Nordens största utbud!    ✔ Spårbar frakt 59 kr    ✔ Säker betalning och delbetalning    ✔ Tusentals nöjda kunder

Återbruk är ett ord på modet. Det gäller att inte slösa med jordens resurser. Med det i åtanke ämnar jag här publicera en recension som redan finns att läsa på annat ställe på Internet. Men den är ändå aktuell då kniven förstås kan köpas här på Knivshop.se. Här är mina tankar kring Ruike P848!

Det var ett tag sedan jag recenserade en kniv från Ruike. Det har sina randiga och rutiga skäl men mest beror det på att de i princip inte släpper några nya modeller. Vad de gjort är istället att släppa gamla stålknivar i ny kostym bestående av titanhandtag och uppgraderade bladstål. Gott så för entusiasten men inte för mig.

Den här kniven tillhör dock en annan skola. P848 som den kallas har vare sig flipper, frame lock eller titanhandtag. Vad den istället ståtar med är ett i mitt tycke sympatiskt utseende. Det var mest det som gjorde mig intresserad. Modellen är inte ny utan släpptes för två år sedan.

Ruike P848

Sedan finns andra faktorer som gör den här kniven intressant och en sådan är hur den fälls ut. Omväxling är trevligt plus att det finns jurisdiktioner i världen där snabböppnade knivar inte är tillåtna alternativt finns det personer som inte känner att den funktionen är nödvändig. Därför bjuder P848 på klassisk tvåhandsöppning. Det är däremot ingen slip joint då den är utrustat med lås. Sedan kommer kniven med bra handtagsmaterial och inte minst ett svenskt stål i bladet. Så den bjuder på en hel del till ett tilltalande pris. En snabb Google-sökning ger vid handen att den kostar kring 379-399 kr i skrivande stund.

Twitterversion: Ruike P848, en sympatisk kniv där form tyvärr fått gå före funktion i något avseende!


Ruike P848 ståtar med ett, enligt mig, mycket tilltalande utseende

Blad

P848 kommer med ett klassiskt droppoint-blad och dess form är en av de vackra detaljerna på den här kniven. Proportionerna är harmoniska med en längd på 8,9 cm eller 8,4 cm om man får tro Ruike själva. Det där beror på hur man mäter. Höjden är som mest 2,4 cm. Utseendet hade inte gjort bort sig på en klassisk finsk puukko.

Tjockleken på bladet är 3 millimeter och mitt tycke är det kanske en halv millimeter mycket för den här typen av kniv. Men det är ändå inte överdrivet tjockt så det får passera.

En vackert blad med enkla och distinkta linjer. Som sagt utseendet är den här knivens främsta fördel

Stålet man valt från Ruikes sida är svenskt och kommer från Sandvik. 14C28N som det kallas tillhör fortfarande de stål jag anser vara ett av de bättre för knivar i de lägre- till mellanprisklasserna. Det är ett rosttrögt stål som är lätt att slipa, tar en bra egg och håller den någorlunda bra om det är rätt behandlat.

Bladet är slipat ända in till ricasson vilket gör att det redan från början har en tråkig en tendens till början på en recurve. Det hade kunnat lösas genom att förse bladet med ett litet “sharpening choil”, en liten fördjupning för att underlätta framtida slipning.

En annan detalj jag inte är helt vän med är ytbehandlingen. Bladet är blästrat vilket ger en närmast grå ton. Något som framförallt Kershaw hade dille på att göra med sina knivar för några år sedan. Förutom att jag inte uppskattar utseendet då det ser billigt ut så öppnar det “porer” i metallen vilket kan gör stålet mer benäget att rosta.

Stålet är 14C28N från Sandvik

Med det sagt skall det i ärlighetens namn sägas att jag inte haft några dylika problem trots att kniven burits en hel del under mycket varma sommarmånader vilket förvisso inte bjudit på någon luftfuktighet att tala om men väl på svett. Det senare kan gå illa åt fickknivar.

Kniven inte bara påminner om en puukko i utseendet den känns lite så att arbeta med också. Om vi tänker oss ett tunnare blad och utan scandi grind då. Vad som avses är att bladet biter bra i de flesta material inklusive trä och att handtaget utan fingerskydd eller andra åtgärder för att hindra att man halkar kräver att man arbetar en smula försiktigt. Särskilt gäller det om man använder den mycket dugliga spetsen för att penetrera till exempel hårdplast och liknande. Iakttas viss försiktighet uppstår det emellertid inga problem.

I och med att bladet saknar utstickande detaljer som tumknoppar, diskar eller har stora fullers/blodrännor etc så glider det bra genom fibrösa material som kartong. Detsamma gäller tyg då det inte finns något sharpening choil. Det finns således även en fördel med att den detaljen saknas. I alla fall så länge man inte behöver slipa om kniven.

Överlag är bladformen mycket flexibel när det gäller vad den kan användas till. Däremot tycker jag att man missat lite med tjockleken bakom eggen. Där mäter P848 0,5 millimeter. Varför den är så väl tilltagen förstår jag inte riktigt. Det är ändå ingen kniv man spräcker ved med. Men i gengäld biter faktiskt kniven rätt bra i trä måste tillstås.

Handtag

Handtaget på den här kniven har en detalj som inte går att missa och det är att ramen anodiserats klarblå. Om det kan man tycka olika. I det här fallet får det passera för min del annars kan jag tycka att det är lite smaklöst men anodiserade detaljer. På den här kniven blir det mest en färgklick vilket är positivt. Enligt Ruike handlar det om en titananodisering i syfte att minska korrosionsrisken.

En annan sak att notera är att ramen höjer sig över handtagssidorna. Det rundar av handtaget ännu mer. Ramen är gjord i stål och godset är en millimeter tjockt.

Ett handtag kännetecknat av välvda sidor i G10 och en blåanodiserad stålram

Fullt i linje med det övrigt eleganta utseendet har sidorna välvts på ett snyggt vis. Den ökade konturen gör handtaget bekvämare i hand. Materialet är svart G10 som slipats tämligen slätt. Det är fäst med två T6-skruvar jämte pivotskruven. Den senare kan förstås justeras som brukligt är nuförtiden. Du bör dock vara varsam när du justerar dina skruvar. Spåren i huvudena är mycket grunda.

Handtaget är till största delen öppet med endast en liten back spacer som även gömmer ett fäste för fånglina

Handtaget är mestadels öppet men mot bakänden till hittas en back spacer. I den har man lite klurigt placerat en bult för fäste av fånglina. Det gör tacknämligt att ytterligare hål i handtaget undviks.

Formen är mycket enkel och längden tilltagen nog för att hela handen skall få rum. Eftersom kniven har ett rakt handtag utan extra tillägg så fungerar även de vanligaste greppen, hammargrepp, sabelgrepp eller med ett pekfinger på bladryggen. Jag får anledning att återkomma till varför jag inte tycker att handtaget på P848 är en riktig fullträff.

Öppning och lås

Öppningen av den här kniven är som sades inledningsvis det som är mest utmärkande med den här modellen. För att få fram bladet krävs nämligen två händer och bladet har försetts med en klassisk nagelskåra för att underlätta det förfarandet.

P848 är tvåhandsöppnad och för att lyckas med det krävs att nagelskåran nyttjas

När bladet väl är på väg ut upptäcks att gången är extremt mjuk. Det beror på att det ovanliga beslutet att förse en kniv som öppnas på det här viset med kullager.

Problemet är bara att komma så långt. Den här kniven är svåröppnad som tusan. I alla fall om du inte har adamantium-klor som Wolverine. För på skönhetens altare har funktionen offrats och Ruike har gömt hela bladet i handtaget. Det betyder att man måste använda den nagelskåra som finns för att pilla ut bladet. Det finns inget annat att greppa kring. Kruxet är bara att den skåran sitter mycket nära handtaget och dessutom långt upp på bladet. Det senare ger sämre hävstångseffekt än vad som är brukligt på knivar som öppnas så här.

Är man dessutom som jag nagelbitare eller om man bara har korta naglar i största allmänhet så är det inte helt lätt att öppna den här kniven.

Ett tämligen tunt men väl fungerande ramlås står för säkerheten

Väl ute låser bladet med en liner lock. Låsarmen är liksom ramen en millimeter tjock men höjden är adekvat och finishen utmärkt. Det gör att funktionen är mycket bra. Glapp och spel lyser med sin frånvaro och låset upplevs starkt nog för vad den här typen av kniv kan tänkas användas till. Exempelvis så vandrar inte låset under normal belastning. Inte heller om den belastas från fel håll, från bladryggen, så viker sig bladet.

Åtkomsten är sisådär av samma skäl som angetts för nagelskåran men det räcker emellertid till då låsarmen som sagt är tunn och därmed fjädrar lätt.

Att bära

I fickan är kniven nästan lika elegant som utseendet i övrigt. En generellt slank form paras med en tjocklek på 13 millimeter och en vikt som håller sig kring 104 gram. Därtill är G10-sidorna inte särskilt grova vilket gör att de glider lätt mot insidan på en ficka.

Ruike P848 clip

Tre mindre positiva detaljer är spetsen som pekar utåt, skruvarna som stjäl utrymme och den påtagliga höjden på bakänden av clipet

Sedan har Ruike förstått att fickknivar inte skall ha vassa kanter och hörn. Det gör att det inte är något problem att sticka ned handen i fickan bredvid kniven och hämta upp något från djupet, säg ett par förlorade husnycklar.

Clipet är gjort av stål och är mycket blankt. Det är av “deep carry”-typ och gör att inte mycket eller snarare inget alls av kniven syns när kniven bärs.

Ett deep carry-clip gömmer kniven väl

Clipets funktion får både ris och ros. Själva formen är enkel och hittas i liknande varianter på flera av Ruikes knivar. Eller snarare SanRenMus knivar då det är de som gör knivarna åt dem. Funktionen får fullt godkänt med rätt mycket spänst, en ramp som är lagom stor och en anpassad längd.

Men ett par detaljer sänker upplevelsen. Hålls kniven mycket löst uppstår inga som helst problem. Tvärtom är handtaget som jag tidigare varit inne på tämligen bekvämt. Men om man kramar lite om handtaget som när man skär i något lite hårdare material känns clipet direkt. Den bakre böjda delen skär obevekligt in i lillfingret varefter kniven vill pivotera i handen och spetsen som tidigare var anonym början nu märkas även den. Därmed tillhör den här kniven de som faktiskt är sköna att hålla i men inte att arbeta med.

Sedan bör påpekas att i jakten på ett rent utseende har man även valt att spara in på hålen på den vänstra handtagssidan så clipet kan med andra ord inte skiftas.

Sammanfattningsvis

Det här är en kniv som snubblar en aning på mållinjen om jag skall vara ärlig. Det finns saker jag gillar med den och saker jag inte uppskattar lika mycket konstaterades tämligen omgående.

Det flesta av de intrycken förstärktes under den tid jag bar och testade P848. Det absolut första intrycket både på bild och i verkligheten är att det här är en jäkligt snygg kniv! Linjerna känns luftiga och eleganta, avskalade och effektiva. Jag får osökt vibbar av skandinavisk design och kanske en finsk puukko som jag varit inne på.

En annan känsla som infann sig rätt snart är att det för prisklassen är en välbyggd kniv. I förbifarten kan nämnas att Ruike är Fenix Lights knivdivision och att de byggs av SanRenMu. Så att clip och liknande känns igen kanske inte är så konstigt om du varit i närheten av dem eller tidiga knivar från Real Steel.

Ruike P848

Ett EDC-alternativ för den som inte har bråttom när kniven skall fällas ut

Sedan kan konstateras att det är tämligen ovanligt med tvåhandsöppnade knivar som även kommer med lås. Trenden med moderna slip joints pågår för fullt men de knivarna saknar som sagt lås. Vad de däremot har är ett välbeprövat öppningssystem. Två händer och en skåra i bladet. En teknik som med tanke på erfarenhetsbanken borde vara svår att misslyckas med. Men här har Ruike lyckats schabbla en smula.

P848 har nämligen en stor nackdel. Den är svåröppnad! Nagelskåran återfinns tyvärr nära pivotpunkten vilket ger dålig hävstångsverkan. Därmed krävs det mer kraft än vad som är brukligt. Särskilt som skåran hittas mycket nära handtaget i hopfällt läge. Inget kul om man är nagelbitare alternativt bara har korta naglar. Sedan har man för utseendets skull näsan gömt skåran i handtaget. Motstående sida är försänkt men bara med tre millimeter. Samtidigt skall problemet inte överdrivas. Även jag får upp kniven, men det är inte så lätt som jag önskat. Vi knivanvändare är bortskämda därvidlag i flipperns- och tumknopparnas tidevarv.

Appropå kritik, clipet är en annan sak som borde ändras. Jag förstår att man vill använda generiska clip i syfte att hålla ned prisnivån men när man har en så här slank bakände på ett handtag passar inte den här formen. Kanten är riktigt obehaglig mot handen när man tar i lite som när man skär i exempelvis trä. Kniven tillhör därmed dem som faktiskt är sköna att hålla i men inte har god ergonomi trots det. Möjligen kan den med små händer komma undan problemet då handtaget är långt. Flyttas handen framåt undviks loopen på clipet. Vet du med dig att du tillhör den kategorin kan du glatt bortse från den kritiken.

När jag ändå är inne på saker som kunde förbättras så kan det påpekas att ett namn vore trevligt då sifferkombinationer är påtagligt lätta att glömma bort. Några få knivmärken kommer undan med det om de är kända nog, “21” någon? Men då krävs att man heter Chris Reeve också.

Ruike P848

Ruike P848 är sympatisk i fickan och vilsam att titta på

P848 är emellertid ingen dålig kniv. Den är välbyggd och det känns när man hanterar den. Stål och handtagsmaterial är mer än godkända för prisklassen. Priset ja, det är en klart förlåtande faktor då den som sades inledningsvis betingar ett pris på under fyrahundra kronor. För det får du en mycket snygg kniv som inte alls är oäven i fickan och med ett blad som biter bra om du kan bortse från att den är en smula knepig att öppna.

Specifikation:

Längd utfälld: 202 mm
Längd hopfälld: 118 mm
Vikt: 104 g
Bladlängd: 84 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: Sandvik 14C28N
Handtag: G10 på anodiserad stålram
Lås: Liner lock

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina

/ J

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *