Nordens största utbud!     ✔ Gratis frakt över 499kr    ✔ Säker betalning och delbetalning    ✔ Tusentals nöjda kunder

Nytt år, nya knivar. I alla fall här på Vasst och först ut är en kniv som redan hunnit bli en bästsäljare för Kershaw.

De tillhör de där märkena som har något för de flesta i sin digra katalog. Ja, möjligen med undantag för de mer extrema kniventusiasterna.* Vad de däremot har är en lång rad mer bruksorienterade knivar kryddat med någon dolk och annan utsvävning från det grundläggande temat. Tillika har de för att vara ett något mer budgetbetonat märke även ett brett utbud av samarbeten med olika knivmakare. Deras in-house formgivare går dessutom inte av för hackor. 

Sammantaget gör det att de släpper en lång rad nya modeller varje år. Om det gör sortimentet svåröverskådligt eller ökar valmöjligheten kan kanske diskuteras utifrån personliga preferenser. Men i vilket fall dyker det från stund till annan upp knivar som gör succé och därmed får stanna. Det här är en av dem. Modellen Dividend såg dagens ljus 2017.

Kershaw 1812GRY Dividend Gray

I och med den här kniven fortsatte Kershaw på den patriotiska linjen. Deras modell Link fick en flagga på handtaget och modellbeteckningen 1776, det vill säga året för den amerikanska självständighetesförklaringen. Allt för att markera att den är gjord i USA. Dividend har fått siffrorna 1812 vilket inte heller är någon slump då det var året britterna försökte bränna ned vita huset och blockera amerikanska flottan och har även den fått behålla flaggan på handtaget.

Och ja, även den här kniven är gjord i USA. Ett försäljningsargument som väger tungt på andra sidan Atlanten. Här är vi vanligtvis mer neutrala till ursprunngsland då det mesta i knivväg är tillverkat på andra sidan något vatten sett från vår horisont. 

Kershaw 1812 GRY Dividend

Twitterversion: Dividend, en kniv som kunde varit en riktig utmanare om den bara fått bättre stål

Blad

Bladet på Dividend är en av de är avvikande varianterna som är något svåra att klassificera. Det är i samband med av de resonemangen som ordet “modifierad” brukar dyka upp i beskrivningarna. Det här är med den terminologin endera en modifierad drop point eller en modifierad wharncliffe beroende på hur man ser på det.

Hur som haver bjuder formen på en lång, konstant men svagt svepande buk och en nålvass spets. Buken är egentligen så svag att när du faktiskt brukar kniven känns den mer rak i sitt uppträdande.

På längden mäter bladet tre tum eller 7,6 cm. På höjden är det nästan 2,5 cm och godstjockleken är tunna 2,3 mm. 

Modifierad ja, men är det en droppoint eller en wharncliffe?

Stålet i den här kniven är en rejäl flashback för mig. Det återfanns i de första knivarna jag skaffade från Kershaw. Det rörde sig om ursprungsmodellerna av Leek och Chive. De hade också ett uselt 420HC. De enda som kommer undan med det stålet (hjälpligt) är Buck med sin excellenta värmebehandling signerad Paul Bos. Men den har inte Kershaw tillgång till och därmed är det här stålet inte bra. Förutom om man gillar att slipa knivar. För det får man göra, ofta.

Det finns mycket att läsa på bladet som vanligt när det handlar om Kershaw

Bladgeometrin och det tunna skålslipade bladet gör att kniven generellt skär mycket bra men stålet kommer i vägen så att säga. Efter ett par rejäla kartonger kan du räkna med att behöva gå på eggen med ett bryne. Fördelen med ett mjukt stål är det går fort. Det tar också en godkänd egg måste medges.

Men materialet gör att den här kniven känns klart begränsad till “småpill” men inom det området glänser den. Mycket beroende på att den är så lätt att hala fram och öppna. Tänk uppgifter som att skära av klädetiketter, kapa ett snöre, sprätta upp paket, öppna en plastförpackning, skära tejp, öppna en säck med grillkol etc. Visst kan man tälja en grillpinne också, jag vet för jag prövade. Men det är inte vad den här kniven är bäst på. För den som totalt saknar vettiga köksknivar och då särskilt skalknivar kan meddelas att den är utmärkt (för att vara en fällkniv) till det också. Bladformen och inte minst skålslipningen från ett blad strax över två millimeter gör att den skär någorlunda väl även när den inte är rakbladsvass. Ett klart plus om man hanterar rotsaker, frukt och grönsaker.

Jag kan förstå dem som väljer att skaffa den här kniven i dess lyxutgåva med M390-stål istället.

Handtag

Konturerna och de övergripande linjerna på det här handtaget känns bestämt igen. Du kan hitta det på andra knivar från Kershaw som billiga Rove och dyrare knivar från Zero Tolerance som ZT0770 och t o m lyxiga 777. Sen ligger inte handtaget i det här utförandet särskilt långt från vare sig Link eller Leek heller förstås.

Dividend kan fås i två utförande där det här är den något lyxigare aluminiumversionen. Annars kan det även fås med handtag i GRN, glassfiberförstärkt nylon. Den är något billigare men i gengäld också väsentligt knubbigare vilket skulle göra att den förlorar en del av fördelarna med den här modellen, särskilt i relation till Link. 

Neutralt och bekvämt kan handtaget sammanfattas

Konstruktionen på den här kniven är synnerligen stadig då sidorna av aluminium är just det, sidor. De är inte bärande utan sitter skruvade utanpå en ram i stål. I ryggen återfinns en backspacer i vad jag tror är nylon. Det saknas inte skruvar på den här modellen. På det relativt lilla handtaget har man hunnit klämma in tre fästskruvar, en pivotskruv och ett synligt bladstopp. Därtill finns inte mindre än fyra hål för clipet samt ett fånglinehål. Det som hindrar det från att bli för plottrigt är att de är relativt bra formerade och att alla skruvar, clipet och backspacern har fått en enhetlig svart färg. 

Handtaget är även mycket tunt på ont och gott

Komforten är relativt god kan konstateras. En första sak som görs rätt på handtaget är att det inte tvingar handen upp mot en vass kant på flipperfenan vilket inte sällan är fallet med den här typen av knivar. I övrigt är handtaget mycket neutralt. Det gör att alla grepp fungerar och inget känns direkt favoriserat. En annan sak som kan tilläggas är att det här verkligen inte är en kniv att ta i med. Till det är handtaget på tok för tunt. Men i gengäld räcker det med en titt på det tunna skålslipade bladet för att notera att så är fallet.

Standardgrepp fungerar väl även om Dividend är långt ifrån någon grovarbetare

Sen är handtaget relativt halt. Aluminiumet har förvisso en yta som ger en smula fäste men i övrigt är det ont om greppbefrämjande åtgärder. Flipperfenan agerar förstås fingerskydd och det är gott så. Den här typen av nätt fickkniv behöver inte ha kommandoknivsaspirationer. 

Öppning och lås

Assisterade öppningsmekanismer är en företeelse som många, kanske de flesta kniventusiaster som är aktiva på internet avskyr men många knivköpare gillar. Det är vad Kershaw kommit fram till och därför återfinns det på många populära modeller och även på den här kniven.

Till dess försvar skall sägas att det fungerar utmärkt. Vad fjädern gör är att helt eliminera risken att missa att fälla ut kniven vilket kan hända med flipperopererade knivar ibland. Ibland påstås att fjädrarna går av men det är inget jag upplevt på en enda av de Kershawknivar jag har haft under alla år. Däremot kan de orsaka ljud, ett litet rasslande, när de inte är spända. Det kan vara nog så irriterande.

En liten effektiv flipperfena. Mycket beroende på den får hjälp av en fjäder

Utförandet av “Speedsafe” som fjädersystemet heter är annars perfekt. Fattas bara annat det var ju Kershaw som kom på det! Öppningen är lätt, kvick och hundraprocentig. Notera att jag skrev “kvick” och inte blixtsnabb. Der beroende på att Dividend är långt ifrån den snabbaste kniven med den här mekanismen jag stött på. 

Låsarmen är tunn men effektiv

Låset utförs av ett klanderfritt fungerande liner-lås. Förvisso är själva låsarmen, liksom ramen rätt tunn med en ynka millimeter men någon risk för att den skall fallera under normalt bruk finns inte. Funktionen är perfekt med hela låsarmens yta i kontakt med bladet och där hålls det på plats utan tillstymmelse till rörelse. Den sticker också ut tillräckligt mycket för att det skall gå att släppa låset utan ansträngning. Gott så Kershaw. 

Att bära

Det här är ytterligare ett område där den här kniven briljerar. Den är liten, lätt, strömlinjeformad och har en glatt yta. Så mycket mer kan inte begäras. I faktiska mått betyder det 10,8 cm x 2,5 cm och en tjocklek på ynka 9,1 mm. Dividend väger in på magra 83 gram. 

Tack och lov sitter inte något av Kershaws experimentclip på den här kniven

Clipet tillhör, tack och lov, ett av Kershaws mer standardbetonade. Det kanske inte vinner några sköntehetspris men liksom Benchmades och Spydercos grundformer fungerar det väl. Annars tillhör Kershaw ett märke som understundom experimenterat friskt med former på clip och mer än ett magplask kan noteras. 

Som synes sitter kniven relativt högt i fickan

Här får du ett svartmålat clip med Kershaws logotyp på samt tandemmonterade skruvar. Det senare gör att något mer av kniven är synlig än annars. Det är en av clipets få nackdelar. Det och kanske utseendet då den målade finishen och loggan gör att det ser lite billigt ut. Men fungerar väl gör det. 

Sammanfattningsvis

Frågan är vart Dividend skall passas in i Kershaw-universumet? Den lanserades som en efterföljare till Link med något mindre mått. Men den kniven hamnar i en annan division då handtaget är väsentligt större och framförallt bredare vilket fyller handen bättre. Den har även tjockare gods i bladet och känns därför sammantaget mer som en grovarbetare än vad Dividend gör. Jag tycker snarare att den är en något större Leek med bättre handtag. Men båda de sist nämnda är utpräglade EDC-knivar och inte gjorda för att ta i med. Den som sett spetsen på en Leek vet vad jag talar om.

Dividend, en större Leek eller mindre Link?

Men jag måste säga att jag tycker att Dividend sopar banan med Link. Den kniven föll mig aldrig riktigt i smaken. Det var något med det tjocka handtaget och hur den kändes i fickan som gjorde att den sällan eller aldrig bärs trots att det inte är någon “dålig kniv”. Dividend å andra sidan hittar allt som oftast ned i fickan som komplementkniv till något större. Den är så pass lätt och framförallt tunn att den är extremt lättburen. Sedan är bladet mycket praktiskt inriktat och formen fungerar därmed till de flesta småsysslor. Den konkurrerar till och med ut Leek i det avseendet eftersom Dividend i mitt tycke har ett bättre handtag.**

Kniven som kanske mer är ett kompliment till Leek än en arvtagare

Sen kan nämnas att liksom Leek och Link finns även Dividend i lyxutgåva med “värstingstål” i form av M390. Men då talar vi om andra prislappar, andra klasser av knivar och därmed ökad konkurrens.

Förvisso är Dividend något av en budgetkniv i grundutförande. Med det sagt är den inte SÅ billig att den inte kunde fått ett något bättre stål även i basversion. Sandviks 14C28N ligger nära till hands då det faktiskt är utvecklat ihop med Kershaw och det används därmed en del i deras övriga produktion. Priset för den här kniven varierar något men ligger mellan 700-800kr här i Norden. 

Kershaw Dividend, en god vardagskompanjon

Jag är en smula kluven när det kommer till Kershaw Dividend märker jag. Förutom att jag tycker den är något för dyr för att ha så enkelt stål är det något annat som är svårare att sätta fingret på men som gör att jag inte är helt såld.

Det ska framhållas att det handlar om en kniv som är lätt och tunn med ett dugligt clip och som således är riktigt bra i fickan. Bladformen och inte minst dimensionerna är praktiska. Speedsafe-funktionen kan man ha olika åsikter om men den fungerar väl. Utseendet är det inget fel på heller.

Men Dividend känns också lite ljummen på något vis. Formspråket har som sagts återbrukats från andra modeller vilket gör att den inte känns lika unik och därmed ikonisk som klassiska Kershaw-modeller som Blur och Knockout till exempel. Det är kanske där den haltar något för mig. Den känns en smula tråkig, fast pålitlig.

Men jag ser Dividend som en kniv för den som söker en vardagskniv med bra enhandsöppning, någorlunda diskret utseende i lagom format men som inte bryr sig om ursprung och stamtavlor på sina knivar. Ja, och som inte är “stålsnobb” då.

Länk till tillverkarens produktsida hittar du här.

Specifikation:

  • Längd utfälld: 185 mm
  • Längd hopfälld: 108 mm
  • Vikt: 83 g
  • Bladlängd: 76 mm
  • Godstjocklek: 2,3 mm
  • Bladstål: 420HC
  • Handtag: Aluminiumsidor på stålram
  • Lås: Liner lock i stål

Producerad av: Kershaw, tillverkad i USA

/ John

* Men de har haft, någon som kommer ihåg “Tilt” eller “RAM” till exempel? Båda är riktiga samlarobjekt idag. 

** Det beror å andra sidan på att jag tappat bort min Leek CF, vilken dels har tjockare handtag än aluminium och stålversionerna och dessutom CPM 154 stål i bladet. Den klår lätt Dividend i standardutförande. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *