifikation:

Längd utfälld: 170 mm

Längd hopfälld: 95 mm

Vikt: 117 g (vägd av mig)

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: 7Cr17MoV

Handtag: Aluminiumskollor på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Gerber, tillverkad i Kina

 

/ John

* Bättre erfarenhet har jag av 9Cr14MoV som är något helt annat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *