Nordens största utbud!    ✔ Spårbar frakt 59 kr    ✔ Säker betalning och delbetalning    ✔ Tusentals nöjda kunder

– hur blev det här en bästsäljare?

Nu var det dags för mig att ta mig an en kniv med svenska anor som vid första anblick ser ut att vara en både duglig och sympatisk frilufts- eller jaktkniv. Efter att närmare ha bekantat mig med svenska EKAs flaggskepp RTG-1 härförleden så var dessutom förväntningarna tämligen högt uppskruvade vad beträffar både funktionalitet och tillverkningskvalitet.

Frågan är då om den här modellen, Nordic W12 matchar sin dyrare släkting på de parametrarna?

EKA W12 Nordic

Förutom den grunden till förväntningarna så har förstås EKA ett rejält arv att bygga vidare på. Själv har jag 12 fällknivar från dem av varierande ålder och modell. Men med det följer vetskap som lägger en smula smolk i glädjebägaren. Det är dessvärre inte alltid EKA förmår att hålla en jämn kvalitet på sina produkter. Hur de är gjorda och på vilket vis beror på årsmodell och vart de gjorts även om modellnamnen är desamma. Det är exempelvis rejäl skillnad på både mina två versioner av Swede 88 och detsamma kan sägas om modellen Swede 92.

Nya EKA Nordic W12 tar vid där den förra versionen lämnade

Därför var det med stor nyfikenhet jag närmade mig den här kniven i utförande med mörkt trähandtag. Den har tillverkats med flera olika trä i handtaget liksom G10 i tidigare utgåvor. Hemsidan lovar stort då de skriver:

“Nu med uppfräschad finish, och med en påkostad Läderslida. Riktigt mörkt träslag som är otroligt hållbart. Snygg design och samtidigt tillräckligt pålitlig för Försvarsmakten. Likaså andra sektorer som kräver det bästa – och endast nöjer sig med högsta kvalitet”.

Det lät lovande. Särskilt som de refererar till den som “nya” Nordic W12.

Twitterversion: EKA Nordic W12, utseende och form lovade runt, genomförande och material höll tunt.

Blad

En sak som inte har uppgraderats är bladformen. Här hittas samma drop point som tidigare vilket för övrigt är positivt och ett av skälen till att jag tittat på den här kniven överhuvudtaget. Bladet ser helt enkelt kompetent ut på bild. Längden skrivs till 12 cm och höjden är 2,2 cm. Det ger inte oävna proportioner. Särskilt inte som kniven har en mjukt svepande buklinje. Ett mycket allsidigt blad.

Godstjockleken är 4 mm vilket är tämligen grovt eller rätt väl valt beroende på hur man betraktar det. För en “överlevnadskniv” ger det hållbarhet. För en jaktk- eller friluftskniv är det en millimeter i onödan. Sett i absouta tal är det inte överdrivet men det kan konstateras att själva slipfasen är låg. Den mäter endast 10 millimeter. Det är illa, särskilt som den här kniven har en sekundäregg och inte är en äkta “skandinavisk” slipning. Men allra värst är att det här bladet mäter 1,2 mm (!) bakom eggen, det med en primäregg på strax över en millimeter. Sammantaget ger det en usel geometri.

En duglig bladform i ett stål som tämligen lätt fick fläckar

Vad det är för stål i kniven får man söka efter då de inte med lätthet hittas någonstans. Efter en stunds Googlande framgår det att det troligen rör sig om en gammal bekant i form av Sandvik 12C27. Inte något dåligt stål i sig men sannerligen inget jag förväntar mig på en kniv i den här priklassen. Det är ett tämligen enkelt rostfritt material som fordom var stapelvara hos Morakniv. Men då talar vi om helt andra prislägen.

Givet det så torde bladet vara motståndskraftigt mot rost, ta en god egg men inte hålla den särskild länge Särskilt inte här då stålet känns som om det vore mjukt härdat. Tyvärr visade sig att kniven trots att jag var tämligen noggrann med den tämligen lätt fick rostfläckar.

Fabrikseggen var ett sorgligt kapitel. Någon annan hade på nätet skrivit om sin att den var “rakbladsvass”, vilket för övrigt är en missbrukad term, men hur som haver den här specifika kniven var inte lika välslipad. Eller för att uttrycka det på ren svenska, den var så slö att det inte ens gick att skära sig på den. Särskilt inte mot spetsen till. Det gick till och med dra fingret längs med den delen av eggen utan att det uppkom någon skada!

Bladet är grovt, slipfasen låg och primäreggen ännu lägre. Det ger usel geometri

Det säger sig självt att kniven var usel utan omslipning. Tjockt blad parat med klumpig geometri i kombination med slö egg är inte mycket att hänga i granen. Framförallt inte att skära granen med. Skall du köpa den här kniven får du vara beredd att slipa om och helst reprofilera bladet omgående. Jag kan förstås inte uttala mig om alla knivar från EKA och av den här modellen men om det här är ett måndagsexemplar så är kvalitetskontrollen under all kritik.

Det försätter mig också i ett dilemma som recensent. Alla knivar som presenteras här på bloggen testas utifrån sin fabriksegg. Sedan sker normalt underhåll av densamma medelst strigel, skärpstål och brynen under vägs gång. Om något oförutsett händer kan det vara aktuellt att slipa om kniven men jag har inte för vana att reprofilera ett blad, för att därefter lägga en ny egg i syfte att på så vis få dess “potential” att lysa igenom. Det är nämligen inte så kunden får kniven i hand. Då kan man ju lika gärna skicka en stålbit till kunden så kan denne bestämma själv hur de vill designa sitt blad. Men knivbyggsatser är något annat. Här förväntar jag mig en färdig produkt.

Med den logiken kan jag även göra ett nytt fodral samt slipa om delar av handtagssidorna och den här kniven blir riktigt fin. Men så hade det också varit en helt annan produkt än den jag har framför mig.

Handtag

Handtaget på Nordic W12 är mycket väldesignat. Det är en av de bästa bitarna hos den här kniven. En rejäl fördjupning för pekfingret ger tillsammans med välplacerade mönster i trämaterialet ett utmärkt fäste. Handtaget är också fylligt nog för att fylla ut handen ordentligt. Åtminstone med min handstorlek. Möljligen kan det te sig något kort för dem som arbetar med tjockare handskar.

Översatt till konkreta siffror betyder det att handtaget är 11,8 cm långt varav 10,5 cm är tillgänglig greppyta för handen och höjden är 3,1 cm. Tjockleken är 2,1 cm.

Ett riktigt bekvämt handtag bestående av skruvade träsidor på en full tånge

Formen ger också ett utmärkt fingerskydd. Alla sidor är väl formade och rundade vilket ger god komfort och bra ergonomi. Nästan alla grepp fungerar utmärkt. Det gäller hammargrepp, sabelgrepp med en tumme på bladryggen och omvända grepp inklusive “ishacka”. Det som inte är bra är om du håller kniven i nypan då är främre delen av handtaget för tjockt helt enkelt.

Greppet är relativt grovt och fyller handen väl

Konstruktionen är rättfram och inte minst stark. Det är en heltångekniv och godset är som sagt hela 4 mm grovt. Sidorna är sedan skruvade i två punkter. Du kan därmed demontera din kniv om du vill eller behöver det. I handtaget hittas även ett hål för fånglina.

Det som inte är bra med det här handtaget är finishen. Själva ytan får godkänt men passformen får det inte. Ramen höjer sig någon tiondels millimeter här och var runt själva handtagsidorna. Men det är inte konsekvent utfört och kanten är något vass. Det är inte hela världen men det ger inget gott intryck. Särskilt inte som det finns något litet glapp mellan materialen på något ställe. Det hade räckt med ett par drag på en slipmaskin och det hade försvunnit. Men just den tiden ville man inte lägga på den här kniven i produktionsledet.

Fodral

EKA Nordic W12 levereras med ett fodral i vad de påstår är “äkta läder”. Jag hävdar att det inte är det. Det här är en fuskprodukt och det kan vara ett av det sämst utförda fodral jag stött på, åtminstone med prisnivå taget i beaktande. Vilket tiokronors Moraknivsfodral som helst bräcker det här med hästlängder. Det är fult och det är dåligt utfört helt enkelt.

Fodralet påstås vara i läder men är tunt och sladdrigt med usel passform

Här är fodralet märkt EKA i jämförelse med ett märkt Lionsteel

Materialet är lika mjukt som en tygtrasa och har därmed noll stadga och styrsel. Det ger en passform som en genomsnittlig plastpåse. Det trots att det finns något form av plastbalja på insidan för att husera bladet. Utan snäppet på plats tappar du ofelbart kniven men även om det är knäppt sitter kniven löst och skallrar där den befinner sig. Inget för jägaren med andra ord. I det fallet får utrustningen gärna låta bli att låta som en marackas. För oss andra är det inte helt avgörande men oerhört irriterande. Särskilt för en kniv som inte tillhör de allra billigaste.

Anledningen till att kniven sitter löst är att materialet inte uppträder som läder och att fodralet inte smiter åt runt bladet det allra minsta.

Det här är vad andra skandinaviska knivar i samma prisklass levereras med. EKA Nordic W12 i jämförelse med Helle Temagami och Brisa Nessmuk 125

Själva upphängningsanordningen består av en klassisk ögla som är ledad. Ett bra system som låter kniven hänga fritt och så lågt att det är ur vägen. Men det spelar mindre roll. För om jag skall använda den här kniven behövs ett nytt fodral i vilket fall som helst.

Slutsats

Utseende och form lovade runt, genomförande och material höll tunt skrev jag som “twittersammanfattning”. Den här kniven är helt enkelt en stor besvikelse på de flesta plan. Jag ämnar här förklara varför.

Nya Nordic W12 är fortfarande snygg och ser kompetent ut på bild men där upphör det mesta av det positiva. Materialen är enkla och byggkvaliteten matchar tyvärr dem. Det enda som trimmats är priset och säljtexterna. Kanske var det mina förväntningar som var för högt ställda men å andra sidan påstås den här kniven vara en bästsäljare och på hemsidan skräder man inte orden. Nordic W12 är en god kompanjon åt alla, pålitlig nog för försvarsmakten skrivs det bland annat.

Grundförutsättningarna är inte dåliga, fundamentet till en god kniv finns där då jag anser att själva designen är god. Däri återfinns inte problemet utan det hittas i produktionsledet. Det börjar med vart kniven är gjord. Något som för övrigt inte står utskrivet någonstans men det luktar Kina lång väg och då inte någon av de bättre OEM-tillverkarna.

Förutom på den punkten har man valt att snåla in på materialen. Enkelt uttryckt förväntar jag mig inte 12C27 i en kniv i den här prisklassen när vi skriver 2022, snart 2023 i kalendern. Det är inte konkurrenskraftigt alls. EKA verkar inte heller tro på det för det för vare sig material eller HRC-tal står att finna på produktsidan vilket är i princip obligatoriska uppgifter för ett knivmärke.*

Något annat som inte står är vad det är för läder man använt till fodralet. Mycket beroende på att det är ett sorgebarn. Att skriva “För skaft i färgen Svart eller Trä, då är det inklusive vår lyxiga Nya Läderslida !!” är både usel svenska och rena skämtet eller kanske till och med lögn. Av vad jag kan avgöra är det inte äkta skinn det handlar om utan snarare “bonded leather”. Det vill säga läderavfall som pressats samman med bindemedel för tyg varpå ytan behandlas med polyuretan. En typ av fuskläder med andra ord, det vare sig luktar eller uppträder som äkta läder. Det är mjukt, sladdrigt och värdelöst. Resultatet är att passformen är så usel att det snarare är en påse än ett fodral det handlar om.

Efter att ha testat RTG-1 så var förväntningarna på Nordic W12 stora.

Tyvärr blir det inte så värst mycket bättre när man kommer till viktigare områden på kniven som själva eggen. EKAs medarbetare endera bluffar eller är okunniga då de svänger sig med uttryck som “skandinaviskt slipat blad”.

Det här är en vanlig förbaskad sabelslipning och därtill en mycket mycket dålig sådan! Det som är typiskt för en “Scandi grind” som det brukar kallas på engelska är just att de har “nollegg”. Det FINNS ingen sekundäregg, det är vad som är signifikativt för dem. För definition, ta en titt på en vanlig röd Mora No 1 eller snart sagt vilken finsk puukko som helst.

För att addera sten till börda är geometrin riktigt kass för att återfinnas på allt utom spett och spräckyxor. En primäregg på under en och en halv millimeter och en tjocklek bakom eggen på nästan lika mycket. Sedan kan ni själva börja räkna på eggvinklar.
Ett gratistips till EKA är att fortsättningsvis skriva ut information om knivarna på produktsidorna. Det är mer intressant att ta del av än dåligt formulerade säljtexter som inte håller vad de lovar. Vart är knivarna tillverkade? Vilket stål är bladet gjort av? Vilken hårdhet håller det? Vilket träslag används i handtaget och vad är det för läder i fodralet? Inget av det är uppgifter som med lätthet hittas vare sig på produktsidan eller EKAs huvudsida.** Istället får man ge sig ut och söka upp svaren på internet. Det tyder tyvärr på att EKA är medvetna om att det inte är något som håller i en jämförelse med konkurrenterna. Är man stolt över något så talar man om det!

Det är här pris kommer in i bilden. På EKAs egen sida är priset för den här versionen 1499 SEK.*** Sedan hittas den i varierande prislägen från 2139 (!) på Amazon till något mer rimliga 800-900 kr för de flesta andra ställen som saluför kniven. Med den prislappen är ovan uppräknade brister inte acceptabla enligt mig.

EKA W12 är en kniv för den händige då grundformen är god

Gillar du utseendet och hittar EKA Nordic W12 på rea kan du slå till. Förutsatt att du är beredd att reprofilera bladet samt eventuellt slipa om eggen, tillverka ett eget fodral och kan stå ut med halvtaskig finish på handtaget. Ergonomin är god och utseendet sympatiskt.

I övrigt anser jag att den här utgåvan av den här kniven bör läggas till handlingarna från EKAs sida. Mitt råd är att leta upp en ny OEM-tillverkare och sluta ta uppenbara genvägar. Det är inte värdigt ett företag med så mycket historia som EKA.

Specifikation:

Totallängd: 230 mm
Bladlängd: 120 mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: Sandvik 12C27 (?)
Vikt: 247/180 g med respektive utan fodral (vägd av mig)
Handtag: Trä (Bubinga?)
Fodral: Fuskläder

Producerad av EKA, tillverkad i Kina (?)

/ J 

* https://eka-knivar.se/produkt/nyanordicw12/ 2022-12-02 kl 12.28 Någon vecka senare var den sänkt med en hundralapp.
** Att jämföra med exempelvis Viper Knives som till och med skriver ut vilket stålkvalitet som används i de skruvar som återfinns i knivarna. Där kan man läsa att den av mig recenserade Gianghi har skruvar gjorda av AISI 303/304 stål.
*** För den summan rekommderar jag T ex QSP Bison, Mora Bushcraft Black alternativt Garberg, och för någon hundralapp mer än rekommenderat pris en Viper Gianghi eller Brisa Nessmuk 125.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *