Elektrisk anodisering eller värme-“anodisering”

Inlägg postat 26/05/2016

Många intresserar sig idag för att “pimpa” sina favoritknivar på olika sätt. När det gäller titan så brukar man vanligtvis välja mellan två metoder för färgläggning: elektrisk anodisering och det som i allmänhet kallas “värmeanodisering”. Eftersom det undras mycket över skillnaderna så tänker jag ge mig på en förklaring och jämförelse här.

Det är en stor skillnad på elektrisk anodisering och så kallad “värmeanodisering” som inte alls är någon anodisering då varken anod, katod eller någon form av elektricitet är inblandad. Att marknadsföra det som anodisering är därmed ganska vilseledande i mitt tycke. Jag väljer därför att kalla det “aggressiv värmebehandling”.

Värmebehandlar man en metall så förändras metallens kristallstruktur. Hårdheten och segheten påverkas. När man gör det med en blåslampa blir uppvärmningen ojämn och därmed kommer metallen få olika egenskaper på olika ställen. Detta är inte så lätt att göra ogjort som en elektrisk anodisering som enbart påverkar metallens oxidskikt. Så utan att vara en metallurg utan “endast” ha studerat maskinkonstruktion så vill jag påstå att metallens hållfasthetsegenskaper har försämrats. Huruvida det är radikalt eller inte när det gäller en knivs hållfasthet låter jag vara osagt.

Något annat som händer är att metallen deformeras på grund av uppvärmningen. Detta leder till att detaljen kommer passa och fungera sämre efter värmebehandlingen vilket absolut inte är önskvärt.

Man kan med värmebehandling skapa mönster med steglösa färgövergångar på ett sätt som inte är möjligt med elektrisk anodisering.

Elektrisk anodisering å andra sidan är en mer eller mindre reversibel metod för att ändra titanets färg. Olika metoder används för att färga olika områden i olika färger med hjälp en elektrisk spänning och ett vattenbad. Olika volttal resulterar i olika färger. Titanets renhet påverkar också resultatet. Denna metod har egentligen inga nackdelar förutom att det tunna oxidskiktet kan slitas ut och ny oanodiserad titan når ytan och därmed förloras färgen i det området. Det finns metoder för att få starkare och klarare färger. Metoderna för att lyckas med en bra anodisering är ganska välbevakade “hemligheter” bland knivpimpare då man ogärna vill dela med sig av sina kunskaper till eventuella konkurrenter.

Jag hoppas att jag lyckats räta ut några frågetecken i ämnet och att ni som nu känner er sugna på att testa att färga er titankniv kontaktar någon kunnig person som kan hjälpa er för båda metoderna kräver övning, teknik och utrustning som gemene man inte besitter.